Social- och hälsovårdsministeriets förordning om klassificering av risker och bestämmande av försäkringspremien enligt hur farligt yrket eller arbetet är samt om hur försäkringstagarens egen skadestatistik skall beaktas när försäkringspremien bestäms enligt 35 § lagen om olycksfallsförsäkring
Uppdaterad- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Social- och hälsovårdsministeriet
- Meddelats
- Publiceringsdag
- Ikraftträdande
- Anmärkning
- Kumoutunut, Se L 647/2010
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2001/743/ajantasa/2004-12-30/swe
I enlighet med social- och hälsovårdsministeriets beslut föreskrivs med stöd av 35 § 2 mom. lagen den 20 augusti 1948 om olycksfallsförsäkring (608/1948) , sådant det lyder i lag 1204/1996:
1 §Allmänna bestämmelser
Ett försäkringsbolag som bedriver försäkring enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) skall ha beräkningsgrunder för premierna (premiegrunder) som godkänts av försäkringsbolagets styrelse.
2 §Tillämpningen av premiegrunderna
Försäkringsbolaget skall tillämpa premiegrunderna enhetligt på alla sina försäkringstagare. Försäkringstagare är arbetsgivare som avses i 8 § lagen om olycksfallsförsäkring.
Försäkringspremien beräknas enligt de premiegrunder som gäller den dag då försäkringsperioden börjar. Premiegrunderna kan ändras under försäkringsperioden endast genom att ändringen genomförs i samtliga försäkringar på vilka premiegrunderna i fråga tillämpas.
Det ansvar som skall försäkras utgörs av den risk för olycksfall och yrkessjukdom enligt olycksfallsförsäkringslagstiftningen som gäller arbetstagare som står i anställningsförhållande till försäkringstagaren.
3 §Innehållet i premiegrunderna
I premiegrunderna skall specificeras:
grundtariffen, med vilken avses riskpremien belastad med försäkringens skötselkostnader inklusive försäkringsmäklarens arvode;
gottgörelseförfarandet för varje försäkringstagargrupp och gottgörelsens storlek i fråga om gottgörelser och rabatter som beviljas på grundval av kapitalavkastning och andra omständigheter;
lagstadgade tillägg och andra gemensamma kostnader per premie uttryckta i procent, med vilka avses de avgifter som nämns i 35 § 4 mom. , 58 § och 60 § 6 mom. lagen om olycksfallsförsäkring, vissa avgifter som bestäms i 2 § lagen om bindande av vissa skadestånd för olycksfall vid lönenivån (957/1971) , 7 § lagen om höjningar av skadestånden för olycksfall (441/1958) och 12 § lagen om rehabilitering som ersätts enligt lagen om olycksfallsförsäkring (625/1991) samt andra avgifter som uppbärs hos försäkringsbolaget i anslutning till olycksfallsförsäkring;
försäkringsmäklarens arvode.
Premiegrunderna skall innehålla tariffpremiegrunderna för försäkringspremier som bestäms enligt den yrkes- och ansvarsklassificering som upprätthålls av Olycksfallsförsäkringsanstalternas Förbund (försäkring enligt normal tariff) och de specialpremiegrunder som beaktar försäkringstagarens egen skadestatistik (specialtarifferad försäkring). Försäkringsbolag som inte tidigare har tillämpat yrkes- och ansvarsklassificering i sina premiegrunder kan av Försäkringsinspektionen på ansökan av särskilda skäl beviljas undantag eller en övergångstid på högst tre år.
4 §Tariffpremiegrunder
Tariffpremiegrunderna skall grunda sig på risken för olycksfall och yrkessjukdom i det arbete som försäkras. Grunderna härleds från försäkringsbolagets egen eller en mer omfattande skadestatistik så att riskpremien som beräknats enligt grunderna inte väsentligt avviker från den allmänna statistiken över yrkets eller arbetets farlighet.
Med normal tariffpremie avses i denna förordning grundtariffens försäkringspremie enligt de tariffpremiegrunder som försäkringsbolaget tillämpar utan den självrisk som avses i 12 § lagen om olycksfallsförsäkring.
För arbetstagare som har flera arbeten bestäms försäkringspremien på grundval av arten av det arbete som är farligast och arbetstagarens sammanlagda lönesumma.
Minimiförsäkringspremierna skall bestämmas i tariffpremiegrunderna.
5 §Specialpremiegrunder
I fråga om specialpremiegrunderna och tillämpningen av dessa gäller följande:
I specialpremiegrunderna skall för varje tarifferingssätt anges villkor för när försäkringspremien för ett ansvar skall beräknas enligt specialpremiegrunderna samt villkor för när försäkringspremien för ett ansvar bortfaller från de ansvar som skall beräknas enligt specialpremiegrunderna.
I specialpremiegrunderna skall anges hur det av försäkringstagare som hör till samma koncern, andelslag, kommunalförbund eller sammanslutning kan bildas en grupp, som vid bestämmandet av det ansvar som skall försäkras kan jämställas med en försäkringstagare. Härvid skall minst en arbetsgivare i gruppen uppfylla de i premiegrunderna angivna villkor enligt vilka försäkringspremien skall beräknas enligt specialpremiegrunderna. När de gränsbelopp som nämns nedan i punkt 5 och 6 tillämpas skall de ansvar som en arbetsgivare försäkrat i ett och samma försäkringsbolag räknas ihop.
Av specialpremiegrunderna skall för vart och ett tarifferingssätt framgå hur försäkringspremien för den första försäkringsperioden bestäms. Med första försäkringsperiod avses både nya begynnande specialtarifferade ansvars första försäkringsperiod och den första försäkringsperioden i det övertagande försäkringsbolaget för ansvar som överförs från ett försäkringsbolag till ett annat.
