Lag om ändring av 24 kap. rättegångsbalken.
- Typ av författning
- Lag
- Meddelats
Den ursprungliga författningens text
I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.
I enlighet med Riksdagens beslut skall 24 kap. 3 § rättegångsbalken, sådan den lyder i lagen den 19 december 1921 (274/21), erhålla följande ändrade lydelse:
3 §.
All dom bör fästas på skäl och lag och ej på godtycke och skall däri tydeliga utsättas de huvudskäl och det lagrum, därå slutet grundas. Domaren skall ej gå något mål förbi, som käranden efter stämningen i saken föreställt eller svaranden i en eller annan måtto däremot invänt, utan utslag däröver giva, eftersom det beskaffat finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som till saken ej rätteligen hörer, ej heller giva anledning till ny rättegång med den, som i samma sak ej stämd eller hörd är.
Angående rättegångskostnad dömes tillika med huvudsaken, så ock om någondera parten sig så förgripit, som i 7 § 14 kap. sagt är.
Borde i något mål främmande stats lag tillämpas, men kan utredning om dess innehåll icke erhållas, skall finsk lag följas.
Dom i brottmål skall vara antingen fällande eller frikännande.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
Helsingfors den 29 juli 1948.
Republikens President J. K. Paasikivi.Justitieminister Eino Pekkala.