364/2008

Syftet med denna lag är att skydda arbetet i riksdagen och trygga att säkerhet och ordning upprätthålls i riksdagen.

Lagen tillämpas i riksdagens hus och andra lokaler som riksdagen förfogar över och i dessas omedelbara närhet ( skyddsområde ).

Lagen gäller personer som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet. Däremot gäller den inte riksdagsledamöter.

Det finns särskilda bestämmelser om polisens uppgifter och befogenheter.

Allmänhetens rätt att följa plenum eller öppenheten i riksdagens arbete får inte begränsas med stöd av denna lag mer än vad som är nödvändigt med hänsyn till lagens syfte. Intrång med stöd av denna lag får göras i den enskildes rättigheter bara i den utsträckning som krävs för att skydda arbetet och ordningen i riksdagen.

Befogenheter enligt denna lag får utövas gentemot anställda vid riksdagen och riksdagsgrupperna när riksdagens generalsekreterare på särskilda grunder och på framställning från riksdagens säkerhetsdirektör bestämmer så.

Befogenheter enligt denna lag får utövas bara av tjänstemän vid riksdagen som har lämplig utbildning inom säkerhetsbranschen och som riksdagens generalsekreterare utsett till säkerhetskontrollör.

Den som i enlighet med 1 mom. blivit godkänd som säkerhetskontrollör får ett säkerhetskontrollörskort av riksdagens säkerhetsavdelning. När säkerhetskontrollörer handhar säkerhetskontrollörsuppdrag ska de ha med sig kortet och på begäran visa upp det. (30.12.2015/1682)

Säkerhetskontrollörerna ska i uppdrag vara iförda säkerhetskontrollörsuniform.

Säkerhetskontrollörerna har rätt att av dem som kommer till skyddsområdet eller uppehåller sig där få veta hans eller hennes namn och personbeteckning eller födelseår.

De som kommer till eller uppehåller sig inom skyddsområdet och egendom som de har med sig får säkerhetskontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning för att ta reda på om de har med sig föremål eller ämnen ( förbjudna artiklar )

Medhavd egendom får kontrolleras också på annat sätt än med tekniska anordningar.

Egendom som upptäcks inom skyddsområdet får kontrolleras på det sätt som nämns i 1 och 2 mom., om det finns anledning att misstänka att den innehåller förbjudna artiklar.

Om det till följd av säkerhetskontrollen eller annars finns grundad anledning att misstänka att en person bär med sig en förbjuden artikel inom skyddsområdet, får han eller hon kroppsvisiteras för att ta reda på vad han eller hon har i sina kläder eller annars bär på sig. Den säkerhetskontrollör som utför kroppsvisitationen ska vara av samma kön som den som visiteras.

Fordon som kör in eller befinner sig på skyddsområdet får kontrolleras med hjälp av en metalldetektor eller annan teknisk anordning eller på annat lämpligt sätt för att ta reda på om det finns förbjudna artiklar i fordonet eller lasten.

Post och andra försändelser som anländer till skyddsområdet får utan att öppnas genomlysas eller kontrolleras på annat sätt för att ta reda på om de innehåller förbjudna artiklar.

Om det till följd av kontrollen eller annars finns anledning att misstänka att en postförsändelse eller annan försändelse innehåller förbjudna artiklar, får försändelsen stoppas och i förekommande fall överlåtas till polisen. Mottagaren av försändelsen ska utan dröjsmål informeras om det skedda och orsaken till det.

Säkerhetskontrollörerna har rätt att omhänderta förbjudna artiklar som de har påträffat vid säkerhetskontroll, kroppsvisitation eller i annat sammanhang.

Innehavarna ska återfå omhändertagna förbjudna artiklar då de avlägsnar sig från skyddsområdet. Men om innehavet är förbjudet i lag eller med stöd av lag, ska artiklarna utan dröjsmål överlåtas till polisen.

En person kan vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet

En person kan vägras tillträde till eller avvisas från skyddsområdet, om han eller hon vägrar lyda order eller förbud som säkerhetskontrollören gett för att i enlighet med 1 mom. skydda arbetet och ordningen i riksdagen och om skyddet av arbetet och ordningen kräver det.

En person får gripas, om det tydligt inte räcker med att vägra personen tillträde till skyddsområdet eller avvisa honom eller henne därifrån och om gripandet är nödvändigt för att avvärja ett allvarligt hot mot andra människor eller egendom. Den gripne ska utan dröjsmål överlämnas till polisen.

För att utföra kroppsvisitation, för att frånta en person en förbjuden artikel, för att hindra en person att komma in på skyddsområdet, för att avlägsna en person från skyddsområdet eller för att gripa någon får säkerhetskontrollörerna i sitt uppdrag vid behov använda maktmedel som med hänsyn till personens uppträdande och andra omständigheter kan anses försvarbara. Försvarbarheten ska bedömas med hänsyn till hur hotfull situationen är och hur farligt motståndet är samt andra omständigheter som inverkar på en sammantagen bedömning av situationen. Bestämmelser om excess i samband med användning av maktmedel finns i 4 kap. 6 § 3 mom. och 7 § i strafflagen (39/1889) .

Maktmedelsredskap som säkerhetskontrollörer får använda är gasspray, handklovar, högst 70 cm långa batonger och teleskopbatonger. Säkerhetskontrollörerna ska bära redskapen så diskret som möjligt.

När en säkerhetskontrollör använder maktmedel får det ske bara med de redskap som nämns i 2 mom. och som han eller hon fått specifik utbildning för.

På begäran från generalsekreteraren har riksdagens kansli rätt att få handräckning av polisen för att skydda arbetet och ordningen i riksdagen.

Kanslikommissionen får utfärda närmare föreskrifter om hur den verksamhet som avses i denna lag ska ordnas i praktiken, om tekniska detaljer och om den utbildning inom säkerhetsbranschen som 3 § kräver.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2008.

Tjänstemän vid riksdagens säkerhetsenhet som vid lagens ikraftträdande handhar säkerhetsuppdrag men saknar utbildning enligt 3 §, kan trots det utses till säkerhetskontrollör för högst fem år om de har tillräckliga förutsättningar för uppdraget.