1649/2009

I denna förordning föreskrivs om den invaliditetsklassificering genom vilken men orsakade av olika skador och sjukdomar ställs i relation till varandra för bedömning av omfattningen av ett allmänt men som avses i lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) .

I den invaliditetsklassificering som finns i bilaga 1 innebär invaliditetsklass 20 det största menet och invaliditetsklass 1 det minsta menet. Om ett visst variationsintervall har bestämts för omfattningen av ett men, bestäms invaliditetsklassen inom variationsintervallet enligt hur många av villkoren i vederbörande punkt som uppfylls och av vilken svårighetsgrad de är.

Om hjälpmedel, protetik eller ledprotesoperationer kan minska sådan funktionsnedsättning som beror på en skada eller sjukdom, utfärdas närmare bestämmelser om villkoren för sänkning av invaliditetsklassen vid beteckningen i fråga.

Av den tabell som finns i bilaga 2 framgår den invaliditetsklass som fås genom att slå samman två invaliditetsklasser med hjälp av formeln i 18 b § 4 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring.

Storleken på den höjning som avses i 18 b § 3 mom. i lagen om olycksfallsförsäkring bedöms med beaktande av skadornas och sjukdomarnas art och svårighetsgrad så att den höjda invaliditetsklassen står i proportion till den ökning av menet som olyckan orsakat.

Om de skador eller sjukdomar som olyckan har orsakat samtidigt hänför sig till parvis förekommande organ som ersätter varandra eller till både syn- och hörselsinnet och medför en påtaglig funktionsnedsättning, och om invaliditetsklassificeringen inte omfattar en beteckning som beskriver deras sammanlagda men, höjs summan av de sammanslagna invaliditetsklasserna så att den motsvarar det uppskattade totala menet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.

Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut av den 23 december 1986 om den invaliditetsklassificering som avses i 18 a § lagen om olycksfallsförsäkring (1012/1986) .