315/2002

I denna förordning föreskrivs om kvalitetskrav på och kontrollundersökningar av bassängvatten i simhallar och badanläggningar samt i allmänna inomhus- och utomhusbassänger i motsvarande anläggningar.

Denna förordning tillämpas på bassängvatten i allmänna

I denna förordning avses med allmän bassäng en offentlig eller privat bassäng till vilken allmänheten har tillträde mot avgift eller gratis.

Vidare avses i denna förordning med:

Bassängvatten får inte innehålla mikroorganismer, parasiter eller ämnen i sådana mängder att de kan inverka menligt på människans hälsa. Bassängvattnet skall uppfylla kvalitetskraven i bilaga 1. Bassängvattnet skall också i övrigt vara lämpat för användningsändamålet.

Bassängvattnets mikrobiologiska kvalitet skall i först hand säkerställas genom klordesinfektion. De fysikaliska och kemiska kvalitetskraven på bassängvatten i bilaga 1 har fastställts så, att det finns tillräckligt goda förutsättningar för klordesinfektion och så, att det inte bildas mera biprodukter vid desinfektionen än nödvändigt för att desinfektionen skall lyckas. För att öka effekten av klordesinfektionen kan också andra desinfektionsmetoder användas.

Vid spädbarnssimning skall bassängvattnet vara minst 32 °C och kvalitetskraven för varmvattensbassänger i bilaga 1 tillämpas på mängden fri klor i bassängvattnet.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall genom regelbundna undersökningar kontrollera sådant bassängvatten som avses i denna förordning. Provtagningsfrekvensen anges i bilaga 2.

För att säkerställa kvaliteten på bassängvattnet skall anläggningens huvudman följa med att vattenbehandlingen är ändamålsenlig genom att kontrollera kvaliteten på anläggningens bassängvatten samt kvaliteten på returvatten, utgående vatten och ersättningsvatten (driftkontroll).

På provtagningen tillämpas SFS-EN-standarder samt vid behov anvisningar som ges av det laboratorium som undersöker proverna. Bassängvattenprov tas i den del av bassängen där man uppskattar att vattenkvaliteten är sämst. Vid behov gör man en uppföljning av växlingarna i vattenkvaliteten genom att ta prover i olika delar av bassängen.

Om proverna tas av någon annan än den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten försäkra sig om att denna provtagare känner till de allmänna principer som gäller för provtagning. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall genom slumpmässiga parallella prover försäkra sig om kvaliteten på provtagningar som utförs av någon annan än den kommunala hälsoskyddsmyndigheten.

Vid kontrollundersökningarna skall analysmetoder enligt SFS-EN-standarderna eller SFS-standarderna användas, eller om sådana saknas, analysmetoder enligt ISO-standarderna. Vid kontrollundersökningarna kan också sådana metoder användas som är minst lika noggranna och tillförlitliga som metoderna enligt de nämnda standarderna. Analysmetoden skall anges när resultaten meddelas.

Anläggningens huvudman skall i samarbete med den kommunala hälsoskyddsmyndigheten göra upp ett program för kontrollundersökningar i vilket anläggningens särdrag beaktas.

Programmet för kontrollundersökningar skall omfatta minst de analyser som anges i bilaga 1 och antalet prover som skall undersökas skall vara minst det antal som anges i bilaga 2. Hälsoskyddsmyndigheten kan bestämma att det antal prover som anges i bilaga 2 skall utökas om det är uppenbart att detta är nödvändigt på grund av orsaker som sammanhänger med kvaliteten på bassängvattnet.

Den provtagningsfrekvens som anges i bilaga 2 kan minskas högst till hälften. En minskning förutsätter att bassängvattnets klorhalt och pH-värde mäts fortlöpande med en utrustning som kontrolleras regelbundet och att vattnets mikrobiologiska kvalitet har uppfyllt kraven under de två föregående på varandra följande åren. Det minimiantal prover som anges i bilaga 2 får dock inte underskridas.

