Lag angående ändring av lagen om skada ådragen i militärtjänst.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut upphäves 3 mom. av tillämpningsstadgandet i lagen den 28 maj 1948 om skada ådragen i militärtjänst (404/48) och
ändras 7, 8, 10, 14, 16, 17, 18, 26 och 44 §§ i sagda lag, som följer:
7 §.
Dagpenning gives, om den skadade eller insjuknade varit oförmögen att handhava sina åligganden eller att utföra arbete under minst tre på varandra följande dagar, med 370 mark per dag från den dag sådan arbetsoförmåga begynte till dess skadan eller sjukdomen förbättrats, likväl för en tid av högst ett år från det skadan uppstod eller sjukdomen yppade sig.
Dagpenning erlägges till fullt belopp, om den skadade eller insjuknade är helt oförmögen till arbete. Har hans arbetsförmåga allenast minskats, erlägges en mot denna minskning svarande proportionell del av dagpenningens fulla belopp. Dagpenning gives likväl icke, såframt ej arbetsförmågan nedgått med minst tjugo procent.
8 §.
Är den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad minst tio procent, tilldelas honom livränta. Med invaliditetsgrad avses det tal, som utvisar, i vilken mån den vanförhet den skadade eller insjuknade ådragit sig bör anses i allmänhet minska hans möjligheter att komma till rätta i livet.
Livräntans fulla belopp är 75,000 mark om året, och av densamma utfaller en så stor del, som utvisas av den skadades eller insjuknades invaliditetsgrad.
Åtnjuter livräntetagare med stöd av denna lag sjukhusvård, utgår livräntan för denna tid till fullt belopp oberoende av invaliditetsgraden.
Utbetalningen av livränta vidtager från den första dagen efter det utbetalning av dagpenning upphört. Utfaller icke dagpenning till följd av att i 7 § stadgade förutsättningar saknas, erlägges livräntan från början av invaliditetens inträdande.
10 §.
Såsom tilläggsdel till dagpenning och livränta gives:
åt den, som till följd av kroppsskada eller sjukdom råkat i ett så hjälplöst läge, att han icke kan komma till rätta utan annans hjälp, högst 320 mark per dag, så länge detta hjälplösa läge kan antagas fortbestå, dock ej för den tid, under vilken honom lämnas vård i sjukhus eller annan inrättning;
åt den, vars protes eller annat hjälpmedel medför en särskild förslitning av gångkläder, högst 12,000 mark om året; samt
åt blind, som har utbildad ledarhund, 60 mark per dag.
Tilläggsdel på grund av hjälplöshet utgives utan ansökan. I annat fall bör sådan särskilt ansökas.
14 §.
Har skada eller sjukdom lett till den skadades eller insjuknades död eller har skadad eller insjuknad, som åtnjutit livränta, vilken varaktigt fastställts enligt en invaliditetsgrad av minst nittio procent, avlidit, erlägges försörjningspension åt dem, vilka vid hans dödsfall voro hans i 5 § avsedda anhöriga.
Försörjningspensionens årliga belopp är:
för änka, som har eller haft barn, 45,000 mark samt för annan änka 15,000 mark, tills hon fyllt sextio år, varefter pensionens årliga belopp är 45,000 mark;
för barn 27,000 mark och för föräldralöst barn dessutom 27,000 mark;
för föräldrar, då båda föräldrarna leva, 18,600 mark för vardera och eljest 27,000 mark; samt
för annan anhörig 12,000 mark.
Försörjningspension utbetalas på grundvalen av boningsortens dyrhet, förhöjd med högst trettio procent. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.
Person, som skulle vara berättigad till försörjningspension efter två eller flere anhöriga, erhåller dock försörjningspension endast på grund av den anhörigas frånfälle, efter vilken den utgående försörjningspensionen är störst.
16 §.
Åt änka, som åtnjuter försörjningspension, kan på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om hennes utkomstmöjligheter på grund av oförmåga till förvärvsarbete, sjukdom eller kostnader, förorsakade av långvarig sjukdom hos dem av hennes barn, som åtnjuta försörjningspension, eller av annan synnerlig orsak försvårats.
