378/1940

Var, som på grund av arv, testamente eller gåva erhåller egendom, vare skyldig att därför till staten erlägga skatt enligt vad i denna lag stadgas.

I denna lag stadgad skatt uppbäres icke för danaarv, ej heller för sådan egendom, som enligt förenings stadgar, sedan dess verksamhet upphört, övergått till annan eller som genom testamente eller såsom gåva tillfallit staten eller statsinrättning, landskap, kommun, sammanslutning av kommuner, församling eller annat religiöst samfund samt barmhärtighets- eller undervisningsanstalt. Detta gäller även egendom, som givits åt ideell förening eller annan sammanslutning, inrättning eller stiftelse, vilken, utan avsikt att genom sin verksamsamhet bereda ekonomiska fördelar åt de i dem delaktiga, verkar i vetenskapligt eller konstnärligt syfte eller har till ändamål att främja folkupplysningen, landets försvar eller det inhemska näringslivet eller ock har annat allmännyttigt syftemål.

Skatt på arv och gåva erlägges icke heller för nyttjanderätt på livstid, pension och annan livstidsförmån eller förmån för vissa år, vilka genom testamente eller såsom gåva tillfallit någon.

Regeringen vare berättigad att på grund av reciprocitet medgiva avvikelser från vad i denna lag stadgas rörande skyldighet att erlägga skatt för sådan lösegendom, som utlänning vid sitt franfälle efterlämnat eller utlänning såsom gåva erhållit.

Arvsskatt skall erläggas, då egendom, på grund av arv eller testamente övergår till annan:

Har för egendom, som nämnts i 1 mom. 2 punkten, erlagts arvsskatt i annat land, må denna avdragas från den arvsskatt, vilken för samma egendom här skall erläggas.

Person anses vara bosatt i Finland, om han eller hans familj här har sin egentliga bostad eller om han vistas här över sex månader i följd, varvid tillfällig frånvaro icke anses utgöra avbrott i vistelsen.

Där arvlåtare är person, tillhörande främmande makts i Finland varande beskickning eller lönat konsulat, medlem av dennes familj eller hans tjänare, vilka icke äro finska medborgare, tillämpas å till arvet hörande egendom stadgandena i denna paragraf endast med avseende å fast egendom och för dess utnyttjande erforderlig lösegendom.

Skyldighet att erlägga arvsskatt inträder, med de i 7 § nämnda undantag, för såväl arvinge som testamentstagare vid arvlåtarens död.

Vid fastställandet av arvsskatten skall arvingarna påföras skatt för den egendom, beträffande vilken därförinnan icke företetts skriftligt testamente eller bevis däröver, att muntligt testamente rörande egendomen bevakats eller anmälts för bevakning eller att arvingarna godkänt sådant testamente. För egendom, beträffande vilken sådant testamente eller bevis företetts, skall testamentstagaren påföras skatt.

För sådan egendom, som med ägande- eller annan rätt tillfaller arvinge eller testamentstagare efter uppfyllelsen av vissa villkor eller eljest senare än vid arvlåtarens frånfälle, skall erläggas arvsskatt först efter det egendomen erhållits. För egendom, som under återgångsvillkor erhålles, skall skatten omedelbart erläggas.

Har mellan äkta makar upprättats inbördes testamente med sådant förbehåll, att den efterlevande av makarna ej kan anses hava erhållit äganderätt till den andras enskilda egendom eller andel i boet, vare den efterlevande ej skyldig att erlägga skatt för den förmån honom genom sådant testamente tillfallit.

Till grund för arvsskatten lägges det värde, som den beskattning underkastade egendomen hade vid skattskyldighetens inträdande.

Från värdet av egendom i dödsbo må avdragas skäliga kostnader för den avlidnes begravning samt för boets upptecknande och skifte ävensom för anskaffandet och resandet av gravvård, så ock gäld, vartill räknas jämväl från dödsboet utgående offentliga skatter och avgifter, vilka hänföra sig till arvlåtarens livstid. Dock äge avdrag icke rum för gäld, som är intecknad uti fastighet i annat land, ej heller för arvsskatten.

Från värdet av den skattskyldige tillfallande egendom må jämväl avdragas värdet av sådana förpliktelser, vilka innefatta skyldighet att en gång för alla eller tid efter annan utgiva prestationer av penningvärde eller att låta annan i något avseende tillgodogöra sig den skattskyldiges egendom, såvitt han ej därför erhåller vederlag.

