Finlex - Till startsidan
Finlands författningssamling

300/1922

Finlands författningssamling

Författningarna i Finlands författningssamling både i textform och som tryckoptimerade pdf-filer

Lag om ändrad lydelse av 30 kapitlet rättegångsbalken.

Typ av författning
Lag
Meddelats

Den ursprungliga författningens text

I de ursprungliga författningstexterna görs inga ändringar eller rättelser. Ändringarna och rättelserna syns i de uppdaterade författningarna och i pdf-versionerna av författningssamlingen.

I enlighet med Riksdagens beslut stadgas, att 30 kapitlet rättegångsbalken skall erhålla följande ändrade lydelse:

30 kap.Om ändringssökande i hovrätts dom eller utslag, så ock om underställning av hovrätts utslag.

1 §.

Ändring i hovrätts domar och utslag sökes i högsta domstolen.

Har hovrätt ådömt någon dödsstraff, skall målet, för så vitt den dömde angår, underställas högsta domstolens granskning.

2 §.

Ändring må ej sökas i tvistemål, som angår endast fordran, ersättning eller lösören, där beloppet eller värdet av vad i hovrätten utgjort föremål för tvisten, uppenbarligen ej överstiger femtusen mark, utom i det fall att hovrätt handlagt målet såsom första domstol.

3 §.

I brottmål, där åtalet, för såvitt det varit föremål för hovrättens behandling, angår brott, varå såsom högsta straff icke stadgats annan eller strängare påföljd än böter, fängelse i högst två år eller egendoms dömande förbruten, må ändring i hovrättens utslag sökas endast av den, som ådömts frihetsstraff eller hos vilken egendom, i värde överstigande femtusen mark, dömts förbruten. Lag samma vare, ehuru å brott, där omständigheterna äro synnerligen försvårande, även kan följa strängare frihetsstraff än nu sagts.

I brottmål, där straffpåstående icke förevarit till hovrättens behandling, gäller beträffande ändringsansökan vad därom i 2 § är stadgat.

Angår i 1 mom. nämnt mål även annat än straff, vare, utan hinder av vad i sagda moment är stadgat, ändringssökande tillåtet, såvida det, som jämte straffpåståendet varit i fråga, icke utgöres endast av penningar, ersättning eller lösören till belopp eller värde uppenbarligen icke överstigande femtusen mark.

4 §.

Ändring må ej heller sökas:

1.

i mål angående skyldighet att taga del i underhåll och uppfostran av barn, som fötts utom äktenskap;

2.

i mål angående brott mot alkohollagstiftningen, utom då domen lyder å förlust av tjänst eller befattning eller näringsrätt eller ock annan egendom än alkoholhaltigt ämne och värdet av denna egendom överstiger femtusen mark, i vilka fall den dömde tillkommer rätt att söka ändring;

3.

då hovrätten återförvisat målet till underrätt; och

4.

då ändringssökande enligt stadgande annorstädes i lag icke är tillåtet.

5 §.

Värde, varom i hovrätt varit fråga, skall uppskattas enligt den tidpunkt, då målet därstädes avgjordes; dock må ränta, som upplupit efter sakens anhängiggörande, samt rättegångskostnad icke medräknas.

6 §.

Anser part det med avseende å lagens tillämpande i andra liknande fall vara av vikt att hovrätts avgörande, vari ändring icke får sökas, drages under högsta domstolens prövning, vare honom obetaget att hos högsta domstolen anhålla om tillstånd att söka ändring däri. Lag samma vare, där part visar, att ändringssökande för honom är av synnerlig vikt utöver det mål, varom är fråga.

7 §.

Är part ej berättigad att söka ändring i hovrätts avgörande, tillkännagive hovrätten det i domen eller utslaget med angivande av det lagrum, enligt vilket ändringssökande icke är tillåtet. I annat fall bör i domen eller utslaget meddelas, huruvida ändring må sökas i revisionsväg eller genom besvär, ävensom i det förra fallet, att missnöje skall hos hovrätten anmälas med iakttagande av vad i 8 och 9 §§ är stadgat, samt i det senare fallet, inom vilken tid och var besvären skola fullföljas.

Förmenar part, som av hovrätt förvägrats rätt att söka ändring, att hovrättens beslut därom är grundat å oriktig tolkning av lag, have rätt att hos högsta domstolen anhålla, om tillstånd till ändringssökande.

8 §.

I hovrätts dom i vädjad sak sökes ändring i revisionsväg. Part, som vill förbehålla sig rätt därtill, give det hovrätten skriftligen tillkänna senast före klockan tolv å tjuguförsta dagen efter det domen gavs, sagda dag oräknad, och nedsatte tillika revisionsskilling tvåhundra mark. Hava flere parter gemensam talan, gälle en anmälan och en revisionsskilling för dem alla.

Önskar part med stöd av 6 § eller 2 mom. 7 § utverka tillstånd att draga hovrätts dom under högsta domstolens prövning, anmäle därom hos hovrätten och nedsätte revisionsskilling, såsom i 1 mom. är stadgat

9 §.

