1009/2017

Denna förordning gäller projektering och utförande av inomhusklimat och ventilation i nya byggnader. Förordningen gäller också utvidgning av en byggnad och utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta.

Förordningen ska emellertid inte tillämpas på projektering och utförande av produktionsbyggnader inom jordbruket och inte heller sådana nya bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år.

I denna förordning avses med

Vid projekteringen av en byggnad ska huvudprojekteraren, specialprojekteraren och byggprojekteraren, i enlighet med sina respektive uppgifter, beakta följande faktorer som påverkar inomhusklimatet i en byggnad:

Huvudprojekteraren, specialprojekteraren och byggprojekteraren ska, i enlighet med sina respektive uppgifter, ta i beaktande att inomhusklimatet ska motsvara byggnadens avsedda användningsändamål när

För att åstadkomma ett inomhusklimat som motsvarar byggnadens användningsändamål kan man utnyttja konstruktionsmässiga metoder, minska inre belastningsfaktorer, begränsa inverkan av yttre och inre belastningsfaktorer samt utnyttja uppvärmnings-, kylnings-, ventilations- och luftkonditioneringstekniska metoder samt utföra styrning och reglering i samband med dessa metoder.

Under den planerade användningstiden ska byggnadens rumstemperatur vara behaglig och luftens rörelser, värmestrålning, temperaturvariationer, temperaturskillnader och yttertemperaturer får inte undergräva detta.

Temperaturen 21° C ska användas som projekteringsvärde för rumstemperaturen under uppvärmningsperioden. Vid projekteringen av regleringen av rumstemperaturen kan rumstemperaturen variera mellan 20 och 25 °C under uppvärmningsperioden och mellan 20 och 27 °C utanför uppvärmningsperioden. Av särskilda skäl, t.ex. om verksamheten i utrymmet kräver en särskild temperatur eller om utrymmet är av särskild karaktär, kan temperaturer som avviker från dessa värden användas som projekteringsvärde för rumstemperaturen och som värde vid projekteringen av regleringen av rumstemperaturen.

Som sådana dimensionerande väderuppgifter som används som grund för projekteringen av regleringen av rumstemperaturen ska användas de i bilaga 1 angivna väderuppgifterna för teståret justerade för de olika klimatzonerna och de i bilaga 1 angivna dimensionerande utetemperaturerna under uppvärmningsperioden justerade för de olika klimatzonerna.

I inomhusluften får det inte förekomma partikelföroreningar eller fysikaliska, kemiska eller mikrobiologiska faktorer i hälsovådliga mängder och inte heller lukter som kontinuerligt försämrar trivseln.

Projekteringsvärdet för den momentana koldioxidhalten i inomhusluften under rumsutrymmets planerade användningstid får vara högst 1 450 mg/m ³ (800 ppm) högre än halten i uteluften.

Luftfuktigheten inomhus ska hållas inom de värden som gäller för utrymmenas planerade användning, så att fuktskador, tillväxt av mikrober och olägenheter för hälsan orsakade av för hög luftfuktighet inomhus kan undvikas.

Inne i en byggnad ska det vara möjligt att upprätthålla sådan belysning som krävs för visuellt arbete under utrymmenas planerade användningstid.

Grupperingen och styrningen av belysningen ska projekteras så att belysningen kan anpassas enligt de uppgifter som ska utföras.

Ventilationen ska tillhandahålla en hälsosam, trygg och behaglig kvalitet på inomhusluften i vistelseutrymmena. Ventilationssystemet ska tillföra ett tillräckligt flöde av uteluft till byggnaden och från inomhusluften avlägsna sådana ämnen som är skadliga för hälsan samt för hög fukthalt, lukt som minskar trivseln och föroreningar som orsakas av människor, byggprodukter och aktiviteter.

