379/1929

Finsk medborgares behörighet att ingå äktenskap bedömes enligt finsk lag även om giftermålet förrättas i främmande stat.

Vill utlänning ingå äktenskap inför finsk myndighet, skall hans behörighet bedömas enligt hans hemlands lag.

Ej må dock i något fall utlänning, som är gift, ingå äktenskap inför finsk myndighet, ej heller de, som på grund av släktskap eller svågerlag enligt finsk lag ej få gifta sig med varandra.

Republikens president äger förklara innehavare av finsk diplomatisk eller konsulär tjänst eller befattning i främmande stat behörig att där förrätta vigsel mellan finska medborgare samt mellan finsk medborgare och utlänning.

Präst inom finskt religionssamfund, som har vigselrätt, må av republikens president berättigas i främmande stat till äktenskap viga trolovade, av vilka åtminstone den ena är finsk medborgare och berättigad att ingå äktenskap genom sådan vigsel.

Är i främmande stats lag stadgat, att dess äktenskapshinder eller vissa bland dem skola iakttagas även i fråga om äktenskap, som där avslutas av annan stats myndighet, lände det till efterrättelse för finsk myndighet i sagda stat.

Vill utlänning här i riket träda i äktenskap inför finsk myndighet, skall i avseende å lysning och formen för giftermålet i övrigt finsk lag tillämpas.

Lag samma vare, då giftemål utomlands förrättas av finsk myndighet. Därvid skall likväl om sättet för lysning gälla vad därom i förordning föreskrives; och skall åtgärd, som beträffande lysning är stadgad, samt prövningen av förutsättningarna för lysning och av anmält jäv ankomma på den, som äger förrätta giftermålet. Har lysning skett i Finland, vare dock ny lysning ej av nöden.

Innehåller emellertid lagen i utlännings hemland föreskrift om lysning för det fall, att en dess medborgare ärnar ingå äktenskap inför annan stats myndighet, må han ej till äktenskap vigas, innan jämväl sådan lysning ägt rum eller befrielse därifrån utverkats.

Diplomatisk eller konsulär tjänsteman i främmande stats tjänst må, efter utverkat tillstånd av republikens president, i enlighet med formföreskrifterna i sitt hemlands lag här i riket förrätta giftermål mellan utlänningar, av vilka åtminstone den ena är medborgare i det land, dit tjänstemannen hör.

Präst, som är anställd i utländsk kyrklig församling i Finland, må ock kunna av republikens president bemyndigas att bär enligt formföreskrifterna i sitt lands lag förrätta giftermål mellan personer, av vilka åtminstone den ena är medborgare i den stat prästen tillhör.

Vid giftermål, som i denna paragraf avses, skola stadgandena i 1 § och 2 mom. 2 § äga motsvarande tillämpning.

Äktenskap, som finsk medborgare eller utlänning ingått i främmande stat inför en dess myndighet i enlighet med där gällande lag, skall i Finland anses vara i behörig form avslutat.

Såsom till formen giltigt skall jämväl anses giftermål, vilket diplomatisk eller konsulär tjänsteman i främmande stats tjänst i enlighet med den statens lag förrättat i annan främmande stat med dess begivande.

Har vid giftermål, som i främmande stat förrättats mellan medborgare i annan stat, formföreskrifterna i lagen i värderas hemland iakttagits, vare ock det här hållet för gillt

Talan om återgång av äktenskap mellan makar, vilka tillhöra främmande stat eller av vilka endera är utlänning, må här i riket upptagas blott om den make, mot vilken talan väckes, här har sitt hemvist.

Vad ovan sägs äge tillämpning även på talan om äktenskapsskillnad. Sådan talan må dock även här utföras, om makarna senast samtidigt haft hemvist i Finland, men den make, mot vilken talan väckes, övergivit den andra eller, efter det orsak till skillnad uppstått, flyttat ur riket.

Är i den stat make tillhör åt inhemsk myndighet förbehållet att pröva talan om upplösning av äktenskap, som rör en dess medborgare, må sådan talan i Finland upptagas blott om behörig domstol för sakens prövning ej finnes i sagda stat.

Oberoende av vad ovan sägs, må talan om äktenskaps upplösning städse kunna här föras av finsk medborgare samt talan om återgång av äktenskap jämväl av kvinna, som vid tiden för giftermålet var finsk medborgare.

För ernående av äktenskaps återgång må make åberopa lagen i den stat nan vid äktenskapets ingående tillhörde. Dock må ej här till återgång dömas, med mindre orsak därtill finnes jämväl enligt finsk lag. Har make efter äktenskapets ingående på grund av eget initiativ blivit medborgare i annan stat än han vid tiden för giftermålet tillhörde, bör orsak till återgång finnas jämväl enligt sagda stats lag.

