30/2013

Denna lag tillämpas på betalningar som näringsidkare eller upphandlande enheter ska erlägga till näringsidkare som vederlag för varor eller tjänster.

Vad som i denna lag sägs om avtalsvillkor gäller också avtalspraxis.

Upphandlande enheter som avses i denna lag är

Med offentligrättsliga organ avses i 1 mom. en juridisk person som har inrättats för att tillgodose sådana behov i det allmännas intresse som inte har industriell eller kommersiell karaktär, och

Avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i denna lag till nackdel för borgenären är utan verkan.

Om gäldenären är en upphandlande enhet, får betalningstiden vara högst 30 dagar

Oberoende av vad som föreskrivs i 1 mom. får betalningstiden vara högst 60 dagar, om det uttryckligen avtalats om detta och det är motiverat på grund av avtalets särskilda karaktär eller särdrag.

Om gäldenären är näringsidkare, får betalningstiden överskrida 30 dagar endast om det uttryckligen avtalats om detta.

Gäldenären får inte på grundval av godkännande eller undersökning enligt 4 § 1 mom. 3 punkten uppskjuta betalning med mer än 30 dagar från dagen för mottagande av varan eller tjänsten, om det inte uttryckligen avtalats om en längre tid för godkännande eller undersökning.

Vad som föreskrivs i 4–6 § ska inte utgöra hinder för att avtala om betalning i poster.

Avtalsvillkor enligt vilka borgenären inte har rätt till dröjsmålsränta är utan verkan.

Om gäldenären är en upphandlande enhet, är också avtalsvillkor enligt vilka gäldenären på det försenade beloppet ska betala en lägre dröjsmålsränta än vad som följer av 4 a § 1 mom. i räntelagen (633/1982) utan verkan.

Avtalsvillkor enligt vilka borgenären inte har rätt till ersättning för indrivningskostnader i enlighet med 10 och 10 i § i lagen om indrivning av fordringar (513/1999) är utan verkan, om det inte finns grundad anledning till att använda ett sådant villkor. (29.4.2022/302)

I fråga om jämkning av oskäliga avtalsvillkor som gäller betalningstid, godkännande- eller undersökningsförfarandets längd, dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader tillämpas 36 § i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929) .

Det är förbjudet att i avtal använda sig av sådana avtalsvillkor utan verkan eller sådana oskäliga avtalsvillkor som avses i 8 eller 9 §. Användningen av sådana villkor kan förbjudas genom domstolsbeslut på det sätt som föreskrivs i lagen om reglering av avtalsvillkor mellan näringsidkare (1062/1993) .

Denna lag träder i kraft den 16 mars 2013.

På avtal som har ingåtts före ikraftträdandet av denna lag tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.