Från värdet av sådan beskattning underkastad egendom, som hör till kvarlåtenskapen efter person, bosatt i annat land, må endast de skulder och förpliktelser avdragas, vilka hänföra sig till nämnda egendom.

Egendomen uppskattas enligt de grunder, som gälla för uppskattning av förmögenhet vid inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

Värdet av sådan förpliktelse, som enligt 9 § 3 mom. får avdragas från värdet av den skattskyldige tillfallande egendom, beräknas enligt den grand, som gäller för uppskattning av motsvarande rättighet.

De, vilka andel ur dödsbo tillfaller, hänföras efter skyldskapsförhållandet till någon av följande fyra skatteklasser:

II. arvlåtarens broder, syster och halvbroder eller halvsyster samt person, som minst de senaste tio åren intill arvlåtarens död varit i hans tjänst och dragit försorg om honom;

III. arvlåtarens far- och morföräldrar samt avkomling av broder, syster och halvbroder eller halvsyster; samt

IV. annan släkting eller oskyld.

Med adoptivbarn avses jämväl fosterbarn, som före det lagen om adoptivbarn trätt i kraft och innan barnet fyllt tre år upptagits i fosterföräldrarnas vård och därefter av dem ägnats samma omvårdnad som eget barn.

Från andel, vars värde icke överstiger. 100,000 mark, må före fastställandet av skatten avdragas:

Har arvlåtaren, medan landet varit invecklat i krig eller befunnit sig i motsvarande läge, i samband med militär verksamhet stupat eller annars ljutit döden eller senare inom en tid av två år avlidit av skada eller sjukdom, som han ådragit sig på grund av förenämnda militära verksamhet, är arv, då arvtagaren är arvlåtarens barn eller adoptivbarn eller make, i fråga om sådan egendom skattefritt intill ett belopp av 200,000 mark per lott; härvid skola dock icke den skattskyldige tillgodoräknas i 1 mom. 1 och 2 punkterna nämnda avdrag.

Ingå i kvarlåtenskapen till arvlåtarens hem hörande möbler och husgeråd, kläder samt annat bohag, vare arvet därutöver, om arvtagaren är arvlåtarens barn eller adoptivbarn eller ock make, ifråga om sådan egendom skattefritt till högst 20,000 mark per lott.

Uppgår ej arvsandel eller enligt 12 § beräknad återstod därav till 20,000 mark, är den befriad från skatt.

Arvsskatten utgår:

Tillfaller egendom på grund av testamente gemensamt två eller flere personer, vilka stå i olika skyldskap till testamentsgivaren, bestämmes skatten enligt skyldskapsförhållandet till den person, som är fjärmast skyld med testamentsgivaren. För äkta makar tillfallande egendom beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet till den, som står testamentsgivaren närmare.

Då egendom tillfaller två eller flere personer sålunda, att densamma, sedan den enas rätt därtill upphört, övergår till en annan, bestämmes den skatt, som den senare övertagaren av egendomen skall erlägga, enligt skyldskapsförhållandet mellan honom och arvlåtaren.

Vid fastställandet av arvsskatt skall tagas i betraktande jämväl sådan gåva, som arvlåtare tilldelat arvinge eller testamentstagare med villkor, att gåvotagaren får gåvan i sin värjo först vid givarens död.

Lag samma vare beträffande hemgift och sådan ur boet given egendom, som enligt lag vid arvskifte bör tagas i betraktande, så ock i fråga om annan gåva, som arvinge eller testamentstagare erhållit av arvlåtaren under de två senaste åren före hans död och som ej enligt 19 § 2 eller 3 punkten är befriad från gåvoskatt. Från arvsskatten må dock avdragas beloppet av den gåvoskatt, som för egendomen erlagts, samt vid ansökan om lagfart å fastighet erlagd stämpelskatt, såvida denna icke tidigare blivit avdragen från gåvoskatten.

Då för samma egendom borde erläggas arvsskatt i följd av tvenne eller flere inom förloppet av två år inträffade dödsfall, skall skatt för egendomen betalas endast en gång, enligt det skyldskapsförhållande, som i dessa fall är fjärmast.

Gåvoskatt erlägges, då egendomen såsom gåva övergår till annan:

Gåvoskatt, som av annorstädes än i Finland bosatt person för här befintlig lösegendom erlagts där han är bosatt, eller som för egendom, vilken i 1 mom. 2 punkten är nämnd, erlagts annorstädes än i Finland, må avdragas från den gåvoskatt, som här för samma egendom bör utgå.

