1122/2005

För fartyg som bedriver handelssjöfart på Finlands territorialvatten ska betalas farledsavgift till staten enligt vad som föreskrivs i denna lag.

Denna lag tillämpas inte på fartyg

I denna lag avses med

Tullen svarar för påförande av farledsavgiften och för tillsynen över påförda farledsavgifter.

Tullen har trots sekretessbestämmelserna rätt att av andra myndigheter och andra som sköter offentliga uppdrag, för tillståndsprövning som gäller ombudskap enligt 2 § 12 punkten och en kund enligt 2 § 13 punkten få alla uppgifter som behövs för att bedöma tillståndssökandens och tillståndshavarens tillförlitlighet, lämplighet, förmåga eller annan egenskap att fylla kraven i tillståndsvillkoren eller andra förutsättningar för att få tillstånd. Dessutom har Tullen trots sekretessbestämmelserna rätt att för indrivning få uppgifter om kundens egendom och förmögenhet, soliditet, skulder, betalningsstörningar, finansieringsarrangemang och övriga uppgifter om kundens ekonomiska verksamhet och ekonomiska ställning.

Transport- och kommunikationsverket ska trots sekretessbestämmelserna till det system för hantering av information inom sjöfarten som avses i 20 a § i lagen om fartygstrafikservice (623/2005) elektroniskt lämna uppdaterade uppgifter om de fartyg som registrerats i det isklassregister som avses i 7 § i lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans och om fartygens isklasser. Transport- och kommunikationsverket ska ge Tullen de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som behövs vid tillämpningen av denna lag. Verket ska vid behov också ge Tullen annan handräckning.

Tullen får trots sekretessbestämmelserna ge kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket de uppgifter, utredningar och utlåtanden samt övrigt material som de behöver vid tillämpningen av denna lag. Tullen ska vid behov också ge kommunikationsministeriet, Transport- och kommunikationsverket och Trafikledsverket annan handräckning.

Redaren är ansvarig för betalning av farledsavgiften. Om en redare som är etablerad i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har ett solidariskt ombud, är redaren och ombudet solidariskt ansvariga för betalning av farledsavgiften.

En redare som är etablerad någon annanstans än i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha ett av Tullen godkänt solidariskt ombud som är etablerat i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Redaren och ombudet är också i detta fall solidariskt ansvariga för betalning av farledsavgiften.

Tullen kan som solidariskt ombud godkänna en sådan tillförlitlig fysisk eller juridisk person med tillräcklig solvens och kännedom om bestämmelser och förfaranden som gäller farledsavgift som inte har gjort sig skyldig till upprepade eller allvarliga brott mot tull- eller skattelagstiftningen.

Farledsavgift ska betalas när ett fartyg ankommer till Finlands territorialvatten från utlandet eller från en finsk hamn till en finsk hamn.

Farledsavgift betalas inte när ett fartyg ankommer till en hamn i Saimen eller när ett fartyg hämtar last i en annan hamn i Saimen. Farledsavgift ska dock betalas när ett fartyg från Saima kanal ankommer till en havshamn på kusten.

Om ett fartyg i utlandstrafik under samma resa hämtar last eller passagerare från en finsk hamn för att transportera lasten eller passagerarna till en annan finsk hamn, betalas farledsavgift för varje anlöp till en finsk hamn.

Om ett fartyg under samma resa lossar last som det fört med sig från utlandet eller avlämnar passagerare som det fört med sig från utlandet i fler än en finsk hamn eller tar last som det för med sig till utlandet eller tar passagerare från fler än en finsk hamn, betalas farledsavgift endast en gång.

Om ett fartyg under samma resa mellan lastningar i Finland av lastnings- eller stuvningstekniska skäl anlöper en utländsk hamn för att fylla på sin last, betalas farledsavgift endast en gång.

Farledsavgift ska inte betalas för fartyg som enbart för iståndsättning eller undersökning av behovet av iståndsättning av fartyget, för att ta bränsle eller av andra tvingande skäl anlöper en finsk hamn utan att lossa eller ta last eller avlämna eller ta passagerare.

Farledsavgiftens pris per enhet för lastfartyg och passagerarfartyg fastställs enligt fartygets isklass som följer:

Priset per enhet för kryssningsfartyg är 1,596 euro, för höghastighetsfartyg 9,429 euro och för fartyg utan eget framdrivningsmaskineri 3,692 euro.

