Statsrådets förordning om lägre krav på kundkontroll när det gäller vissa finansieringsavtal vid förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism
Uppdaterad- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Finansministeriet
- Meddelats
- Publiceringsdag
- Ikraftträdande
- Anmärkning
- upphäv., Se L 444/2017
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2011/1204/ajantasa/2011-12-01/swe
I enlighet med statsrådets beslut, fattat efter föredragning från finansministeriet, föreskrivs med stöd av 22 § i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) :
1 §Lägre krav på kundkontroll när det gäller vissa finansieringsavtal
De lägre krav på kundkontroll som avses i 12 § i lagen om förhindrande och utredning av penningtvätt och av finansiering av terrorism (503/2008) , nedan penningtvättslagen , kan iakttas i sådana avtal om leasing- eller avbetalningsfinansiering genom vilka materiella tillgångar finansieras och enligt vilka den juridiska och verkliga äganderätten till de underliggande tillgångarna kvarstår hos den som beviljar finansiering under minst hela avtalstiden samt vilka uppfyller följande villkor:
finansieringsavtalets maximibelopp är 15 000 euro och avtalet är baserat på ett skriftligt avtal mellan den som beviljar finansiering och kunden,
de betalningar som grundar sig på finansieringsavtalet betalas via ett konto som innehas av en kund i ett kreditinstitut som omfattas av direktiv 2005/60/EG, som gäller åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering, eller i ett kreditinstitut i ett tredjeland som omfattas av krav som motsvarar dem som föreskrivs i det direktivet,
avtalet i fråga eller de anknutna affärstransaktionerna är inte anonyma, kundförhållandet kan övervakas i enlighet med 9 § 2 mom. i penningtvättslagen och möjligheten att upptäcka tvivelaktiga affärstransaktioner vid rätt tidpunkt enligt 9 § 3 mom. i penningtvättslagen äventyras inte, och
förmåner som grundar sig på finansieringsavtalet kan inte realiseras med en tredje part som förmånstagare.
Med avvikelse från 1 mom. 1 punkten är det möjligt att använda ett maximibelopp som erhålls genom att det årliga beloppet av leasinghyrorna eller avbetalningsposterna multipliceras med avtalets längd. I dessa fall får det årliga genomsnittsbeloppet av de leasinghyror eller avbetalningsposter som kunden betalar till den som beviljar finansiering dock inte överskrida 15 000 euro.
Om finansieringsavtalet inte längre uppfyller villkoren i 1 mom. får lägre krav på kundkontroll inte iakttas.
2 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 15 december 2011.