Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

71/1923

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om naturskydd.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas härmed:

1 KAP. Naturskydd å staten tillhörigt område.

1 §.

Republikens president må med riksdagens samtycke besluta, att visst staten tillhörigt område skall, för fredande av dess natur mot ingrepp av människohand, avskiljas till allmänt skyddsområde.

I enahanda ordning må även inrättas särskilt skyddsområde i ändamål! att för framtiden orubbad bevara naturskön eller eljest med avseende å sin natur beaktansvärd plats eller att freda visst djur- eller växtslag.

2 §.

Inom allmänt skyddsområde vare, med de av stadgandena i 4 och 8 §§ föranledda undantag, förbjudet:

att upptaga odling eller verkställa avverkning,

att beta kreatur,

att utnyttja mineral fyndighet eller vattenkraft,

att upptaga mull, torv, sand eller lera eller företaga inristning eller sprängning,

att döda, fånga eller ofreda djur av vad slag det vara må, ävensom

att borttaga eller skada bon, ägg, rom, växter, döda eller levande växtdelar eller mineral.

Genom förordning bestämmes för varje fall, i vilket avseende särskilt skyddsområde skall vara fredat.

3 §.

I särskilda ordningsregler må meddelas bestämmelser angående vad besökare av skyddsområde äga iakttaga; och kunna sådana ordningsregler jämväl innehålla förbud mot beträdande av skyddsområde eller viss del därav.

4 §.

Genom förordning må fastställas sådana undantag från de i 2 § stadgade förbud, som i den inom eller invid allmänt skyddsområde bosatta befolkningens eller de nomadiserande lapparnas intresse eller eljest kunna befinnas nödiga.

5 §.

För besökande av skyddsområde kan fastställas avgift, så ock för tillstånd att där bedriva jakt eller fiske, i händelse sådant med stöd av 4 § i något fall bleve tillåtet.

6 §.

Anträffas inom staten tillhörigt område enstaka träd eller trädgrupp eller annan naturbildning, vars bevarande är av betydelse i vetenskapligt avseende eller på grund av dess säregenhet, må den myndighet, som har överinseende över området, utan avseende å fastställd plan för dess utnyttjande, fridlysa naturminnet i fråga.

7 §.

Republikens president bestämmer, vilken central myndighet eller landshövding skall handhava tillsynen över skyddsområde. Denna myndighet bör i skyddsfrågor samråda med naturskyddsinspektören, på sätt genom förordning närmare bestämmes. Å densamma ankommer jämväl att utfärda de i 3 § omförmälda ordningsregler.

8 §.

Fredningsbestämmelse, som i detta kapitel avses, må ej landa till inskränkning av enskilds rätt, som tilläventyrs förvärvats före fredningens tillkomst.

2 KAP.Naturskydd å enskild tillhörigt område.

9 §.

Önskar jordägare å honom tillhörig lägenhet inrätte skyddsområde för ändamål, som nämnes i 2 mom. 1 §, ingive ansökan därom till landshövdingen jämte bevis om sin äganderätt och tydlig beskrivning av områdets i fråga gränser. Över ansökningen inhämte landshövdingen naturskyddsinspektörens utlåtande. Anser denne det föreslagna skyddsområdets inrättande befrämja ett beaktansvärt allmänt intresse och förordar ansökningen, må landshövdingen, efter det vederbörande kommunalfullmäktige i ärendet avgivit yttrande, påbjuda områdets fredande genom beslut, vari bör noggrant angivas, i vilket avseende det skall vara fredat. Sedan beslutet blivit kungjort, skall genom landshövdingens åtgärd göras anteckning därom i jordregistret, varjämte skyddsområdet skall utmärkas å lägenhetens karta.

Vad ovan sägs, äge tillämpning även där flere, vilkas ägor gränsa till varandra, vilja av dem bilda ett gemensamt skyddsområde.

10 §.

I landshövdings fredningsbeslut må till förmån för ägaren fastställas sådana undantag från fredningsbestämmelserna, som naturskyddsinspektören tillstyrkt.

11 §.

