62/1939

Ansökning om försvunnen persons förklarande för död skall göras hos rätten å den ort, där han senast haft sitt bo och hemvist eller, ifall hans senaste boningsort ej är känd, där han veterligen sist uppehållit sig eller där han är kyrkskriven eller införd i civilregistret, eller, om stadgandet härom i något fall ej kan tillämpas, hos rätten å sökandens boningsort; och vare den försvunnes make, närmaste skyldeman eller annan, vars rätt kan av dödsförklaringen bero, behörig att därom ansöka, så ock att fullfölja ansökning, som av annan anhängiggjorts.

Vederbörande prästerskap och andra registermyndigheter skola årligen före maj månads utgång till allmänna åklagaren insända förteckning över de i kyrkböckerna eller civilregistret upptagna personer, från vilkas födelse vid utgången av föregående kalenderår förflutit minst nittio år och om vilkas existens registermyndigheten under de senaste fem åren ej erhållit uppgift. Allmänna åklagaren skall därefter införskaffa till buds stående utredning därom, huruvida förutsättningar för de i förteckningen upptagna personernas förklarande för döda synas föreligga, och, om så är förhållandet, skrida till vederbörliga åtgärder.

Ansökning om dödsförklaring kan göras av allmän åklagare även eljest, därest länsstyrelsen så förordnar.

Anser rätten sådant lämpligt, må av allmän åklagare anhängiggjorda ansökningar om flere personers förklarande för döda behandlas gemensamt.

Över ansökningen höre rätten den försvunnes make och närmaste skyldeman, där de i landet äro, samt syssloman, god man eller förmyndare, om sådan är satt till hans angelägenheters vård, så ock allmän åklagare. Har ansökningen gjorts i den ordning, som nämnes i 4 § 2 mom., pröve rätten, huruvida det är nödvändigt att höra nämnda personer.

Äro sannolika skäl förebragta för de omständigheter, som för ansökan om dödsförklaring erfordras, beslute rätten att genom offentlig kungörelse kalla den försvunne att sist å viss dag, som ej må utsättas tidigare än sex månader efter det beslutet fattats och ej senare än till den ordinarie rättegångsdag, som natt och år därefter först infaller, anmäla sig hos rätten vid äventyr att han eljest varder, där ej laga hinder yppas, av rätten för död förklarad.

Kungörelsen skall ock innehålla uppmaning till alla, som kunna lämna upplysning, huruvida den försvunne lever eller är död, att inom samma tid giva det rätten till känna.

Samma kungörelse kan även gälla flere försvunna personer.

Kungörelsen skall anslås å rättens dörr och genom sökandens åtgärd införas tre gånger i officiella tidningen, därav en gång i första numret för ett årskvartal, dock ej senare än det kvartal, som en månad efter det beslut om kungörelsen fattats först tager sin början. Dock må kungörelse, som beslutats rörande enligt 4 § 2 mom. gjord ansökning, införas i officiella tidningen endast i första numret för ovannämnda årskvartal.

Rätten äge ock, där den prövar sådant vara av nöden, föreskriva kungörelsens införande jämväl i annan tidning.

Har försvunnen person förklarats för död, skall härom genom rättens försorg i officiella tidningen kungöras i första numret för ett årskvartal, dock ej senare än det kvartal, som en månad efter det utslaget vunnit laga kraft först tager sin början; och förskjute sökanden kostnaden.

I 1 mom. nämnd kungörelse behöver dock ej införas, då dödsförklaringen skett på ansökning, som gjorts enligt 4 § 2 mom.