609/2015

Syftet med denna lag är att

Målet med lagen och planeringssystemet för klimatpolitiken är att

Denna lag innehåller bestämmelser om de statliga myndigheternas uppgifter vid utarbetandet av klimatpolitiska planer och säkerställandet av att dessa verkställs.

Utöver vad som i denna lag föreskrivs om begränsning av eller anpassning till klimatförändringen ska bestämmelserna om dessa frågor i andra lagar iakttas.

Bestämmelser om de växthusgasutsläpp som omfattas av utsläppshandelssektorn och om åtgärder för att minska dem finns i lagen om utsläppshandel (311/2011) , lagen om handel med utsläppsrätter för luftfart (34/2010) och lagen om användning av Kyotomekanismerna (109/2007) .

De planer som utarbetats med stöd av denna lag ska, så som det föreskrivs särskilt om dem i någon annan lag, beaktas vid sådan planering och sådant beslutsfattande enligt annan lagstiftning som gäller åtgärder för minskning av växthusgasutsläpp, begränsning av klimatförändringen och anpassning till klimatförändringen.

Statliga myndigheter ska i sin verksamhet i den utsträckning det är möjligt främja genomförandet av de planer som avses i denna lag.

I denna lag avses med

Planeringssystemet för klimatpolitiken enligt denna lag består av följande delar:

Syftet med planeringssystemet för klimatpolitiken är att lägga fast målen för minskning av växthusgasutsläpp och anpassning till klimatförändringen samt de åtgärder som behövs inom olika förvaltningsområden för att uppnå målen, så som det närmare föreskrivs nedan.

Målet med planeringssystemet för klimatpolitiken är att det ska bidra till att säkerställa att de totala utsläppen av antropogena växthusgaser i atmosfären som tillräknas Finland till år 2050 har minskat med minst 80 procent jämfört med 1990 års nivå. Om det i ett internationellt avtal som är bindande för Finland eller i Europeiska unionens lagstiftning ingår ett mål för minskning av de totala utsläppen av växthusgaser till 2050 som avviker från ovannämnda mål, ska det långsiktiga mål för minskning av utsläpp som ingår i planeringssystemet basera sig på det. I planeringen av anpassningen till klimatförändringen är målet att främja hanteringen av de risker som klimatförändringen orsakar och den branschspecifika anpassningen till klimatförändringen.

I utarbetandet av de klimatpolitiska planerna är målet att på ett kostnadseffektivt sätt sträva efter att både begränsa klimatförändringen och anpassa sig till den. De mål och åtgärder som gäller begränsning av och anpassning till klimatförändringen ska i planerna fastläggas utifrån vetenskapliga fakta så att hänsyn tas till klimatförändringens framskridande, dess sannolika positiva och negativa effekter, faror och risker i anslutning till den samt möjligheter till förhindrande av olyckor och begränsning av deras skadliga verkningar. I den planering som gäller jordbruksproduktion ska det säkerställas att de åtgärder som hör samman med begränsningen av klimatförändringen planeras och genomförs så att de inte äventyrar den inhemska livsmedelsproduktionen eller den globala livsmedelstryggheten.

Vid utarbetandet av de klimatpolitiska planerna ska hänsyn dessutom tas till

Statsrådet ska minst vart tionde år anta en långsiktig klimatpolitisk plan för de viktigaste politiska åtgärder som riktas till utsläppshandelssektorn och den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln och som syftar till uppnåendet av de i 6 § 3 mom. avsedda långsiktiga mål som gäller minskning av växthusgasutsläpp samt begränsning av och anpassning till klimatförändringen.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. ska i den långsiktiga klimatpolitiska planen anges också följande omständigheter:

Statsrådet ska minst vart tionde år anta en nationell plan för anpassning till klimatförändringen.

Anpassningsplanen ska innehålla en risk- och sårbarhetsgranskning och handlingsprogram för anpassning inom olika förvaltningsområden enligt behov.

Statsrådet ska en gång per valperiod anta en klimatpolitisk plan på medellång sikt. Planen ska innehålla ett åtgärdsprogram där det presenteras åtgärder för minskning av antropogena växthusgasutsläpp och begränsning av klimatförändringen inom den sektor som inte omfattas av utsläppshandeln, samt bedömningar av utvecklingen av växthusgasutsläppen och de politiska åtgärdernas inverkan på den.

I det klimatåtgärdsprogram som avses i 1 mom. ska följande omständigheter anges:

I de bedömningar av utvecklingen av växthusgasutsläpp som avses i 1 mom. ska följande omständigheter anges:

Vid beredningen av de klimatpolitiska planer som avses i 7–9 § ska allmänheten ges tillfälle att bekanta sig med utkastet till plan och skriftligen framföra sin åsikt om den. Dessutom ska det begäras utlåtande om utkastet till plan av centrala myndigheter och sammanslutningar samt av det vetenskapliga sakkunnigorgan som avses i 16 §.

Bestämmelser om bedömningen av miljökonsekvenserna av de klimatpolitiska planerna finns i lagen om bedömning av miljökonsekvenserna av myndigheters planer och program (200/2005) . När planerna utarbetas ska också deras ekonomiska och sociala konsekvenser samt övriga konsekvenser utredas i den omfattning som behövs.

