Statsrådets förordning om de principer som skall följas i råvarugarantiverksamheten
Uppdaterad- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Arbets- och näringsministeriet
- Meddelats
- Publiceringsdag
- Ikraftträdande
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2001/1400/ajantasa/2019-02-07/swe
- Finlands författningssamlings ursprungliga författning
- SDK 1400/2001
I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från handels- och industriministeriet, föreskrivs med stöd av 7 § lagen den 26 juli 1985 om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985) , sådant detta lagrum lyder i lag 938/2001:
1 §Ansökan om garanti
En kreditgivare, kredittagare eller en råvaruimportör kan ansöka om garanti av statens specialfinansieringsbolag ( Finnvera ).
Finnvera behandlar ansökan och följer härvid i tillämpliga delar de principer och riktlinjer för risktagning som har fastställts för exportgarantiverksamhet.
2 §Utredningar som skall fogas till garantiansökan
Råvaruimportören skall till Finnvera lämna in en utredning såväl av behovet av råvaruimporten i synnerhet med tanke på möjligheterna att upprätthålla sysselsättningen och förädlingskapaciteten som av de centrala villkoren i råvaruleveransavtalet.
Kreditgivaren eller någon annan part i garantiarrangemanget skall till Finnvera lämna in en utredning av de centrala villkoren för den kredit som är föremål för garantin.
3 § (7.2.2019/164)Statsrådets principbeslut
Finnvera ska till arbets- och näringsministeriet lämna in garantiansökan med bifogade utredningar och sin framställning om beviljandet av garanti, om riskerna och garantitäckningen samt om andra särskilda synpunkter som sammanhänger med kredit- och garantiarrangemanget för beredningen av ett principbeslut av statsrådet.
Arbets- och näringsministeriet ska inhämta utlåtanden i saken av finansministeriet och av andra aktörer som ministeriet anser behövliga innan statsrådet fattar principbeslutet.
När statsrådet fattar sitt principbeslut överväger det hur nödvändig den kredit som ska garanteras är som förutsättning för den samhällsekonomiskt viktiga importen, och meddelar i principbeslutet om det finns förutsättningar för att bevilja garantin samt bestyrker de risker som ska täckas, garantitäckningen och övriga centrala villkor för garantin samt fastställer hur länge principbeslutet är i kraft.
4 §Garantiavtal
Ett garantiavtal ingås mellan kreditgivaren och Finnvera. Om villkoren för avtalet beslutar Finnvera med beaktande av statsrådets principbeslut och med iakttagande av principerna enligt denna förordning.
5 §Förutsättningarna för att garanti skall beviljas
För parterna i ett garantiarrangemang gäller följande förutsättningar:
kreditgivaren skall vara en inhemsk eller utländsk bank eller någon annan godtagbar kreditgivare,
kredittagaren kan vara ett utländskt bolag eller någon annan utländsk gäldenär, såsom en bank, ett annat kreditinstitut eller en myndighet,
råvaruimportören bör ha förutsättningar att klara av sina skyldigheter som hänför sig till råvaruleveransavtalet och till en eventuell riskfördelning.
För kreditavtal gäller följande förutsättningar:
kreditgivaren svarar för att kredittagaren oåterkalleligen är ansvarig för sin skuldförbindelse,
kredittagarens skuldförbindelse skall till sin art vara ovillkorlig och oberoende av tvister, yrkanden eller motyrkanden mellan parterna i kreditavtalet och råvaruleveransavtalet och en tredje part,
den skuldförbindelse som ingår i kreditavtalet samt eventuella särskilda skuldförbindelser skall vara överförbara.
6 §De förluster som garantin täcker och garantitäckningen
En garanti kan täcka politiska eller kommersiella risker som sammanhänger med återbetalningen av krediten eller båda slagen av risker. Garantitäckningen är högst 100 %. Garantin kan täcka kreditens kapital, räntor och andra kostnader för finansiering och återkrav, vilka kredittagaren skall betala.
Med garantierna eftersträvas i första hand täckning av politiska risker. Det är möjligt att täcka en kommersiell risk i sådana situationer där tillgången på en råvara inte kan tryggas utan att en kommersiell risk täcks och det inte är möjligt att täcka den på den privata marknaden eller när konkurrentländerna erbjuder garanti för en kommersiell risk eller andra exceptionella skäl förutsätter att garanti beviljas för en kommersiell risk.
7 §Råvaruimportörens ansvar
Råvaruimportören svarar för att råvaruleveransavtalet är giltigt och binder avtalsparterna samt för att de tillstånd som behövs för att genomföra det är i kraft.
2 mom. har upphävts genom F 7.2.2019/164 . (7.2.2019/164)
8 §Avgifter som skall tas ut för garantier
Utöver det som i 5 a § lagen om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (651/1985) föreskrivs om principerna för bestämmandet av de avgifter som avses i paragrafer bör man även beakta säkerhetsarrangemangen samt övriga eventuella omständigheter som inverkar på saken.
9 §Miljökonsekvensbedömning
I råvarugarantiverksamheten beaktas principen om en hållbar utveckling och följs internationellt godkända principer och förfaringssätt för bedömning av miljökonsekvenserna.
Finnvera skall ha ett sådant system för bedömning av miljökonsekvenserna av råvarugarantiprojekt, som består av miljöprinciper och anvisningar som gäller processen för bedömning av miljökonsekvenserna. Som ett sådant system för bedömning av miljökonsekvenserna som stämmer överens med denna förordning kan i tillämpliga delar iakttas systemet för bedömning av miljökonsekvenserna av Finnveras exportgarantiprojekt.
10 §Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Genom denna förordning upphävs förordningen den 26 mars 1999 om statsgarantier för tryggande av basråvaruförsörjningen (426/1999) . På de beslut om råvarugarantier som har fattats innan denna förordning träder i kraft tillämpas dock de bestämmelser som gäller när denna förordningen träder i kraft.
Ikraftträdelsestadganden
7.2.2019/164:
Denna förordning träder i kraft den 20 februari 2019.