Inrikesministeriets beslut om de allmänna grunderna för skyddspolisens förebyggande säkerhetsarbete
Inte i kraft- Typ av författning
- Beslut
- Förvaltningsområde
- Inrikesministeriet
- Meddelats
- Publiceringsdag
- Ikraftträdande
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/2000/82/ajantasa/2000-02-01/swe
Inrikesministeriet har med stöd av 10 § polisförvaltningslagen (110/1992) och 8 § polisförvaltningsförordningen (158/1996, ändrad genom 183/1998) samt 9 § förordningen om polisens personregister (1116/1995, ändrad genom 1144/1998) beslutat att skyddspolisen skall iaktta följande allmänna grunder vid utförandet av de uppgifter som den tilldelats med stöd av ovan nämnda bestämmelser:
Allmänna föreskrifter
1 §
I detta beslut avses med
förebyggande säkerhetsarbete sådana förebyggande åtgärder som skyddspolisen skall vidta inom sitt verksamhetsområde i syfte att upprätthålla statens säkerhet eller för att förhindra att den kränks,
verksamhet som äventyrar statens säkerhet gärningar som syftar till att olovligen och så, att landet därigenom förorsakas skada, skaffa uppgifter som till följd av Finlands centrala rättigheter eller intressen är sekretessbelagda eller avsedda för en begränsad personkrets, och
handling en framställning i skrift eller bild samt en upptagning som är avsedd att användas med tekniska hjälpmedel.
Allmänna mål
2 §
De allmänna målen för det förebyggande säkerhetsarbetet är
att upprätthålla och främja myndigheters och sammanslutningars attitydmässiga beredskap i säkerhetsfrågor som är viktiga med tanke på statens helhetsintresse, och
ett aktivare och mera metodiskt säkerhetsarbete bland myndigheter och sammanslutningar.
Säkerhetsarbetets former
3 §
Förebyggande säkerhetsarbete inbegriper handledning och rådgivning samt utlämnande av uppgifter om personer, varmed avses utlåtanden om personers tillförlitlighet.
4 §
Handledningen och rådgivningen omfattar
åtgärder, vilka syftar till att främja kännedomen om fenomen och verksamhetsformer som äventyrar statens yttre eller inre säkerhet (allmän säkerhetsupplysning),
åtgärder, vilka syftar till att bistå myndigheter och sammanslutningar vid planering, genomförande, övervakning och utvecklande av sådant säkerhetsarbete som är viktigt med tanke på statens säkerhet eller allmänna eller samhällsekonomiska intressen (särskild sakkunnighjälp),
åtgärder, vilka syftar till att förhindra att obehöriga kommer i besittning av uppgifter i hemliga handlingar eller i handlingar som annars är viktiga med tanke på statens säkerhet eller allmänna eller samhällsekonomiska intressen (säkerhet gällande handlingar), samt
åtgärder, vilka syftar till att förhindra att obehöriga får tillträde till lokaler eller områden där handlingar som avses i punkt 3 förvaras eller där sådan verksamhet som är viktig med tanke på statens säkerhet eller allmänna eller samhällsekonomiska intressen bedrivs (säkerhet gällande lokaler).
5 §
Givande av utlåtanden om tillförlitlighet inbegriper lämnande av sådana uppgifter som är i polisens besittning och som med tanke på statens säkerhet eller betydande allmänna intressen eller betydande enskilda ekonomiska intressen är av betydelse när myndigheter och sammanslutningar bedömer om en person är tillförlitlig och lämpad för sådana tjänster och uppdrag som definieras nedan i detta beslut samt om en person kan få tillträde till en plats (personalsäkerhet).
Tillämpningsområdet för säkerhetsarbetet
6 §
Sådan handledning och rådgivning som avses i 4 § kan tillhandahållas myndigheter och sammanslutningar vilkas verksamhet är sådan att det med tanke på skötseln av Finlands politiska relationer eller relationer av politisk karaktär, försvaret, den allmänna ordningen och säkerheten eller för landet betydande allmänna intressen eller betydande enskilda ekonomiska intressen är av väsentlig betydelse att störningar i verksamheten inte inträffar, samt vilka myndigheter och sammanslutningar med fog kan antas bli föremål för verksamhet som äventyrar statens säkerhet eller ovan nämnda intressen.
Sådan handledning och rådgivning som avses i 1 mom. är, såvida omständigheterna inte ger skäl till någon annan bedömning, möjlig i synnerhet i fråga om
sådana myndigheter som verkar inom forskning vilken är viktig för utrikesförvaltningen, försvarsförvaltningen, polisväsendet, gränsbevakningsväsendet, räddningsförvaltningen, domstolsväsendet, tullväsendet, skötseln av statsekonomin, byggnadsväsendet, handeln, industrin, trafiken samt statens säkerhet, och
sådana sammanslutningar som bedriver export vilken är viktig för en framgångsrik skötsel av landets officiella handelspolitik, import som är viktig särskilt med avseende på exceptionella förhållanden eller sådan produktion eller forskning som betjänar försvaret eller andra funktioner i anslutning till skyddandet av statens säkerhet eller som är av betydande samhällsekonomisk betydelse.
Av särskilda skäl kan handledning och rådgivning i syfte att skydda statens yttre säkerhet tillhandahållas även andra myndigheter och sammanslutningar än sådana som avses i 1 och 2 mom., om de deltar i internationellt samarbete.
