897/2013

Genom denna lag verkställs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden, nedan timmerförordningen , och genomförs de EU-rättsakter som antagits med stöd av den.

Livsmedelsverket är behörig myndighet enligt timmerförordningen. Dessutom sköter Finlands skogscentral, Tullen och Finlands miljöcentral sina i lag föreskrivna uppgifter för verkställigheten av denna lag.

I denna lag avses med

Livsmedelsverket svarar för tillsynen och genomförandet av tillsynen i anknytning till timmerförordningen.

Livsmedelsverket har i den utsträckning det krävs för tillsynen över efterlevnaden av de EU-rättsakter som avses i 1 § rätt att utföra kontroller i de fordon och de affärs- och lagerlokaler och andra motsvarande utrymmen som används för utövande av yrke eller idkande av näring samt på andra områden där det finns handlingar som gäller systemet för tillbörlig aktsamhet eller spårbarheten, eller där det finns timmer eller trävaror. Vid kontrollerna ska bestämmelserna i 39 § i förvaltningslagen (434/2003) iakttas. Kontroller får inte genomföras i utrymmen som används för boende av permanent natur.

På begäran av Livsmedelsverket kan en utomstående sakkunnig bistå vid kontrollen. På utomstående sakkunniga tillämpas förvaltningslagen, språklagen (423/2003) , samiska språklagen (1086/2003) , lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) , lagen om informationshantering inom den offentliga förvaltningen (906/2019) samt 14 och 15 § i statstjänstemannalagen (750/1994) . På sakkunniga tillämpas bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar när de utför uppdrag enligt denna lag. Bestämmelser om skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen (412/1974) .

Verksamhetsutövare, handlare och andra som är föremål för kontroll ska bistå Livsmedelsverket vid kontrollen. Livsmedelsverket har vid en kontroll rätt att omhänderta de handlingar eller kopior av handlingar som gäller systemet för tillbörlig aktsamhet och spårbarheten för timmer och trävaror samt annat material som ska kontrolleras, om det är nödvändigt för att utreda omständigheter som gäller föremålet för kontrollen. Livsmedelsverket har dessutom rätt att i samband med en kontroll utföra undersökningar som gäller timmer eller trävaror och att utan ersättning ta så många prov som behövs för tillsynen.

Finlands skogscentral har rätt att med stöd av ett bemyndigande från Livsmedelsverket utföra en sådan kontroll som avses i denna paragraf.

Livsmedelsverket har rätt att av verksamhetsutövare och handlare få sådana uppgifter som behövs för tillsynen över efterlevnaden av de EU-rättsakter som avses i 1 §. Samma rätt har Finlands skogscentral, om Livsmedelsverket har lämnat centralen ett i 5 § 4 mom. avsett bemyndigande att utföra en kontroll som gäller verksamhetsutövaren och handlaren.

Rätten enligt 1 mom. att få uppgifter gäller också sådana uppgifter som annars skulle vara sekretessbelagda på grund av att de gäller privat affärsverksamhet eller en enskild persons ekonomiska ställning.

Livsmedelsverket, Finlands skogscentral, Tullen och Finlands miljöcentral är oberoende av sekretessbestämmelserna skyldiga att lämna varandra sådana uppgifter som är nödvändiga vid tillsynen över efterlevnaden av de EU-rättsakter som avses i 1 §. Oberoende av sekretessbestämmelserna har de nämnda myndigheterna och Finlands skogscentral rätt att av andra myndigheter, eller andra som sköter offentliga förvaltningsuppgifter, få sådana uppgifter som är nödvändiga vid tillsynen över efterlevnaden av de EU-rättsakter som avses i 1 §.

Finlands skogscentral ska på eget initiativ underrätta Livsmedelsverket om det finns sannolika skäl att misstänka att det skett en sådan gärning eller försummelse enligt 18 § i skogslagen (1093/1996) som gäller anmälan om användning av skog eller avverkning av trädbestånd. Finlands skogscentral har dock inte anmälningsplikt, om korrigerande åtgärder i enlighet med 20 § i skogslagen redan har vidtagits i fråga om den lagstridiga åtgärden, eller om gärningen eller försummelsen är sådan att skogscentralen enligt 22 § i skogslagen inte behöver göra en anmälan om den till polisen.

