1308/2013

I denna förordning avses med

Efter beståndsvårdande avverkning ska beståndskvantiteten för ett utvecklingsdugligt trädbestånd vara minst den kvantitet som anges i punkt A eller B i bilagan. Beståndskvantiteten enligt punkt A eller B bedöms för hela behandlingsområdet. Körstråk som dragits med tanke på virkesdrivning samt diken och dikeslinjer inräknas i skogsbeståndets areal när kvantiteten för ett utvecklingsdugligt trädbestånd beräknas.

På dikad torvmark kan kvantiteten för ett utvecklingsdugligt trädbestånd efter beståndsvårdande avverkning vara högst 20 procent lägre än kvantiteten enligt punkt A eller B i bilagan.

Den minimikvantitet för utvecklingsdugliga trädbestånd som anges i punkt A eller B i bilagan får underskridas, om växtplatsen är bergig eller av annan särskild anledning. En sådan särskild anledning ska anges i den anmälan om användning av skog som avses i 14 § i skogslagen.

Vid drivning på sådana särskilda områden som avses i 5 b § i skogslagen bestäms minimikvantiteten för ett utvecklingsdugligt skogsbestånd på behandlingsområdet enligt användningsändamålet, växtplatsen och egenskaperna hos de träd som odlas.

Beståndsvårdande avverkning ska skötas så att det utvecklingsdugliga trädbestånd som lämnas kvar efter den beståndsvårdande avverkningen på behandlingsområdet är jämnt fördelat med beaktande av de naturliga vegetationsförhållandena. Inom behandlingsområdet kan det dock finnas jämnt fördelade 0,3 hektar stora enhetliga områden där det utvecklingsdugliga trädbeståndet är litet eller saknas helt eller som inte har plantbestånd i enlighet med 11 § 2 mom.

Vid beståndsvårdande avverkning ska i första hand välväxande träd av god kvalitet lämnas att växa. Livsodugliga och sådana skadade träd som avses nedan i 5 § räknas inte in i det utvecklingsdugliga trädbeståndet.

En skada anses ha uppstått till följd av drivning om veden av ett utvecklingsdugligt träd har skadats eller om barken på ett eller flera ställen är skadad på ett område som är större än sammanlagt 12 kvadratcentimeter under brösthöjd eller större än 30 kvadratcentimeter på hela stammen. I fråga om skador på rötterna beaktas bara rötter som är tjockare än två centimeter och som finns på ett avstånd av högst en meter från stammens mittpunkt.

Vid virkesdrivning i samband med beståndsvårdande avverkning och avverkning på särskilda områden får skadeprocenten för det trädbestånd som lämnas kvar på behandlingsområdet inte överstiga 15 procent efter drivningen. Skadeprocenten på trädbeståndet beräknas som förhållandet mellan stamantalet för de skadade träden enligt 1 mom. och alla träd som ingår i stamantalet som innehåller också de träd som har skadats vid drivningen.

Den genomsnittliga andelen spårbildning i körstråken förorsakade av virkesdrivning vid beståndsvårdande avverkning och vid avverkning på särskilda områden får på momark inte överstiga 20 procent och på torvmark inte överstiga 25 procent av körstråkens totala längd på behandlingsområdet. Som spårbildning i körstråken betraktas på momark en spårbildning som är längre än en meter och djupare än 10 centimeter räknat från den nedre kanten av fältskiktet. På torvmark betraktas som spårbildning ett över 20 centimeter stort skuret avtryck i torven.

I syfte att främja naturens mångfald ska på utdikade torvmarker med liten avkastning lämnas kvar minst 20 stammar per hektar.

När en ursprungligen öppen torvmark, en torvmark med glest trädbestånd eller en skoglig vårdbiotop ska återställas, ska innan anmälan om användning av skog lämnas in markägaren eller innehavaren av besittningsrätt eller någon annan särskild rättighet eller en av denna person befullmäktigad till en regionenhet vid Finlands skogscentral eller en behörig närings-, trafik- och miljöcentral lämna in de tidigare handlingarna om detta område utifrån vilka det kan säkerställas i vilket tillstånd det område som ska anmälas för återställande tidigare var samt en utredning över de åtgärder som planeras för återställande av området.

För att naturlig förnyelse ska kunna ske ska det på området utifrån trädbeståndet, marken och ytvegetationen enligt en förhandsbedömning finnas tillräckliga förutsättningar för att godtagbara trädplantor ska bildas naturligt. En ytterligare förutsättning för naturlig förnyelse är att det på förnyelseytan eller vid kanten av den finns tillräckligt med utvecklingsdugliga träd som förmår producera tillräckligt med frön eller att det på förnyelseytan finns tillräckligt med sådana godtagbara trädplantor som vid förnyelseavverkning förblir utvecklingsdugligt.

En naturlig förnyelse av bestånd med asp och hybridasp kan ske genom rotskott.

Om kantskogen används för att producera frö vid naturlig förnyelse, kan det område som förnyas naturligt sträcka sig högst 50 meter från kantskogen, om det inte på förnyelseytan redan finns tillräckligt med sådant plantmaterial som förblir utvecklingsdugligt vid förnyelseavverkning.

Om förutsättningarna för naturlig förnyelse enligt 1–3 mom. inte uppfylls efter förnyelseavverkningen, ska en odling enligt 2 a § i skogslagen anläggas på behandlingsområdet.

