1015/2005

Med medling vid brott ( medling ) avses i denna lag en avgiftsfri tjänst där det ordnas möjlighet för den misstänkte och brottsoffret att genom en opartisk medlares förmedling mötas i förtrolighet för att behandla de psykiska och materiella skador som ett brott orsakat offret och att på egen hand försöka komma överens om åtgärder för att gottgöra dessa skador.

Medling kan tillämpas även i sådana tvister i vilka åtminstone en part är en fysisk person. Andra tvister än de som gäller krav på skadestånd för brott kan emellertid bli föremål för medling endast om tvisten med beaktande av föremålet för den och yrkandena i ärendet är ringa. I fråga om medling i tvister gäller i tillämpliga delar vad som i denna lag föreskrivs om medling vid brott.

Medling kan endast genomföras mellan parter som personligen och frivilligt har uttryckt sitt samtycke till medlingen och som kan förstå betydelsen av en medling och de avgöranden som träffas under den. Innan parterna ger sitt samtycke till medling skall de informeras om sina rättigheter och sin ställning i samband med medlingen. Parterna har rätt att återta sitt samtycke när som helst under medlingen.

Minderåriga personer skall personligen ge sitt samtycke till medling. Dessutom måste en minderårig persons vårdnadshavare eller andra lagliga företrädare ge sitt samtycke för att den minderårige skall kunna delta i medling. En omyndigförklarad person som nått myndighetsålder får delta i medling om han eller hon förstår sakens betydelse och personligen ger sitt samtycke till medling.

Medling kan ske i fråga om brott som bedöms vara lämpliga för medling med beaktande av brottets art och tillvägagångssättet, förhållandet mellan den misstänkte och brottsoffret samt övriga omständigheter som helhet. För att medling ska kunna ske i ett brott krävs det att den misstänkte bekräftar de huvudsakliga sakförhållandena i händelseförloppet och att medlingen ligger i offrets intresse. Medling får inte ske i brott mot minderåriga, om offret på grund av brottets art eller sin ålder är i behov av särskilt skydd. Om medling inte kan ske i brottet får inte heller frågan om skadestånd bli föremål för medling. (8.1.2016/18)

Tvister kan behandlas vid medling, om medling kan anses vara en ändamålsenlig åtgärd.

Behandling eller avgörande av ärendet vid en polis- eller åklagarmyndighet eller en domstol utgör inget hinder för medling.

Medling får inte ske i ett uppsåtligt brott som riktat sig mot en person som avses i 21 kap. 16 § 1 mom. 2 punkten i strafflagen (39/1889) när det är fråga om

Det som föreskrivs i 1 mom. gäller också försök till ett brott som avses i det momentet, om försök är straffbart.

Med avvikelse från vad som föreskrivs i 1 mom. får medling dock ske i fråga om brott, om

I denna lag avses med

Den allmänna ledningen, styrningen och övervakningen av medlingsverksamheten ankommer på social- och hälsovårdsministeriet.

För styrningen, tillsynen och utvecklandet på riksnivå av medlingsverksamheten finns i anslutning till social- och hälsovårdsministeriet en delegation för medling vid brott som tillsätts av statsrådet för tre år i sänder. Närmare bestämmelser om delegationens uppgifter och sammansättning utfärdas genom förordning av statsrådet.

Institutet för hälsa och välfärd är skyldigt att ordna medlingsverksamhet så att tjänsten är tillgänglig och ändamålsenligt genomförd i hela landet.

Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården utövar tillsyn över ordnandet av medlingstjänster.

Tjänsterna kan tillhandahållas så att Institutet för hälsa och välfärd

Kan tjänster inte tillhandahållas i ett område i enlighet med 1 mom., ska Institutet för hälsa och välfärd tillhandahålla tjänsterna i området med hjälp av personal som det anställer eller på något annat sätt som det anser lämpligt.

I ett avtal om tillhandahållande av tjänster skall avtalas åtminstone om

Personer ansvariga för medlingsverksamheten och medlingshandledare ska ha för uppgiften lämplig högskoleexamen. Av särskilda skäl kan man till uppgiften även utse andra personer som har god förtrogenhet med medlingsverksamhet samt med planering och styrning av sådan verksamhet. Till medlare kan utses personer som genomgått introduktionsutbildning i medlingsverksamhet och som också har sådan utbildning, skicklighet och erfarenhet som en framgångsrik skötsel av uppgiften förutsätter och som i övrigt lämpar sig för uppgiften. Den person som är ansvarig för medlingsverksamheten beslutar om att en person ska utses till medlare och om att medlaren ska befrias från sin uppgift.

Närmare bestämmelser om behörighetsvillkor för de personer som avses i 1 mom. får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Institutet för hälsa och välfärd ska nationellt och regionalt sörja för ordnandet av kompletterande utbildning för personer som deltar i medlingsverksamhet.

