361/1999

Denna lag gäller borgen och pantsättning till säkerhet för andras skulder. Om det i någon annan lag finns bestämmelser som avviker från denna lag skall de tillämpas.

Denna lag tillämpas till den del något annat inte följer av borgens- eller pantsättningsförbindelsen, av praxis som parterna har iakttagit eller av handelsbruk eller annan för parterna bindande sedvänja.

Om inte något annat bestäms nedan, får avvikelser från lagens bestämmelser dock inte göras genom avtal till borgensmannens eller pantsättarens nackdel i de fall då en i denna lag avsedd enskild borgensman eller enskild pantsättare ger en utfästelse till en kreditgivare.

I denna lag avses med

Om borgen inte har ställts som proprieborgen eller något annat inte har avtalats, anses utfästelsen vara enkel borgen.

En borgen som en enskild borgensman har ställt till en kreditgivare är fyllnadsborgen, om krediten har beviljats huvudsakligen för att förvärva eller reparera en bostad eller en fritidsbostad och egendomen i fråga utgör säkerhet för krediten.

Har flera borgensförbindelser ingåtts för samma huvudförpliktelse och har något annat inte avtalats, svarar varje borgensman gentemot borgenären för hela huvudförpliktelsen.

En borgensförbindelse anses omfatta förpliktelsens kapital, om det inte har avtalats att den också skall omfatta ränta eller andra extra kostnader.

Borgenären skall underrätta borgensmannen om gäldenärens dröjsmål med betalning inom en månad från det att dröjsmålet började. Gör borgenären det senare, svarar borgensmannen för ränta, dröjsmålsränta eller annan tidsbunden gottgörelse först från det underrättelsen gavs eller avsändes. Om borgenären kan visa att borgensmannen på annat sätt har varit medveten om betalningsdröjsmålet, svarar borgensmannen för gottgörelsen från den tidpunkt då borgensmannen fick kännedom om dröjsmålet.

I en generell borgen skall bestämmas det högsta belopp som borgensmannens ansvar omfattar samt den tid borgen gäller eller den tid i fråga om vilken borgensmannen blir ansvarig för huvudförpliktelser som då uppkommer eller förfaller till betalning.

Om en generell borgensförbindelse inte har begränsats enligt 1 mom., svarar borgensmannen för en huvudförpliktelse endast om borgensförbindelsen har ingåtts i samband med att huvudförpliktelsen ingicks eller om förpliktelsen hade uppkommit innan borgen ställdes och borgensmannen då var medveten om den.

Avvikelse från bestämmelserna i denna paragraf kan inte göras till borgensmannens nackdel, om borgensmannen är en fysisk person.

Borgensmannen kan så länge en generell borgen gäller bestämma en tidpunkt efter vilken han inte svarar för nya huvudförpliktelser. Begränsningen träder i kraft när borgensmannens meddelande om den har nått borgenären, om inte en senare tidpunkt har angetts i meddelandet.

Bestämmelserna i 1 mom. tillämpas också på borgen som har ställts för en sådan kontokredit där borgenärens fordran varierar enligt hur mycket kredit som faktiskt utnyttjas.

En enskild borgensmans ansvar gentemot en kreditgivare kan jämkas, om beloppet av den huvudförpliktelse som borgensmannen skall betala är oskäligt högt i förhållande till borgensmannens ekonomiska ställning och kreditgivaren när borgen ställdes kände eller borde ha känt till att borgensmannens ansvar står i uppenbart missförhållande till hans möjligheter att klara av betalningsförpliktelsen. Vid jämkningen skall hänsyn tas till borgensmannens ålder, betalningsförmåga och andra omständigheter när borgen ställdes och därefter.

