Lag om ändring av rättegångsbalken,
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut skola 15 kap. 9 § rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i lagen den 31 december 1917 (119/17), samt 17 kap. 41 § 3 mom. rättegångsbalken, sådant detta lagrum lyder i lagen den 29 juli 1948 (571/48), erhålla följande ändrade lydelse:
15 kap.Om laga ombudsman eller fullmäktig.
9 §
Äger rätten eller dess ordförande, i enlighet med vad därom är särskilt stadgat, befogenhet att för part förordna rättegångsbiträde eller ombudsman, vare den, som i denna rätt allmänneligen utför sakföraruppdrag, skyldig att på förordnande åtaga sig uppdrag att vara rättegångsbiträde eller ombudsman.
17 kap.Om bevisning.
41 §.
Är den, som i brottmål åberopas som vittne, häktad eller kan han av annan laga orsak ej infinna sig vid den domstol, där målet handlägges, må han i närvaro av parterna eller deras ombud höras inför den underrätt, vilken är närmast den ort, där han vistas, såframt icke hans närvaro prövas vara nödvändig för sakens utredning eller den anklagade är häktad. Är vittnet sjukt, skall stadgandet i 1 mom. tillämpas. Kan den anklagade för medellöshet icke ställa ombud, skall rätten eller dess ordförande eller, där det anses lämpligare, på begäran av någondera av dem den domstol, vid vilken förhöret skall ske, eller dess ordförande förordna advokat eller annan skicklig person att vid förhöret bevaka den åtalades rätt. Beträffande arvode eller ersättning, som skall erläggas till sådant ombud, gäller, vad i 6 § lagen om fri rättegång är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1956.
Helsingfors den 6 maj 1955.
Republikens President J. K. Paasikivi.Justitieminister W. Henriksson.