Ventilationssystemet ska projekteras så att

Specialprojekteraren ska dimensionera ventilationssystemet så att det uteluftsflöde som krävs för en hälsosam, trygg och behaglig luftkvalitet inomhus kan tillföras vistelseutrymmena. Flödet av uteluft till vistelseutrymmena ska vara minst 6 dm ³ /s per person under den planerade användningstiden, om inte utrymmets användningsändamål innebär att ytterligare luftflöde krävs. Hela byggnadens uteluftsflöde måste dock vara dimensionerat till minst 0,35 (dm ³ /s)/m ² golvarea under den planerade användningstiden, om inte utrymmets särskilda användningsändamål innebär att ytterligare luftflöde krävs. Flödet av uteluft till en bostad måste dock vara minst 18 dm ³ /s.

Luftflödet ska kunna regleras enligt belastning eller luftkvalitet så att det motsvarar användningssituationen.

Regleringen av luftflödena i en bostad ska projekteras så att till- och frånluftsflödena kan regleras på antingen byggnads- eller bostadsnivå, och så att de kan ökas med minst 30 procent jämfört med luftflödena under den planerade användningstiden. Om ventilationen kan regleras på bostadsnivå, kan bostadens till- och frånluftsflöden reduceras med högst 60 procent jämfört med luftflödena under den planerade användningstiden.

Flödet av uteluft till en byggnad som inte är ett bostadshus ska vara minst 0,15 (dm ³ /s)/m ² golvarea utanför den planerade användningstiden, och luften måste bytas ut i alla utrymmen.

Denna paragraf gäller inte utvidgning av en byggnad eller en utökning av det utrymme som räknas till byggnadens våningsyta, om det befintliga ventilationssystemet kan användas för att ordna ventilationen, och kvaliteten på inomhusluften i byggnaden inte försämras.

Specialprojekteraren ska dimensionera flödet av ventilationsluft i ett garage så att föroreningar i luften inte orsakar hälsorisker för dem som använder garaget. Luftflödet ska dimensioneras så att den genomsnittliga kolmonoxidhalten i ett garage inte överstiger 35 mg/m ³ (30 ppm) under de användningstimmar som betraktas som mest kritiska. Luftflödet till ett område för kontinuerligt arbete i ett garage ska dimensioneras så att den momentana kolmonoxidhalten inte överstiger 7 mg/m ³ (6 ppm).

Specialprojekteraren ska projektera nivån på luftfiltreringen på basis av utomhusluftens kvalitet och de mål som satts upp för kvaliteten på inomhusluften. Vid valet av ventilationssystem ska specialprojekteraren ta hänsyn till systemets lämplighet för den filtreringsnivå som krävs.

Frånluftskategorierna är följande:

Uteluft får inte föras in via konstruktioner eller byggnadsdelar som försämrar luftkvaliteten, och inte heller från platser i närheten av källor som förstör kvaliteten på uteluften.

Snö eller regnvatten får inte komma in i ventilationssystemet via uteluftsdon i sådana mängder som kan orsaka skador på systemet eller luftkvaliteten, eller försämra systemets funktion.

Ledningen av avluft ut ur byggnaden ska projekteras så att det inte uppstår sanitära olägenheter eller andra olägenheter för byggnaden, andra byggnader, deras användare eller omgivningen. Avluften ska ledas upp ovanför byggnadens yttertak, om inte ventilationssystemets funktion kräver något annat. Luft i frånluftskategori 1 eller avluft från bostäders ventilationssystem kan även ledas ut via ett avluftsdon i byggnadens vägg, under förutsättning att de övriga kraven i detta moment är uppfyllda.

Specialprojekteraren ska projektera byggnadens ventilation så att endast luft från utrymmen med lika ren eller renare luft kan användas som återluft eller överluft. Denna luft får inte innehålla sådana mängder föroreningar att luftkvaliteten försämras. Användningen av åter-, över- eller cirkulationsluft får inte orsaka skadlig spridning av föroreningar, speciellt lukter.

Frånluft i kategorierna 2, 3 och 4 får inte användas som återluft.