Angående jämkning av en enskild borgensmans ansvar gäller dessutom 4 kap. konsumentskyddslagen (38/1978) . Angående jämkning av oskäliga villkor gäller i övrigt 36 § lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (228/1929) . (24.5.2002/392)

En enskild borgensmans skyldighet att till kreditgivaren betala till huvudförpliktelsen hörande dröjsmålsränta eller någon annan tidsbunden gottgörelse som grundar sig på dröjsmål med betalningen kan jämkas enligt 11 § räntelagen (633/1982) . (3.5.2002/342)

En ändring av villkoren för huvudförpliktelsen till borgensmannens nackdel binder inte borgensmannen, om han inte har gett sitt samtycke till ändringen eller om borgen inte har ställts i form av generell borgen.

Utan borgensmannens samtycke kan avtal dock träffas angående förlängning av betalningstiden eller andra ändringar av villkoren för huvudförpliktelsen, om verkningarna för borgensmannens ansvar är små eller om grunden för ändringen har preciserats i samband med huvudförpliktelsen.

Borgensmannen svarar för huvudförpliktelsen gentemot en borgenär på vilken fordran har övergått. Den som har ställt generell borgen svarar inte utan särskild utfästelse för de fordringar som uppkommer efter att huvudförpliktelsen har övergått eller som den borgenär som har tagit emot överlåtelsen hade innan huvudförpliktelsen övergick.

En borgensman som har ställt generell borgen svarar inte för de av gäldenärens förpliktelser beträffande vilka fordran har överförts på den borgenär som har erhållit denna borgen.

En borgensman som har ställt generell borgen svarar för förpliktelser som har uppkommit efter att den sammanslutning som är borgenär har ändrat bolagsform. För förpliktelser som har uppkommit efter delning eller fusion svarar borgensmannen endast ifall han har underrättats om delningen eller fusionen och om möjligheten enligt 6 § att begränsa ansvaret och ifall han inte inom en i underrättelsen nämnd tid om minst en månad har meddelat borgenären att ansvaret begränsas.

Om ett annat kreditinstitut eller en annan sammanslutning fusioneras med ett kreditinstitut som avses i 1 kap. 7 § 1 mom. i kreditinstitutslagen (610/2014) , svarar en borgensman som har ställt generell borgen för kreditinstitutet också för förpliktelser som har uppkommit efter fusionen, även om en underrättelse enligt 1 mom. inte har gjorts. (8.8.2014/630)

En borgensman som har ställt generell borgen svarar inte för förpliktelser som har uppkommit efter att den sammanslutning som är gäldenär har ändrat bolagsform, fusionerats eller delats. Detta gäller dock inte när ett öppet bolag blir kommanditbolag, ett kommanditbolag blir öppet bolag, ett privat aktiebolag blir publikt aktiebolag eller när ett publikt aktiebolag blir privat aktiebolag.

Om en fysisk person som har ställt borgen inte längre på det sätt som sägs i 2 § 6 punkten hör till organen i en sammanslutning eller stiftelse som är gäldenär eller längre är dess ägare och borgenären har underrättats om detta, skall han efter underrättelsen anses vara enskild borgensman vid tillämpningen av 4 § 2 mom. samt 6, 13 och 14 §.

Innan borgen ställs skall kreditgivaren ge en enskild borgensman en redogörelse för vilka förpliktelser och extra kostnader som borgensförbindelsen omfattar och vilka förutsättningarna är för att betalning skall kunna krävas av borgensmannen samt för övriga omständigheter som har väsentlig betydelse för borgensmannens ställning. Om redogörelsen ges skriftligen, skall den ges senast dagen innan borgen ställs.

Innan borgen ställs skall kreditgivaren underrätta en enskild borgensman om gäldenärens utfästelser och andra omständigheter i anslutning till dennes betalningsförmåga som kan antas ha betydelse för borgensmannen.

Försummar kreditgivaren sin skyldighet enligt 1 mom. eller att enligt 2 mom. ge information om en sådan omständighet som han kände eller borde ha känt till och kan försummelsen antas ha påverkat borgensförbindelsen, kan borgensmannens ansvar jämkas.

