Lag om ändrad lydelse av 30 kap. rättegångsbalken.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut skola 2, 3, 4 och 8 §§ 30 kap. rättegångsbalken, sådana de lyda i lagen den 19 december 1922 (300/22), erhålla följande ändrade lydelse:
30 kap.Om ändringssökande i hovrätts dom eller utslag, så ock om underställning av hovrätts utslag.
2 §.
Ändring må ej sökas i tvistemål, som angår endast fordran, ersättning eller lösören, där beloppet eller värdet av vad i hovrätten utgjort föremål för tvisten uppenbarligen ej överstiger etthundratusen mark, utom i det fall att hovrätt handlagt målet såsom första instans.
3 §.
I brottmål, där åtalet, för såvitt hovrätten handlagt målet såsom andra instans, angår brott, vara såsom högsta straff icke stadgats annan eller strängare påföljd än böter, fängelse, tukthus i högst tre år eller egendoms dömande förbruten, må ändring i hovrättens utslag sökas endast av den, som ådömts fängelse i mera än sex månader eller tukthus eller hos vilken egendom, i värde överstigande etthundratusen mark, dömts förbruten. Lag samma vare, ändå att på brott, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, kan följa strängare tukthusstraff än nu sagts, så ock när tidigare villkorlig straffdom förordnats att gå i verkställighet på grund av brott eller villkorlig frihet förklarats förverkad.
I brottmål, som angår även annat än straff eller där straff påstående icke förevarit till hovrättens behandling, vare, utan hinder av vad i 1 mom. är stadgat, ändringssökande tillåtet, såvida det, som vid sidan av straffpåståendet eller eljest varit i fråga, icke utgöres endast av penningar, ersättning eller lösören till belopp eller värde uppenbarligen icke överstigande etthundratusen mark eller gäller förlust av tillstånd att framföra motorfordon, av jakttillstånd eller annan därmed jämförbar förmån.
4 §.
Ändring må ej heller sökas:
i mål angående skyldighet att taga del i underhåll och uppfostran av barn, som fötts utom äktenskap;
i mål angående brott mot lagstiftningen rörande alkoholdrycker, utom då domen lyder på förlust av tjänst eller befattning eller näringsrätt eller ock annan egendom än alkoholhaltigt ämne och värdet av denna egendom överstiger etthundratusen mark, i vilka fall den dömde tillkommer rätt att söka ändring;
då hovrätten återförvisat målet till underrätt; eller
då ändringssökande enligt stadgande annorstädes i lag icke är tillåtet.
8 §.
I hovrätts dom i vädjad sak sökes ändring i revisionsväg. Part, som vill förbehålla sig rätt därtill, give det hovrätten skriftligen tillkänna senast före klockan tolv å tjugoförsta dagen efter det domen gavs, sagda dag oräknad, och nedsatte tillika revisionsskilling tvåtusen mark. Hava flere parter gemensam talan, gälle en anmälan och en revisionsskilling för dem alla.
Önskar part med stöd av 6 § eller 7 § 2 mom. utverka tillstånd att draga hovrätts dom under högsta domstolens prövning, anmäle därom hos hovrätten och nedsätte revisionsskilling, såsom i 1 mom. är stadgat.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1951. Har överrätts utslag givits därförinnan, skola dock stadgandena i äldre lag angående ändringssökande tillämpas.
Helsingfors den 1 juni 1951.
Republikens President J. K. Paasikivi.Justitieminister Teuvo Aura.