Om vattenhushållningen på en torvmark på grund av förnyelseavverkningen har förändrats så mycket att åstadkommandet av ett plantbestånd enligt 8 § 1 mom. i skogslagen äventyras, omfattar åtgärder som är att betrakta som rimliga enligt 8 § 4 mom. i den lagen även reglering av vattenhushållningen.

Som träd eller buskar som hindrar anläggandet av plantbestånd enligt skogslagens 8 § 2 mom. betraktas i barrträdsdominerade plantbestånd frö- och skottplantor av lövträd som hindrar plantbeståndets vidareutveckling. Träd i lågskärm, fröförökande överståndare, ädla lövträd och enskilda gamla träd som lämnas kvar på förnyelseytan och som bevarar den biologiska mångfalden och landskapsvärdena eller grupper av sådana sparade träd, murkna träd, enar, utvecklingsdugliga trädgrupper eller högst fem ar stora buskage eller snårskogar för viltet betraktas emellertid inte som sådana träd eller buskar som enligt 8 § 2 mom. i skogslagen hindrar anläggandet av plantbestånd.

Ett plantbestånd enligt 8 § 1 mom. i skogslagen ska åstadkommas

Vid bedömningen av huruvida plantbeståndet uppfyller kraven enligt 8 § 1 mom. i skogslagen ska förnyelseytans geografiska läge, bördighet och ytvegetation samt plantbeståndets huvudträdslag beaktas.

Ett plantbestånd ska innan tidsfristen för förnyelseskyldigheten går ut per hektar ha följande antal tillräckligt jämnt fördelade godtagbara trädplantor

Vilket trädslag som är dominerande i plantbeståndet bestäms utifrån antalet godtagbara trädplantor på en beståndsfigur.

När minimiantalet trädplantor räknas kan bara den ena av två godtagbara trädplantor på mindre än 0,5 meters avstånd från varandra inräknas i minimiantalet.

Ett jämnt fördelat plantbestånd enligt 2 mom. förutsätts inte för bevarande av värdefulla särdrag i dynskogar eller på solexponerade åssluttningar. På sådana behandlingsområden kan antalet godtagbara trädplantor per hektar vara 700 plantor färre än antalet enligt 2 mom.

Om det på behandlingsområdet finns grupper av utvecklingsdugliga träd, räknas deras växtyta inte in i behandlingsytans areal när minimiantalet godtagbara trädplantor räknas.

På andra växtplatser än de som nämns i 8 a § 1 mom. i skogslagen får andelen glasbjörk som kompletterande trädslag i plantbeståndet inom norra delen av Finland vara högst 50 procent och annanstans i Finland högst 20 procent av plantor som kan accepteras.

Vid prövning av om förnyelseskyldigheten enligt 8 § 1 mom. i skogslagen förfaller ska det beaktas om sådana åtgärder enligt 8 § 2 mom. i den lagen som är att betrakta som rimliga har vidtagits vid en tidpunkt som ur skogsvårdssynvinkel är riktig, huruvida tillräcklig omsorg har iakttagits när åtgärderna vidtogs och om en misslyckad förnyelse har berott på en sådan förödelse i naturen som det rimligtvis inte har varit möjligt att bereda sig på i förväg.

De särskilt viktiga livsmiljöer som avses i 10 § 2 mom. i skogslagen anses befinna sig i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta när deras med tanke på den biologiska mångfalden väsentliga särdrag har bevarats trots människans tidigare verksamhet eller när livsmiljön har behandlats i enlighet med 10 a och 10 b § i skogslagen och 15 § i denna förordning.

Närmiljöerna för de småvatten som avses i 10 § 2 mom. 1 punkten i skogslagen kan anses vara i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd, även om vattnets kvalitet i småvattnen har försämrats eller strömförhållandena har förändrats på grund av människans verksamhet. Småvatten som har bildats som en följd av människans verksamhet anses dock inte vara sådana livsmiljöer som avses i 10 § 2 mom. 1 punkten i skogslagen.

Vattenhushållningen i de torvmarkslivsmiljöer som avses i 10 § 2 mom. 2 punkten i skogslagen anses vara i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd, om de verkningar som dikningen har på vattenhushållningen helt har försvunnit.

För att bevara trädbeståndets struktur och skiktning ska strukturen hos trädbeståndet med varierande arter och åldersstruktur bevaras vid plockhuggning. För att bevara buskskiktets livskraft i samband med plockhuggning får röjning av behandlingsområdet inte utföras.

I torvmarkslivsmiljöer och mindre lundområden får åtgärder som bevarar dessa miljöers särdrag genomföras endast på frusen mark.

Med marknadsdugligt trädbestånd enligt 11 § 2 mom. i skogslagen avses sådant utvecklingsdugligt trädbestånd på en skogsfastighet som vid bedömningstidpunkten kan säljas till rotpris.

Det regionala skogsprogram som avses i 26 § i skogslagen ska innehålla

När programmet utarbetas ska skogscentralen samarbeta med de viktigaste skogsbruksaktörerna inom området, med landskapsförbunden, miljövårdsmyndigheterna och andra intressenter som behövs för utarbetande av programmet samt med sametinget i samernas hembygdsområde. Forststyrelsen ska delta i utarbetandet av programmet beträffande den mark som är i dess besittning.

Om trädbeståndets medeldiameter före avverkningen vid beståndsvårdande avverkning enligt 5 § i skogslagen är högst 13 centimeter, betraktas avverkningen som en sådan avverkning av ett klent trädbestånd som avses i 14 § 2 mom. 2 punkten i skogslagen.