Då av villkoren i köpe- eller bytesavtal framgår, att det överenskomna vederlaget utgör högst tre fjärdedelar av det gängse priset, anses skillnaden emellan det gängse priset och sagda vederlag såsom gåva.

Vid fastställande av skatt å gåva, gällande egendom, som hänför sig till gåva, vilken givits av person, tillhörande främmande makts i Finland varande beskickning eller lönat konsulat, medlem av dennes familj eller hans tjänare, vilka icke äro finska medborgare, lände till efterrättelse, vad i 4 § 4 mom. är stadgat om arvsskatt.

Gåvoskatt erlägges ej:

Skyldighet att erlägga gåvoskatt inträder, så snart gåvotagaren fått gåvan i sm värjo. Där omyndig av sina föräldrar erhållit en skatt underkastad gåva, anses skattskyldigheten inträda, då gåvan blivit honom tilldelad.

Har gåvotagaren under förloppet av två år före skattskyldighetens inträde av samma givare erhållit en eller flere skatt underkastade gåvor, skola jämväl dessa tagas i beräkning vid skattens bestämmande. Från skatten bör dock avdragas den gåvoskatt, som för tidigare erhållna gåvor redan erlagts.

Av skilda givare erhållna gåvor skola var för sig beskattas.

Vad ovan i 9, 10, 11, 14 och 15 §§ är stadgat angående arv och testamente, gäller i tillämpliga delar med avseende å gåva.

Skatten för egendom, som erhållits på grund av arv eller testamente, fastställes i den kommun, där arvlåtaren vid sitt frånfälle var stadigvarande bosatt.

Då egendom tillfaller två eller flere personer sålunda, att densamma, sedan den enas rätt därtill upphört, övergår till en annan, bör dock den skatt, som senare innehavare skall erlägga, bestämmas där den förre innehavaren är eller där han vid sitt frånfälle var bosatt.

För gåva fastställes skatten i den kommun, där gåvogivaren vid skattskyldighetens inträde var bosatt.

Kunna ej stadgandena i 22 eller 23 § tillämpas, bör skatten fastställas i den kommun, där den beskattning underkastade egendomen vid skattskyldighetens inträde till största delen fanns, eller ock, ifall den icke fanns här i landet, där den skattskyldige vid tiden för skattens fastställande är bosatt.

Arvsskatten fastställes på grund av upprättat bouppteckningsinstrument över arvlåtarens kvarlåtenskap.

I de fall, som i 22 § 2 mom. nämnas, skall vid fastställandet av skatten tagas i betraktande även bouppteckningsinstrumentet över kvarlåtenskapen efter egendomens föregående innehavare eller efter innehavaren av den rätt, som belastar andelen.

Har laga arvskifte redan ägt rum, lände även skiftesinstrumentet jämte bouppteckningsinstrumentet till ledning vid skattens fastställande.

Var ej arvlåtaren vid sitt frånfälle bosatt i Finland eller inträder skyldigheten att erlägga arvsskatt senare än i 5 § är sagt, och skall skattens fastställande ej ske på sätt i 25 § 2 mom. är stadgat, åligger det den skattskyldige eller, där han ej är i Finland, den, som omhänderhar dödsboet, att avgiva deklaration till ledning för skattens fastställande.

Gåvoskatten fastställes på grund av skattedeklaration, som den skattskyldige bör avgiva.

I bouppteckningsinstrument skall angivas, var arvlåtaren vid sitt frånfälle var stadigvarande bosatt, och skall därtill fogas utdrag ur kyrkbok eller civilregister, utvisande den avlidnes rättsinnehavare. I bouppteckningsinstrument skola ock angivas namn, befattning, hemort och bostadsadress för den, som erhåller egendom ur boet, samt desslikes, vem som förestår boet och förty äger för detsamma mottaga meddelanden i fråga om arvsskatten.

Alla skrifter och handlingar, som äro nödiga för utredande av boets ställning, skola i bouppteckningsinstrumentet intagas eller i avskrift bifogas.

Efter den över boets egendom uppgjorda förteckningen, i vilken egendomen värderats enligt stadgade grunder, skall i bouppteckningsinstrumentet uppgivas, huruvida åt arvinge eller testamentstagare givits sådan egendom, som enligt 16 § skall tagas i beräkning vid arvsskattens fastställande, så ock egendomens beskaffenhet och värde.