Den farledsavgift som betalas för lastfartyg och passagerarfartyg fås genom att fartygets nettodräktighet multipliceras med det pris per enhet för farledsavgiften som anges i 6 § 1 mom. Om ett lastfartygs nettodräktighet överskrider 25 000, multipliceras den överskjutande andelen av nettodräktigheten dock med ett tal som är hälften av det pris per enhet som anges i 6 § 1 mom. Som nettodräktighet för en fartygskombination används den sammanlagda nettodräktigheten för de fartyg som ingår i fartygskombinationen. (21.12.2007/1267)

Den farledsavgift som betalas för kryssningsfartyg och höghastighetsfartyg fås genom att fartygets nettodräktighet multipliceras med det pris per enhet som anges i 6 § 2 mom.

Farledsavgiften är högst 94 408 euro. Farledsavgiften för passagerarfartyg är dock högst 28 414 euro och för kryssningsfartyg högst 38 990 euro.

Om ett fartyg inte har något mätbrev, om den dräktighet som anges i mätbrevet inte motsvarar fartygets faktiska dräktighet eller om fartyget enligt gällande mätningsregler för fartyg inte är berättigat att använda den nettodräktighet som anges i mätbrevet, fastställer Transport- och kommunikationsverket den nettodräktighet för fartyget som används vid uträknandet av farledsavgiften i enlighet med gällande mätningsregler för fartyg.

Om det saknas anteckning om ett lastfartygs eller passagerarfartygs isklass i isklassregistret eller anteckningen har upphört att gälla, bestäms det pris per enhet som ska användas när farledsavgiften räknas ut enligt det pris per enhet som föreskrivs för den sämsta isklassen.

När för ett passagerarfartyg eller höghastighetsfartyg har betalts 30 farledsavgifter och för ett lastfartyg 10 farledsavgifter, är fartyget befriat från ytterligare farledsavgifter under kalenderåret i fråga. Antalet betalningar för en fartygskombination räknas på grundval av antalet anlöp för det skjutbogserande, maskindrivna fartyget. (21.12.2007/1267)

Om de omständigheter som inverkar på farledsavgiftens storlek förändras under kalenderåret så att den farledsavgift som avses i 7 § stiger, skall för fartyget i farledsavgift betalas ett tillägg. I farledsavgift skall då för ett kalenderår betalas ett belopp som motsvarar de 30 högsta farledsavgifterna som för ett kalenderår bestäms för ett passagerarfartyg och ett höghastighetsfartyg och på motsvarande sätt de 10 högsta avgifterna för ett lastfartyg.

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 75 procent, om lastningskapacitetens utnyttjandegrad är högst 15 procent och nedsatt med 50 procent, om lastningskapacitetens utnyttjandegrad är över 15 men högst 30 procent.

Lastningskapacitetens utnyttjandegrad fås genom att det tal som anger den sammanlagda mängd last som förts in till Finland och ut från Finland uttryckt i metriska ton jämförs med ett tal som är 90 procent av fartygets dödvikt. När fartygets utnyttjandegrad räknas ut läggs fartygets last i transitotrafik till både den last som förts in till Finland och den last som förts ut från Finland. (19.12.2014/1214)

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 50 procent, om fartyget i samband med en färd till Saima kanal samtidigt för med sig last från utlandet till en hamn vid Finlands kust eller om fartyget i samband med en färd till Saima kanal samtidigt för last till utlandet från en hamn vid Finlands kust.

Farledsavgiften för ett lastfartyg betalas nedsatt med 75 procent, om fartyget för med sig sådan last från utlandet som av tvingande skäl som hänför sig till fartygets storlek måste transporteras från ankomsthamnen vidare till en annan finsk hamn med andra fartyg.

3 mom. har upphävts genom L 19.12.2024/999 . (19.12.2024/999)

Den avgiftsskyldige ska för fastställande av farledsavgift lämna en anmälan till Tullen. I farledsavgiftsanmälan ska finnas de uppgifter som behövs för fastställande av avgiften.

Farledsavgiftsanmälan ska lämnas i elektronisk form eller i annan för automatisk databehandling lämplig form. Tullen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i och formen för farledsavgiftsanmälan samt om anmälningsförfarandet.

Kontantkunder ska betala in farledsavgiften på Tullens konto inom 10 dagar från den dag då beslutet om farledsavgift är daterat, om Tullen inte har förlängt betalningstiden.

Registrerade kunder ska betala in farledsavgiften på Tullens konto fredagen i den sjunde veckan efter den vecka då beslutet om farledsavgift meddelades.

Tullen får bestämma om ställande av säkerhet och säkerhetsbeloppet. När säkerhetsbeloppet bestäms ska hänsyn tas till aktörens tillförlitlighet, verksamhetens omfattning och aktörens ekonomiska förutsättningar att betala farledsavgifterna. Tullen kan ändra säkerhetsbeloppet i syfte att beakta förändringar i kundens verksamhet.

De farledsavgifter som avses i 10 § 1 mom. kan betalas på en gång i förskott.

