759/2020

Denna förordning och kommissionens övervakningsförordning tillämpas på övervakningen och rapporteringen av växthusgasutsläpp och av i artikel 3.1 i kommissionens övervakningsförordning avsedda aktivitetsdata vid anläggningar som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utsläppshandel (311/2011) .

Bestämmelser om klassificeringen av anläggningar med tanke på övervakningen av utsläpp och fastställandet av minimikrav på i artikel 3.8 i kommissionens övervakningsförordning avsedda övervakningsnivåer finns i artikel 19 i kommissionens övervakningsförordning. Om en anläggning hör till kategori A enligt artikel 19.2 i kommissionens övervakningsförordning, ska anläggningen klassificeras också i en av följande kategorier:

Verksamhetsutövaren kan föreslå att utsläppshandelsmyndigheten godkänner tillämpning av förenklade övervakningsmetoder enligt kommissionens övervakningsförordning, om tillämpning av en viss övervakningsmetod är tekniskt omöjlig eller leder till orimliga kostnader på det sätt som i artiklarna 17 och 18 i kommissionens övervakningsförordning föreskrivs om teknisk genomförbarhet och orimliga kostnader. Utsläppshandelsmyndigheten antingen godkänner eller förkastar tillämpningen av förenklade övervakningsmetoder på basis av den bedömning som utsläppshandelsmyndigheten gjort.

Utsläppshandelsmyndigheten kan när den godkänner förenklade övervakningsmetoder ställa tilläggsvillkor för tillämpningen och uppföljningen av metoderna. Utsläppshandelsmyndigheten kan vid bestämmandet av vilka kostnader som är orimliga vid behov fastställa den räntesats och den avskrivningstid som ska tillämpas på beräkningen av orimliga kostnader.

I fråga om den bränsle-/materialmängd som avses i artikel 3.4 i kommissionens övervakningsförordning och för vilken verksamhetsutövaren enligt kommissionens övervakningsförordning får använda standardvärden för beräkningsfaktorer, används vid fastställandet av standardvärden för beräkningsfaktorer i första hand med stöd av artikel 31.1 b i kommissionens övervakningsförordning de standardvärden som publicerats av Statistikcentralen. I andra hand får verksamhetsutövaren använda de värden som har fastställts med stöd av artiklarna 31.1 a och 31.1 c–e i kommissionens övervakningsförordning och godkänts av utsläppshandelsmyndigheten.

Verksamhetsutövaren ska säkerställa att de utsläppsfaktorer som används vid beräkningen av utsläpp motsvarar de effektiva värmevärden som används vid övervakning av utsläppen från bränsle-/materialmängden i fråga.

Om verksamhetsutövaren vid fastställandet av beräkningsfaktorer vill använda sådana icke-ackrediterade laboratorier som avses i artikel 34.2 i kommissionens övervakningsförordning, ska verksamhetsutövaren utöver det som föreskrivs i artikel 34.2 i kommissionens övervakningsförordning dessutom i enlighet med 3 § i denna förordning för utsläppshandelsmyndigheten påvisa att tillgång till sådana laboratorier som ackrediterats enligt standard EN ISO/IEC 17025 som avses i artikel 34.1 i kommissionens övervakningsförordning inte är tekniskt möjlig eller skulle leda till orimliga kostnader.

Det förfarande som avses 1 mom. tillämpas också om verksamhetsutövaren vill använda sådana icke-ackrediterade laboratorier som avses i artikel 42.2 i kommissionens övervakningsförordning.

Ett icke-ackrediterat laboratorium som används ska uppfylla kraven enligt artikel 34.3 i kommissionens övervakningsförordning, vilket ska visas genom en bedömning som görs av ett nationellt ackrediteringsorgan och dess utlåtande över bedömningen.

Den bedömning som avses i 3 mom. gäller i två år från det att utlåtandet utfärdades.

Torv, xylit och fossila fraktioner av blandade bränslen och material ska inte betraktas som biomassa i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 38.3 i kommissionens övervakningsförordning.

Verksamhetsutövaren ska lämna utsläppshandelsmyndigheten en sådan rapport om utsläppen som anges i 7 § 2 punkten i lagen om utsläppshandel samt en förbättringsrapport enligt artikel 69 i kommissionens övervakningsförordning på en blankett som utsläppshandelsmyndigheten fastställt.

Denna förordning träder i kraft den 23 november 2020.

Genom denna förordning upphävs arbets- och näringsministeriets förordning om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp under handelsperioden 2013–2020 (28/2013) .

Denna förordning tillämpas på övervakningen och rapporteringen av växthusgasutsläpp och aktivitetsdata samt på verifieringen av uppgifterna från de anläggningar som avses i 1 § år 2021 och därefter. På de växthusgasutsläpp och aktivitetsdata som uppstått före år 2021 tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet av denna förordning.