En enskild borgensman som har ställt generell borgen skall med sex månaders mellanrum få information av kreditgivaren om huvudförpliktelsens obetalda kapital, ifall det inte har avtalats att borgensmannen utan dröjsmål skall underrättas om nya huvudförpliktelser. Detsamma gäller när en enskild borgensman har gett en kreditgivare en borgensförbindelse som gäller sådan kontokredit enligt vilken kreditgivarens fordran varierar beroende på hur mycket kredit som faktiskt utnyttjas.

Försummar kreditgivaren sin skyldighet enligt 1 mom. och kan försummelsen antas ha påverkat borgensförbindelsen, kan den enskilde borgensmannens ansvar jämkas.

Borgensmannen har rätt att på begäran få upplysningar av borgenären om huvudförpliktelsen.

Kreditgivaren skall medan borgen är i kraft på begäran underrätta en enskild borgensman om gäldenärens utfästelser och andra omständigheter i anslutning till dennes betalningsförmåga som kan antas ha betydelse för borgensmannen. Informationsplikten enligt detta moment gäller endast sådana omständigheter som kreditgivaren känner till och som borgensmannen kan upplysas om utan särskilda utredningar eller beträffande vilka kreditgivaren kan skaffa upplysning från kreditupplysningsregister som denne har tillgång till. Kreditgivaren har rätt att av borgensmannen få en skälig ersättning för kostnaderna för att lämna upplysningarna.

Försummar borgenären sin informationsplikt enligt 1 eller 2 mom. och kan försummelsen antas ha påverkat borgensförbindelsen, kan borgensmannens ansvar jämkas.

Borgensmannens ansvar gentemot borgenären upphör när huvudförpliktelsen är betald eller när den annars har upphört.

I lagen om återvinning till konkursbo (758/1991) finns bestämmelser om borgensmannens ställning när en betalning går åter till följd av återvinning.

Om borgenären låter bli att uppge sin fordran i samband med offentlig stämning som gäller gäldenären, i företagssaneringsförfarande som gäller gäldenären, i gäldenärens konkurs eller i något annat förfarande som gäller betalningsoförmåga, befrias borgensmannen från borgensansvaret till den del borgenären genom att bevaka sin fordran hade fått betalning för huvudförpliktelsen ur gäldenärens eller konkursboets tillgångar.

Om borgenären befriar gäldenären eller någon solidariskt ansvarig gäldenär från ansvar utan borgensmannens samtycke, upphör borgensmannens ansvar gentemot borgenären. Om befrielsen gäller endast en del av huvudförpliktelsen eller om den gäldenär som befrias från ansvar endast svarade för en del av huvudförpliktelsen, upphör borgensmannens ansvar till denna del.

Borgenären får hos borgensmannen driva in fordran enligt huvudförpliktelsen på de tidigare villkoren, fastän villkoren för huvudförpliktelsen för gäldenärens vidkommande har ändrats i saneringsförfarande enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner (57/1993) eller lagen om företagssanering (47/1993) eller genom förlikning som avses i 21 kap. i konkurslagen (120/2004) eller genom ett beslut som boutredningsmannen har fattat med stöd av 19 kap. 12 a § i ärvdabalken (40/1965) . (20.8.2004/785)

Om borgenären helt eller delvis befriar en av flera borgensmän som är ansvariga för samma huvudförpliktelse från borgensansvaret, svarar var och en av de andra borgensmännen gentemot borgenären endast för sin egen andel. Andelarna bestäms enligt vilket belopp borgensmännen med stöd av 31 § 1 och 2 mom. sinsemellan svarar för huvudförpliktelsen. Avtal mellan borgensmännen om fördelning av ansvaret beaktas endast om borgenären har känt till det när han befriar en borgensman från ansvar.

Om borgenären avstår från någon annan säkerhet som har ställts för huvudförpliktelsen och som enligt 30 § gällde till förmån för borgensmannen, befrias borgensmannen från borgensansvaret till den del säkerhetens värde hade räckt till för betalning av huvudförpliktelsen. Detsamma gäller om säkerhetens värde sjunker till följd av borgenärens åtgärder eller försummelser.

