222/2008

De bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i det i Bryssel den 6 oktober 2006 av rådet antagna rambeslutet 2006/783/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om förverkande, nedan rambeslutet , ska iakttas som lag, om ingenting annat följer av denna lag.

Artikel 4 i det i Bryssel den 26 februari 2009 antagna rådets rambeslut 2009/299/RIF om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen ska iakttas som lag. (14.1.2011/25)

I enlighet med denna lag och rambeslutet

(27.11.2020/898)

Lagen om samarbete mellan Finland och de övriga nordiska länderna vid verkställighet av domar i brottmål (326/1963) kan tillämpas utan hinder av denna lag.

I Finland är Rättsregistercentralen den behöriga myndighet som avses i rambeslutet.

Ett i 2 § avsett beslut som fattats av en domstol i en annan medlemsstat verkställs i enlighet med finsk lag och i den ordning som föreskrivs i lagen om verkställighet av böter (672/2002) . De alternativa åtgärder som avses i artikel 12.4 i rambeslutet kan inte förordnas i stället för ett beslut om förverkande.

I artikel 7.2 i rambeslutet avsedd verkställighet som i stället för förverkande av en viss specifik egendom avser ett penningbelopp som motsvarar värdet av denna egendom kan ske endast, om den utfärdande staten uppger vilket penningbelopp som enligt domstolen motsvarar egendomens värde. Verkställigheten i fråga om ett föremål upphör då i Finland.

Verkställighet av ett beslut som avses i 2 § av en domstol i en annan medlemsstat ska förvägras, om det finns grundad anledning att misstänka att garantierna för en rättvis rättegång har kränkts i beslutsförfarandet och verkställigheten bedömd som en helhet skulle vara oskälig.

Rättsregistercentralen kan besluta att erkänna och verkställa ett i 2 § avsett beslut av en domstol i en annan medlemsstat utan att ge den som beslutet gäller tillfälle att bli hörd, om det inte är sannolikt att någon av grunderna för förvägrande kommer att tillämpas på ärendet. Personen behöver inte ges tillfälle att bli hörd, om det är uppenbart onödigt eller om det finns anledning att anta att det kan äventyra verkställigheten av beslutet.

Ett i artikel 4 i rambeslutet avsett intyg som gäller ett beslut av en domstol i en annan medlemsstat ska vara skrivet på finska, svenska eller engelska eller åtföljas av en översättning till något av dessa språk. Rättsregistercentralen kan också godta intyg på något annat språk än finska, svenska eller engelska, om det inte finns något annat hinder för godtagandet.

Rättsregistercentralen ska se till att intyget och i förekommande fall också beslutet översätts till finska eller svenska.

Ett beslut som Rättsregistercentralen har fattat i enlighet med denna lag och rambeslutet och som gäller erkännande och verkställighet av ett i 2 § avsett beslut av en domstol i en annan medlemsstat får överklagas hos Birkalands tingsrätt.

Tingsrätten är domför med ordföranden ensam.

Besvär ska anföras skriftligen inom 30 dagar efter det att den som beslutet gäller vid utmätning som skett i dennes närvaro eller på något annat sätt bevisligen har fått del av Rättsregistercentralens beslut. Delfåendet av ett beslut om en förverkandepåföljd som avser ett penningbelopp anses ha skett när betalningen av påföljden frivilligt har inletts med anledning av Rättsregistercentralens betalningsuppmaning.

I besvären ska den som söker ändring uppge sina yrkanden och grunderna för dem samt om ändringssökanden yrkar på muntlig behandling av ärendet. I besvären ska även lämnas de uppgifter som avses i 5 kap. 2 § 2 mom. i rättegångsbalken. Besvärsskriften ska tillställas Rättsregistercentralen.

Rättsregistercentralen ska utan dröjsmål sända besvärsskriften till tingsrättens kansli och bifoga kopior av handlingarna i ärendet och sitt eget utlåtande. När handlingarna sänds till tingsrätten ska det uppges när besvärsskriften har anlänt.

Besvären blir anhängiga vid tingsrätten när de handlingar som avses i 3 mom. anländer till dess kansli. Tingsrätten ska utan dröjsmål informera ändringssökanden och Rättsregistercentralen om tid och plats för ett eventuellt sammanträde samt om följderna av ändringssökandens utevaro.

En ändringssökande som inom föreskriven tid har gett in besvärsskriften direkt till den behöriga tingsrätten förlorar inte sin talan.

I fråga om behandlingen av ett ärende gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs om rättegång i brottmål.

Vid behandlingen av besvären får domstolen inte pröva om det har funnits förutsättningar för att döma ut förverkandepåföljden i den andra medlemsstaten.

Ett ärende ska behandlas vid sammanträde, om tingsrätten anser att utredningen av ärendet eller en del av det kräver det eller om ändringssökanden yrkar på behandling vid sammanträde och tingsrätten inte anser det vara uppenbart onödigt.

Tingsrätten ska se till att ärendet blir grundligt behandlat.

En tjänsteman som företräder Rättsregistercentralen ska närvara vid tingsrättens sammanträde när besvären behandlas. Den som söker ändring har rätt att närvara vid sammanträdet. Ärendet kan prövas och avgöras trots ändringssökandens utevaro, om inte tingsrätten anser det nödvändigt att höra ändringssökanden personligen och om denne har kallats till domstolen vid äventyr av sådan påföljd.

Tingsrättens avgörande får överklagas hos hovrätten i enlighet med vad som föreskrivs i rättegångsbalken.

I fråga om behandlingen av besvärsärendet i hovrätten och sökande av ändring hos högsta domstolen gäller i tillämpliga delar 26 och 30 kap. i rättegångsbalken. När hovrätten behandlar ett besvärsärende ska Rättsregistercentralen ges tillfälle att bli hörd med anledning av besvären och vid behov lägga fram utredning.

Besvär utgör inget hinder för verkställighet, om inte domstolen bestämmer annorlunda. Egendom får dock inte säljas eller medlen redovisas förrän beslutet om att erkänna och verkställa ett beslut som fattats av en domstol i en annan medlemsstat har vunnit laga kraft.

Domstolen ska underrätta Rättsregistercentralen om sitt beslut.

Justitieministeriet beslutar om ersättning ska krävas av en annan medlemsstat eller betalas till en annan medlemsstat enligt artikel 18 i rambeslutet.

Justitieministeriet beslutar också om kostnader ska delas med en annan medlemsstat eller om ett förslag om delning av kostnader ska läggas fram hos en annan medlemsstat enligt artikel 20.2 i rambeslutet.

En förverkandepåföljd som har dömts ut i Finland får inte förvandlas till en alternativ påföljd i en annan medlemsstat.

Utsökningsmyndigheten beslutar om vilken egendom ett beslut ska verkställas på i en situation som avses i artikel 7.3 i rambeslutet.

I fråga om samarbete som avses i denna lag gäller dessutom vad som särskilt avtalas eller föreskrivs.

Genom förordning av statsrådet föreskrivs om de bestämmelser i rambeslutet vilka inte hör till området för lagstiftningen men ska iakttas som förordning och utfärdas vid behov närmare bestämmelser om verkställigheten av rambeslutet och lagen.