Då den för egendomen utgående arvsskatten skall fastställas på grund av bouppteckningsinstrument, som upprättats över kvarlåtenskapen efter annan än arvlåtaren, bör i detta instrument särskilt antecknas även sagda egendom och dess värde, så ock Vem som skall erlägga arvsskatt för densamma.

Har den avlidne i annan kommun i Finland, än där han vid sitt frånfälle var bosatt, efterlämnat kvarlåtenskap, varöver särskild bouppteckning verkställes, skall anteckning därom göras i bouppteckningsinstrumentet å boningsorten.

I skattedeklarationen skola angivas den skattskyldiges namn, befattning, hemort och bostadsadress samt den persons namn och hemort, av vilken egendomen erhållits, deras inbördes skyldskapsförhållande samt egendomens art och enligt stadgade grunder beräknade värde, så ock den egendom, som enligt 16 § och 20 § 2 mom. skall vid fastställandet av skatten tagas i beräkning.

Till deklarationen böra i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas de handlingar, av vilka de till grund för skattskyldigheten liggande omständigheterna framgå, samt, ifall redan erlagd skatt skall vid fastställande av skatten från densamma avdragas, utredning om sagda skatt.

Fastställandet av skatten förrättas av en arvsskattenämnd, bestående av den för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen tillsatta bcskattningsnämndens ordförande ävensom den till ombudsman för länsstyrelsen utsedda ledamoten samt den bland beskattningsnämndens övriga av länsstyrelsen förordnade ledamöter, som länsstyrelsen för ett år i sänder för ändamålet utser. Ordförande i arvsskattenämnd är beskattningsnämndens ordförande.

Då beskattningsnämndens ordförande eller ombudsmannen för länsstyrelsen är förhindrad att deltaga i handläggningen av arvsskatteärenden, träder hans suppleant i beskattningsnämnden i hans ställe. Vid inträffande förfall för arvsskattenämndens av länsstyrelsen utsedda ledamot må i dennes ställe inkallas den bland de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna eller suppleanterna i beskattningsnämnden, som länsstyrelsen utsett till hans suppleant.

Finnes i beskattningsnämnden, utom ordföranden, endast två ledamöter, är den tillika arvsskattenämnd.

Av länsstyrelsen förordnad ledamot eller suppleant i beskattningsnämnden må icke vägra att vara ledamot eller suppleant i arvsskattenämnden.

Bouppteckningsinstrument bör inom en månad efter bouppteckningen i två exemplar tillställas ordföranden i vederbörande arvsskattenämnd. Har den avlidne på annan ort efterlämnat egendom, varöver särskild bouppteckning verkställts, skall därvid upprättat bouppteckningsinstrument inom samma tid efter denna bouppteckning tillställas ordföranden i den nämnd, som äger fastställa skatten. Har arvskifte redan ägt rum, bör skiftesinstrumentet biläggas bouppteckningsinstrumentet.

Ordföranden i arvsskattenänmden skall oförtövat hos vederbörande rådstuvurätt eller häradshövding anmäla dagen, då arvsskatteärende avgjorts, eller ock att ingivande av bouppteckningsinstrument till ordföranden underlåtits.

Skattedeklaration bör i två exemplar tillställas ordförande i vederbörande arvsskattenämnd inom tre månader efter det skattskyldigheten inträtt.

Ordföranden i arvsskattenämnden åligger att, sedan han emottagit bouppteckningsinstrument eller skattedeklaration, förberedelsevis granska eller låta annan ledamot i nämnden granska, huruvida den beskattning underkastade egendomen blivit däri fullständigt införd och riktigt uppskattad samt huruvida däri ingående övriga uppgifter äro riktiga och fullständiga. Skulle ytterligare utredning vara av nöden, bör sådan av den, som verkställer granskningen, införskaffas.

Uppgifter angående egendom, som befinner sig i annan kommun, översände nämndens ordförande, där han finner sådant nödigt, för granskning till arvsskattenämnden i sagda kommun.

Den, som verkställer i 35 § 1 mom. stadgad förberedande granskning, skall ock uppgöra förslag om beloppet av den skatt, som av de skattskyldiga bör erläggas. Vid uppgörandet av förslag till skatt för utfallande andel ur dödsbo skall iakttagas, vad i lag och sådant testamente, som vid skattens fastställande bör tagas i betraktande, är om boets skiftande föreskrivet. Har arvskifte redan i stadgad ordning förrättats, skall det läggas till grund, såvitt icke därvid åt efterlevande make i giftorätt eller fördel tilldelats mer än denne lagenligt tillkommer.

