545/2015

Denna förordning tillämpas på den tillsyn över sanitära förhållanden i bostäder och andra vistelseutrymmen som utövas med stöd av hälsoskyddslagen (763/1994) . De krav i fråga om fysikaliska, kemiska och biologiska agens som anges i denna förordning samt åtgärdsgränserna för agenser ska tillämpas vid beslut eller föreskrifter enligt 27 eller 51 § i hälsoskyddslagen.

En bedömning av en sådan sanitär olägenhet som orsakas av annan exponering än sådan som nämns i denna förordning ska grunda sig på risken i det enskilda fallet.

I denna förordning avses med

En sanitär olägenhet ska bedömas som en helhet så att exponeringens sannolikhet, eventuell upprepad exponering, exponeringens varaktighet, möjligheterna att undvika exponering eller avhjälpa olägenheten samt förhållanden som orsakas av avhjälpandet och andra motsvarande faktorer beaktas vid tillämpningen av exponeringens åtgärdsgräns.

När de i denna förordning avsedda kraven på fysikaliska, kemiska och biologiska agens tillämpas vid avvikande förhållanden såsom under en reparation eller en ombyggnad av en byggnad eller en del av den, ska särskilt exponeringens varaktighet och riskerna för eventuella sanitära olägenheter beaktas.

Mätningar och provtagningar ska i första hand utföras under förhållanden som motsvarar det sedvanliga bruket av bostaden eller vistelseutrymmet. Vid utredning av sanitära olägenheter ska det vid mätning och provtagning användas standardiserade metoder eller andra motsvarande och tillförlitliga metoder. Utrustningen för mätning och provtagning ska vara kalibrerad enligt tillverkarens anvisningar.

Provtagningar och provanalyser ska utföras enligt laboratoriets anvisningar och kvalitetssäkringssystem. I utlåtandet om mät- och analysresultaten ska alltid anges vilken metod för mätning, provtagning och analys samt vilken kvantifieringsgräns som har använts samt vilka principer som har iakttagits vid tolkningen av resultaten.

När ett överskridande av åtgärdsgränserna bedöms ska det göras en granskning av osäkerheten i provtagningshändelsen och i den fortsatta analysen. En åtgärdsgräns överskrids om de numeriska värdena för de exponeringar som avses i denna förordning överskrids när mätosäkerheten beaktas.

En sakkunnig och oberoende aktör som social- och hälsovårdsministeriet har godkänt ska påvisa att nya mätmetoder är tillförlitliga och möjliggör upprepning vid utredning av sanitära olägenheter.

Fukthalten i rumsluften får inte långvarigt vara så hög att fukten orsakar en risk för mikrobiell tillväxt i konstruktioner, anordningar eller på deras ytor.

Rumsluftens temperatur i vistelsezonen får mätas enligt behovet att utreda en sanitär olägenhet. Rumsluftens temperatur mäts på 1,1 meters höjd.

Temperaturerna ska finnas inom de åtgärdsgränser som anges i tabell 1 i bilaga 1 till denna förordning. I bostäder tillämpas åtgärdsgränserna endast för bedömning av huruvida temperaturerna i bostadsrummen är hälsosamma. Temperaturerna får inte medföra sådan risk för mikrobiell tillväxt som avses i 5 §.

Luftens flödeshastighet får inte överskrida flödeshastigheten enligt dragkurvan i bilaga 1.

Temperaturen på det varma vattenledningsvatten som fås från en varmvattenberedare ska vara minst + 50 °C och temperaturen på det vatten som fås från vattenarmatur högst + 65 °C.

Ventilationens tilluftström ska vara tillräcklig med beaktande av användningen av byggnaden och tilluften ska vara tillräckligt ren. Ventilationen ska ordnas så att inomhusluften omsätts i hela vistelsezonen. En otillräcklig ventilation får inte medföra en sådan risk för mikrobiell tillväxt som avses i 5 §.

Under en reparation av en bostadsbyggnad eller ett annat vistelseutrymme får luftomsättningen vara mindre än den som anges i 9 och 10 §, om ventilationen kan ökas vid behov.

Åtgärdsgränsen för koldioxidhalten i inomhusluften överskrids när halten är 2 100 mg/m ³ (1 150 ppm) högre än koldioxidhalten i utomhusluften.

Under den tid byggnaden inte används ska ventilationen vara sådan att föroreningar som frigörs från byggnads- och inredningsmaterial eller andra källor och samlas i inomhusluften inte orsakar sanitära olägenheter för de som vistas i utrymmena under den tid de används.