I borgen får avvikelse göras från bestämmelserna i 1 eller 2 mom., om inte säkerheten enligt lag i första hand ansvarar för betalning av huvudförpliktelsen. Utan borgensmannens samtycke får dessutom en sådan annan borgen eller säkerhet frigöras som har ställts efter att borgensförbindelsen ingicks och som inte förutsattes när borgensförbindelsen ingicks.

Borgensmannens ansvar gentemot borgenären preskriberas tre år efter att huvudförpliktelsen förfallit till betalning, om inte preskriptionen avbryts före det. (15.8.2003/735)

Har borgen ställts för att gälla en bestämd tid, förlorar borgenären sin rätt gentemot borgensmannen, om han inte kräver betalning av borgensmannen innan denna tid löper ut.

En borgensförbindelse preskriberas dessutom i enlighet med 8 § lagen om preskription av skulder (728/2003) tio år efter att förbindelsen ingicks. (15.8.2003/735)

En enskild borgensman befrias från borgensansvaret gentemot en kreditgivare, om kreditgivaren i stället för borgensförbindelsen ges en annan borgensförbindelse eller någon annan säkerhet som bedöms vara tillräcklig för att täcka huvudförpliktelsen. Kreditgivaren är dock inte skyldig att godkänna någon annan borgen än borgen av ett sådant samfund som avses i 3 kap. 44 § utsökningslagen (37/1895) . (27.6.2003/686)

Den nya borgensförbindelse eller säkerhet som avses i 1 mom. träder i stället för den tidigare borgensförbindelsen så att de inbördes ansvarsförhållandena mellan dem som ställt borgen eller säkerhet för samma huvudförpliktelse inte förändras.

Vid enkel borgen får borgenären kräva betalning av borgensmannen när huvudförpliktelsen har förfallit till betalning och

Vid proprieborgen får borgenären kräva betalning av borgensmannen när huvudförpliktelsen har förfallit till betalning.

Vid fyllnadsborgen får borgenären kräva betalning av borgensmannen när säkerheten har sålts eller när det vid utsökning har konstaterats att det finns hinder mot att sälja säkerheten. Borgensmannen blir också betalningsskyldig, om han efter att huvudförpliktelsen har förfallit till betalning har meddelat borgenären att han inte kräver att säkerheten säljs.

Om gäldenären i samband med skuldsanering för privatpersoner eller företagssanering behåller egendom som utgör säkerhet, får borgenären kräva betalning av den som ställt fyllnadsborgen endast beträffande den del av huvudförpliktelsen som inte blir betald enligt betalningsprogrammet. Borgensmannen svarar dock inte för dröjsmålsränta som medan betalningsprogrammet gäller skulle belöpa sig på den skuld som gäldenären skall betala. Om säkerheten senare realiseras, får borgenären kräva betalning av borgensmannen enligt de tidigare villkoren med undantag för ovan nämnd dröjsmålsränta.

Om särskilda uppsägningsåtgärder gentemot gäldenären krävs för att huvudförpliktelsen skall förfalla till betalning, får borgenären kräva betalning av borgensmannen endast om uppsägningsåtgärden har riktats mot både gäldenären och borgensmannen. Om huvudförpliktelsen skall uppfyllas först efter en bestämd tid efter att skulden förföll, blir borgensmannen betalningsskyldig när denna tid har förflutit också efter den uppsägningsåtgärd som riktats mot honom.

Har gäldenären försatts i konkurs, får borgenären kräva betalning av borgensmannen utan att uppsägningsåtgärder riktas mot gäldenären. Detsamma gäller, om förfarande enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner eller lagen om företagssanering har inletts för gäldenärens vidkommande eller ett interimistiskt förbud beträffande huvudförpliktelsen har meddelats i sådant förfarande.