7 §
Särskilt de myndigheter och sammanslutningar som avses i 6 § 1 och 2 mom. kan, utöver handledning och rådgivning, i följande fall på begäran ges sådana utlåtanden om tillförlitlighet som avses i 23 § lagen om polisens personregister:
då det är fråga om tillförlitligheten hos en person som sökt eller utnämnts till en tjänst som avses i 7 § statstjänstemannalagen (750/1994),
då det är fråga om en persons tillförlitlighet med tanke på uppdrag som medför tillträde till statshemligheter eller sådana företagshemligheter eller informationer som ifall de olovligen röjs kunde äventyra statens säkerhet eller betydande allmänna intressen eller betydande enskilda ekonomiska intressen, eller
då det är fråga om en persons tillförlitlighet med tanke på tillträdet till en plats som är av betydelse för statens säkerhet, för betydande allmänna intressen eller för betydande enskilda ekonomiska intressen.
Vid givandet av utlåtanden om tillförlitlighet skall särskilt beaktas tjänstens eller uppdragets ställning i organisationen, den utbildning och befattningsbeskrivning som krävs samt statens säkerhetsintressen.
8 §
Skyddspolisen har rätt att till Europeiska polisbyrån, Europeiska unionens organ och Europeiska gemenskapernas ämbetsverk och institutioner utlämna utlåtanden om tillförlitlighet, med iakttagande i tillämpliga delar av vad 23 § 1 mom. 2 punkten lagen om polisens personregister bestämmer om förutsättningarna för att ge utlåtande och av vad 2―4 mom. i samma paragraf bestämmer om det förfarande som skall iakttas när utlåtanden ges.
Angående annat utlämnande av uppgifter och utlåtanden till utlandet bestäms särskilt.
Förfarande
9 §
Utlåtande om tillförlitlighet skall begäras hos skyddspolisen. I samband med begäran skall myndigheten eller sammanslutningen lämna upplysningar på basis av vilka skyddspolisen kan avgöra om förutsättningar föreligger för givande av utlåtande.
Den myndighet eller den sammanslutning som begär ett utlåtande om tillförlitlighet skall dessutom tillställa skyddspolisen de relevanta uppgifter som den som sökt tjänsten eller uppdraget i fråga eller tillträde till en plats själv har lämnat och som behövs för att ärendet skall kunna avgöras, samt personens samtycke till att uppgifterna kontrolleras.
Den som saken gäller har rätt att av den som begär ett utlåtande om tillförlitlighet få veta om denne har begärt eller har för avsikt att begära utlåtande hos skyddspolisen. Då utlåtande om tillförlitlighet begärs för sådana uppdrag som definieras i 7 § i detta beslut samt för tillträde till platser som definieras i samma paragraf samt för andra tjänster än sådana som nämns i 7 § statstjänstemannalagen, skall den som begär utlåtandet underrätta personen i fråga om att utlåtande har begärts, om inte detta medför en uppenbar risk för statens säkerhet.
10 §
Begäran skall vid besättandet av en tjänst eller ett uppdrag begränsas så, att den gäller endast personer som med fog kan antas bli utnämnda till tjänsten eller uppdraget.
11 §
Om behandlingen och avgörandet av ärenden vid skyddspolisen gäller vad som bestäms därom i reglementet för skyddspolisen.
12 §
När skyddspolisen ger ett utlåtande om tillförlitlighet skall den beakta vad som föreskrivs i 5 § och fästa särskild uppmärksamhet vid att uppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Skyddspolisen har då den ger ett utlåtande rätt att använda uppgifterna i polisens personregister i den utsträckning som behövs. När ett utlåtande ges får dock inte användas uppgifter ur datasystemet för misstänkta eller sådana i 10 § lagen om polisens personregister avsedda uppgifter som ingår i de register som avses i 8 § i samma lag, och inte heller sådana uppgifter i den centrala databasen i Schengens informationssystem eller i Schengens nationella informationssystem som avses i den lag om ändring av lagen om polisens personregister (658/1998) som träder i kraft vid en tidpunkt som bestäms genom förordning.
13 §
Ett utlåtande om tillförlitlighet som erhållits med stöd av detta beslut får användas endast för det ändamål för vilket det har givits. Uppgifterna får inte överlåtas vidare. Om parternas rätt att få utlåtandet bestäms särskilt.
14 §
Utlåtandena om tillförlitlighet skall utplånas ur skyddspolisens funktionella datasystem då 10 år har förflutit sedan de gavs.
Kompletterande föreskrifter
15 §
Skyddspolisen skall årligen före utgången av mars till inrikesministeriet avge en redogörelse för tillämpningen av detta beslut och för missförhållanden som konstaterats inom området för det förebyggande säkerhetsarbetet.
16 §
Vad som i detta beslut bestäms om tillämpningen av förebyggande säkerhetsarbete i fråga om myndigheter gäller i tillämpliga delar även riksdagens, republikens presidents och riksdagens justitieombudsmans kansli samt justitiekanslersämbetet.
17 §
Detta beslut träder i kraft den 15 februari 2000.
Genom detta beslut upphävs inrikesmini steriets beslut nr 247/1995 av den 18 januari 1995.