Statsrådet ska lämna riksdagen en redogörelse om en långsiktig klimatpolitisk plan enligt 7 § som statsrådet antagit. I redogörelsen ska vid behov ingå uppgifter om den nationella plan för anpassning till klimatförändringen som avses i 8 §.

Statsrådet ska lämna riksdagen en redogörelse om en klimatpolitisk plan på medellång sikt enligt 9 § som statsrådet antagit.

Statsrådet ska i tillräcklig grad följa upp genomförandet av de klimatpolitiska planer som avses i 7–9 § för att konstatera om man genom de politiska åtgärder som anges i planerna uppnår de mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringen som anges i planerna. Utifrån uppföljningen fattar statsrådet vid behov beslut om ytterligare åtgärder som behövs för att uppnå målen.

Statsrådet ska följa upp huruvida det mål för minskning av utsläpp som avses i 6 § 3 mom. är tillräckligt utifrån den aktuella vetenskapliga kunskapen om hur klimatförändringen framskrider, samt för att säkerställa att målet överensstämmer med de åtaganden som följer av internationella avtal som är bindande för Finland och av Europeiska unionens lagstiftning.

Utfallet av den uppskattade utveckling av växthusgasutsläpp som ingår i de klimatpolitiska planer som avses i 7 och 9 § ska följas upp på basis av de uppgifter om Finlands växthusgasutsläpp som årligen tas fram genom det nationella systemet för inventering av växthusgaser. I uppföljningen av planerna ska de uppgifter som tagits fram genom det nationella systemet för rapportering av politiska åtgärder dessutom beaktas.

Allmänheten ska ges tillräcklig information om resultaten av uppföljningen.

Statsrådet ska i enlighet med ett beslut enligt 12 § 1 mom. om ytterligare åtgärder ändra de klimatpolitiska planer som avses i 7–9 §. Vid ändringen av planerna ska det iakttas vad som i 10 § föreskrivs om förfarandet vid beredningen av planerna.

Utöver vad som föreskrivs i 1 mom. kan de klimatpolitiska planer som avses i 7–9 § ändras också på grund av brister i uppgifter av liten betydelse som upptäckts i dem. Sådana ändringar kan göras utan att iaktta det förfarande som anges i 10 §.

Statsrådet ska varje kalenderår sända riksdagen uppgifter om utsläppsutvecklingen och om hur de mål för minskning av utsläpp som ingår i den klimatpolitiska planen på medellång sikt enligt 9 § förverkligats och de ytterligare åtgärder enligt 12 § 1 mom. som krävs för att de ska uppnås ( klimatårsberättelse ).

Som en del av klimatårsberättelsen ska statsrådet vartannat år sända riksdagen de i 9 § 1 mom. avsedda uppgifter som gäller genomförandet av de politiska åtgärderna.

I klimatårsberättelsen ska minst en gång per valperiod i behövlig omfattning inkluderas en bedömning av hur tillräckliga och effektiva anpassningsåtgärderna enligt den anpassningsplan som avses i 8 § är, och vid behov en redogörelse för hur de planerade anpassningsåtgärderna har genomförts inom olika förvaltningsområden.

Varje ministerium bereder den del av de i 7–9 § avsedda klimatpolitiska planerna som gäller det egna förvaltningsområdet och levererar de uppgifter som gäller förvaltningsområdet för den klimatårsberättelse som avses i 14 §. För samordningen och sammanställandet av de klimatpolitiska planerna svarar arbets- och näringsministeriet i fråga om den långsiktiga klimatpolitiska planen enligt 7 §, jord- och skogsbruksministeriet i fråga om den nationella planen för anpassning till klimatförändringen enligt 8 § och miljöministeriet i fråga om den klimatpolitiska planen på medellång sikt enligt 9 §. För sammanställandet av klimatårsberättelsen svarar miljöministeriet.

Styrningen och uppföljningen av verkställigheten av de planer som avses i denna lag åligger varje ministerium i fråga om det egna ansvarsområdet.

Statistikcentralen är ansvarsenhet för det nationella systemet för inventering av växthusgaser.

Närmare bestämmelser om de myndighetsuppgifter som avses i denna paragraf får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Statsrådet ska tillsätta ett vetenskapligt och oberoende sakkunnigorgan som stöd för planeringen av klimatpolitiken och beslutsfattandet om den. Sakkunnigorganets namn är Finlands klimatpanel och dess uppgift är att för planeringen och uppföljningen av klimatpolitiken sammanställa och analysera vetenskaplig kunskap om begränsningen av och anpassningen till klimatförändringen. Sakkunnigorganet kan också utföra andra uppgifter som gäller framställandet av en kunskapsbas om klimatförändringen.

I sakkunnigorganet ska olika vetenskapsområden vara representerade. Sakkunnigorganets medlemmar utses för viss tid.

Närmare bestämmelser om det vetenskapliga sakkunnigorganets uppgifter och sammansättning får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 2015.