Den, som på grund av medellöshet önskar utan erläggande av revisionsskilling draga mål till högsta domstolen, ingive jämte föreskriven ammälan till hovrättes intyg av domare, präst, notarius publicus, kronalänsmannen eller ock ordförande i kommunalnämnden eller fattigvårdsnänmden på den ort, där han är bosatt, utvisande att han icke utan att förlora vad han för eget och sin familjs uppehälle behöver är i stånd att erlägga revisionsskilling.

De, vilka enligt 8 § 25 kap. äro fritagna från erläggande av vadepenningar, äro ock befriade från nedsättande av revisionsskilling.

10 §.

Då part i stadgad ordning anmält missnöje emot hovrätts dom, give hovrätten bevis över sagda anmälan jämte anvisning, inom vilken tid och var ändringsansökningen skall fullföljas så ock vad parten vid ändringssökandet och motparten för bevakande av sin talan äga iakttaga.

Erfordras högsta domstolens tillstånd till ändringssökande, skall jämväl meddelas huru sådant tillstånd enligt 14 § bör utverkas.

11 §.

När bevis över missnöjesanmälan och anvisning för änddringssökandet meddelats, insände hovrätten till högsta domstolen alla till målet hörande handlingar ävensom, där muntligt förhör i saken eller omröstning vid dess avgörande ägt rum, det däröver i hovrätten förda protokoll.

12 §.

I revisionsmål är inställelsedag för målets fullföljd i högsta domstolen sextionde dagen efter den, då hovrättens dom gavs, sagda dag oräknad.

13 §.

Sist å inställelsedagen, före klockan tolv, skall sökanden til1 högsta domstolens registratorskontor ingiva skriftlig ändringsansökan jämte duplett av densamma ävensom hovrättens dom och bevis över missnöjesanmälan, så ock de andra handlingar, varpå han sig beropar, och avskrifter av desamma.

Är högsta domstolens tillstånd till ändringssökande icke av nöden, uttage motparten dupletten av ändringsansökan och förenämnda avskrifter samt ingive före klockan tolv å fjortonde dagen efter utgången av den i 1 mom. föreskrivna inställelsetiden, inställelsedagen oräknad, till sagda registratorskontor sin svarsskrift jämte de handlingar, som av honom såsom bevis åberopas, ävensom duplett av svarsskriften och avskrifter av de till densamma fogade handlingarna, vilken duplett och avskrifter sökanden äger utfå.

14 §.

Önskar part med stöd av 6 § eller 2 mom. 7 § draga mål, som av hovrätt medelst dom avgjorts, under högsta domstolens prövning, ingive senast å den i 12 § stadgade fataljedag dit ansökan därom med angivande av de skäl, på vilka ansökningen grundas, och foge vid densamma sin ändringsansökan och övriga i 1 mom. 13 § nämnda handlingar.

Högsta domstolen äger bestämma, huru motparten, om hans hörande befinnes vara av nöden, bör erhålla del av ansökningen och inom vilken tid han bör bemöta densamma. Varder ansökningen beviljad, utsätte högsta domstolen i beslutet därom den tid, inom vilken sökanden, vid äventyr att ändringsansökningen annars icke upptages till prövning, äger underrätta motparten om beslutet och inlämna bevis däröver till högsta domstolen, så ock den inställelsedag, å vilken före klockan tolv motparten sist bör infinna sig å högsta domstolens registratorskontor för bevakande av svarandetalan på sätt i 13 § är sagt. Varder ansökan icke bifallen, skall resolution härom tecknas å ansökningsskriften, vilken jämte densamma vidfogade handlingar återställes till sökanden.

15 §.

Part, som är missnöjd med hovrätts utslag i mål, som genom besvär inkommit till hovrätten, eller ock i mål, vilket hovrätten såsom första domstol avgjort, eller ock med utslag, varigenom hovrätten icke till prövning upptagit mål eller ärende, söke ändring däri genom besvär och ingive sin besvärsskrift till högsta domstolens registratorskontor sist före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då hovrättens utslag gavs, denna dag oräknad. Vid besvärsinlagan skall fogas det utslag, vari ändring sökes, ävensom de handlingar, på vilka besväranden sig beropar.

I brottmål, där hovrättens utslag för parterna avkunnas eller som hemställts hovrättens prövning, räknas tiden för ändringssökande i de förstnämnda målen från dagen för utslagets avkunnande och i de hemställda målen från den dag parten bevisligen undfått del av utslaget, dessa dagar oräknade.

Besvärar sig den, som för det målet häktad är, have rätt att ingiva besvären till landshövdingen i det län, där han i häkte sitter, innan besvärstidens utgång, och landshövdingen sände besvären jämte hovrättens utslag ofördröjligen in till högsta domstolen.

Om ändringssökande i de mål, varom i utsökningslagen handlas, är särskilt stadgat.

16 §.

Part, som med stöd av 6 § eller 2 mom. 7 § önskar erhålla tillstånd att besvära sig över hovrätts utslag, ingive inom den i 15 § nämnda tid till högsta domstolen ansökan därom med angivande av de skäl, på vilka ansökningen grundas, och foge vid densamma sin besvärsskrift och övriga i 1 mom. 15 § nämnda handlingar.