Återluft får inte användas som tilluft i

Om ventilationssystemet är utrustat med värmeåtervinning ska specialprojekteraren projektera värmeåtervinningen så att spridning av föroreningar eller lukter som är skadliga för hälsan eller välbefinnandet via värmeåtervinningen kan undvikas. När värme återvinns ur frånluft i frånluftskategori 4, får det inte finnas några läckor mellan tilluften och frånluften. När värme återvinns ur frånluft i andra frånluftskategorier, ska läckageluftflödets huvudsakliga flödesriktning vara från tilluftssidan till frånluftssidan.

I ett ventilationssystem som betjänar ett utrymme eller en bostad i alla frånluftskategorier, kan läckageluftflödets flödesriktning vid värmeåtervinning också vara från frånluftssidan till tilluftssidan, om tilluften räcker till för att uppfylla de krav som i 5 § ställs på inomhusluftens kvalitet och i 6 § på luftfuktigheten inomhus, och volymen på uteluftsflödet uppfyller kraven i 9 §.

Fördelningen och avledningen av luft i en byggnad ska säkerställa att luften strömmar till hela vistelsezonen samtidigt som man undviker en lufthastighet som orsakar obehag, utom när det finns ett behov av förstärkt ventilation, och att de föroreningar som genereras i ett rumsutrymme avlägsnas effektivt. Luften i en byggnad ska strömma från utrymmen med renare inomhusluft till utrymmen med mindre ren inomhusluft.

Om ventilationskanaler kopplas samman får detta inte medföra en risk för att föroreningar sprids eller försämra funktionen hos ventilationssystemet.

Ventilationskanaler kan kopplas samman på basis av frånluftskategorierna enligt följande regler:

Anslutningen av två eller flera ventilationsaggregat till samma kanal eller kammare ska projekteras så att trycken i de olika utrymmena eller luftens strömningsriktning mellan utrymmena och i kanalsystemet inte ändras när aggregatens luftflöden regleras. Ett självdragsventilationssystem, ett mekaniskt frånluftsventilationssystem eller ett mekaniskt till- och frånluftsventilationssystem får inte projekteras så att de kopplas samman på ett sådant sätt att luftens strömningsriktning mellan rumsutrymmena och i kanalsystemet kan ändras när luftflödena regleras.

Största tillåtna läckageluftflöden för ett ventilationssystem, en luftkanal eller delar av en kanal per klimatskalarea q _VlA (dm ³ /s/m ² ) vid provtryck p _s (Pa) i de olika täthetskategorierna:

Ett självdragsventilationssystem eller ett mekaniskt ventilationssystem i en byggnad ska vara hållfast och uppfylla åtminstone de krav som gäller för täthetskategori B. Om frånluften innehåller betydande mängder föroreningar av icke-mänskligt ursprung, ska täthetskategorin vara minst C.

I ett mekaniskt ventilationssystem ska de frånluftskanaler inne i byggnaden som är belägna utanför maskinrummet vara projekterade för undertryck. Frånluftskanaler i frånluftskategorierna 1 och 2 kan dock ha övertryck inne i byggnaden under förutsättning att kanalsystemet åtminstone är av täthetskategori C. Frånluftskanaler i frånluftskategori 3, och bostadsspecifika avluftskanaler inne i en byggnad kan ha övertryck under förutsättning att kanalsystemet åtminstone är av täthetskategori D. Frånluftskanaler i frånluftskategori 4 kan ha övertryck inne i en byggnad om kanalsystemet inte uppvisar läckor.

I ett självdragsventilationssystem och ett mekaniskt ventilationssystem ska luftkanalerna styvas upp och stadgas så att de sitter stadigt på plats och tål tryckvariationer i ventilationssystemet, rengöring och andra påfrestningar.

I ett mekaniskt ventilationssystem ska ventilationsaggregat och kamrar tåla den belastning som orsakas av fläkttrycket när avstängningsspjällen är stängda. Om tvärsnittsarean för luftkanalen i ett mekaniskt ventilationssystem projekteras så att den är större än 0,06 kvadratmeter, ska ute- och avluftskanalerna förses med spjäll som stängs automatiskt när systemet stannar.