Ersättning för kostnaderna för ordnandet av medlingsverksamhet betalas av statens medel. Det sammanlagda beloppet av den ersättning som betalas med statsmedel fastställs årligen till ett belopp som motsvarar de beräknade genomsnittliga kostnaderna för verksamheten med medlingsbyråer, ändamålsenlig tjänsteproduktion och den utbildning som är avsedd för personer som deltar i medlingsverksamhet.

Ersättningens sammanlagda belopp betalas till Institutet för hälsa och välfärd för att användas till de kostnader som avses i 1 mom.

Institutet för hälsa och välfärd ska betala ersättningen i förskott till de tjänsteleverantörer som avses i 8 § 1 mom. Fördelningen av medlen baseras på invånarantalet i tjänsteleverantörens verksamhetsområde samt områdets areal och brottsligheten där vid utgången av året före det år som föregått finansåret. Invånarantalet baseras på årsstatistiken från befolkningsdatasystemet, arealen på Lantmäteriverkets årsstatistik över arealen på landområden och sötvattensområden och brottsligheten på Statistikcentralens årsstatistik över brott som är straffbara enligt strafflagen och som har kommit till polisens kännedom. Med finansår avses i denna lag det kalenderår som ersättning beviljas för. Institutet för hälsa och välfärd ska genom ett beslut fastställa den slutliga ersättningen till en tjänsteleverantör och den får vara högst lika stor som de faktiska kostnaderna för att ordna medlingsverksamheten. (19.12.2024/966)

Närmare bestämmelser om hur den ersättning som avses i 3 mom. bestäms och betalningen av ersättning till Institutet för hälsa och välfärd i de fall som avses i 8 § 2 mom. utfärdas genom förordning av statsrådet.

Tjänsteleverantören ska årligen lämna en redovisning till Institutet för hälsa och välfärd för det föregående finansårets kostnader för ordnande av medlingsverksamhet och betala tillbaka den oanvända delen av den ersättning som avses i 12 § 3 mom.

Institutet för hälsa och välfärd får dela ut återbetalade anslag till sådana tjänsteleverantörer som har fått för liten ersättning i förhållande till de faktiska kostnaderna. Social- och hälsovårdsministeriet ska underrättas om anslag som har återbetalats och den andel av anslaget som har omfördelats.

Närmare bestämmelser om innehållet i redovisningen av kostnaderna och hur den ska ges, återbetalning och omfördelning av ersättningen och om uppgifter enligt 2 mom. som ska lämnas till social- och hälsovårdsministeriet får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Följande bestämmelser i statsunderstödslagen (688/2001) tillämpas på de ersättningar som avses i 12 § 3 mom.:

Som sådan statsunderstödstagare som avses i de bestämmelser som nämns i 1 mom. betraktas i denna lag tjänsteleverantören och som statsbidragsmyndighet betraktas Institutet för hälsa och välfärd.

Medlarna ska betalas en grundersättning som täcker de sedvanliga kostnaderna för medlingen. Grundersättningen kan kompletteras med en tilläggsdel som uppgår till högst 50 procent av grundersättningen. Alternativt kan kostnadsersättning betalas mot kostnadsspecifikation som medlarna lägger fram.

Närmare bestämmelser om betalning av kostnadsersättning och om ersättningsbeloppen får utfärdas genom förordning av statsrådet.

Initiativ till medling kan tas av den misstänkte, brottsoffret, en polis- eller åklagarmyndighet eller en annan myndighet. I fråga om minderåriga misstänkta eller brottsoffer får också vårdnadshavarna eller andra lagliga företrädare ta initiativ till medling. När ärendet gäller en omyndigförklarad person som nått myndighetsålder får initiativ till medling också tas av dennes intressebevakare.

När det rör sig om ett brott enligt 3 a § 3 mom. 2 punkten får endast polis- eller åklagarmyndigheten ta initiativ till medling. (19.12.2024/966)

När en polis- eller åklagarmyndighet bedömer att ett ärende som den handlägger, i enlighet med 3 § 1 mom. är lämpligt för medling ska den upplysa den misstänkte och brottsoffret om möjligheten till medling och hänvisa dem till medling, om det inte är fråga om ett brott som enligt 3 a § inte kan bli föremål för medling. I fråga om minderåriga misstänkta eller brottsoffer ska informationen om möjligheten till medling också lämnas till vårdnadshavarna eller andra lagliga företrädare. När ärendet gäller en omyndigförklarad person som nått myndighetsålder ska informationen lämnas till både den omyndige och dennes intressebevakare. (19.12.2024/966)

Ett initiativ till medling behandlas vid den medlingsbyrå inom vars område någon av parterna är bosatt och där medlingen med beaktande av parternas omständigheter kan ske smidigt. Ett initiativ kan också behandlas vid den byrå inom vars verksamhetsområde brottet har ägt rum.

