1323/2001

I denna förordning bestäms om avgifter som utbildningsanordnare kan ta ut av elever och studerande med stöd av lagen om grundläggande utbildning (628/1998) , gymnasielagen (714/2018) och lagen om yrkesutbildning (531/2017) . (4.10.2018/819)

Förordningen tillämpas på avgifter som tas ut av studerande i utbildning som ordnas av kommuner, samkommuner, registrerade sammanslutningar eller stiftelser och staten.

I sådan undervisning utomlands som avses i 31 § 3 mom. i lagen om grundläggande utbildning kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 2 420 euro per år. I de finska skolorna i Japan och Bryssel kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 10 700 euro per år. (15.2.2007/197)

I sådan undervisning på främmande språk enligt 31 § 3 mom. lagen om grundläggande utbildning som en privat utbildningsanordnare ordnar på basis av en särskild utbildningsuppgift som undervisningsministeriet har givit, kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 673 euro per år. Av en elev vid Internationella skolan i Helsingfors kan dock avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 8 914 euro per år.

Av en sådan elev som avses i 33 § 4 mom. lagen om grundläggande utbildning och som har antagits till en annan skola än en sådan för honom anvisad skola som avses i 6 § 2 mom. lagen om grundläggande utbildning, kan tas ut en avgift för den inkvartering och helpension som ordnats för honom enligt högst de genomsnittliga årliga kostnaderna per elev för ordnandet av nämnda tjänster. I utbildning som ordnas i internat avdras från nämnda kostnader det belopp som med stöd av 5 § 1 mom. förordningen om finansiering av undervisnings- och kulturverksamhet (806/1998) skall betalas till utbildningsanordnaren för eleven. Av en elev som avses i detta moment kan tas ut en avgift för resorna mellan inkvarteringsstället och hemmet enligt högst de kostnader som föranleds av elevens resor.

Av en ämnesstuderande enligt 46 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning, som inte avlägger ämnesstudier som en del av sin läropliktsutbildning, kan tas ut en avgift för undervisningen som utgör högst 50 procent av de genomsnittliga årliga kostnaderna per elev för ordnandet av kursen. (9.11.2021/1001)

I sådan undervisning utomlands som avses i 34 § 2 mom. i gymnasielagen kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 2 420 euro per år. I det finska gymnasiet i Spanien kan avgifter tas ut av eleven till ett belopp av högst 2 900 euro per år.

I fråga om sådan undervisning på främmande språk enligt 34 § 2 mom. i gymnasielagen som en privat utbildningsanordnare ordnar på basis av en särskild utbildningsuppgift som undervisnings- och kulturministeriet har givit, gäller om avgifter av studerande vad som bestäms i 2 § 2 mom.

Av en ämnesstuderande enligt 20 § 2 mom. i gymnasielagen kan tas ut en avgift för undervisningen som utgör högt 50 procent av de genomsnittliga årliga kostnaderna per studerande för ordnandet av kursen.

För ett prov för en särskild examen som avses i 36 § 2 mom. i gymnasielagen kan en avgift på högst 50,5 euro tas ut av den studerande.

Bestämmelser om de avgifter som tas ut för studentexamen utfärdas särskilt.

Avgifter som enligt lagen om yrkesutbildning tas ut av studerande i utbildning för en yrkesexamen eller specialyrkesexamen kan utgöra högst 25 procent av de genomsnittliga kostnader som utbildningsanordnaren uppskattar att ordnandet av utbildningen föranleder.

Avgifter som tas ut av studerande för i 8 § 1 mom. 1 punkten i lagen om yrkesutbildning avsedd utbildning som fördjupar eller kompletterar yrkeskompetens kan utgöra högst 50 procent av de genomsnittliga kostnader som utbildningsanordnaren uppskattar att ordnandet av utbildningen föranleder.

Avgifter som tas ut av studerande för i 8 § 1 mom. 2 punkten i lagen om yrkesutbildning avsedd utbildning som förbereder för yrkesuppgifter som yrkes- och trafikflygare, som flygledare eller som förare i den spårbundna stadstrafiken kan utgöra högst 25 procent av de genomsnittliga kostnader som utbildningsanordnaren uppskattar att ordnandet av utbildningen föranleder.

Avgifter som tas ut av studerande enligt 4, 4 a och 4 b § ska bestämmas på lika grunder.

För höjning av vitsord i ett betyg över avlagd examen som avses i 57 § i lagen om yrkesutbildning eller över genomförd handledande utbildning som avses i 58 § i den lagen kan en avgift tas ut till ett belopp av högst 150 euro.

Om en anordnare av gymnasieutbildning eller en i lagen om yrkesutbildning avsedd anordnare av yrkesinriktad grundexamensutbildning eller handledande utbildning ger studeranden de läroböcker som studierna förutsätter eller andra läromedel avsedda för studerandens personliga bruk eller redskap, maskiner, anordningar, material och andra förnödenheter avsedda för personligt bruk, som studeranden efter slutförd utbildning får behålla, kan utbildningsanordnaren ta ut en avgift för dem motsvarande högst de verkliga anskaffnings- och produktionskostnaderna. Om studeranden skaffar sig nämnda läromedel och förnödenheter på annat sätt, kan de avgifter som avses i detta moment inte tas ut av honom eller henne. (5.10.2017/681)

Som sådana läromedel och förnödenheter som avses i 1 mom. betraktas inte arbetsredskap, maskiner, anordningar, skyddskläder, i bestämmelserna om skydd i arbetet förskriven utrustning, i undervisningen behövliga material och förnödenheter som tillhör utbildningsanordnaren samt annan motsvarande undervisningsmateriel, som ingår i den avgiftsfria undervisningen och behövs för att undervisningen skall kunna ordnas.

Den avgift enligt 2 § 1 och 2 mom. samt 3 § 1 och 2 mom. som tas ut av elever och studerande får inte överskrida det belopp som fås när de genomsnittliga kostnader som utbildningsanordnaren har haft per elev eller studerande för ordnandet av utbildningen minskas med den statsfinansiering som beviljats utbildningsanordnaren för varje elev eller studerande.

Vid beräkning av de kostnader som skall läggas till grund för de avgifter som bestäms i denna förordning beaktas de kostnader som används vid bestämmande av det självkostnadsvärde för en prestation som avses i 6 § lagen om grunderna för avgifter till staten (150/1992) .

2 mom. har upphävts genom F 5.10.2017/681 . (5.10.2017/681)

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002. Förordningen tillämpas första gången vid fastställande av avgifter för 2002.

Genom denna förordning upphävs undervisningsministeriets beslut av den 22 december 1998 om grunderna för vissa avgifter som tas ut av elever och studerande (1096/1998) jämte ändringar.

Avgifter enligt denna förordning kan till utgången av februari 2002 också betalas med sedlar och metallmynt i mark som betalningsmedel. Priset i euro omvandlas då till mark så att det multipliceras med 5,94573 och slutsumman avrundas till närmaste penni.