De, som ur dödsbo erhålla egendom, eller deras lagliga företrädare samt bouppteckningsmännen och den, som uppgivit eller förestår boet, så ock gåvotagare äro skyldiga att, på uppmaning av arvsskattenämnden eller dess ledamot, meddela alla boet eller gåvan rörande uppgifter och upplysningar.

Vederbörande prästerskap samt övriga myndigheter äro jämväl skyldiga att på anhållan meddela erforderliga uppgifter.

Ordförande i arvsskattenämnd är, därest arvsskattenämnden så besluter, berättigad yrka, att den, som uppgivit boet, med ed skall bekräfta riktigheten av de i bouppteckningsinstrumentet lämnade uppgifterna, på sätt därom i 9 kap. 1 § ärvdabalken är stadgat.

Arvsskattenämnden sammanträder på kallelse av ordföranden under de månader länsstyrelsen bestämmer, i stad fyra gånger och på landet två gånger om året på tid och ort, som av ordföranden utsättas. Länsstyrelsen äger rätt att förordna, att nämnden å någon ort må sammanträda färre eller flere gånger än ovan är sagt.

Arvsskattenämnden åligger att införskaffa nödigbefunnen ytterligare utredning och att fastställa skatten efter samvetsgrann prövning av vad om den beskattning underkastade egendomen och andra till saken hörande omständigheter framgått eller är känt. Vid meningsskiljaktighet gälle den mening, som av två medlemmar omfattas.

Vid arvsskattenämndens sammanträden skall av ordföranden föras protokoll, vari antecknas, vad varje skattskyldig påförts i skatt, i nämnden försiggångna omröstningar samt, då vid skattens fastställande avvikelse skett från de för beskattningen avgivna uppgifterna, skälen därtill, så ock vad i övrigt finnes nödigt. Protokollet skall utan dröjsmål justeras av nämnden eller av två medlemmar i den.

Sedan skatten blivit fastställd, skall arvsskattenämndens ordförande åteckna vartdera exemplaret av bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen en uträkning, utvisande, vad varje skattskyldig påförts och huru mycket sammanlagt åsatts i skatt, samt dagen, då ärendet av nämnden avgjorts. Skall skatt för dödsboet icke utgå, bör även därom anteckning göras i bouppteckningsinstrumentet eller skattedeklarationen.

Över ärenden, som angå fastställande av skatt på arv eller gåva, skall i arvsskattenämnden upprättas en arvs- och gåvoskattelängd, utvisande:

För statistiska med flere ändamål skola i skattelängden intagas ytterligare erforderliga uppgifter, enligt vad därom genom statsrådets beslut förordnas.

Ordförande i arvsskattenämnd åligger att för envar, som påförts skatt för arv eller gåva, låta enligt skattelängden utskriva debetsedel, upptagande:

Båda exemplaren av bouppteckningsinstrumentet och det ena exemplaret av skattedeklarationen samt debetsedlarna skola genom ordförandens i arvsskattenämnden försorg under fjorton dagar hållas tillgängliga för den, som förestår boet eller avgivit skattedeklarationen. Härom bör tillkännagivas på sätt om offentliga kungörelser är stadgat och därjämte skriftligen till den, som förestår boet eller avgivit skattedeklarationen. Länsstyrelse äge likväl rätt att förordna, att i städer och större landskommuner härom skall tillkännagivas på sätt om kungörande av kommunala meddelanden i vederbörande kommun är föreskrivet.

Ordförande bör ock på skattskyldigs anhållan för hans vidkommande utfärda utdrag ur nämndens protokoll och ur skattelängden.

Utdrag ur skattelängden, utvisande i 42 § 1 mom. 3 och 4 punkterna nämnda uppgifter, skall av arvsskattenämnden inom en månad efter det beskattningen slutförts insändas till landskontoret för att genom dess förmedling tillställas vederbörande skatteuppbördsmyndighet.

Var, som icke nöjes åt arvsskattenämnds beslut rörande honom, äger att däröver anföra besvär hos arvsskatteprövningsnämnden inom trettio dagar efter den i 4:4 § 1 mom. stadgade terminen. I arvsskattenämnds beslut äger länsstyrelsens ombudsman rätt att söka ändring inom sextio dagar efter den dag nämndens beslut fattades.