I specialpremiegrunderna skall anges för vilken försäkringsperiod den normala tariffpremien räknas ut när gränserna för specialtarifferingen bestäms. När ett specialtarifferat ansvar överförs från ett annat försäkringsbolag skall det övertagande försäkringsbolagets premiegrunder användas.
Försäkringstagarens egen skadestatistik får inte användas som grund för försäkringspremien när den normala tariffpremien för ett ansvar är mindre än 6 500 euro.
Försäkringspremien skall bestämmas enligt specialpremiegrunderna om den normala tariffpremien överstiger 20 000 euro och lönesumman är minst 1 500 000 euro (obligatorisk försäkring av ansvar enligt specialpremiegrunderna).
Ersättningar som utbetalas på grundval av specialtarifferad försäkring indelas i tillfälliga ersättningar och fortlöpande ersättningar. Tillfälliga ersättningar är dagpenning enligt lagen om olycksfallsförsäkring (608/1948) , ersättning för inkomstbortfall under tiden för fysikalisk vård som ingår i sjukvård enligt 17 a § i nämnda lag samt de ersättningar som avses i nämnda lags 14 § 3 och 4 mom., 15 §, 20 § 3 mom., 41 § 5 mom., 46 § 3 mom. och 65 a §. Dessutom räknas rättegångskostnader till tillfälliga ersättningar. Övriga ersättningar är fortlöpande ersättningar.
Försäkringspremien för obligatorisk försäkring av ansvar enligt specialpremiegrunderna skall åtminstone i fråga om tillfälliga ersättningar grunda sig på ansvarets egen skadestatistik.
Om försäkringspremien också i fråga om fortlöpande ersättningar grundar sig på skadestatistiken för ansvaret, kan skadekostnaden begränsas så, att den andel som överstiger det i grunderna angivna beloppet inte beaktas i den skadekostnad som utgör grund för premien. Detta belopp skall vara minst 35 000 euro.
Också för försäkringspremier som bestäms enligt specialpremiegrunderna kan ett kollektivt förfarande tillämpas vid det slutliga fastställandet av skadekostnaden. Härvid skall det anges i grunderna hur en på detta sätt fastställd skadekostnad anpassas till det aktuella ansvaret.
Försäkringspremien för den första försäkringsperioden i fråga om ett specialtarifferat ansvar som överförs från ett annat försäkringsbolag, vilket specialtarifferats i det överlåtande försäkringsbolaget, skall grunda sig på de uppgifter enligt 6 § som gäller detta ansvar i den omfattning som anges i premiegrunderna.
Om ett försäkringsbolag inte har tillgång till tillräcklig sådan information som krävs i premiegrunderna vid tillämpning av bolagets specialtarifferingssystem för bestämmandet av den slutliga försäkringspremien för ansvarets första försäkringsperiod, skall denna försäkringspremie grunda sig på statistik över liknande ansvar som kan jämställas med detta ansvar, till den del som försäkringstagaren inte har någon egen skadestatistik.
Undantaget i 35 a § lagen om olycksfallsförsäkring i fråga om den utsatta tid för försäkringar som upphört får tillämpas endast vid justering av en skadekostnad som redan i grunderna bedömts vara den slutliga och om det förfarande som skall tillämpas framgår i sin helhet vid denna uppföljning av de grunder som gäller eller som har gällt upphörandeåret.
6 § (18.12.2003/1232)
Om ett ansvar vid överföring av en försäkring är ett enligt specialpremiegrunderna obligatoriskt försäkrat ansvar, skall det överlåtande bolaget före utgången av den fjärde kalendermånaden som följer på den dag då försäkringen upphörde till det mottagande bolaget överlämna uppgifterna om ansvarets årliga skadefall och lönebelopp för de fem senaste hela åren som ansvaret gäller, eller om försäkringen har funnits i bolaget under en kortare tid, för de hela år som ansvaret gäller och som motsvarar denna tid.
Uppgifterna om skadefall skall överlämnas separat om antalet skadefall, utbetalda tillfälliga ersättningar och utbetalda fortlöpande ersättningar inklusive fastställda kapitalvärden och bolagets skadespecifika ersättningsreserver enligt situationen vid utgången av senaste aktuella kalenderår. Löneuppgifterna skall lämnas i form av slutliga löner till den del som uppgifter om de slutliga lönerna finns att tillgå, och annars i form av preliminära löneuppgifter, och för det senaste året också fördelade enligt ansvarsklass. Om försäkringsbolaget inte tillämpar en indelning i ansvarsklasser, används i stället bolagets riskklassificering, vars uppbyggnad skall framgå av uppgifterna.
7 § (30.12.2004/1368)Justering av eurobeloppen
Eurobeloppen i denna förordning justeras kalenderårsvis enligt det löneindex som fastställs i 7 b § i lagen om pension för arbetstagare (395/1961) .
8 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Genom denna förordning upphävs social- och hälsovårdsministeriets beslut dnr 27/02/98 av den 22 september 1998.
Ikraftträdelsestadganden
18.12.2003/1232:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2004.
30.12.2004/1368:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.
Indexjusteringen enligt denna förordning görs i fråga om de eurobelopp som anges i social- och hälsovårdsministeriets förordning om klassificering av risker och bestämmande av försäkringspremien enligt hur farligt yrket eller arbetet är samt om hur försäkringstagarens egen skadestatistik skall beaktas när försäkringspremien bestäms enligt 35 § lagen om olycksfallsförsäkring och som har justerats enligt indexnivån 2004 i enlighet med den 7 § som gäller när denna förordning träder i kraft.