339/2011

Med screening avses i denna förordning undersökningar av eller provtagningar på befolkningen eller en viss del av befolkningen i syfte att konstatera en viss sjukdom eller dess förstadium eller för att upptäcka sjukdomsalstrare.

Screening utgör ett led i den förebyggande hälso- och sjukvården. Screening omfattar fastställande av målgruppen, rådgivning och handledning av individer, provtagning och undersökning, återrapportering, hänvisning till fortsatta undersökningar samt ordnande av behövliga hälsovårdstjänster.

Screening enligt det nationella screeningprogrammet är

Sådan screening som avses i 1 mom. 1 punkten ordnas också för personer vars könstillhörighet med stöd av lagstiftningen om könsfastställelse har fastställts vara man eller kvinna samt för personer som långvarigt använder eller har använt hormonpreparat som ökar risken för bröstcancer. Sådan screening som avses i 1 mom. 2 punkten ordnas också för personer vars könstillhörighet har fastställts vara man. (30.3.2023/622)

Om ett välfärdsområde ordnar annan screening än den som anges i det nationella screeningprogrammet ska välfärdsområdet innan screeningen inleds göra en bedömning av hurdana krav screeningen ställer på hälso- och sjukvårdens servicesystem och hur screeningen inverkar på systemet. Bedömningen omfattar en granskning av den sjukdom som screeningen gäller och dess utbredning samt behandlingen av den, screeningmetoderna, screeningens effekt, organisering och totala kostnader samt de etiska frågorna i anslutning till screeningen. (20.12.2022/1243)

Den som ordnar screening ska för sådan screening enligt i 1 mom. som medför exponering för strålning inhämta Strålsäkerhetscentralens utlåtande om användning av strålning. Om den som ordnar screening bedömer att screening är berättigad, ska den innan screeningen inleds lämna in en i 1 mom. avsedd bedömning av den screening som medför exponering för strålning till Institutet för hälsa och välfärd för granskning. Institutet för hälsa och välfärd ger inom tre månader ge anordnaren ett utlåtande om huruvida den nytta för folkhälsan som uppnås med screeningen är större än de totala skador som den orsakar. (29.1.2015/118)

Screeningen ska ordnas enligt ett program som välfärdsområdet beslutar om på förhand. Programmet ska innefatta ändamålsenliga förfaranden för kvalitetsledning och kvalitetssäkring.

För att kunna erbjuda ändamålsenliga screeningtjänster ska välfärdsområdet regelbundet följa och utvärdera hela screeningprocessens kvalitet och screeningtesternas tillförlitlighet.

För genomförande av varje screening som medför exponering för joniserande strålning ska det göras upp ett program enligt 4 § i vilket anges

Alla invånare i välfärdsområdet som ingår i den grupp som ska genomgå screening har rätt att delta i screeningen på lika grunder. Deltagandet i screeningen är frivilligt.

Välfärdsområdet ska se till att välfärdsområdets invånare har tillgång till tillräcklig information om rätten till screening, om screeningens mål och effekt, om eventuella risker i anslutning till screeningen samt om ordnandet av screeningen. (30.3.2023/622)

När hälsovårdstjänster ordnas får välfärdsområdets invånare inte särbehandlas på grundval av om de har deltagit eller deltar i screening enligt det nationella screeningprogrammet eller i annan screening som välfärdsområdet har ordnat.

En verksamhetsenhet inom hälso- och sjukvården som tar del i insamling och undersökning av screeningprover, återrapportering och fortsatta undersökningar ska ha tillgång till tillräcklig sakkunskap och sådan personal och utrustning som förutsätts för verksamheten.

Välfärdsområdet ska utse en ansvarig person för varje screening. (20.12.2022/1243)

De som utför screening med mammografi ska vara röntgenskötare som är förtrogna med screening för bröstcancer och som har god praktisk erfarenhet.

En screening som genomförts med en metod som medför exponering för joniserande strålning ska basera sig på två av varandra oberoende utlåtanden som till innehållet stöder varandra. Om utlåtandena står i strid med varandra ska de personer som gett utlåtandena konsultera varandra innan den slutliga bedömningen görs. Vid behov ska motiverade tilläggsundersökningar göras.

De som ger utlåtandena ska vara specialistläkare i radiologi som är förtrogna med screeningen i fråga och som har god radiologisk erfarenhet. Åtminstone den ena av dem ska ha specialkompetens för mammografiscreening.

Den som genomför cancerscreening ska se till att det till massundersökningsregistret i Finlands Cancerregister lämnas sådana uppgifter på individnivå om dem som kallas till screening samt om genomförda screeningar och deras resultat som kan ligga till grund för en bedömning av screeningens kvalitet och effekter.

Institutet för hälsa och välfärd ska i samråd med andra aktörer inom branschen följa och utvärdera pågående screeningprogram och de metoder som används inom programmen.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2011.