Finlex - Till startsidan
Lagstiftning

766/2000

Uppdaterad lagstiftning

Uppdaterade författningstexter där ändringar i lagen eller förordningen ingår i författningstexten.

Författningar följda till och med FörfS 59/2025.

Statsrådets förordning om svavelhalten i tung brännolja och lätt brännolja

Inte i kraft
Denna förordning har upphävts genom SRf 3.8.2006/689 .
Typ av författning
Förordning
Förvaltningsområde
Miljöministeriet
Meddelats
Publiceringsdag
Ikraftträdande
ELI-kod
http://data.finlex.fi/eli/sd/2000/766/ajantasa/2003-08-21/swe

I enlighet med statsrådets beslut, fattat på föredragning från miljöministeriet, föreskrivs med stöd av 15 och 17 § miljöskyddslagen av den 4 februari (86/2000) :

1 §Tillämpningsområde

Denna förordning tillämpas på användningen av tung brännolja och lätt brännolja i Finland.

Denna förordning tillämpas inte på

1)

bränsle som skall förädlas för eget bruk inom raffineringsindustrin,

2)

bränsle som skall förädlas före slutlig förbränning,

3)

bränsle som används i flygtrafiken,

4)

dieselbränsle som används i fordon i kategori M och N (bil) eller i kategori L (motorcykel, moped eller motsvarande) och som avses i statsrådets förordning om kvalitetskraven på motorbensin och dieselolja (1271/2000) ,

(19.12.2002/1263)

4 a)

motorbränsle som används i mobila maskiner och som avses i statsrådets förordning om kvalitetskraven på motorbensin och dieselolja (767/2003) .

(21.8.2003/768)

5)

tung brännolja som används i sjötrafiken.

2 §Definitioner

I denna förordning avses med

1)

lätt brännolja sådana i första hand för uppvärmning användas i lagen om accis på flytande bränslen (1472/1994) avsedda och till position 2710 i tulltariffen hörande gasoljor och andra oljeprodukter som på grund av sina destillationsgränser tillhör kategorin mellandestillat och som ger minst 85 volymprocent destillat, inklusive förluster, vid 350 celsiusgrader enligt den metod som fastställts av American Society for Testing and Materials i 1976 års upplaga av standarddefinitioner och specifikationer för petroleumprodukter och smörjmedel ( ASTM D 86-metoden ),

2)

tung brännolja sådana andra i lagen om accis på flytande bränslen avsedda och till position 2710 i tulltariffen hörande av råolja tillverkade oljor och oljeprodukter avsedda för uppvärmning som inte avses i 1 punkten, och som vid destillering enligt metoden ASTM D 86 ger mindre än 65 volymprocent destillat, inklusive förluster, när temperaturen höjs till 250 celsiusgrader eller för vilka genom denna metod volymprocent inte kan bestämmas vid 250 celsiusgrader,

3)

lätt brännolja för marint bruk sådana bränslen som är avsedda att användas i havsgående fartyg och motsvarar definitionen i punkt 1 eller vars viskositet eller densitet faller inom ramen för definitionen på marina destillats viskositet och densitet enligt tabell 1 i ISO 8217 (1996),

4)

förbränningsanläggning en anläggning i vilken bränsle oxideras för att den frigjorda värmen skall kunna utnyttjas.

3 §Svavelhalten i tung brännolja

Svavelhalten i tung brännolja som används i Finland får vara högst 1,00 viktprocent.

Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas dock inte på tung brännolja som används i

1)

förbränningsanläggningar med en bränsleeffekt som överstiger 50 megawatt och på vilka statsrådets beslut om begränsning av svaveldioxidutsläppen tillämpas,

2)

förbränningsanläggningar vars svaveldioxidutsläpp är högst 500 mg/megajoule eller 1 700 mg/Nm 3 med ett syreinnehåll i rökgasen på 3 volymprocent,

3)

oljeraffinaderier, om de genomsnittliga svaveldioxidutsläppen per månad i raffinaderiets alla anläggningar, med undantag förbränningsanläggningar vilkas bränsleeffekt är över 50 megawatt och för vilka tillståndet har beviljats efter den 1 juli 1987, oberoende av bränsletyp eller bränslekombination är högst 1 700 mg/Nm 3 .