Om det vid tillsynen eller på annat sätt upptäcks brister som gäller skyldigheten att iaktta systemet för tillbörlig aktsamhet, ska Livsmedelsverket ge verksamhetsutövaren en skriftlig uppmaning att avhjälpa bristerna eller upphöra med det felaktiga förfarandet samt bestämma en tid inom vilken detta ska göras. Detsamma gäller tillsynen över att den skyldighet som gäller spårbarheten för timmer och trävaror iakttas.

Om de brister som gäller systemet för tillbörlig aktsamhet inte på det sätt som avses i uppmaningen enligt 8 § har avhjälpts inom den tid som bestämts, ska Livsmedelsverket förelägga verksamhetsutövaren att inom en tid som verket sätter ut avhjälpa bristerna. Ett föreläggande kan meddelas endast om

Livsmedelsverket kan förbjuda en verksamhetsutövare att på marknaden släppa ut sådant timmer eller sådana trävaror i fråga om vilka verksamhetsutövaren inte har följt ett föreläggande om avhjälpande enligt 1 mom. Förbudet ska meddelas för viss tid, och det får gälla i högst 3 månader. Om verksamhetsutövaren släpper ut timmer eller trävaror på marknaden säsongartat, får förbudet dock gälla i högst ett år. Förbudet ska utan dröjsmål återkallas när bristerna i systemet för tillbörlig aktsamhet har avhjälpts på ett sätt som Livsmedelsverket godkänner.

Livsmedelsverket får förena ett förbud enligt 2 mom. med vite. Bestämmelser om vite finns i viteslagen (1113/1990) . Livsmedelsverket ska övervaka att förbudet iakttas. I fråga om import är det dock Tullen som övervakar att förbudet iakttas.

Livsmedelsverket har rätt att vid behov få handräckning av andra myndigheter för att utföra tillsyns- och kontrolluppgifter enligt denna lag.

Om Livsmedelsverket har sannolika skäl att misstänka att en gärning som avses i 12 § har skett, ska verket anmäla detta till förundersökningsmyndigheten för förundersökning. Anmälan behöver dock inte göras om gärningen med beaktande av omständigheterna är ringa och allmänt intresse inte kräver en närmare utredning av saken.

Åklagaren ska höra Livsmedelsverket innan åtal väcks för virkesförseelse eller virkesbrott. När domstolen behandlar ett mål som gäller en sådan förseelse eller ett sådant brott ska den ge Livsmedelsverket tillfälle att bli hört.

Bestämmelser om straff för virkesbrott finns i 48 a kap. 3 b § i strafflagen (39/1889) .

Den som uppsåtligen åsidosätter

Den som bryter mot ett med vite förenat förbud som har meddelats med stöd av 9 § behöver inte dömas till straff för samma gärning, om vitet har dömts ut genom ett lagakraftvunnet beslut.

Bestämmelser om förverkandepåföljder finns i 10 kap. i strafflagen. Olagligt timmer eller olagliga trävaror som döms förverkade till staten får säljas på offentlig auktion.

Verksamhetsutövaren ska till staten betala de kostnader som lagringen av timret eller trävarorna medför under den tid de är beslagtagna.

De kostnader som avses i 2 mom. får dras av från priset för det timmer eller de trävaror som sålts på offentlig auktion. Verksamhetsutövaren ska dock till staten betala de kostnader som inte kan täckas genom försäljningen av timret eller trävarorna på offentlig auktion.

Jord- och skogsbruksministeriet ska övervaka Livsmedelsverkets verksamhet när det gäller skötseln av de uppgifter som verket har enligt denna lag. Ministeriet har oberoende av sekretessbestämmelserna rätt att av Livsmedelsverket få uppgifter som är nödvändiga för tillsynen och att utföra sådana kontroller av Livsmedelsverkets verksamhet som behövs för tillsynen över efterlevnaden av denna lag.

Livsmedelsverket ska göra information om tillämpningen av timmerförordningen tillgänglig för allmänheten och kommissionen på det sätt som förutsätts enligt artikel 20 i den förordningen.

Bestämmelserna i 5–7 § om finska myndigheters rätt att utföra kontroller och få uppgifter gäller också Europeiska unionens institutioner och de behöriga myndigheterna i Europeiska unionens medlemsländer, om det är fråga om en kontroll som de nämnda myndigheterna genomför i samarbete med Livsmedelsverket. Bestämmelserna i 5–7 § gäller då också jord- och skogsbruksministeriet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014.