Besvärsskriften skall inom i 1 mom. nämnd tid tillställas ordföranden i arvskattenämnden eller annan person, som förordnats att mottaga besvär. Ordföranden skall å besvärsskriften anteckna, när densamma tillställts honom och av vem, samt, sedan efter omständigheterna länsstyrelsens ombudsman eller den skattskyldige av honom beretts tillfälle att inom viss kort tid avgiva förklaring, oförtövat översända besvärsskriften jämte bilagda handlingar och förklaringar till arvsskatteprövningsnämnden. Till handlingarna skola av ordföranden fogas utdrag ur arvsskattenämndens protokoll i saken och ur skattelängden, där sådana utdrag icke bilagts besvären, samt utredning angående i 44 § 1 mom. stadgad termin ävensom nämndens utlåtande i saken.

Arvsskatteprövningsnämnden utgöres av den för inkomst- och förmögenhetsbeskattningen tillsatta prövningsnämndens ordförande, den av finansministeriet förordnade ledamoten i samma nämnd samt den av nämndens övriga ledamöter, som länsstyrelsen för ett år i sänder därtill utser. Ordförande är ordföranden i prövningsnämnden. Vid inträffande förfall inträda i ordförandens och den av finansministeriet i prövningsnämnden förordnade ledamotens ställe deras suppleanter i prövningsnämnden samt i stället för arvsskatteprövningsnämndens tredje ledamot den av länsstyrelsen för honom bland prövningsnämndens ledamöter utsedda suppleanten.

Arvsskatteprövningsnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden två gånger om året, under förloppet av de månader länsstyrelsen bestämmer, på tid och ort, som av ordföranden utsättas. Av nämndens beslut skall besväranden erhålla avskrift.

För övrigt skall å arvsskatteprövningsnämnden i motsvarande delar tillämpas, vad ovan om arvsskattenämnden är stadgat.

Över arvsskatteprövningsnämndens beslut äro den, som beslutet angår, och den av finansministeriet tillsatta ledamoten av nämnden berättigade att anföra besvär hos högsta förvaltningsdomstolen. Besvärsskriften jämte utredning därom, vilken dag beslutet delgivits besväranden, skall inom sextio dagar efter sagda dag inlämnas till arvsskatteprövningsnämndens ordförande eller annan till mottagande av besvär förordnad person, vilken äger å besvärsskriften anteckna dagen, då densamma ingivits, samt insända skriften jämte bilagor och de vid ärendets behandling tillkomna handlingarna till högsta förvaltningsdomstolen. Tillika skola till nämnda domstol översändas utdrag ur arvsskatteprövningsnämndens protokoll för såvitt angår besväranden, där sådant utdrag icke bilagts besvären, samt, då nämndens ordförande finner nödigt, hans å nämndens vägnar avgivna förklaring i anledning av besvären.

Har i ärende rörande beskattning av arv eller gåva, vari besvär anförts hos arvsskatteprövningsnämnden, saken till någon del icke underkastats prövning eller hava vid beskattningen tillämpats oriktiga skattegrunder eller har beskattningen annars i väsentligt avseende blivit oriktigt verkställd, kan ärendet i sin helhet återförvisas till arvsskattenämnden för verkställande av ny beskattning.

Den, som dagligen påförts skatt för arv eller gåva, må, såframt ej samma sak redan avgjorts genom utslag av arvsskatteprövningsnämnd eller högsta förvaltningsdomstolen, kunna däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i det län, där skattens debitering verkställts.

Bouppteckningsinstrument skall, vare sig arvsskatt bör erläggas eller ej, i två exemplar inlämnas till domstol, i stad inom två månader efter det arvsskatteärendet blivit i arvsskattenämnden avgjort och på landet vid det allmänna sammanträde, som näst efter två månader infaller.

Uppbördsmyndighet är i landskommun och köping kronofogden samt i stad magistraten.

Genom statsrådets beslut kan dock förordnas, att uppbörden skall ske genom post- och telegrafverket; och kan uppbörden av finansministeriet ombetros jämväl banker och sparbanker samt andelskassor.

Skatt på arv och gåva skall erläggas inom fyra månader, räknat från skattens fastställande i enlighet med vad statsrådet därom närmare besluter, såvida ej anstånd med erläggandet enligt 62 § medgivits eller skatten på grund av 63 § nedsatts.

Skatten skall erläggas, ändå att beskattningen icke vunnit laga kraft.

Närmare föreskrifter angående sättet för erläggande av skatt på arv och gåva utfärdas genom beslut av statsrådet.