Om huvudförpliktelsen har sagts upp till följd av gäldenärens betalningsdröjsmål, har en enskild borgensman rätt att betala huvudförpliktelsen till kreditgivaren i enlighet med de betalningsvillkor som skulle ha gällt om inte skulden hade förfallit till betalning i förtid. Ett villkor för detta är att den enskilde borgensmannen betalar det försenade beloppet inom en minst en månad lång frist som kreditgivaren bestämmer och att sådan annan borgen eller säkerhet ställs för huvudförpliktelsen som bedöms vara tillräcklig för att täcka huvudförpliktelsens kapital. Kreditgivaren är dock inte skyldig att godkänna någon annan borgen än borgen av ett sådant samfund som avses i 3 kap. 44 § utsökningslagen. Det som sägs ovan gäller också om huvudförpliktelsen har sagts upp till följd av befarat dröjsmål hos gäldenären eller någon annan jämförbar orsak.

Huvudförpliktelsen anses ha förfallit till betalning för gäldenären och andra borgensmän fastän en enskild borgensman i enlighet med 1 mom. betalar huvudförpliktelsen enligt betalningsvillkoren för det ursprungliga avtalet.

Borgensmannen får betala en förfallen huvudförpliktelse under samma förutsättningar som gäldenären. Borgensmannen får också betala en huvudförpliktelse som inte har förfallit, om gäldenären hade haft rätt att i förtid säga upp skulden till betalning. Borgensmannen har rätt att betala med pengar även om gäldenären har förbundit sig till en prestation av något annat slag.

Om borgenären till följd av gäldenärens avtalsbrott har rätt att säga upp huvudförpliktelsen, får borgensmannen fullgöra huvudförpliktelsen. Borgenären har då inte rätt att av borgensmannen kräva mer än vad gäldenären hade varit skyldig att prestera, om borgenären hade sagt upp huvudförpliktelsen.

Vad som nämns i 2 mom. gäller också om gäldenären har försatts i konkurs eller om förfarande enligt lagen om skuldsanering för privatpersoner eller lagen om företagssanering har inletts för gäldenärens vidkommande.

Borgensmannen får fullgöra sin betalning genom att kvitta huvudförpliktelsen mot en fordran som han har på borgenären.

Om borgenären kräver betalning av borgensmannen, får borgensmannen för kvittning använda sådana fordringar som gäldenären har hos borgenären och som borgenären hade fått kvitta huvudförpliktelsen mot. Borgenären skall på begäran av borgensmannen lämna de upplysningar som behövs för kvittning.

Borgensmannen har rätt att av gäldenären få det belopp av huvudförpliktelsen som han på grund av sin borgensförbindelse har betalat till borgenären.

När borgenären har framställt betalningsanspråk gentemot borgensmannen skall gäldenären på begäran av borgensmannen lämna de upplysningar som behövs för att betalningsskyldigheten beträffande huvudförpliktelsen skall kunna konstateras. Om borgensmannen, med beaktande av gäldenärens upplysningar och andra omständigheter, inte har grundad anledning att vägra betala förpliktelsen, får borgensmannen efter betalningen regressrätt gentemot gäldenären, även om gäldenären inte hade varit betalningsskyldig.

Borgensmannen har samma rätt som borgenären att få sin regressfordran betald ur en säkerhet som gäldenären har ställt för huvudförpliktelsen. Har borgensmannen inte betalat hela huvudförpliktelsen eller har säkerheten innan borgensförbindelsen ingicks ställts som säkerhet även för någon annan av borgenärens fordringar, får borgensmannen denna rätt efter borgenärens fordran.

Vid borgen får undantag göras från 1 mom., om inte säkerheten med stöd av lag har primärt ansvar för att skulden betalas.

Har säkerheten ställts av någon annan än gäldenären, får borgensmannen rätt till säkerheten endast om det har överenskommits så angående ansvarsförhållandet mellan borgensmannen och den som har ställt säkerheten.

Om flera borgensförbindelser har ingåtts för en och samma huvudförpliktelse samtidigt eller så att de har varit beroende av varandra och har något annat inte överenskommits om borgensmännens inbördes ansvar, har en borgensman rätt att av varje annan borgensman få en enligt huvudtalet bestämd andel av det belopp som han har betalat på grund av sin borgensförbindelse. Borgensmannen har regressrätt till den del han har erlagt betalning för en förfallen huvudförpliktelse utöver sin egen andel och hans betalning har minskat de andra borgensmännens borgensansvar.