I programmet för kontrollundersökningar skall nämnas vilket laboratorium som undersöker proverna. Om provtagningen utförs av någon annan än den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, skall också denna provtagare nämnas i programmet för kontrollundersökningar. Dessutom skall bassängens ansvariga skötare nämnas i programmet för kontrollundersökningar.

Programmet för kontrollundersökningar skall granskas minst med fem års intervaller och även däremellan om det på grund av förändrade omständigheter anses vara nödvändigt.

Anläggningens huvudman skall ordna cirkulationen av bassängvattnet, tillförseln av ersättningsvatten samt behandlingen och desinfektionen av det utgående vattnet så, att kvalitetskraven i denna förordning uppfylls i alla delar av bassängen oberoende av antalet badare. Vattenbehandlingen i anslutning till vattencirkulationen skall vara tillräckligt effektiv för att avlägsna också sådana organismer och deras resistenta varianter som inte förstörs vid den klordesinfektion som används.

Material som används vid vattenbehandling eller vattencirkulation får inte avge orenheter i bassängvattnet i sådan utsträckning att de kan utgöra en hälsorisk för de badande.

Vid behandling av bassängvatten får endast sådana kemikalier användas, vars användning kan motiveras med att vattnet skall uppnå den kvalitet som avses i denna förordning. För att klorens desinfektionseffekt inte skall äventyras skall man undvika användning av organiska kemikalier som ökar det organiska elementet i bassängvattnet och alltid när det är möjligt välja alternativa oorganiska kemikalier.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten skall när den får kännedom om resultatet av kontrollundersökningarna kontrollera att bassängvattnet uppfyller kraven i denna förordning och vid behov vidta de åtgärder som föreskrivs i hälsoskyddslagen för att förebygga eventuella hälsorisker.

Om bassängvattnet inte uppfyller de mikrobiologiska kvalitetskraven i bilaga 1 ens efter en förnyad undersökning eller om andra mikroorganismer eller parasiter förekommer i vattnet i en mängd som utgör fara för hälsan, skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten tillsammans med anläggningens huvudman utreda orsaken härtill och ålägga anläggningens huvudman att utan dröjsmål rätta till missförhållandet. Med stöd av 29 § i hälsoskyddslagen kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten vid behov förbjuda användningen av en bassäng som är öppen för allmänheten.

Om bassängvattnet inte uppfyller de fysikalisk-kemiska kvalitetskraven i bilaga 1 skall hälsoskyddsmyndigheten undersöka om avvikelsen från kvalitetskraven utgör en fara för hälsan. Om avvikelsen kan utgöra en fara för hälsan, skall den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ålägga anläggningens huvudman att vidta korrigerande åtgärder.

I fråga om allmänna bassänger med få besökare kan kommunens hälsoskyddsmyndighet av motiverade hälsoskyddsmässiga skäl avvika från de skyldigheter som avses i 2 och 3 mom.

I sådana fall då det misstänks eller konstateras att bassängvattnet är förorenat så, att det kan utgöra en fara för hälsan, kan den kommunala hälsoskyddsmyndigheten förordna att också andra parametrar än de som nämns i bilaga 1 skall bestämmas och analyser utföras oftare än vad som bestäms i bilaga 2.

Anläggningens huvudman skall informera de badande om bassängvattnets kvalitet.

Anläggningens huvudman skall se till att de senaste kontrollundersökningsresultaten jämte utlåtanden finns tillgängliga för de badande.

Om de prover som skall tas enligt kontrollundersökningsprogrammet tas av någon annan än den kommunala hälsoskyddsmyndigheten, skall anläggningens huvudman omedelbart tillställa den kommunala hälsoskyddsmyndigheten resultaten av undersökningen.

Anläggningens huvudman skall inom tre månader efter utgången av varje kalenderår tillställa den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ett sammandrag av resultaten av kontrollundersökningarna.

Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2002.

Kvaliteten på och kontrollen av bassängvatten skall bringas i överensstämmelse med denna förordning före den 1 januari 2004.