Ventilationens tilluftström i bostäder ska vara minst 0,35 dm ³ /s per kvadratmeter i alla bostadsrum under den tid de används.

Tilluftströmmen i bostaden får vara mindre än det som anges i 1 mom., om man försäkrar sig om att halterna av föroreningar i inomhusluften eller temperaturen i inomhusluften inte blir så höga att de orsakar sanitära olägenheter eller om fukthalten inte blir så hög att den kan orsaka en sådan risk för mikrobiell tillväxt som avses i 5 §.

Utöver det som föreskrivs i 8 och 9 §, ska tilluftströmmen i skolor, daghem och andra motsvarande vistelseutrymmen vara minst 6 dm ³ /s per person under den tid utrymmet används.

Tilluftströmmen får dock vara 4 dm ³ /s per person, om man försäkrar sig om att halterna av föroreningar i inomhusluften eller temperaturen i inomhusluften inte blir så höga att de förorsakar sanitära olägenheter eller om fukthalten inte blir så hög att den kan orsaka en sådan risk för mikrobiell tillväxt som avses i 5 §.

Vid bullermätningen ska användas sådan mätutrustning som påvisats vara tillförlitlig i fråga om precision och funktioner och som ger sådana mätresultat som är jämförbara med de åtgärdsgränser som anges i denna förordning.

Bullermätningen ska utföras i vistelsezonen. Mätutrustningen ska placeras på en sådan höjd och en sådan plats som är ändamålsenlig med tanke på upplevelsen av bullret samt de skadliga verkningarna av bullret, vanligen i huvudhöjd. Mätpunkten kan även utgöras av en säng och av det ställe där den person som befinner sig i sängen håller sitt huvud. Mätpunkten får dock inte utan välgrundad anledning vara på mindre än 0,5 meters avstånd från en rumsyta. När bullernivån mäts ska fönster, ytterdörrar och vädringsluckor vara stängda.

När de sanitära förhållanden i bostäder och andra vistelseutrymmen verifieras ska åtgärdsgränserna enligt tabell 1 i bilaga 2 tillämpas på ekvivalentnivån för buller inomhus dag- och nattetid.

Vid lågfrekvensbuller ska åtgärdsgränserna enligt tabell 2 i bilaga 2 tillämpas på buller nattetid. Lågfrekvensbullrets åtgärdsgränser gäller sådana utrymmen som är avsedda att sova i.

Vid musikbuller nattetid (kl. 22–7) eller annat motsvarande buller som eventuellt orsakar sömnstörningar och som tydligt kan urskiljas från bakgrundsbullret, får musikbuller nattetid (kl. 22–7) inte överskrida 25 dB mätt som ekvivalentnivå L _Aeq,1h under en timme i sådana utrymmen som är avsedda att sova i.

Nivåerna för sådant buller i bostadsrum som orsakas av teknisk utrustning får inte överskrida de värden som anges i tabellerna 1 och 2 i bilaga 2. Den maximala nivån L _AFmax (kl. 22–7) för buller från teknisk utrustning nattetid får inte överskrida 33 dB. Vid buller som förekommer tillfälligt eller sällan nattetid får nivåerna vara högre, dock så att nivåer över 45 dB inte får förekomma. Ljud som förorsakas av vatten som tappas i samma lägenhet beaktas inte vid mätning av sådant buller som avses i detta moment.

För att hörselskada ska undvikas får ljudnivåerna för buller inte överskrida L _Aeq,4h 100 dB, L _AFmax 115 dB eller L _Cpeak 140 dB. Om en eller flera av dessa nivåer överskrids, ska exponeringen för buller begränsas antingen genom att hörseln skyddas eller genom att bullernivån sänks eller så att den tid då den verksamhet som orsakar bullret pågår begränsas.

På grund av skadligheten hos buller av impulskaraktär läggs det till den ekvivalentnivå som avses i 12 § 1 mom. en kalkylmässig korrigering för impulskaraktär av storleken 5 dB eller 10 dB beroende på bullrets impulskaraktär.

På grund av skadligheten hos smalbandigt buller läggs det till den ekvivalentnivå som avses i 12 § 1 mom. en kalkylmässig korrigering för smalbandighet av storleken 3 dB eller 6 dB beroende på bullrets smalbandighet.