Äktenskapsskillnad mellan makar, vilka tillhöra främmande stat eller av vilka endera är utlänning, må här i riket beviljas blott om orsak till skillnaden är för handen såväl enligt lagen i vardera makens hemland som enligt finsk lag.

Har make förut tillhört annan främmande stat, må ej för vinnande av äktenskapsskillnad åberopas vad som under den tid inträffat, med mindre skillnad på sådan grund är medgiven jämväl enligt där gällande lag.

Beslut om äktenskaps upplösning eller hemskillnad, som i främmande stat meddelats beträffande medborgare i samma stat, skall i Finland tillerkännas giltighet.

Är fråga om makar, vilka båda äro utlänningar och av vilka båda eller endera tillhör annan stat än den, där nu avsett beslut meddelats, skall beslutet tillerkännas giltighet i Finland, om detsamma kan vinna erkännande i vardera makens hemland.

Beslut, som i främmande stat meddelats angående upplösning av finsk medborgares äktenskap, skall här hållas för giltigt blott om det varder behörigen stadfäst i Finland.

Förutsättning för sådant stadfästande är, att det med motsvarande tillämpning av vad i 8 § är stadgat om finsk myndighets behörighet att pröva talan om upplösning av äktenskap mellan utlänningar finnes hava tillkommit myndighet i den stat, där beslut meddelats, att upptaga målet och om för sådan åtgärd, som beslutet innebär, finsk lag kunnat åberopas.

Ansökan om stadfästelse av beslut, som avses i 12 §, skall göras hos Åbo hovrätt; och pröve hovrätten, om de i sagda paragraf stadgade förutsättningar äro för handen. I hovrättens beslut må ändring icke sökas.

Makars personliga rättsförhållanden skola bedömas enligt lagen i den stat makarna tillhöra. Äro de icke medborgare i samma stat, må den ena ej anses hava större befogenhet gentemot den andra än värderas hemlands lag medgiver.

Ett äktenskaps rättsverkningar i fråga om makarnas förmögenhetsförhållanden bestämmas, med nedan i 16 § angivna förbehåll, av lagen i den stat mannen vid äktenskapets ingående tillhörde.

Beträffande hustrus rättsliga handlingsförmåga tillämpas, med enahanda förbehåll, lagen i den stat hon tillhör, såvitt ej annat följer av stadgandet i 2 momentet.

Trolovads och makes behörighet att sluta äktenskapsförord bedömes enligt lagen i hans hemland.

Där ej i vederbörandes hemlands lag annorlunda stadgas, skall äktenskapsförord anses till formen giltigt, om det upprättats och lagföljts enligt vardera partens hemlands lag eller enligt lagen i den stat, där det upprättats.

Vill make, vars förhållande till andra maken enligt 2 eller 3 mom. 14 § bestämmes av utländsk lag, förbehålla sig rätt att här i riket gentemot tredje man åberopa sagda lag eller äktenskapsförord, anmäle därom hos domstolen i den ort, där han har sitt hemvist, eller, om han ej har hemvist i Finland, hos rådstuvurätten i Helsingfors. Förord, som innebär överföring utan vederlag av egendomen till endera maken, må dock utom konkurs åberopas blott gentemot den, som visas hava därom ägt kännedom, och vare vid konkurs utan verkan. Beträffande gåva mellan makar gälle i övrigt vad därom i finsk lag stadgas.

Vad i 1 momentet sägs om äktenskapsförords lagföljande gälle jämväl förord, som av finska medborgare eller av finsk medborgare och utlänning upprättats och lagföljts i främmande stat.

Beträffande anmälan om äktenskapsförords eller främmande lags tillämplighet skola stadgandena i 43 och 44 §§ äktenskapslagen lända till efterrättelse.

Trolovade, vilkas förmögenhetsförhållanden eljes efter äktenskapets ingående skulle bedömas enligt främmande stats lag, må genom förord bestämma, att desamma skola vara underkastade finsk lag.

Fråga därom, huruvida barn till kvinna, som är eller varit gift, är att anse som barn av hennes äktenskap, skall bedömas enligt lagen i den stat mannen vid tiden för barnets födelse tillhörde eller, om han då var död, senast tillhört.

Rättsförhållandet mellan föräldrar och deras barn i äktenskap bedömes enligt lagen i den stat de tillhöra. Äro föräldrarna eller den ena av dem och barnet medborgare i olika stater, vare lagen i barnets hemland bestämmande.

Rättsförhållandet mellan ett barn utom äktenskap och dess moder skall bedömas enligt lagen i den stat de tillhöra. Äro modern och barnet medborgare i olika stater, tillämpas lagen i barnets hemland.