En part kan alltid föra ett initiativ till medling till den medlingsbyrå inom vars verksamhetsområde han eller hon är bosatt. Om den medlingsbyrå som tagit emot initiativet inte tar upp initiativet till behandling, ska den utan dröjsmål överföra ärendet till en byrå som den i enlighet med 1 mom. anser vara lämplig att behandla initiativet.

Kan inte medlingsbyråerna sinsemellan enas om vilken av byråerna enligt 1 mom. som ska behandla initiativet, ska Institutet för hälsa och välfärd bestämma vid vilken medlingsbyrå initiativet ska behandlas.

Innan medlingsbyrån fattar beslut om inledande av medling skall den försäkra sig om att förutsättningarna för medling enligt 2 § föreligger samt bedöma om ärendet lämpar sig för medling. Är det fråga om en tvist skall medlingsbyrån dessutom bedöma om det är ändamålsenligt att behandla ärendet genom medling. Beslut om medling i ett ärende fattas på medlingsbyrån av den person som är ansvarig för medlingsverksamheten.

När en medlingsbyrå har åtagit sig medlingen i ett ärende ska den

Medlaren skall

Medling genomförs utan att allmänheten är närvarande. Parterna skall delta personligen i medlingen. Vid medlingsmötena får en part använda ett biträde eller stödpersoner, om inte detta äventyrar en störningsfri medling. Är en minderårig person part skall medling ordnas så att den minderårige har möjlighet att få stöd av sin vårdnadshavare eller någon annan laglig företrädare. Vårdnadshavarens eller den lagliga företrädarens närvaro vid ett medlingsmöte får förbjudas endast om närvaron uppenbart strider mot den minderåriga partens intresse. Vårdnadshavare eller andra lagliga företrädare för parter under 15 år får dock inte förbjudas att delta i medlingsmöten.

Om medlaren, parterna i medlingen eller en minderårig parts lagliga företrädare inte kan komma överens om ett biträdes, en stödpersons eller en minderårig parts vårdnadshavares eller lagliga företrädares deltagande i medlingen, fattar den person på medlingsbyrån som är ansvarig för medlingsverksamheten beslut i saken.

Medlaren får ordna medlingsmöte med en part också utan närvaro av övriga parter om parterna samtycker till det.

Medlingsbyrån skall omedelbart avbryta medlingen, om en part återtar sitt samtycke eller om det finns skäl att misstänka att samtycket inte varit frivilligt. Medlingen skall avbrytas också om det finns grundad anledning att misstänka att en part inte kan förstå betydelsen av medlingen eller de avgöranden som träffas under den eller om fortsatt medling uppenbart strider mot en minderårig parts intresse.

Medlingsbyrån kan avbryta medlingen, om det visar sig att det av andra orsaker än de som avses i 1 mom. inte finns förutsättningar för att medlingen skall lyckas.

Bestämmelser om offentlighet för handlingar som medlaren eller medlingsbyrån innehar samt om tystnadsplikt för medlingsbyråns personal och andra som deltar i behandlingen av medlingsärenden finns i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) .

Trots 14 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet fattar medlingsbyrån beslut om utlämnande av uppgifter ur en handling som hänför sig till medling och som en medlare eller medlingsbyrån innehar. I fråga om medlingsbyråns rätt att till Institutet för hälsa och välfärd lämna ut uppgifter ur en sekretessbelagd handling gäller 29 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Medlingsbyråns beslut i ärenden som avses i denna paragraf fattas av den person som är ansvarig för medlingsverksamheten. Bestämmelser om sökande av ändring i sådana beslut finns i 33 § i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet.

Bestämmelser om skyldigheten för en medlare och dennes biträde att vägra vittna finns i 17 kap. 11 § 3 mom. och 22 § 2 mom. i rättegångsbalken. (12.6.2015/739)

I en senare behandling av saken får en part i medlingen inte utan motpartens samtycke åberopa sådant som motparten anfört under medlingen för att uppnå förlikning.

Tvister som gäller i 9 § avsedda avtal om ordnande av medlingsverksamhet behandlas som förvaltningstvistemål i förvaltningsdomstolen i enlighet med förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Ändring i beslut som Institutet för hälsa och välfärd och medlingsbyrån har fattat med stöd av denna lag får sökas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen, om inte något annat föreskrivs någon annanstans i lag.

Ändring i förvaltningsdomstolens beslut får sökas genom besvär endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

Medlingsbyrån ska utan dröjsmål lämna information om beslut genom vilket den har vägrat ta emot ett ärende för behandling eller avbrutit medlingen till den myndighet som tagit initiativ till medlingen eller till en annan myndighet vid vilken ett ärende som gäller medlingen veterligen är anhängigt.

Medlingsbyrån har rätt att av polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar avgiftsfritt få de handlingar som behövs för medlingen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

De tjänster som avses i denna lag skall ordnas i enlighet med 7 § och tillhandahållas i enlighet med 8 § från och med den 1 juni 2006.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft.