Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

311/1922

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Förordning angående verkställighet av språklagen.

Typ av författning
Förordning
Meddelats
Uppdaterad författning
311/1922

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

På föredragning av Justitieministern varder, med stöd av 25 § i språklagen av den 1 juni 1922, angående verkställighet av sagda lag stadgat som följer:

1 §.

För åstadkommande av sådana laggilla översättningar, som omförmälas i 5 § 2 momentet, 8 § 2 momentet och 9 § av språklagen, skola vid statsrådets translatorsbyrå tillsättas lagfarna translatorer för såväl finska som svenska språket.

Anmäler domstol eller länsstyrelse sig själv önska antingen helt och hållet eller delvis ombesörja erforderliga översättningar, göre därom framställning hos justitieministeriet, som i sådant fall i ärendet meddelar förordnande för den tjänsteman, som berättigas att utföra laggilla översättningar. Tjänstemannen skall härvid verkställa översättningar mot avgift enligt fastställd taxa.

2 §.

Då sakägare med stöd av 5 § 2 momentet eller 8 § 2 momentet i språklagen äger rätt, att på statens bekostnad få laggill översättning fogad till den originala handlingen, eller då jämlikt 9 § av språklagen handlingar, vilka skola tillställas enspråkig kommun, böra på statens bekostnad översättas, insände vederbörande myndighet, för så vitt myndigheten icke själv erhållit förordnande att ombesörja översättningen, hadlingarna till statsrådets translatorsbyrå, som bör draga försorg om deras skyndsamma översättande.

3 §.

För att översättning i de uti 2 § omförmälda fall skall vara laggill, bör den vara verkställd och underskriven eller till riktigheten bestyrkt av statsrådets translatorsbyrå eller av tjänsteman, som medelst förordnande av justitieministeriet berättigats att utföra översättningar.

Translatorn ävensom den, vilken bestyrker översättningens riktighet, är ansvarig för översättningens överensstämmelse med den originala handlingen och ersättningsskyldig för skada, som förorsakas av tilläventyrs förekommande fel.

4 §.

Då sakägare jämlikt 7 § 2 momentet av språklagen är berättigad, att få laggill översättning fogad till kommuns expedition, eller då till kommuns protokoll i de uti 15 § 2 momentet av språklagen omförmälda fall skall fogas laggill översättning, må kommunen själv verkställa sådan översättning genom sina egna myndigheter, vilka bestyrka dess riktighet, eller införskaffa översättning från statsrådets translatorsbyrå eller av tjänsteman, som av justitieministeriet förordnats att utföra översättningar, i vilket fall skall iakttagas, vad i 3 § om laggill översättning är stadgat.

Motsvarande stadgande vare gällande med avseende å evangelisk-lutherska församlingar.

Har myndighet i kommun eller församling styrkt riktigheten av översättning, vare ansvarig för översättningens riktighet samt ersättningsskyldig för skada, som förorsakats av tilläventyrs förekommande fel.

5 §.

Därest i fall, då staten icke är skyldig att bekosta översättning, myndighet i kommun, församling eller annat självstyrelsesamfund eller enskild sakägare önskar erhålla laggill översättning av handling, som tillkommit hos statens eller självstyrelsesamfunds myndighet, eller få en verkställd översättning av sådan handling till riktigheten behörigen bestyrkt av statsrådets translatorsbyrå eller tjänsteman, som förordnats att utföra översättningar, utföre omförmälda translatorsbyrå eller tjänsteman uppdraget mot avgift enligt fastställd taxa.

6 §.

Erfordras enligt 4 § av språklagen tolkning vid muntlig förhandling i ärende, må tolkningen verkställas av den, som leder ärendets handläggning. Är detta icke möjligt, må tolk anskaffas på statens bekostnad. Lag samma vare, därest sådan sakägare, som enligt 3 § i språklagen icke är berättigad att använda annat än ämbetsdistriktets språk, i brottmål, som anhängiggjorts av allmän åklagare, är i behov av tolkning, men är sådan sakägare i annat mål i behov av tolkning, vare skyldig att själv anskaffa tolk.

Vad i 1 momentet är stadgat, skall tillämpas även i det fall att i brottmål, som anhängiggjorts av allmän åklagare, någon av sakägarna behärskar varken finska eller svenska. I övrigt vare i sådant fall sakägaren själv skyldig att anskaffa tolk.

7 §.

Vid handläggning av ärende inför polismyndighet skola, när detta blott är möjligt, uttalandena införas i protokollet på det språk, finska eller svenska, som den förhörda använt.

8 §.

Vad i 12 § 2 punkten av språklagen är stadgat angående användning av ämbetsspråk i ärende rörande besättande av tjänst eller tjänsteförordnande, skall tillämpas jämväl om ärendet rör vikariat eller tjänstledighet.

9 §.

Förutom med avseende å kommandospråket, som alltid är finska, anses militärt truppförband sammanfört i syfte att bilda ett enspråkigt truppförband, såvida däri sammanförts värnpliktiga med samma modersmål, finska eller svenska, eller om de värnpliktigas antal, vilka tillhöra den andra språkgruppen, är mindre än tio procent av de värnpliktigas vid truppförbandet hela antal. Truppförband anses sammanfört utan avseende å modersmål och således i syfte att bilda ett tvåspråkigt truppförband, om deras antal, vilka tillhöra den andra språkgruppen, i densamma utgör tio procent av de värnpliktigas hela antal eller därutöver.

Med truppförband avses bataljon eller därmed jämförlig truppenhet.

Militära staber, från och med bataljonsstaber uppåt, skola med anledning härav anses såsom myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt är enspråkigt, därest under dem direkte eller indirekta lyda endast enspråkiga truppförband, men i annat fall såsom myndigheter, vilkas ämbetsdistrikt är tvåspråkigt. Annan militär myndighets eller inrättnings ämbetsdistrikt skall anses såsom en- eller tvåspråkigt allt efter som dess verksamhet berör truppförband eller staber med samma eller olika språk eller ämbets- och självstyrelsedistrikt med samma eller olika språk.

10 §.

Vid skriftväxling med andra än inhemska myndigheter skall med avseende å beskickningars och konsulats i utlandet ämbetsspråk beaktas vad internationell sed och förhållandena på varje ort fordra.

Konsulat, som icke förestås av utsänd konsul, må såsom ämbetsspråk använda det språk, som ministeriet för utrikesärendena bestämmer.

11 §.

Då utrikespass icke utfärdas på något utländskt språk, skall passet i varje av rikets län utfärdas i original på finska ävensom därjämte i landskapet Åland alltid jämväl i original på svenska, samt i övriga län därjämte i original på svenska, när sakägaren använt svenska språket eller anhållit om svenskspråkigt pass.

Det alla, som vederbör, till efterrättelse länder.

Helsingfors, den 29 december 1922.

Republikens President K. J. Ståhlberg.Justitieminister Otto Åkesson.

Till början av sidan