Beträffande skattetillägg, som skall erläggas vid betalning av skatten efter tilländalupen uppbördstermin, gäller, vad därom särskilt är stadgat.

Har skatt genom laga kraft vunnet utslag av arvsskatteprövningsnämnden eller högsta förvaltningsdomstolen upphävts eller nedsatts och har den skattskyldige erlagt högre belopp, än han bort, skall vad för mycket uppburits av lantränteriet på vederbörandes ansökan återbäras jämte ränta från uppbörds- till återbetalningsdagen enligt Finlands Banks sistnämnda dag gällande lägsta diskontränta.

Där skatten höjts eller ny skatt påförts, skall beträffande uppbörden av det bristande beloppet i motsvarande delar tillämpas, vad i 59 § 2 mom. sägs.

Där testamente, som vid fastställande av arvsskatt tagits i betraktande, sedermera varder helt och hållet eller delvis ogiltigt, eller om testamente, som icke beaktats vid skattens fastställande, helt eller delvis vinner laga kraft eller om grunderna för arvsskattens fastställande undergått ändring i följd av domstols laga kraft vunna utslag, som angår annat än testamente, eller i följd av laga arvskifte eller jämkning i arv eller annan sådan orsak, äger den, vars rätt saken rör, inom sex månader därefter hos arvsskattenämnden ansöka om jämkning i skatten. Lag samma vare, där efter verkställd bouppteckning eller avgivande av skattedeklaration ny gäld yppat sig eller delägare i boet erfarit, att person, som påförts skatt, avlidit före arvlåtaren eller att sådan delägare i boet, som icke beaktats vid skattens fastställande, fortfarande lever.

Vad i 56 § är stadgat, äge motsvarande tillämpning, där gåva eller i 18 § 3 mom. avsett köpe- eller bytesavtal delvis eller helt och hållet förlorat sin giltighet.

Borde för andelar i dödsbo av orsak, som i 56 § är nämnd, sammanlagt erläggas större skatt än som blivit fastställd, vare sådan delägare i boet, som påförts mindre skatt än vederbort, skyldig att inom sex månader efter erhållen kännedom om sagda orsak hos arvsskattenämnden göra anmälan i saken, såvida icke annan delägare i boet redan till nämnden inlämnat sådan anmälan eller i 56 § nämnd ansökan.

Med anledning av ansökan om jämkning i skatt eller där anledning till sådan jämkning genom gjord anmälan, eller genom vid beskattning yppad felaktighet eller annorledes kommit till arvsskattenämnds kännedom och nämnden finner jämkning vara av statens fördel påkallad, bör den skatt, som för andelarna i boet skall erläggas, på grund av erhållen utredning och den tidigare skatteuträkningen i den uti 4 kap. stadgade ordningen ånyo bestämmas.

Den, som erlagt större skatt än hans andel enligt jämkningen bör åsättas, må medelst debetsedel anvisas att å lantränteriet återfå vad för mycket erlagts. För den, som bör erlägga högre skatt eller som ej förut erlagt arvsskatt, skall arvsskattenämndens ordförande låta utskriva debetsedel å den skatt, som skall erläggas, och denna skall hos honom uppbäras genom vederbörande skatteuppbördsmyndighets försorg. Besvärstiden skall i dessa fall räknas för delägare i boet från det debetsedeln till honom utgivits och för länsstyrelsens ombudsman från den dag arvsskattenämndens beslut fattades.

Där egendom, som någon erhållit under återgångsvillkor, vid villkorets uppfyllelse frångår honom inom fem år efter det han erhållit egendomen, vare han berättigad att i den ordning, som i 56 § och 59 § 2 mom. är stadgat, återfå den skatt han erlagt.

Yppar sig, sedan arvsskatten fastställts, ny tillgång i dödsbo, bör det däröver upprättade bouppteckningsinstrumentet inom en månad efter bouppteckningen inlämnas till arvsskattenämnden. Den skatt, som för andelarna i boet bör erläggas, skall med ledning av sagda bouppteckningsinstrument och den tidigare skatteuträkningen i stadgad ordning ånyo bestämmas.

Då arvsskatt fastställts på grund av skattedeklaration, skall över ny tillgång inom tre månader, efter det sådan yppat sig i boet, till arvsskattenämnden avgivas skattedeklaration.

Tilläggsskatten bör därefter fastställas på sätt om arvsskattens fastställande och erläggande på grund av den ursprungliga skattedeklarationen är stadgat.