Om den avgiftsskyldige inte lämnat avgiftsanmälan som avses i 13 § eller om anmälan är bristfällig, skall tullmyndigheten uppmana den avgiftsskyldige att inom en bestämd tid vid hot om debitering enligt uppskattning lämna farledsavgiftsanmälan eller komplettera den bristfälliga anmälningen.

I det fall att avgiftsanmälan trots uppmaning inte har lämnats eller farledsavgiften inte ens efter komplettering av anmälan kan tas ut på basis av den, skall debiteringen verkställas enligt uppskattning. I betalningsbeslutet skall då anges grunderna för uppskattningen.

Innan debitering verkställs enligt uppskattning skall den avgiftsskyldige ges tillfälle att bli hörd.

Farledsavgiften kan höjas

Om ett förfarande som avses i 1 mom. 2 punkten med beaktande av den fördel som kunnat fås därav och andra omständigheter som inverkar på ärendet skall anses som grovt, skall farledsavgiften höjas med minst 50 och högst 100 procent.

Om någon farledsavgift inte påförs i en situation som avses i 17 § 1 mom. eller om avgiftsbeloppet är obetydligt och avgiftshöjning inte har påförts, kan i felavgift uppbäras minst 10 och högst 2 500 euro.

Vid fastställande av felavgiftens storlek beaktas hur klandervärt förfarandet varit, om det har upprepats och andra med dessa jämförliga omständigheter.

Tullen har rätt att vid utförande av den uppgift som avses i 3 § förhindra eller avbryta ett fartygs avgång från en hamn eller från Finlands territorialvatten, om den avgiftsskyldige har försummat sin skyldighet enligt 4 § 2 mom. eller 13 §.

Har farledsavgiften eller en del av den på grund av ett räknefel eller ett därmed jämförbart misstag eller på grund av att tullmyndigheten till någon del inte har prövat saken inte blivit påförd eller återburits till ett för högt belopp utan att den avgiftsskyldige har orsakat det, skall tullmyndigheten, om ärendet inte annars är anhängigt eller har avgjorts genom beslut med anledning av besvär, rätta sitt beslut.

Rättelse skall göras inom ett år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller med stöd av den avgiftsskyldiges anmälan borde ha fastställts.

Har farledsavgiften blivit helt eller delvis opåförd på grund av att den avgiftsskyldige helt eller delvis har försummat sin anmälningsplikt eller för påförande av avgift inlämnat bristfällig, vilseledande eller oriktig anmälan eller annan uppgift eller handling, eller har farledsavgiften av nämnda skäl återburits till ett för högt belopp, skall tullmyndigheten ålägga den avgiftsskyldige att betala den farledsavgift som inte påförts.

Efterdebitering skall verkställas inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller borde ha fastställts.

Om en redares ombud som är godkänt av tullmyndigheten och är etablerat i en stat som hör till Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte visste eller borde ha vetat att den anmälan, handling eller annan uppgift som lämnats för fastställande av farledsavgiften är bristfällig, vilseledande eller oriktig, ska ombudet efterdebiteras inom 18 månader från det att fordran uppstod. (21.11.2008/750)

Innan rättelse till avgiftstagarens fördel och debitering av farledsavgift i efterskott verkställs skall den avgiftsskyldige ges tillfälle att bli hörd.

Är saken av synnerlig vikt för sökanden, kan Tullen på ansökan meddela ett förhandsavgörande om hur bestämmelserna om farledsavgift ska tillämpas. Förhandsavgörande meddelas dock inte om frågor som gäller fartygs isklass eller nettodräktighet och inte heller om beloppet av farledsavgift. (19.12.2014/1214)

I ansökan skall den fråga specificeras i vilken förhandsavgörande söks och läggas fram den utredning som behövs för avgörande av ärendet.

Förhandsavgörande meddelas för viss tid. Ett förhandsavgörande som vunnit laga kraft skall på sökandens yrkande iakttas som bindande så som anges i förhandsavgörandet.

Ärenden som gäller förhandsavgörande skall behandlas skyndsamt.

Om det med hänsyn till omständigheterna vore uppenbart oskäligt att ta ut farledsavgiften till fullt belopp, kan Tullen på ansökan nedsätta eller helt och hållet avlyfta sådana farledsavgifter, avgiftstillägg, förseningsräntor, eller räntor med anledning av anstånd, som har betalats eller ska betalas.

Tullen kan på ansökan bevilja anstånd med betalning av farledsavgiften. Anstånd beviljas på villkor att en säkerhet motsvarande anståndsbeloppet ställs för betalningen. Anstånd kan dock beviljas utan krav på säkerhet, om anståndsbeloppet är ringa eller anståndstiden är kort. På farledsavgift för vilken beviljats anstånd tas för anståndstiden ut ränta enligt lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) . Anstånd kan emellertid beviljas utan ränta, om det finns synnerligen vägande skälighetsskäl till det.

