205/1940

Skriftlig stämning bör i huvudskrift delgivas svaranden av två trovärdige män, eller av en, där han svarandens skriftliga bevis därå få kan; och varde styrkt avskrift av stämningen tillika åt honom lämnad. Muntlig stämning bör ske genom stämningsman med trovärdigt vittne. Är den, som stämmas skall, ej hemma, då må han stämmas evar han finnes. I kyrka må man ej stämmas, men väl å kyrkovall.

Har någon å särskilda dagar blivit i sitt hemvist med stämning sökt, utan att han eller ombud för honom kunnat träffas, och har ej heller av hans husfolk eller grannar, eller där han har tjänst eller näring, säker anvisning kunnat vinnas, var han eller ombud för honom sig uppehåller, varde då, i fall av omständigheterna antagas kan, att han håller sig undan, och det ej är veterligt, att han utom landet vistas, stämningen fäst å hans husdörr samt husfolket därom underrättat. Har han ej stadigt hemvist, då må han kallas genom skriftlig stämning, som bör genom den officiella tidningen honom kungöras, och låte käranden kungörelsen i tidningen införas tre gånger, därav en gång i första nummern för ett årskvartal, dock ej senare än det kvartal, som en månad efter stämningens utfärdande först tager sin början, och sista gången minst tre månader före den tid, som i stämningen förelagd är.

Skall stämning meddelas den, som har känt hemvist utom landet, bör stämningen, om käranden det askar, genom domarens försorg i behörig ordning översändas till myndighet i det land, där svaranden är boende, för att honom tillställas.

Är den, som stämmas skall, veterligen ur landet faren, utan att upplysning kunnat vinnas, var han eller ombud för honom sig uppehåller, och förekomma därjämte omständigheter, som antyda att han håller sig undan eller har för avsikt att för framtiden bosätta sig utom landet, då må jämväl stämningen genom den officiella tidningen honom kungöras, och låte käranden kungörelsen i tidningen införas tre gånger, därav en gång i första nummern för ett årskvartal, dock ej senare än det kvartal, som en månad efter stämningens utfärdande först tager sin början, och sista gången minst sex månader före den tid, som i stämningen förelagd är. Har svaranden inom landet känt hemvist, bör stämningen tillika före sista kungörandet fästas å hans husdörr och husfolket därom underrättas; har han ej känt hemvist, men äger fastighet inom landet, skall stämningen före sista kungörandet tillställas den, vilken fastigheten förestår.

Har främmande stats undersåte, som äger fastighet i landet, varken sitt bo och hemvist eller behörigt ombud å den ort, där fastigheten är belägen, då må, om han ej å fastigheten anträffas, stämning i mål, som densamma angår eller av äganderätten därtill härflyter, fästas å dörren till egendomens boningshus samt ägarens husfolk, om sådant finnes, därom underrättas.

Sökes härad, kommun eller annan menighet eller del därav, skall stämningen meddelas menighetens styrelse eller förvaltande myndighet eller ock, om sådan ej finnes, offentligen uppläsas i församlingens eller, där menigheten hör till flere kyrkosamfund, i envar församlings kyrka, samt bevittnad avskrift av stämningen i kyrkan och ortens kommunalhus lämnas; allt dubbelt så lång tid före tinget, som för varje fall om stämning i 4 § är sagt. Angående stämning å delägare i vissa slag av samfälligheter är särskilt stadgat.