Korrigeringen för impulskaraktär eller för smalbandighet görs endast för den tid det i bullret i det exponerade objektet förekommer buller av impulskaraktär eller smalbandigt buller.

Ett luftprov ska tas i vistelsezonen på ca 1,1 meters höjd i mitten av utrymmet eller rummet. Provet tas i det rum eller vistelseutrymme som bäst representerar förekomsten av den kemiska förening som ska undersökas. Ventilationen i det utrymme där provet tas ska med tanke på exponeringen motsvara normala förhållanden. Fönster, ytterdörrar och vädringsluckor ska vara stängda under uppsamlingen av prov. Mättiden avser den uppsamlingstid för prov som anges i fråga om mätmetoden för varje kemiskt ämne.

Åtgärdsgränsen för den totala halten av flyktiga organiska föreningar i rumsluften är 400 µg/m³ beräknad i toluenekvivalenter.

Haltens åtgärdsgräns för en enskild flyktig organisk förening i rumsluften är 50 µg/m³ beräknad i toluenekvivalenter.

Åtgärdsgränserna för följande halter av flyktiska organiska föreningar i rumsluften beräknade i toluenekvivalenter är trots bestämmelserna i 2 mom. följande:

Det årliga medeltalet av inomhusluftens formaldehydhalt får inte överskrida 50 µg/m³, och korttidsekvivalentnivån under en mätning på 30 minuter inte överskrida 100 µg/m³.

Den tillfälliga halten av kolmonoxid i inomhusluften får inte överskrida 7 mg/m³.

I inomhusluften får inte upprepade gånger förekomma sådan tobaksrök som kan urskiljas genom sinnesförnimmelser och som har spridits till bostaden eller vistelseutrymmet utifrån eller från ett annat ställe i byggnaden. Tobaksröken i inomhusluften får inte överskrida 0,05 µg/m³ mätt som nikotinhalten.

Hur röken sprids till inomhusluften kan förutom genom observation av röken genom sinnesförnimmelser och genom mätning av nikotinhalten utredas även genom spårgasmetoden.

Halten av inandningsbara partiklar (PM ₁₀ ) i inomhusluften under en mätning på 24 timmar får vara högst 50 µg/m ³ .

Halten av småpartiklar (PM _2,5 ) i inomhusluften under en mätning på 24 timmar får vara högst 25 µg/m ³ .

Åtgärdsgränsen för industriella mineralfiber som lagt sig på ytorna under två veckor är 0,2 fiber/cm ² .

Om det i damm som lagt sig på ytorna förekommer asbestfiber, anses åtgärdsgränsen ha överskridits. Halten av asbestfiber i inomhusluften får inte överskrida 0,01 fiber/cm ³ .

Åtgärdsgränsen anses ha överskridits när det på ytor inne i en byggnad eller konstruktion, eller i sådan värmeisolering som inte är i kontakt med utomhusluften eller jordmånen, eller att det konstateras en oåtgärdad fukt- eller rötskada eller en mikrobiell tillväxt som har konstaterats genom sinnesförnimmelser och vid behov säkerställts genom analyser, eller när det konstateras mikrobiell tillväxt i andra konstruktioner eller utrymmen, om man kan exponeras för den när man befinner sig inomhus.

Mikrobiell tillväxt i byggnadsmaterial konstateras i första hand genom en analys med en serieutspädnings- eller direktodlingsmetod som baserar sig på odling av mikrober samt genom en mikroskopisk analys. En olägenhet som har förorsakats av mikrober kan konstateras även genom analys av ett luftprov som tas med 6-sekvensimpaktor eller analys av ett strykprov som har tagits från en yta och utförts genom serieutspädning. När det gäller luftprov ska det utöver mikrobhalten i luften även finnas andra bevis på att åtgärdsgränsen har överskridits.

För bedömning av mikrobiell tillväxt i en byggnad kan utöver serieutspädning och direktodling även användas andra metoder, om tillförlitligheten hos metoden har påvisats i enlighet med 4 § 4 mom. eller man har säkerställt att resultaten av metoden är enhetliga med de resultat som man har fått genom seriespädningsmetoden.

Utbildningen enligt 49 d § 1 mom. i hälsoskyddslagen för en utomstående sakkunnig ska uppfylla de krav på kunnande som avses i bilaga 3. En utomstående sakkunnig ska ha en för uppgiften lämplig examen och arbetserfarenhet i branschen enligt bilaga 3.

Denna förordning träder i kraft den 15 maj 2015.