Där skattens erläggande på bestämd tid är förenat med svårighet för den skattskyldiga, kan länsstyrelsen på ansökan tillåta, att skatten betalas i årsrater under högst två eller, i fråga om fastighet eller aktier eller andelar, som medföra besittningsrätt till bostad, fyra år, om för skattens erläggande ställes antaglig säkerhet.

Anstånd med erläggande av skatt skall sökas hos länsstyrelsen i god tid före skatteuppbördsdagen.

Beviljas anstånd, skall länsstyrelsens resolution vid skatteuppbörden företes och skatten i fastställda rater inbetalas till lantränteriet. Å det oguldna skattebeloppet skall erläggas av finansministeriet fastställd ränta, räknat från den dag, då skatten enligt 53 § bort betalas.

Har värdet av andel i bo eller av gåva efter skattskyldighetens inträde avsevärt nedgått, äger finansministeriet, där synnerligt skäl föreligger, på ansökan förordna, att en skälig befunnen del av den inbetalda skatten skall av lantränteriet till den skattskyldige återbetalas, eller i motsvarande mån minska det oguldna skattebeloppet.

Anmälningar och handlingar, som skola inlämnas till arvsskattenämnd, mottagas av nämndens ordförande eller av den nämnden därtill utser.

För protokollsutdrag, debetsedlar och andra expeditioner angående skatt på arv och gåva, så ock för påteckningar, som av ordföranden i arvsskattenämnden skola göras å bouppteckningsinstrument och skattedeklarationer, må lösen eller stämpelskatt icke uppbäras.

För avskrift, som för enskilt behov skall utskrivas av i arvsskattenämndens besittning varande handling åt den, som styrkt sig vara berättigad att omhänderta den originala handlingen, erlägges lösen i enlighet med vad i 2 § 3 avdelningen av förordningen den 15 januari 1883 om expeditionslösen m. m. angående avskrift är stadgat, men däremot icke stämpelskatt.

Vederbörande prästerskap och annan registermyndighet åligger att varje år inom januari och juli månader till arvsskattenämnden insända förteckning över dödsfall, som under föregående halvår inträffat.

För verkställande av bouppteckning bör åt vederbörande på anhållan utfärdas utdrag ur skattedeklaration, som över den avlidnes egendom avgivits för inkomst- och förmögenhetsbeskattning, så ock utdrag ur beskattningsmyndighets protokoll, såvitt honom angår.

För fastställande av skatt, som enligt denna lag skall erläggas, vare beskattningsmyndighet berättigad att begagna sig av handlingar, hörande till inkomst- och förmögenhetsskattenämndens arkiv.

Arvsskattenämndens handlingar skola förvaras i vederbörande för inkomst- och förmögenhetsbeskattning tillsatt beskattningsnämnds arkiv, dit jämväl arvsskatteprövningsnänmds handlingar, för såvitt de angå arvsskattenämnden, skola överlämnas.

Om ordförande och ledamöter i arvsskattenämnd och arvsskatteprövningsnämnd tillkommande arvoden, så ock om anslag, som erfordras för avlönande av kanslibiträden och bestridande av nämndernas övriga utgifter, äger finansministeriet bestämma.

Om straff för den, som försummar att verkställa bouppteckning eller att inom stadgad tid till domstol inlämna bouppteckningsinstrument eller ock undandöljer egendom eller vid bouppteckning lämnar falsk uppgift, stadgas i 9 kap. 5 och 7 §§ ärvdabalken, För avgivande av annan falsk eller vilseledande uppgift i ärende, rörande skatt på arv och gåva, straffes den skyldige såsom i 38 kap. 11 § strafflagen stadgas.

Var, som försummar att inom stadgad tid till arvsskattenämnden inlämna bouppteckningsinstrument, i denna lag stadgad skattedeklaration eller i 58 § föreskriven anmälan eller uraktlåter att lämna honom i stöd av 37 § 1 mom. avfordrad uppgift, straffes med högst etthundra dagsböter; och förelägge domstolen honom vid vite att inom viss tid fullgöra sin skyldighet.

I fall, som nämnas i denna paragraf, svare den skyldige, även om han icke själv är skattskyldig, för den skatt, som i följd av brottet ej kan av den skattskyldige utfås.

För såvitt i denna lag icke annorlunda stadgats, skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse, vad i avseende å inkomst- och förmögenhetsskatt är föreskrivet.

Närmare föreskrifter, som för verkställigheten av denna lag äro av nöden, meddelas av statsrådet.