48/2005

Syftet med denna förordning är att skydda arbetstagarna mot sådana risker och olägenheter i arbetet som orsakas eller kan orsakas av exponering för vibration.

Denna förordning tillämpas på arbete på vilket arbetarskyddslagen (738/2002) tillämpas och i vilket arbetstagarna exponeras eller kan exponeras för vibration som orsakas av arbetet.

I denna förordning avses med:

Gränsvärdet för exponering för handvibration är under en referensperiod på åtta timmar 5 m/s ² och insatsvärdet 2,5 m/s ² .

Gränsvärdet för exponering för kroppsvibration är under en referensperiod på åtta timmar 1,15 m/s ² och insatsvärdet 0,5 m/s ² .

Arbetsgivaren skall utreda arbetstagarnas eventuella exponering för vibration och i enlighet därmed identifiera de faktorer som orsakar vibration.

Arbetsgivaren skall bedöma och vid behov mäta nivån på arbetstagarens exponering för vibration.

Bedömning och mätning av vibrationsexponering skall planeras och genomföras på ändamålsenligt sätt samt vid behov upprepas. Den som utför bedömningen och mätningen skall vara sakkunnig inom företagshälsovården eller någon annan anställd hos arbetsgivaren eller en utomstående person som har nödvändig förmåga och kunskap att bedöma och mäta vibration.

Exponeringsnivån kan bedömas genom uppföljning av arbetsrutiner och användning av de emissionsuppgifter som tillverkarna av arbetsutrustningen lämnat eller andra uppgifter om den sannolika styrkan i vibrationen från arbetsutrustningen. Vid bedömningen skall arbetsutrustningens skick och slitage beaktas.

Exponering för hand- och kroppsvibration bedöms i enlighet med punkt A 1 och B 1 i bilagan till denna förordning och mäts i enlighet med punkt A 2 och B 2.

Arbetsgivaren skall bevara uppgifterna om bedömda och uppmätta exponeringsnivåer så länge det kan vara nödvändigt med tanke på bedömning och förebyggande av arbetstagarnas exponering för vibration från det aktuella bedömnings- och mätningsobjektet.

I fråga om bevarande av patientuppgifter bestäms särskilt.

Arbetsgivaren skall på basis av sådan utredning och sådant fastställande som avses i 5 och 6 § bedöma vilken betydelse olägenheter och risker har för arbetstagarnas säkerhet och hälsa ( riskbedömning ). Arbetsgivaren skall inneha resultatet av riskbedömningen, vilket han kan ta in i en arbetsplatsutredning eller någon annan utredning. Arbetstagaren skall ha möjlighet att få information om resultatet av bedömningen.

I riskbedömningen kan ingå en utredning om att en mera detaljerad riskbedömning av grundad anledning inte är nödvändig.

Riskbedömningen skall hållas uppdaterad och ses över i synnerhet då det i arbetsmetoderna eller arbetsförhållandena inträffar förändringar av betydelse för den eller då uppföljningen av en arbetstagares hälsotillstånd visar att det är nödvändigt.

I fråga om skyldigheten för en producent av företagshälsovårdstjänster att lämna nödvändiga uppgifter till arbetsgivaren bestäms särskilt.

Arbetsgivaren skall vid bedömningen av risker i synnerhet beakta

Arbetsgivaren skall avlägsna risker för arbetstagarens hälsa eller säkerhet till följd av exponering för vibration eller, om detta inte är möjligt, minimera dem med beaktande av den tekniska utvecklingen och åtgärder som står till förfogande för att förebygga eller minska risken eller olägenheten.

Om arbetsgivarens exponering för vibration överskrider insatsvärdet, skall arbetsgivaren på basis av riskbedömningen utarbeta och verkställa ett vibrationsbekämpningsprogram, vars syfte är att minimera vibrationsexponeringen samt anslutande risker och olägenheter för hälsan och säkerheten.

I ett vibrationsbekämpningsprogram skall i synnerhet uppmärksammas

Arbetsgivaren skall vidta ändamålsenliga åtgärder för att skydda hälsan och säkerheten för arbetstagare som enligt företagshälsovården är särskilt exponerade för vibrationer.

Om en läkare eller någon annan yrkesutbildad person inom företagshälsovården i samband med företagshälsovårdens uppföljning eller någon annan uppföljning av arbetstagarnas hälsotillstånd hos en arbetstagare konstaterar en sjukdom eller någon annan hälsoolägenhet som sannolikt är en följd av exponering för vibration i arbetet, skall arbetsgivaren granska de åtgärder som föreskrivs i 5, 6, 9 och 12–14 §. Arbetsgivaren skall därutöver även sörja för att hälsotillståndet hos andra arbetstagare som på motsvarande sätt exponeras för vibration kontrolleras.

Om en arbetstagares exponering för vibration överskrider gränsvärdet i 4 §, skall arbetsgivaren omedelbart vidta åtgärder för att minska exponeringen så att den ligger under gränsvärdet.

Arbetsgivaren skall klarlägga orsakerna till överskridningen av gränsvärdet och göra nödvändiga ändringar i skyddsåtgärderna och de förebyggande åtgärderna för att undvika ett nytt överskridande.

Arbetsgivaren skall lämna nödvändiga uppgifter till de arbetstagare som är exponerade för vibration i sitt arbete om resultaten av den riskbedömning som avses i 9 § samt undervisning och handledning i synnerhet om

I fråga om samarbete och information mellan arbetsgivaren och arbetstagarna bestäms särskilt.

Vid bedömning och mätning av nivån på arbetstagarnas exponering för vibration i sjö- och luftfart får vibrationer med en frekvens under 1 hertz lämnas obeaktade. Likaså kan vibrationen vid start och landning inom flygtrafiken lämnas obeaktad. Även härvid skall de allmänna principerna för arbetstagarnas säkerhet och hälsa beaktas.

Om arbetstagarens exponering för hand- eller kroppsvibration i allmänhet inte överskrider insatsvärdet men varierar kraftigt från ett arbetsskede till ett annat och sporadiskt kan överskrida gränsvärdet för exponeringen, behöver arbetsgivaren med beaktande av arbetets eller verksamhetens natur inte vidta de åtgärder som avses i 16 §, om den genomsnittliga exponeringen under en period på 40 timmar inte överskrider gränsvärdet för exponeringen och om kroppsvibrationen inte tillfälligt överskrider värdet 7 m/s ² eller handvibrationen inte tillfälligt överskrider värdet 35 m/s ² .

Arbetsgivaren skall i en sådan situation som avses i 1 mom. visa att de risker och olägenheter för arbetstagarens hälsa och säkerhet som följer av en tillfällig överskridning av gränsvärdet för exponeringen är mindre än de risker och olägenheter som följer av en exponering enligt gränsvärdet för exponering i 4 §. Dessutom skall arbetstagarnas hälsotillstånd följas effektivare enligt vad som föreskrivs särskilt därom.

Denna förordning träder i kraft den 6 juli 2005.

Förordningens 19 och 20 § är i kraft till och med den 5 juni 2009.

På arbetsutrustning som tagits i bruk före den 6 juli 2007 och i fråga om vilken gränsvärdena för exponering inte kan iakttas med beaktande även av den senaste tekniska utvecklingen och arbetsarrangemangen, tillämpas 16 § från och med den 6 juli 2010. På arbetsutrustning som används inom jord- och skogsbruket tillämpas 16 § från och med den 6 juli 2014.