Specialprojekteraren ska projektera byggnadens ute- och avluftsflöden så att konstruktionerna inte utsätts för långvarig fuktbelastning som skadar konstruktionerna till följd av övertryck, eller överföring av föroreningar till inomhusluften som en följd av undertryck. Huvudprojekteraren, specialprojekteraren och byggprojekteraren ska, i enlighet med sina respektive uppgifter, projektera lufttätheten hos byggnadens klimatskal och inre konstruktioner samt kontrollen av skorstenseffekten så att villkoren för en fungerande ventilation kan säkerställas, och så att man kan undvika att föroreningar i konstruktionerna, föroreningar i marken och radon överförs till inomhusluften, och att fukt överförs till konstruktionerna.

Specialprojekteraren ska projektera tillförseln av den ytterligare uteluft som krävs på grund av en eldstad och separata utsug, så att byggnadens ventilationssystem fungerar på ett kontrollerat sätt och så att trycket i byggnaden eller dess utrymmen inte blir skadligt.

Om ventilationssystemet är utrustat med ett luftbefuktningssystem ska specialprojekteraren projektera befuktningen så att tillväxt av hälsoskadliga mikrober kan undvikas.

Specialprojekteraren ska projektera ventilationssystemet och dess underhållskanaler så att ventilationssystemets delar kan rengöras, underhållas, repareras och bytas ut på ett lätt och säkert sätt. För underhåll och reparation av ventilationsaggregaten ska det reserveras ett utrymme som i serviceriktningen är minst lika stort som de enheter som ska underhållas.

Specialprojekteraren ska projektera värme- och fuktisoleringen av ventilationskanaler, ventilationskammare och ventilationsaggregat så att luften inte kyls ned eller värms upp på ett sätt som stör temperaturregleringen och trivseln, och så att fukt inte kondenserar på ett sätt som gör att konstruktionerna skadas eller inomhusluftens kvalitet påverkas negativt.

Den som påbörjar ett byggprojekt ska se till att ventilationssystemets täthet har mätts innan byggnaden tas i bruk. När det är fråga om ett ventilationssystem som betjänar ett enda utrymme eller en enda bostad i en byggnad, kan mätningen av tätheten ersättas av en installationsbesiktning, förutsatt att kanalsystemet helt och hållet består av kanaler och komponenter som åtminstone uppfyller de krav som gäller för täthetskategori C. Den ansvariga för byggskedet ska göra en anteckning i inspektionsprotokollet för bygget om att ventilationssystemets täthet överensstämmer med beskrivningarna.

Innan en byggnad tas i bruk ska den som påbörjat byggprojektet se till att ventilationssystemets luftflöden har mätts och reglerats, att systemets specifika eleffekt har specificerats, och att systemet fungerar i enlighet med planen. Byggnaden och dess ventilationssystem ska vara rena innan luftflödena mäts och regleras, och innan systemet tas i drift. Den ansvariga för byggskedet ska göra en anteckning i inspektionsprotokollet för bygget om att ventilationssystemet överensstämmer med beskrivningarna.

De godtagbara avvikelserna från de projekterade värdena är följande:

I de godtagbara avvikelserna ingår både avvikelser i mätresultat och mätosäkerhet, som ska anges tillsammans med mätresultaten. Mätmetoden och mätinstrumenten ska lämpa sig för att mäta de aktuella luftflödena. Mätinstrumenten ska vara kalibrerade, kalibreringen ska vara giltig, och det uppmätta värdet ska korrigeras i enlighet med kalibreringen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.

Genom denna förordning upphävs miljöministeriets förordning av den 30 mars 2011 om byggnaders inomhusklimat och ventilation (1/11) .

På projekt som är anhängiga vid ikraftträdandet av denna förordning tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.