4 §Svavelhalten i lätt brännolja

Svavelhalten i lätt brännolja och lätt brännolja för marint bruk som används i Finland får vara högst 0,20 viktprocent och från och med den 1 januari 2004 högst 0,10 viktprocent.

Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas inte på sjötrafik mellan Finland och en stat utanför Europeiska gemenskapen.

5 §Miljöministeriets behörighet att bevilja undantag

Miljöministeriet kan med stöd av 17 § miljöskyddslagen (86/2000) på ansökan bevilja undantag från det som i 3 och 4 § ovan bestäms om bränslets svavelhalt, om ett undantag är nödvändigt

1)

för utveckling, testning och provning av anläggningar, apparatur och maskiner, och det inte orsakar betydande förorening av luften,

2)

på grund av en exceptionell och plötslig förändring i leveransen av råolja eller oljeprodukter, och det inte heller är möjligt för raffinaderierna att uppfylla kraven.

Ett undantag kan beviljas med stöd av 1 mom. 2 punkten för högst 6 månader, om Europeiska gemenskapernas kommission har tillåtit undantag med stöd av rådets direktiv 1999/32/EG om att minska svavelhalten i vissa flytande bränslen och om ändring av direktiv 93/12/EEG.

6 §Bestämningsmetoder

Som referensmetod vid fastställandet av den högsta tillåtna svavelhalten i de bränslen som avses i denna förordning skall för tung brännolja och lätt brännolja för marint bruk ISO-metod 8754 (1992) och PrEN ISO 14596 och för lätt brännolja PrEN 24260 (1987), ISO 8754 (1992) och PrEN ISO 14596 tillämpas. Om resultaten av dessa me§90 toder skiljer sig från varandra skall PrEN ISO 14596 tillämpas.

Den statistiska tolkningen av fastställandet av svavelhalten för lätt brännolja skall utföras enligt ISO-standard 4259 (1992).

7 §Tillsyn

Tillverkare och importörer av tung brännolja och lätt brännolja skall årligen göra upp en redogörelse över mängder av de i denna förordning avsedda flytande bränslen som släppts ut på marknaden i Finland under föregående år och deras svavelhalt. Redogörelsen skall tillställas miljöministeriet senast den 1 april. Den första redogörelsen skall göras för år 2001.

Den som idkar verksamhet som kräver miljötillstånd skall till den regionala miljöcentralen anmäla den årliga mängden använd tung brännolja och dess kvalitet uttryckt genom svavelhalten. Uppgifterna skall lämnas senast den 1 april, om inte på annat sätt bestäms i miljötillståndet för verksamheten.

Tullverket övervakar iakttagandet av denna förordning genom att ta en representativ mängd prover i de lager och distributionsstationer där dessa bränslen uppbevaras, genom att analysera dessa prover och genom att rapportera om resultaten till miljöministeriet.

8 §Miljöministeriets anvisningar

Miljöministeriet kan utfärda allmänna anvisningar om verkställigheten av och tillsynen över denna förordning.

9 §Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den 1 september 2000.

Genom denna förordning upphävs statsrådets beslut av den 13 februari 1992 om begränsning av användningen av högsvavlig tung brännolja (174/1992) , statsrådets beslut av den 21 maj 1992 om svavelhalten i tung brännolja (453/1992) samt statsrådets beslut av den 13 februari 1997 om svavelhalten i dieselolja och lätt brännolja (142/1997) de två sistnämnda besluten jämte ändringar.

Rådets direktiv 1999/32/EG, EGT nr L 121, 11.5.1999, s. 13

Ikraftträdelsestadganden

19.12.2002/1263:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2003.

21.8.2003/768:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2005.

Europeiska parlaments och rådets direktiv: 2003/17/EG, EUT nr L 76, 22.3.2003, s. 10

Till början av sidan