Angående motpartens hörande över ansökningen och förfarandet, därest densamma icke beviljas, gälle vad i 14 § är stadgat.

17 §.

Finner högsta domstolen motpartens hörande i anledning av besvären vara av nöden, skall bemötande infordras i tjänsteväg.

18 §.

Part, som icke anmält missnöje mot hovrättens dom på sätt i 8 och 9 §§ är stadgat eller som icke inom föresatt tid fullföljer sin ändringsansökning och icke visar laga förfall, have sin talan förlorat. Har han underlåtit att till högsta domstolen ingiva den dom eller det utslag, vari ändring sökes, eller i revisionsmål hovrättens bevis över gjord missnöjesanmälan, och detta icke heller inlämnats av annan part, vare hans talan mot domen eller utslaget jämväl försutten.

Har i revisionsmål motparten icke avgivit bemötande inom därför fastställd tid och visar han icke laga förfall, have ej vidare tillfälle att svar avgiva.

Har part underlåtit att jämte inlaga eller bemötande inlämna stadgad avskrift därav eller av åtföljande bevis, varde, om behov av avskrifterna göres, sådana genom vederbörande tjänstemäns försorg på den försumliges bekostnad utskrivna.

19 §.

Tilltror sig part, som icke sökt ändring i hovrätts avgörande på sätt ovan stadgats, kunna visa det sådant fel vid målets behandling förelupit, som i 21 § 25 kap. sägs, ingive då sina besvär till högsta domstolen senast före klockan tolv å sextionde dagen efter den dag hovrättens dom eller utslag gavs, denna dag oräknad.

Dömes någon frånvarande ostämd eller lider någon, som ej varit hörd, annars förfång av hovrättens avgörande, have han våld att däri söka ändring i högsta domstolen inom natt och år från den dag han erhöll kännedom om avgörandet, denna dag oräknad.

Vad här är stadgat gälle även i det fall, att ändring annars icke finge sökas i hovrätte avgörande.

20 §.

Begär part i hovrätt förklaring över dom eller utslag, och innehåller den förklaring, som honom därå gives, något sådant som i domen eller utslaget ej är tydligen utsagt, må ändring i avgörandet sökas i högsta domstolen genom besvär, för så vitt ändringssökande däri med avseende å sakens beskaffenhet är tillåtet.

21 §.

Är någon i detta kapitel för visst fall bestämd dag helgdag, gälle första helgfria dag därefter såsom för sådant fall stadgad.

22 §.

Hos högsta domstolen skola ej andra bevis läggas in, än de som i hovrätten eller underrätten varit framtedda, utan så är, att de sedan yppats, eller sådana, att de ej kunnat förr vid handen vara.

23 §.

Önskar part varda i högsta domstolen muntligen hörd eller att över viss omständighet få framställa uppgiven bevisning, have, intill dess målet föredragits, rätt att skriftligen anhålla därom.

Sådant förhör med part verkställes av den saken föredrager i närvaro av annan föredragande och protokollist.

24 §.

Förlikas parterna i revisionsmål, förrän saken inkommit till högsta domstolen, give det hovrätten tillkänna och varde förlikningen där gillad. Sker det sedan, stadfäste högsta domstolen den förlikning.

25 §.

Därest revisionsmål icke i rätt ordning utföres i högsta domstolen eller parterna förlikas eller högsta domstolen fastställer hovrättens dom, behålle hovrätten där nedlagd revisionsskilling. Lag samma vare, ifall högsta domstolen avslår ansökan om rätt att draga målet under högsta domstolens prövning. Ändrar högsta domstolen hovrättens dom, återställe hovrätten revisionsskillingen åt vederbörande part.

26 §.

Har mål underställts högsta domstolens granskning, skola hovrättens utslag och protokoll samt alla till målet hörande handlingar inom trettio dagar efter det utslaget gavs insändas till högsta domstolen. Inom samma tid skall exemplar eller avskrift av utslaget tillhandahållas den dömde.

Part vare berättigad att framställa påminnelser mot hovrättens utslag, innan saken föredrages i högsta domstolen.

27 §.

Missfirmar någon i sina inlagor hovrätt eller motpart eller prövas den, som ändring sökt, hava mot bättre vetande och klara skäl dragit saken till högsta domstolen, straffes med böter.

Sakförare, som mot bättre vetande drivit orättfärdig sak, straffes på sätt i 2 § 38 kap. strafflagen är sagt.

28 §.

Denna lag trader i kraft den 16 januari 1923. Har hovrätts dom eller utslag därförinnan givits, skola likväl stadgandena i äldre lag tillämpas med avseende å ändringssökande däri.

Där hänvisning till 30 kapitlet rättegångsbalken i lag eller särskild författning förekommer, skall motsvarande bestämning i denna lag tillämpas.

Det alla, som vederbör, til1 efterrättelse länder.

Helsingfors, den 19 december 1922.

Republikens President K. J. Ståhlberg.Justitieminister Otto Åkesson.

Till början av sidan