Har flera borgensförbindelser för en och samma huvudförpliktelse ingåtts under olika tider och oberoende av varandra och har något annat inte överenskommits om borgensmännens inbördes ansvar, har en borgensman rätt att av en borgensman som har ställt borgen tidigare få hela det belopp som han har betalat på grund av sin förbindelse. Den som har ställt borgen tidigare har inte regressrätt gentemot den som har gjort det senare.

Har någon av borgensmännen inte betalat regressfordran inom en månad efter att det krävdes av honom eller har det på det sätt som anges i 21 § konstaterats att han är betalningsofömögen, har den borgensman som har betalat skulden rätt att kräva att de andra borgensmännen betalar sin andel av den obetalda regressfordran. Andelarna bestäms mellan borgensmännen i samma förhållande som borgensmännen också annars svarar för regressfordran.

Borgensmannens rätt att av gäldenären eller andra borgensmän få betalning för sin regressfordran uppkommer när han har betalat av på huvudförpliktelsen, dock inte förrän huvudförpliktelsen har förfallit till betalning.

Har inte något annat överenskommits, har borgensmannen rätt att av gäldenären eller andra borgensmän få i 4 § 3 mom. räntelagen (633/1982) avsedd dröjsmålsränta på sin regressfordran räknat från det han fick rätt att driva in sin regressfordran. Om någon av borgensmännen inte ännu har blivit skyldig att betala huvudförpliktelsen, börjar dennes skyldighet att betala dröjsmålsränta en månad efter att regressanspråk har riktats mot honom.

Borgensmannens regressfordran på gäldenären preskriberas på det sätt som gäller för preskription av huvudförpliktelsen i fråga. Regressfordran preskriberas dock tidigast tre år efter att borgensmannen fick rätt att driva in sin regressfordran hos gäldenären.

Borgensmannens regressfordran på en annan borgensman preskriberas tre år efter att han fick rätt att driva in sin regressfordran hos den andra borgensmannen, om inte preskriptionen avbryts före det. (15.8.2003/735)

De upplysningar som avses i 4, 12–14 och 27 § får lämnas till borgensmannen utan hinder av begränsningar som gäller tystnadsplikt avseende borgenären samt utlämnande av personuppgifter.

Borgenären kan skicka i denna lag avsedda meddelanden till borgensmannen per post under den adress som borgensmannen har uppgett för borgenären eller som borgensmannen senare har anmält till Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata eller, i landskapet Åland, till Statens ämbetsverk på Åland. (29.11.2019/1133)

Borgensmannen anses vid tillämpning av 10 § 1 mom., 24 § och 25 § 1 mom. ha fått kännedom om meddelandet den sjunde dagen efter att meddelandet postades.

Vad som sägs i 1 och 2 mom. gäller också yrkanden som borgensmannen ställer enligt 31 § 3 mom. och 32 § 2 mom.

Talan av borgenären mot borgensmannen kan behandlas i samma rättegång där gäldenären krävs på betalning, även om betalningsskyldighet inte ännu har uppstått med anledning av 21 eller 23 §.

När huvudförpliktelsen har förfallit till betalning kan borgensmannen väcka talan mot gäldenären för att få betalning för sin regressfordran, även om han inte har betalat huvudförpliktelsen.

Borgensmannen har rätt att begära verkställighet av en dom som avses i 2 mom. Betalning som gäldenären gjort redovisas till borgensmannen till det belopp som borgensmannen har betalat av huvudförpliktelsen. Resten av betalningen redovisas till borgenären, varvid betalningen minskar borgensmannens borgensansvar. Om en av borgensmannen erhållen dom och en av borgenären erhållen dom angående samma huvudförpliktelse skall verkställas samtidigt, skall vid utsökning borgensmannens dom beaktas endast till den del borgensmannen har betalat huvudförpliktelsen.

