1238/2014

Kostnaderna för den vikariehjälp som en renskötaren själv ordnat ersätts inom ramen för ett anslag i statsbudgeten i enlighet med denna lag.

Vid verkställigheten av denna lag iakttas dessutom kommissionens förordning (EU) nr 702/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd inom jordbruks- och skogsbrukssektorn och i landsbygdsområden förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ( gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn ).

Denna lag tillämpas på sådana renskötare som ensamma eller tillsammans med en person under 18 år som är släkt med renskötaren i rakt nedstigande led och som varaktigt lever i renskötarens hushåll äger minst 50 i 5 § i renskötsellagen (848/1990) avsedda inräknade renar. Dessutom krävs det att renskötaren är skyldig att teckna en försäkring enligt 10 § i lagen om pension för lantbruksföretagare (1280/2006) och att han eller hon antingen har en sådan försäkring eller har lämnat in ansökan om en sådan försäkring.

Äganderätten och antalet renar baserar sig på den renlängd enligt 30 § i renskötsellagen som senast fastställts och är tillgänglig vid tidpunkten för vikariehjälpen. En ändring som gjorts i renlängden efter fastställandet beaktas bara om renbeteslagets styrelse fastställer ändringen före den tidpunkt vid vilken vikariehjälpen utförs.

I denna lag avses med

En renskötare kan få vikariehjälp enligt denna lag, om behovet av vikariehjälp orsakats av renskötarens arbetsoförmåga till följd av sjukdom eller olycksfall. Arbetsoförmågan ska visas med ett intyg av en läkare, sjukskötare eller hälsovårdare till den del antalet vikariehjälpsdagar per kalenderår överskrider sju dagar.

Förutsättningarna för att få vikariehjälp uppfylls inte om renskötaren vid den tidpunkt vikariehjälpen utförs, i enlighet med en lag som nämns i 3 § i lagen om pension för arbetstagare (395/2006) får full invalidpension som beviljats tills vidare, rehabiliteringsstöd som motsvarar full invalidpension eller arbetslivspension.

Kostnaderna kan ersättas bara om de orsakats av skötsel av sådana vid tidpunkten för vikariehjälpen nödvändiga renskötselarbeten som renskötaren själv skulle ha utfört för egen, en familjemedlems eller renbeteslagets räkning, om renskötaren inte hade varit arbetsoförmögen.

Ersättning betalas inte, om

Kostnaderna kan ersättas endast om renskötaren har skaffat vikariehjälpen av en serviceproducent som antecknats i förskottsuppbördsregistret.

Kostnaderna ersätts inte om renskötaren eller en familjemedlem direkt eller indirekt har producerat tjänsterna eller om vikarien är en familjemedlem till renskötaren.

Maximiantalet vikariehjälpstimmar per renskötare under ett kalenderår fastställs genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet före utgången av det föregående kalenderåret. Maximiantalet fastställs med beaktande av det anvisade anslaget för året i fråga. Vikariehjälpstimmar får användas högst 90 dagar per kalenderår.

Ersättningen är högst 17 euro per timme. Ersättning betalas inte i fråga om mervärdesskattens andel. Beloppet justeras årligen vid ingången av januari med den lönekoefficient som avses i 96 § 1 mom. i lagen om pension för arbetstagare. Det belopp som anges i denna lag motsvarar nivån för lönekoefficienten för 2015.

Om det timpris som renskötaren och serviceproducenten kommit överens om är mindre än den ersättning som avses i 1 mom., ska det pris som renskötaren och serviceproducenten kommit överens om betalas i ersättning. Priset kan endast utgöras av sådan ersättning för arbete som avses i 25 § i lagen om förskottsuppbörd (1118/1996) .

Ersättningen betalas till serviceproducenten.

Renskötaren ska ansöka om vikariehjälp skriftligen hos Lantbruksföretagarnas pensionsanstalt ( LPA ) innan det arbete som vikariehjälpen omfattar inleds. Vikariehjälp ska sökas separat när varje behov av vikariehjälp börjar eller när vikariehjälpen för samma behov fortsätter efter ett avbrott.

Ingen separat ansökan behöver dock göras om

Av ansökan och dess bilagor ska framgå de uppgifter som behövs för att vikariehjälp ska beviljas.