Åt försörjningspension åtnjutande föräldralöst barn kan likaså på ansökan beviljas tilläggsförsörjningspension på viss tid, om dess utkomst på grund av kostnader, förorsakade av långvarig sjukdom, eller av annan synnerlig orsak försvårats.
Tilläggsförsörjningspension utgår med högst samma belopp som den försörjningspension, som skall erläggas. Åt änka, vilken i försörjningspension erhåller endast 15,000 mark, kan likväl, då vägande skäl det fordra, i tilläggsförsörjningspension beviljas högst 45,000 mark.
17 §.
Till följd av ovan i 14 § 1 mom. avsett dödsfall utbetalas i begravningshjälp 25,000 mark till den avlidnes dödsbo, därest av dess medel erlagts begravningskostnader eller om begravning ej kunnat äga rum på grund av att den avlidnes lik icke anträffats. I annat fall erlägges i begravningshjälp till den, som dragit försorg om begravningen, beloppet av de därav föranledda kostnaderna, dock icke mer än vad till dödsboet får utbetalas.
18 §.
Livräntetagare, vars invaliditetsgrad är minst trettio procent, kan på ansökan tilldelas tilläggsränta för viss tid. Tilläggsräntans fulla belopp är, beroende av dyrheten på livräntetagarens varaktiga boningsort, 52,200, 66,000 eller 75,000 mark om året. Orternas dyrhetsklassificering fastställes av socialministeriet.
Åt livräntetagare, som utöver sin livränta icke har fast årsinkomst, utbetalas full tilläggsränta. Har livräntetagare fast årsinkomst, minskas tilläggsräntan med hälften av sagda inkomst. Såsom fast årsinkomst, vartill ej räknas livränta och på densamma till äventyrs utfallande dyrtidstillägg, anses efter prövning den sannolika normala inkomsten per år under den tid, för vilken tilläggsräntan fastställes.
Tilläggsränta må ej beviljas, därest den skadade eller insjuknade utan godtagbart skäl vägrar mottaga invalidvård eller arbetsvård för krigsinvalider eller överger för honom såsom sådan vård anordnad arbetsplats eller om avsaknaden av på tilläggsräntans belopp inverkande varaktiga inkomster eller dessas ringa storlek är tillfällig. Även utbetalning av redan beviljad tilläggsränta kan avbrytas på grund av vägran att mottaga vård eller om arbetsplats överges.
26 §.
Undergå de omständigheter, av vilka storleken av livränta eller tilläggsränta eller tilläggsförsörjningspension är beroende, väsentlig förändring, kan statens olycksfallsbyrå rätta ersättningsbeloppet. Livränta må dock icke förändras på den grund, att förvärvsförmågan ökats.
Livräntetagare bör, vid äventyr att han annars förlorar sin rätt till livräntan, underkasta sig undersökning av läkare, som därtill av olycksfallsbyrån förordnats.
Därest ersättningsbeloppet rättas, bestrider olycksfallsbyrån de kostnader, som föranletts av läkarundersökningen och av annan nödig utredning. I annat fall skola sagda kostnader bestridas av den, som sökt rättelse av ersättningsbeloppet.
44 §.
Uppstår vid tillämpningen av stadgandena i denna lag ett tal, som icke utgör ett med tio jämnt delbart belopp i mark, bör det utjämnas till närmaste med talet tio delbara belopp i mark, likväl så, att om beloppet slutar på fem, detta skall avrundas till närmaste högre med tio delbara tal.
Justeras med stöd av gällande stadganden avlöningen för innehavare av statens tjänst eller befattning till följd av ändring i det officiella levnadskostnadsindexet, skall en allmän justering av ersättningar, som beviljas eller beviljats enligt denna lag, verkställas med iakttagande på motsvarande sätt av sagda stadganden och enligt av statsrådet utfärdade närmare föreskrifter.
Denna lag skall tillämpas från och med den 1 maj 1950.
Nådendal den 7 juli 1950.
Republikens President J. K. Paasikivi.Socialminister Ralf Törngren.