Om Tullen konstaterar att farledsavgift har fastställts till ett för högt belopp eller återburits till för lågt belopp, ska den rätta sitt beslut och till den avgiftsskyldige återbära det överbetalda beloppet eller den avgift som inte återburits. (19.12.2014/1214)

Rättelse kan göras inom tre år från ingången av kalenderåret efter det under vilket farledsavgiften eller återbäringen av farledsavgiften fastställdes eller även senare på grundval av skriftligt yrkande som gjorts inom nämnda tid.

Omprövning får begäras i fråga om andra beslut som Tullen meddelat än sådana som gäller förhandsavgörande. Bestämmelser om begäran om omprövning finns i förvaltningslagen (434/2003) .

I ett beslut som har fattats med anledning av en begäran om omprövning och i ett beslut som gäller förhandsavgörande får ändring sökas genom besvär hos Helsingfors förvaltningsdomstol. Bestämmelser om sökande av ändring i förvaltningsdomstol finns i lagen om rättegång i förvaltningsärenden (808/2019) .

Omprövning av ett beslut att inte meddela förhandsavgörande får inte begäras och beslutet får inte heller överklagas genom besvär.

Tiden för sökande av ändring i ett beslut som gäller fastställande av farledsavgift eller återbäring av farledsavgift är tre år från ingången av kalenderåret efter det år då avgiften fastställdes eller återbars, dock alltid minst 60 dagar från delfåendet av beslutet. När andra beslut överklagas är besvärstiden 30 dagar från delfåendet av beslutet. När ändring söks på statens vägnar är besvärstiden 30 dagar från det att beslutet fattades. Besvär hos högsta förvaltningsdomstolen ska dock anföras inom 60 dagar från delfåendet av beslutet.

Rätt att söka ändring på statens vägnar har Tullens tullombud.

26 § har upphävts genom L 19.12.2014/1214 .

Farledsavgift ska betalas inom föreskriven tid oberoende av ändringssökande.

Återbärs farledsavgift till följd av avgiftsrättelse eller besvär, betalas ränta på återbäringsbeloppet. Räntan beräknas som en årlig ränta och är den i 12 § i räntelagen avsedda referensräntan för den halvårsperiod som föregår kalenderåret i fråga, minskad med två procentenheter, dock minst 0,5 procent. Räntan räknas från betalningsdagen. (22.12.2009/1257)

Ränta betalas inte på återbäringsbelopp under 17 euro. Ränta på återbäring utgör inte skattepliktig inkomst vid inkomstbeskattningen.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på påföljder vid dröjsmål med betalning av farledsavgift vad som föreskrivs i lagen om skattetillägg och förseningsränta (1556/1995) . Vid uppbörd, debitering och återbäring av farledsavgift iakttas i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen om skatteuppbörd (11/2018) eller med stöd av den.

Om inte något annat föreskrivs i denna lag, tillämpas på indrivning av farledsavgift i utsökningsväg och säkerställande av indrivning av farledsavgifter vad som föreskrivs i lagen om verkställighet av skatter och avgifter (706/2007) samt i lagen om säkerställande av indrivningen av skatter och avgifter (395/1973) .

Det minsta belopp som påförs och tas ut i farledsavgift är 10 euro.

Den avgiftsskyldige skall på begäran ge tullmyndigheten de uppgifter och handlingar som behövs för debitering av farledsavgift samt för tillsynen över och kontrollen av farledsavgift.

Har ett förhållande eller en åtgärd givits sådan rättslig form som inte motsvarar sakens egentliga natur eller syfte, skall farledsavgift debiteras som om den riktiga formen hade använts i saken.

Ett beslut av tullmyndigheten kan även delges på elektronisk väg genom användning av de kontaktuppgifter för elektronisk kommunikation som den avgiftsskyldige har uppgett. Den avgiftsskyldige anses då ha fått del av beslutet den dag det elektroniska meddelandet skickades, om inte något annat visas.

Bestämmelser om straff för skattebedrägeri, grovt skattebedrägeri och lindrigt skattebedrägeri finns i 29 kap. 1–3 § i strafflagen (39/1889) .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Genom denna lag upphävs lagen av den 16 augusti 2002 om farledsavgift (708/2002) och statsrådets förordning av den 22 augusti 2002 om farledsavgift (719/2002) .

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.

På farledsavgifter vilkas grund uppkommit före denna lags ikraftträdande tillämpas de bestämmelser som gällde vid ikraftträdandet.

De föreskrifter som Sjöfartsverket utfärdat med stöd av 12 § 3 mom. i den upphävda lagen om farledsavgift och den förteckning som fastställts av Sjöfartsverket förblir i kraft tills något annat bestäms med stöd av lagen om fartygs isklasser och isbrytarassistans.