Renskötaren ska ansöka om ersättning hos LPA senast den kalendermånad som följer efter den tidpunkt då vikariehjälpen utfördes. Även om ansökan inte lämnats in inom föreskriven tid kan ersättning beviljas, om det på grund av dröjsmålet skulle vara oskäligt att vägra sökanden ersättning.

Av ansökan och dess bilagor ska framgå

Till ansökan ska fogas serviceproducentens bekräftelse av 2 mom. 1–5 punkten samt serviceproducentens meddelande om att annat offentligt finansieringsstöd för arbetet inte har beviljats serviceproducenten.

En i 19 § i renskötsellagen avsedd renvärd eller, när denne är förhindrad, renvärdens i 2 mom. i den paragrafen avsedda ställföreträdare ska ge LPA ett utlåtande där han eller hon i behövlig omfattning ger en bedömning av om förutsättningarna för vikariehjälp och ersättande av kostnaderna uppfylls. Utlåtandet ges av renvärden i det renbeteslag där den renskötare som anlitat vikariehjälpen är delägare. Renskötaren ska underrätta renvärden om att vikariehjälp ordnas så snart det framgått att vikariehjälp behövs.

LPA kan begära utlåtande av renbeteslagets styrelse, om ansökan om vikariehjälp eller ersättning för kostnader står i strid med det i 1 mom. avsedda utlåtandet eller om det annars behövs för att ärendet ska kunna utredas.

Beslut kan meddelas i form av datorutskrifter eller annars åtminstone delvis som färdigtryckta handlingar. I sådana fall kan beslutet undertecknas maskinellt. Beslutet delges parten på det sätt som föreskrivs i 59 § i förvaltningslagen (434/2003) .

LPA betalar ersättningen till ett av serviceproducenten angivet konto hos en bank i någon av Europeiska unionens medlemsstater.

Om ersättning har betalats utan grund, är renskötaren skyldig att betala de kostnader som detta orsakat LPA.

LPA kan helt eller delvis avstå från återkrav, om detta anses skäligt och betalningen av den ogrundade ersättningen inte kan anses ha berott på renskötarens eller dennes företrädares svikliga förfarande. LPA kan också avstå från återkrav om det belopp som ska återkrävas är litet. Återkrav samt indrivning av ränta ska dock ske till fullt belopp, om återkravet beror på att den ersättning som betalats inte har motsvarat de regler för statligt stöd till jord- och skogsbruket som ligger till grund för godkännandet av avbytarsystemet och om Europeiska unionens lagstiftning kräver det. Beslut om återkrav ska fattas inom fem år från den dag den ogrundade ersättningen betalades, om inte något annat följer av Europeiska unionens lagstiftning.

Om en fordran som fastställts genom ett beslut om återkrav inte har betalats på förfallodagen, får en årlig dröjsmålsränta tas ut från förfallodagen med tillämpning av den räntesats som föreskrivs i 4 § 1 mom. i räntelagen (633/1982) . Förfallodagen får infalla tidigast två veckor efter den dag beslutet om återkrav meddelades.

Fordran som fastställts genom ett beslut om återkrav är jämte dröjsmålsräntor direkt utsökbar. Bestämmelser om indrivning av fordran finns i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) .

Beslut som LPA meddelat med stöd av denna lag av får överklagas genom besvär hos Norra Finlands förvaltningsdomstol på det sätt som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen (586/1996) . Besvärsskriften ska lämnas in till LPA inom besvärstiden.

LPA ska rätta sitt beslut om den till alla delar godkänner besvären. I övriga fall ska LPA utan dröjsmål och senast inom 30 dagar från besvärstidens utgång sända besvärsskriften, sitt utlåtande och handlingarna i ärendet till Norra Finlands förvaltningsdomstol.

Förvaltningsdomstolens beslut får överklagas hos högsta förvaltningsdomstolen om denna beviljar besvärstillstånd.

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av verksamhet som avses i denna lag hör till social- och hälsovårdsministeriet. LPA svarar för verkställigheten av lagen.

LPA:s kostnader för betalning av ersättningar enligt 8 § ersätts med statens medel inom ramen för det anslag som anvisas i statsbudgeten. Ersättningen betalas årligen som förskott i två lika stora poster i januari och juli så att förskottet står till LPA:s förfogande den första bankdagen i månaden. Social- och hälsovårdsministeriet kan av särskilda skäl betala förskottet med avvikelse från vad som föreskrivs ovan, om LPA:s beredskap att betala de ersättningar som avses i denna lag annars äventyras.