Fredning, som i 9 § avses, blir gällande för framtiden oberoende därav, att lägenhet, å vilken skyddsområde bildats, ombyter ägare, men må ej åberopas mot den, som innan beslutet om fredning kungjordes förvärvat rätt att i ett eller annat avseende nyttja det fredade området.

Anser någon, vilken innan beslut om fredning kungjordes förvärvat panträtt i eller rätt till avgäld från lägenhet, som av beslutet beröres, att hans intresse genom fredningen äventyras, må han inom sex månader från kungörandet, på stämning å ägaren, hos rätten ansöka om fredningens upphävande. Göres därvid sannolikt, att fredningen minskar lägenhetens saluvärde så, att sökandens rätt därav kunde lida intrång, skall fredningen av rätten upphävas och ägaren åläggas att ersätta sökandens kostnader.

12 §.

I fråga om fredande å enskilds ägor av sådant naturminne, som i 6 § omförmäles, skola stadgandena i 9 och 11 §§ äga motsvarande tillämpning.

3 KAP.Särskilda stadganden.

13 §.

Följande fåglar jämte bon och ägg av dem vare ständigt fridlysta, nämligen: trana, storkar, hägrar, sothöna, spovar, tofsvipa, snäppor och andra vadare, doppingar, tordmule, grisslor, trutar, måsar, tärnor och stormfågeln, labbar, glador, vråkar, kärrhökar, tornfalk, lärkfalk och aftonfalk, lappuggla, hornuggla, jorduggla, pärluggla och sparvuggla, hackspettar, gök, göktyta, blåkråka, härfågel, biätare, kungsfiskare, nattskärra och tornsvala, råka, kaja, nötkråka, sommargylling och stare samt trastar, sidensvans och annan småfågel.

Enahanda skydd tillkommer jämväl fladdermöss, igelkott och flygande ekorre.

I 1 mom. nämnd fridlysning gäller icke morkulla, beckasiner och björktrast, ej heller havstrut, vittrut, varfågel, törnskata och gråsparv.

För vetenskapligt ändamål, så ock om något av ovan uppräknade djurslag å viss ort överhövan förökats eller eljest visat sig skadligt, må landshövdingen, efter naturskyddsinspektörens hörande, medgiva undantag från här stadgad fridlysning.

Angående fridlysning av jaktbara djurslag är särskilt stadgat.

Vad om invånarnas inom Petsamo område rätt att taga ägg av havsfåglar är stadgat, gäller även de i 1 mom. nämnda vattenfåglar.

14 §.

Sällsynta djur, vilka icke äro fridlysta enligt 13 § eller i sammanhang med stadgandena om jakt, må genom förordning fridlysas i hela landet eller viss del därav.

Vad ovan sägs gäller dock icke varg och järv, samt björn och lo blott å staten tillhörig mark, som ej innehaves av enskild person.

Angående sällsynta, vilt växande buskar, ris, örter, gräs och andra mindre växter vare lag samma som i 1 mom. angående djur är stadgat.

Fredning, som i 1 och 3 momenten avses, må ej hindra markens begagnande för odlings- och byggnadsändamål.

15 §.

Användningen av pålsaxar och andra blint verkande fångstredskap, som äro ägnade att fånga enligt 13 § fridlysta fåglar, är förbjuden. Envar vare tillåtet att förstöra eller borttaga sådant fångstredskap.

16 §.

Det vare förbjudet att sälja, till salu hålla eller såsom prydnad använda skinn eller fjäder av sådana i Finland förekommande fåglar, som på grund av denna lag eller annan författning äro ständigt fridlysta; och gäller detta förbud även från utlandet infört skinn eller fjäder av sådana fåglar.

17 §.

Mark, som äges av kommun, församling, anstalt eller stiftelse, likställes i denna lag med enskild tillhörigt område. Kronohemman betraktas såsom om det tillhörde åbon.

18 §.

Staten have rätt att för inrättande av skyddsområde expropriera fast egendom samt i expropriationsväg fastställa inskränkningar i ägarens rätt att nyttja sådan egendom.