Anspråk på underhållsbidrag, som här i riket väckes för barn utom äktenskap mot dess fader eller mot den, som haft samlag med modern och kunnat råda henne med barnet, skola bedömas enligt finsk lag. Lag samma vare beträffande annat anspråk, som här för sådant barn väckes mot finsk man. I övrigt vare barnets hemlands lag bestämmande för rättsförhållandet mellan sagda personer.

Huruvida ett barn utom äktenskap skall anses som barn i äktenskap vare sig på grund därav, att barnets föräldrar ingått äktenskap med varandra, eller i följd av annan omständighet, bedömes enligt lagen i den stat fadern tillhörde, då sådan omständighet inträffade.

Talan på grund av rättsförhållande, varom i detta kapitel är fråga, må upptagas i Finland, om den, mot vilken talan utföres, här har sitt hemvist, så ock eljes, om barnet är finsk medborgare eller stadigvarande vistas härstädes.

Finnes ej, enligt vad annorstädes är stadgat, laga domstol för sådant mål, ankomme det på rätten i den ort, där barnet stadigvarande vistas, eller om detta ej har stadig vistelse i Finland, i på rådstuvurätten i Helsingfors.

Adoption, som skett utomlands, skall här i riket anses giltig, om den erkännes som sådan i adoptantens och adoptivbarnets hemland. Skall finsk medborgare i främmande stat adoptera eller adopteras, skall tillstånd därtill utverkas av justitieministern i Finland.

Utlänning må här i riket adoptera, om adoptionen vinner erkännande i hans hemland. Under enahanda förbehåll må utlänning, som stadigt vistas i Finland, här adopteras.

Adoptivförhållande må, om adoptanten är utlänning, hävas i Finland blott om adoptanten har sitt hemvist härstädes och hävandet kan vinna erkännande i hans hemland.

I avseende å formen för adoption, som sker i Finland, iakttages finsk lag. Därest vederbörandes hemlands lag föreskriver viss form för adoption även där denna sker i annat land, lände det därjämte till efterrättelse.

Rättsverkningarna av adoption skola bedömas enligt lagen i adoptantens hemland. Lag samma vare beträffande förutsättningarna för hävande av adoptivförhållande.

Finnes ej, enligt vad annorstädes är stadgat, laga domstol för adoption eller för hävande av adoptivförhållande, ankomme saken på rätten i den ort, där adoptivbarnet stadigvarande vistas, eller, om detta ej har stadig vistelse i Finland, på rådstuvurätten i Helsingfors.

Vad i finsk lag är stadgat om förmynderskap för minderårig finsk medborgare skall äga tillämpning även om han ej har hemvist i Finland. Är förmynderskap för minderårig, som ej har lagbestämd eller enligt finsk lag förordnad förmyndare, anordnat enligt lagen i främmande stat, där han har stadig vistelse, skall dock därvid bero, så framt ej rätten av särskilda skäl besluter, att förmynderskap skall anordnas enligt finsk lag.

Därest minderårig finsk medborgare, som stadigvarande vistas i främmande stat, står under förmyndare enligt finsk lag, men det upplyses, att förmynderskap för honom jämväl anordnats i den främmande staten enligt dess lag eller att vården av hans angelägenheter under kontroll av myndighet därstädes handhaves av hans föräldrar eller den ena av dem, pröve rätten, huruvida den minderårige fortfarande bör stå under förmyndare enligt finsk lag.

Har utlänning, som enligt lagen i den stat han tillhör är minderårig, stadig vistelse här i riket, och bör enligt samma lag förmyndare för honom utses eller kontroll anordnas över förvaltningen av hans egendom, inhämte rätten, huruvida förmynderskap eller kontroll kommeratt anordnas i enlighet med sagda lag. Upplyses det, att så ej kommer att ske, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde förmynderskap anordnat enligt finsk lag.

Fråga därom, när behov av förmyndare för minderårig upphör, skall bedömas enligt lagen i den stat den minderårige tillhör.

Verkan av minderårighet i förmögenhetsrättsligt hänseende och förmyndares eller föräldrars behörighet skall bedömas enligt lagen i den minderåriges hemland. Är dock förmynderskap för minderårig eller kontroll av hans faders eller moders vård av hans angelägenheter rätteligen anordnad enligt annan stats lag, lände denna till efterrättelse.

Vad i finsk lag är stadgat om omyndighetsförklaring och om förmynderskap för omyndigförklarad skall äga tillämpning jämväl i avseende å finsk medborgare, som ej har hemvist inom riket. Är förmynderskap i främmande stat anordnat för där bosatt finsk medborgare, för vilken förmyndare ej förordnats enligt finsk lag, men som av i finsk lag upptagen anledning i den främmande staten förklarats omyndig, skall dock därvid bero, såframt ej rätten av särskilda skäl besluter, att han skall stå under förmyndare enligt finsk lag.

