620/2012

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i rådets rambeslut 2009/829/RIF om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgärder som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande, nedan rambeslutet , ska iakttas som lag, om inte något annat följer av denna lag.

I enlighet med denna lag och rambeslutet

Ett beslut om övervakningsåtgärder tas emot för att erkännas och verkställas i Finland, om den som ställts under övervakning

Om den som ställts under övervakning inte är stadigvarande bosatt i Finland, får ett beslut om övervakningsåtgärder tas emot med samtycke av den myndighet som beslutar om erkännande. Samtycke får lämnas, om den som ställts under övervakning har begärt att övervakningen ordnas i Finland och detta är motiverat med hänsyn till hans eller hennes personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl.

Beslut om erkännande av ett beslut om övervakningsåtgärder fattas av

Vilken som helst i 1 mom. avsedd åklagare får besluta om erkännande av ett beslut om övervakningsåtgärder oberoende av inom vilken hovrätts domkrets övervakningen är avsedd att ordnas, om detta kan anses ändamålsenligt med hänsyn till verkställigheten av beslutet om övervakningsåtgärder eller av andra särskilda skäl.

Beslut om erkännande av ett beslut om förstärkt reseförbud som avses i 5 kap. 1 a § i tvångsmedelslagen (806/2011) fattas dock på framställning av en åklagare som avses i 1 eller 2 mom. av den i 1 mom. avsedda tingsrätt inom vars domkrets den distriktsåklagare eller specialiståklagare är verksam som med stöd av 1 mom. skulle fatta beslut om erkännande av ett annat beslut om övervakningsåtgärder.

Den myndighet som beslutar om erkännande är också behörig att besluta om anpassning av övervakningsåtgärderna.

Den myndighet som beslutar om erkännande får fatta ett beslut som avses i denna paragraf efter att ha förhandlat om saken med den polisinrättning inom vars verksamhetsområde övervakningen är avsedd att ordnas. I sådana i 3 mom. avsedda fall som gäller förstärkt reseförbud får tingsrätten fatta beslut om erkännande efter att den åklagare som avses i det momentet har förhandlat om saken med Brottspåföljdsmyndigheten.

När ett beslut om att erkänna ett beslut om övervakningsåtgärder har fattats, sörjer polisen för att övervakningen genomförs. Om det är fråga om förstärkt reseförbud som avses i 5 kap. 1 a § i tvångsmedelslagen, sörjer emellertid Brottspåföljdsmyndigheten för att övervakningen genomförs.

För övervakningens längd gäller i tillämpliga delar vad som i tvångsmedelslagen föreskrivs om reseförbuds giltighetstid och hävning av reseförbud. Övervakningen kan förlängas på begäran av den utfärdande medlemsstatens behöriga myndighet. Beslutet om förlängning fattas av den domstol som avses i 14 § 1 mom. på framställning av den myndighet som beslutar om erkännande.

Om ett beslut om övervakningsåtgärder gäller en gärning som avses i artikel 14.1 i rambeslutet, förutsätter ett erkännande av beslutet om övervakningsåtgärder inte att gärningen utgör eller om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden skulle ha utgjort ett brott enligt finsk lag.

Om beslutet om övervakningsåtgärder gäller en annan gärning än en sådan som avses i artikel 14.1, förutsätter beslutets erkännande och verkställighet i Finland att gärningen utgör eller om den hade begåtts i Finland under motsvarande förhållanden skulle ha utgjort ett brott enligt finsk lag.

Det intyg som avses i artikel 10 i rambeslutet godtas om det har avfattats på finska, svenska eller engelska eller åtföljs av en översättning till något av dessa språk. Den myndighet som beslutar om erkännande kan också godta ett intyg på något annat språk än finska, svenska eller engelska, om det inte finns något annat hinder för godtagandet.

Den som ställts under övervakning har rätt att få information om beslut som har fattas i ärendet på ett språk som han eller hon förstår.

Om den som ställts under övervakning begärs utlämnad till den medlemsstat där beslutet om övervakningsåtgärder har utfärdats, tillämpas på utlämningen lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen (1286/2003) . Ett beviljande av utlämning förutsätter dock inte att det strängaste straffet i den ansökande medlemsstatens lagstiftning för den gärning som ligger till grund för framställningen är ett frihetsstraff på minst ett år.