Uppkommer fråga, om expropriation för naturskyddsändamål, må landshövdingen meddela provisoriskt förbud för högst sex månader mot sådant begagnande av fastigheten, som kunde äventyra ändamålet med expropriationen. Kommer denna sedermera ej till stånd, vare ägaren berättigad till ersättning för den skada han till följd av förbudet tilläventyrs lidit. Fastställandet av ersättningen ankommer på landshövdingen.

19 §.

Utom stad eller annat tätt bebyggt samhälle må ej affärsannons anbringas annorstädes i det fria än å byggnad, som tjänar till bostad eller till affärs- eller arbetslokal.

20 §.

Naturskydd å skyddsområde, som inrättats på enskild tillhörig fastighet, eller fredning av naturminne å dylik fastighet må landshövdingen, på ansökan av ägaren, efter naturskyddsinspektörens hörande, förklara delvis eller helt och hållet avhyst, om naturskyddets bibehållande på grund av förändrade förhållanden ej vidare synes önskligt eller det finnes förhindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän nytta. Landshövdingens beslut må av naturskyddsinspektören före besvärstidens utgång underställas högsta förvaltningsdomstolens prövning.

Har expropriation medgivits av skyddsområde eller av mark, å vilken fredat naturminne är beläget, må landshövdingen förklara naturskyddet å den expropriation underkastade markan avhyst, därest dess bibehållande vore oförenligt med expropriationens ändamål eller eljest olämpligt.

Angående avhysning av naturskydd skall genom landshövdingens försorg anteckning göras i jordregistret.

21 §.

Presidentens beslut om avskiljande av skyddsområde skall kungöras såsom om kungörande av förordning är stadgat.

Ordningsregler, om vilka talas i 3 §. böra införas i allmänna tidningarna, samt anslås å lämpligt ställe inom skyddsområdet i fråga,

Landshövdingens beslut angående inrättande av skyddsområde å enskild tillhörig fastighet eller om avhysning av naturskydd å sådant område kungöres såsom om kommunala kungörelser är stadgat. Tillkännagivande om beslutet införes därjämte i allmänna tidningarna.

Om fredande av enstaka naturminne kungöres såsom i första meningen 3 mom. säges.

22 §.

För ansökan hos landshövding om fredning samt för landshövdingens beslut i anledning av sådan ansökan erlägges ej några skatter eller avgifter.

23 §.

Begår någon straffbar handling, vilken tillika innefattar överträdelse av fredningsbestämmelse, som ingår i denna lag eller utfärdats med stöd av densamma, skall vid straffets utmätande handlingen anses begången under synnerligen försvårande omständigheter, såvida icke den tilltalade prövas hava utan egen förskyllan varit okunnig om fredningen.

Bryter någon eljest mot ovan avsedd fredningsbestämmelse, som han kände eller bort känna, eller mot stadgandet i 16 §, straffes med högst trettio dagsböter. På samma sätt straffas den, vilken köper eller mottager något, som enligt vad han visste eller bort veta åtkommits genom överträdelse av sådan bestämmelse.

För överträdelse enbart av ordningsregler, som omförmälas i 3 §, eller av förbudet mot användning av i 15 § avsedda fångstredskap eller annonsering i det fria vare straffet högst tio dagsböter.

Brott, som i denna paragraf avses, äro underkastade allmänt åtal.

24 §.

Vad som åtkommits genom överträdelse av denna lag eller av bestämmelse, som med stöd av densamma utfärdats, eller dess värde skall dömas förbrutet, så ock fångstredskap, som avses i 15 §.

25 §.

Vad i 11 § 17 kap. rättegångsbalken och i förordningen om jakt stadgas om vakters och andra personers rätt att vittna i vissa fall, äge tillämpning även där fråga är om överträdelse av denna lag eller av bestämmelse, som med stöd av densamma utfärdats.

26 §.

Naturskyddsinpektören erhåller för befattningen årligt arvode.

27 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1923.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Helsingfors, den 23 februari 1923.

Republikens President K. J. Ståhlberg.Undervisningsminister Niilo Liakka.

Till början av sidan