Ett villkor enligt vilket en tvist avgörs i skiljeförfarande binder inte en enskild borgensman, om villkoret har avtalats före tvisten.

Om det inte är möjligt att genom avtal göra avvikelser från en bestämmelse i denna lag till en enskild borgensmans nackdel, kan undantag inte heller göras till hans nackdel genom ett avtal enligt vilket lagen i en främmande stat skall tillämpas på borgen som ställts av den enskilde borgensmannen till förmån för kreditgivaren, om denna lag annars skulle tillämpas på borgensförbindelsen.

Angående begränsning av en laghänvisnings verkningar när det gäller bestämmelser om oskäliga avtalsvillkor föreskrivs i 4 kap. 5 § konsumentskyddslagen. (24.5.2002/392)

Konsumentombudsmannen övervakar tillämpningen av avtalsvillkor mellan kreditgivare och enskilda borgensmän.

Borgenären har med stöd av tredjemanspant rätt att få betalning ur panten när huvudförpliktelsen har förfallit till betalning.

Har gäldenären ställt säkerhet för samma huvudförpliktelse, får borgenären på de villkor som anges i 23 § kräva betalning för huvudförpliktelsen ur en pant som tillhör någon annan.

I pantsättningsförbindelsen är det tillåtet att avvika från bestämmelsen i 2 mom., om inte säkerheten med stöd av lag i första hand ansvarar för att skulden betalas.

Vad som i 3 § 2 och 3 mom., 4–6 §, 7 § 2 och 3 mom., 8–17 §, 18 § 2 och 3 mom., 19 § 2 mom., 24–30 §, 32 §, 33 § 1 mom. och 34–39 § sägs om borgen gäller i tillämpliga delar tredjemanspant. Vad som i dessa lagrum sägs om enskilda borgensmän gäller också enskilda pantsättare.

Om gäldenären har överlämnat en pant som han äger till någon annan eller denne på något annat sätt har blivit ägare av panten och detta har meddelats borgenären, skall efter meddelandet 4 § 2 mom. samt 13 och 14 § tillämpas på den nya ägaren av panten.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1999.

Genom denna lag upphävs

Om det i någon annan lag eller förordning finns hänvisningar till en bestämmelse eller annars avses en bestämmelse som upphävs genom denna lag, skall motsvarande bestämmelse i denna lag tillämpas på borgen och tredjemanspant i stället för ovan avsedda bestämmelse.

1. Denna lag, med undantag för 3 § 2 mom. samt 7 och 12 §, tillämpas också med de begränsningar som anges nedan på borgen som en enskild borgensman ställt till en kreditgivare innan lagen har trätt i kraft.

2. Lagens 5 § tillämpas först räknat från det att det ansvar utökas som täcks av en generell borgensförbindelse som en enskild borgensman givit en kreditgivare innan lagen har trätt i kraft. Om sådana begränsningar som avses i 5 § inte då har tagits in i borgensförbindelsen, gäller förbindelsen inte gentemot nya huvudförpliktelser.

3. Lagens 10, 11, 16–19, 21–24 §, 26 § 3 mom. och 32–36 § samt, i fråga om pantsättning, 42 § tillämpas även på andra borgensförbindelser som ingåtts innan lagen har trätt i kraft, om inte något annat följer av 4 och 5 mom.

4. Lagens 16–18 § tillämpas inte om sådan försummad bevakning eller sådan befrielse av gäldenären, borgensmannen eller en säkerhet som avses i lagrummen har skett innan lagen träder i kraft. Lagens 19, 21–25, 32 och 33 § tillämpas inte heller, om huvudförpliktelsen har förfallit till betalning innan lagen har trätt i kraft.

5. Lagens 30 och 31 § tillämpas inte på de inbördes ansvarsförhållandena mellan borgensförbindelser eller säkerheter som har ställts innan lagen har trätt i kraft.

6. Vad som i denna paragraf sägs om borgen gäller i tillämpliga delar tredjemanspant som har ställts innan denna lag har trätt i kraft.