Ett beslut om övervakningsåtgärder får utfärdas och beslutet översändas till en annan medlemsstat, om förutsättningarna för reseförbud enligt tvångsmedelslagen uppfylls och den misstänkte är stadigvarande bosatt i den andra medlemsstaten eller det är fråga om en medlemsstat som avses i artikel 9.2 i rambeslutet. En förutsättning för översändande är dessutom att det kan anses vara motiverat att övervakningen av den som ställts under övervakning ordnas i den andra medlemsstaten med hänsyn till hans eller hennes personliga förhållanden eller av andra särskilda skäl och han eller hon har samtyckt till att övervakningen ordnas i medlemsstaten i fråga. I fråga om innehållet i ett beslut om övervakningsåtgärder gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om reseförbud.

Den som ställts under övervakning meddelas reseförbud tills det i den andra medlemsstaten har fattats ett beslut om erkännande eller information om beslutet har kommit in och delgetts den som ställts under övervakning. På delgivningen tillämpas bestämmelserna om delgivning av stämning i brottmål. Om det inte kan anses att ett reseförbud räcker till för att trygga verkställigheten av beslutet om övervakningsåtgärder, kan den som ställts under övervakning häktas för den ovan avsedda tiden i de fall där häktningsförutsättningarna enligt tvångsmedelslagen uppfylls.

En domstol som handlägger ett i tvångsmedelslagen avsett häktningsyrkande är behörig att utfärda ett beslut om övervakningsåtgärder och översända det till en annan medlemsstat. Om inget häktningsyrkande framställs och ingen framställning om förstärkt reseförbud görs, är det den åklagare som är förordnad för brottmålet i fråga som har ovan avsedda behörighet.

Den myndighet som har utfärdat ett beslut om övervakningsåtgärder ska se till att det intyg som avses i artikel 10 i rambeslutet översätts till ett språk som den verkställande staten godtar.

I fråga om följderna av en överträdelse av villkoren för ett beslut om övervakningsåtgärder och om andra åtgärder som avses i artikel 18.1 i rambeslutet beslutar den myndighet som har utfärdat beslutet om övervakningsåtgärder. Beslut om häktning av den som ställts under övervakning ska emellertid fattas av domstol.

På förfarandet vid utlämning till Finland av en person som ställts under övervakning tillämpas lagen om utlämning för brott mellan Finland och de övriga medlemsstaterna i Europeiska unionen.

Den brottsmisstänkte har rätt att anlita ett biträde.

I fråga om förordnande av försvarare tillämpas 2 kap. i lagen om rättegång i brottmål (689/1997) .

Om den som ställts under övervakning befinner sig i en främmande stat där ett rättsbiträde har utsetts för honom eller henne, förutsätter förordnandet av en försvarare särskilda skäl med hänsyn till hans eller hennes rättsskydd. Försvararen förordnas då av en i 14 § 1 mom. avsedd tingsrätt.

Den som ställts under övervakning får föra ett annat än i 4 § 3 mom. avsett beslut om erkännande av ett beslut om övervakningsåtgärder till den tingsrätt inom vilkens domkrets den distriktsåklagare eller specialiståklagare som har fattat beslutet är verksam. Tingsrätten ska ta upp ärendet till behandling utan dröjsmål.

I fråga om överklagande av ett domstolsbeslut som avses i 10 § tillämpas tvångsmedelslagens bestämmelser om överklagande av domstolsbeslut i ärenden som gäller reseförbud. Ett beslut som en åklagare utfärdat med stöd av 10 § får föras till den tingsrätt inom vilkens domkrets åklagaren i fråga är verksam.

Tingsrättens beslut får inte överklagas genom besvär.

I fråga om handläggningen av ett ärende som avses i 1 och 2 mom. tillämpas tvångsmedelslagens bestämmelser om handläggning av ärenden som gäller reseförbud. Ärendet får avgöras i kansliet utan behandling i sammanträde om domstolen anser det lämpligt. Behandlas ärendet muntligt i sammanträde får det dock avgöras trots utevaro av den som ställts under övervakning.