Vad i 2 mom. 28 § sägs om förmynderskap för minderårig gälle i tillämpliga delar jämväl förmynderskap för omyndigförklarad finsk medborgare, som har hemvist i främmande stat.

Såsom omyndigförklaring skall jämväl anses förlängning av omyndighet utöver tiden för minderårighet.

Har hos finsk domstol anhållan gjorts om omyndigförklaring av främmande stats medborgare, som har hemvist i Finland, inhämte domstolen, huruvida förmynderskap kommer att anordnas enligt den statens lag. Upplyses det, att så ej kommer att ske, eller erhålles ej svar inom sex månader, varde ärendet vidare handlagt såsom om fråga vore om omyndigförklaring av finsk medborgare.

Äro myndig utlännings angelägenheter härstädes i behov av omedelbar vård på grund av omständighet, som enligt finsk lag borde föranleda hans förklarande för omyndig, må han, även om jämlikt 1 momentet förmynderskap för honom alls icke eller ej omedelbart borde här anordnas, med tillämpning av finsk lag förklaras omyndig tillsvidare samt interimistisk förmyndare för honom utses.

Har finsk medborgare förklarats omyndig i främmande stat eller främmande stats medborgare i Finland, kan i vartdera fallet omyndigförklaringen hävas såväl här i riket enligt finsk lag som i den främmande staten enligt dess lag.

Om omyndigförklaring, som meddelas av behörig utländsk myndighet, så ock om omyndigförklarings hävande av sådan myndighet, skall på begäran genom finsk domstols försorg kungöras såsom om kungörande i motsvarande fall i finsk lag är stadgat.

Innan kungörande om omyndigförklaring av finsk medborgare sker, pröve rätten, huruvida förklaringen meddelats på skäl, som enligt finsk lag skulle utgjort anledning därtill.

Vad i 31 § stadgas om tillämpning av viss lag i avseende å verkan av minderårighet och förmyndares behörighet skall äga motsvarande tillämpning, där omyndigheten beror av omyndigförklaring. Sådan omyndighet må dock, där kungörande enligt 35 § ej skett, här i riket åberopas endast gentemot den, som det oaktat om förklaringen ägt eller bort äga kännedom.

Vad i detta kapitel sägs om omyndigförklaring och förmynderskaps anordnande enligt utländsk lag skall äga motsvarande tillämpning i avseende å annan därmed jämförlig åtgärd, som innebär inskränkning av den rättsliga handlingsförmågan.

Förmyndare, som i främmande stat i enlighet med dess lag förordnats för finsk medborgare, må ej utan förmyndarnänmdens samtycke i varje särskilt fall taga befattning med den omyndiges egendom här i riket eller för honom ingå gäldsförbindelse, innan finsk domstol beslutit, att förmynderskap ej skall anordnas enligt finsk lag.

Har omyndig finsk medborgare egendom i annan stat än där fönmynderskap för honom är anordnat och har på grund av den statens lag särskild förmyndare eller god man där tillsatts för förvaltningen av sagda egendom, gälle den statens lag i fråga om förmyndarens eller gode mannens behörighet.

Befinnes det, att omyndigs angelägenheter här i riket kräva omedelbar vård och skall för den omyndige förmynderskap enligt finsk lag alls icke eller ej omedelbart anordnas, förordne rätten eller i fall, som i 70 § förmynderskapslagen sägs, domaren god man att vårda desamma enligt finsk lag.

Stadgandet i 2 mom. 30 § förmynderskapslagen om förmyndarnämnds skyldighet att hava omsorg om omyndigs angelägenheter, så länge han är utan målsman, skall tillämpas även i fråga om omyndig, som är utlänning eller finsk medborgare, som ej har hemvist inom riket.

Uppkommen fråga om skyldighet för utlänning att åtaga sig förmynderskap bedömes enligt finsk lag, om han har hemvist i Finland, men i annat fall enligt lagen i den stat han tillhör.

Har i Finland förmynderskap anordnats för utlänning och erfares sedermera, att han ställts under förmyndare enligt sitt hemlands lag eller att vården av hans angelägenheter enligt denna handhaves av hans föräldrar eller den ena av dem, skall det här meddelade förordnandet återkallas.

Genom denna lag sker ej ändring i vad som finnes stadgat om utlännings ansvarighet för växel eller check.

Finnes ej enligt annan lag domstol för förmynderskap eller förmynderskapsärende, som enligt denna lag ankommer på finsk domstol, eller för klander av förmyndares redovisning, höre saken till domstolen i den ort, där myndlingen stadigvarande vistas, eller, om han ej har stadig vistelse i Finland, till rådstuvurätten i Helsingfors.