Social- och hälsovårdsministeriet fastställer senast den 25 juni varje år det slutliga beloppet av statens ersättning för det föregående kalenderåret. LPA ska för detta ändamål lämna ministeriet en utredning över kostnaderna för det föregående året senast den 20 den månad som föregår fastställandet.

Om de förskott som under kalenderåret betalats till LPA i enlighet med 1 mom. överstiger det slutliga beloppet av statens ersättning, ska den överstigande delen användas för det följande årets kostnader.

LPA betalas en skälig ersättning av statens medel för de förvaltningskostnader som skötseln av uppgifterna enligt denna lag orsakat LPA.

På framställning av LPA beslutar social- och hälsovårdsministeriet om den i 1 mom. avsedda skäliga ersättningens belopp och betalar ersättningen till LPA i samband med den ersättning som avses i 31 § i lagen om avbytarservice för lantbruksföretagare (1231/1996) .

En renskötare ska lämna LPA sådana upplysningar om sig själv, sina familjemedlemmar och sitt renskötselarbete som kan inverka på erhållandet av vikariehjälp eller ersättning enligt denna lag eller på ersättningsbeloppet.

Serviceproducenten ska meddela LPA sådana uppgifter om vikariearbetet, vikarien och sin näringsverksamhet som kan inverka på erhållandet av ersättning för vikariehjälp eller på ersättningsbeloppet.

Utöver vad som i 24 § 1 mom. 20 punkten i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) föreskrivs är också sådana handlingar och uppgifter i dem sekretessbelagda som hänför sig till verkställigheten av denna lag och som gäller en renskötares ekonomiska ställning.

Utöver det som föreskrivs i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet har LPA rätt att, oberoende av sekretessbestämmelserna och andra begränsningar som gäller erhållande av uppgifter, till Skatteförvaltningen lämna ut uppgifter som LPA förfogar över och som behövs för beskattningen, som har samband med verkställigheten av denna lag och som gäller betalda ersättningar, mottagarna av ersättningarna och vikariehjälpen samt kostnader som ersättningarna grundar sig på.

På LPA:s begäran är ett renbeteslag, en renvärd, en renvärds ställföreträdare, skattemyndigheten, Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata, Livsmedelsverket, Pensionsskyddscentralen samt pensionsstiftelser och andra pensionsanstalter skyldiga att oberoende av sekretessbestämmelserna avgiftsfritt lämna ut uppgifter som de förfogar över och som gäller en renskötares eller serviceproducents företagsverksamhet eller de pensioner som beviljats renskötaren samt andra uppgifter som är nödvändiga för att ett ärende som behandlas ska kunna avgöras, för att åtgärder i ärendet ska kunna genomföras eller för att uppgifter som lämnats till LPA för verkställigheten av denna lag ska kunna kontrolleras.

LPA har rätt att i enskilda fall vid behandlingen av ett ärende enligt denna lag använda uppgifter som LPA fått för skötseln av sina övriga föreskrivna uppdrag, om det är uppenbart att dessa uppgifter påverkar beviljandet av vikariehjälp eller erhållandet av ersättning enligt denna lag, att uppgifterna enligt lag ska beaktas vid beslutsfattandet och att LPA också annars separat har rätt till dessa uppgifter. Den som ansöker om vikariehjälp och ersättning ska på förhand underrättas om att uppgifterna eventuellt kommer att användas.

Handlingar som gäller beviljande av och ersättning för vikariehjälp enligt denna lag ska bevaras den tid som anges i gruppundantagsförordningen för jordbrukssektorn, om inte arkivverket har bestämt att handlingarna ska bevaras varaktigt.

Prövningen av förutsättningarna för erhållande av vikariehjälp och betalningen av ersättningar kan avbrytas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet, om det inte finns medel för betalning av ersättningarna eller Europeiska unionens lagstiftning kräver detta.

Om ersättningarna för vikariehjälp som ordnats innan avbrottet börjar gälla inte kan betalas till fullt belopp på grund av brist på medel, kan de betalas det följande året av det anslag som anvisats för kostnaderna för vikariehjälp för renskötare i statsbudgeten för det året.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2015.

Trots vad som i 7 § bestäms om fastställandet av maximiantalet vikariehjälpstimmar, är maximiantalet vikariehjälpstimmar 150 timmar per renskötare år 2015.