Förordning om gravationsbevis över fastighet.
- Typ av författning
- Förordning
- Meddelats
- Uppdaterad författning
- 36/1955
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
På föredragning av justitieministern stadgas med stöd av 34 b § förordningen den 9 november 1868 om inteckning i fast egendom, sådant detta lagrum lyder i lagen den 14 januari 1955 (34/55):
1 §.
På landet utfärdar domhavanden i domsaga och i stad fastighetsdomare med stöd av inteckningsregistret samt andra nödiga handlingar och förteckningar gravationsbevis över gällande gravationer i fastighet, såsom i denna förordning stadgas.
2 §.
Över varje fastighet utfärdas särskilt gravationsbevis. Anhåller någon likväl om gemensamt gravationsbevis över tvenne eller flere i samma domkrets belägna fastigheter, som tillhöra samma ägare, bör sådant utgivas och gemensamt gravationsbevis kan även i andra fall enligt prövning utgivas. På anhållan av beställare eller med hans tillåtelse kan gravationsbevis även utgivas över gravationer av visst slag.
I gravationsbevis göres endast på anhållan anteckning om inregistrering av legoavtal. I gravationsbevis, som utfärdas till verkställande myndighet, böra likväl inregistreringarna även utan särskild anhållan omnämnas.
3 §.
Befinnes det för utgivande av gravationsbevis nödvändigt att vinna utredning om sådana omständigheter, som icke framgå av de handlingar, som stå utfärdaren av beviset till buds, bör beställaren på anfordran förete sådan.
4 §.
Gravationsbevis bör utgivas utan dröjsmål och, såvida giltigt hinder icke föreligger, på landet senast inom fjorton och i stad mom sju dagar, efter det därom anhållits, eller, då i 3 § nämnd utredning fordrats, efter det sådan företetts.
5 §.
I gravationsbevis skall upptagas:
fastigheten angiven i enlighet med jordregistret eller tomtboken;
dagen för inteckningens fastställelse, inteckningshavarens namn eller, om inteckningen fastställts till säkerhet för innehavaren, anteckning därom, arten av och datum för den handling, som utgör grund för den intecknade rätten, nödiga upplysningar om rättens innehåll eller, då fråga är om inteckning i penningar, kapitalets belopp och ränta jämte anteckning om den dag, från vilken ränta räknas, såvida den icke sammanfaller med dagen för utfärdandet av handlingen, samt övriga avgifter, för vilka fastigheten häftar, den dag från och med vilken inteckningen medför förmånsrätt, så ock, om inteckningen är skogsinteckning, anteckning därom;
den dag, då inteckningen senast förnyats, samt den persons namn, till vars säkerhet den förnyats, så ock, då inteckning i penningar förnyats för ett mindre belopp än det ursprungliga, det återstående beloppet;
ändring av förmånsrättsordningen och annan ändring av inteckningen;
anteckning om inregistrering av legoavtal, då därom anhållits eller gravationsbeviset utfärdas till verkställande myndighet, med iakttagande i tillämpliga punkter av vad ovan är stadgat;
anteckning om utmätning samt försäljnings- och skingringsförbud rörande fastigheten samt om innehavarens konkurs, så ock i förteckningen över utmätta fastigheter antecknad rätt, som avser fastigheten; samt
ansökta inteckningar.
Utfärdas gravationsbevis för verkställande av exekutiv auktion eller anhåller beställaren uttryckligen därom, skall i gravationsbeviset även nämnas inteckningshavarens hemort eller, om inteckningen fastställts till säkerhet för innehavaren, dens namn och hemort, som senast uppgivits inneha den intecknade handlingen eller vid ansökan om inteckning eller förnyelse därav befunnits vara i besittning därav.
Har missnöje anmälts med beslut i inteckningsärende, bör detta nämnas i gravationsbeviset.
6 §.
Vad i denna förordning stadgas, skall i tillämpliga delar iakttagas vid utgivande av gravationsbevis över inregistrerad tomtlegorätt samt över sådan på annans mark belägen anläggning, om vars intecknande gäller, vad angående inteckning i fast egendom är stadgat.
7 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna förordning utfärdas vid behov av justitiemimsteriet.
8 §.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1956.
Förordningens 4 § bör likväl på landet tillämpas först efter det tio år förflutit, från det förordningen trätt i kraft. Därförinnan skall iakttagas, att gravationsbevis bör utgivas utan dröjsmål, där ej giltigt förfall föreligger, senast inom trettio dagar efter det gravationsbeviset begärts eller, då sökanden för utgivande av gravationsbevis äger införskaffa utredning, efter det denna företetts.
Helsingfors den 21 januari 1955.
Republikens President J. K. Paasikivi.Justitieminister W. Henriksson.