678/1998

Specialläkarexamen kan avläggas vid Helsingfors universitet, Kuopio universitet, Tammerfors universitet, Uleåborgs universitet och Åbo universitet.

Specialläkarexamen kan avläggas av den som i Finland har fått rätt eller tillstånd att utöva läkaryrket.

Målet för specialläkarutbildningen är att göra läkaren förtrogen med den vetenskapliga kunskapen inom det egna specialområdet samt ge färdigheter för specialläkares uppgifter inom området, för upprätthållandet av yrkesskickligheten och utvecklandet av det egna specialområdet samt för verksamhet som specialläkare inom social- och hälsovårdens servicesystem. Förutom specialområdet fördjupar sig läkaren under utbildningen också i planeringen och förvaltningen av hälsovården och det yrkesövergripande samarbetet inom hälsovården.

Den utbildning som leder till specialläkarexamen ordnas i form av utbildningsprogram, som i form av handledda studier på heltid tar fem eller sex år i anspråk.

Av de gemensamma avsnitten av studierna inom två eller flera utbildningsprogram bildas en gemensam stomme, när detta är motiverat på grund av det gemensamma stoffets omfattning och de färdigheter som behövs i en specialläkares uppgifter.

De utbildningsprogram som tar fem år i anspråk är barnneurologi, cancersjukdomar, foniatri, fysiatri, geriatri, hälsovård, idrottsmedicin, klinisk kemi, klinisk mikrobiologi, klinisk neurofysiologi, medicinsk genetik, patologi, radiologi, rättsmedicin, ögonsjukdomar samt öron-, näs- och halssjukdomar.

De utbildningsprogram som tar sex år i anspråk är allmän kirurgi, allmän medicin, anestesiologi och intensivvård, barnkirurgi, barnpsykiatri, barnsjukdomar, endokrinologi, företagshälsovård, gastroenterologi, gastroenterologisk kirurgi, handkirurgi, hjärt- och thoraxkirurgi, hudsjukdomar och allergologi, infektionssjukdomar, inre medicin, kardiologi, klinisk farmakologi och läkemedelsbehandling, klinisk fysiologi och nukleärmedicin, klinisk hematologi, kvinnosjukdomar och förlossningar, kärlkirurgi, lungsjukdomar och allergologi, nefrologi, neurokirurgi, neurologi, oral och maxillofacial kirurgi, ortopedi och traumatologi, plastikkirurgi, psykiatri, reumatologi, rättspsykiatri, ungdomspsykiatri samt urologi.

Undervisningsministeriet beslutar efter att ha hört social- och hälsovårdsministeriet vilka utbildningsprogram som leder till specialläkarexamen universiteten skall ha.

För avläggande av specialläkarexamen skall läkaren

Minst hälften av den utbildningstid som avses i 1 mom. 1 punkten skall fullgöras utanför universitetssjukhuset och av denna tid minst nio månader på en hälsocentral.

Vad som bestäms i 2 mom. gäller med undantag av den utbildningstid som skall fullgöras på en hälsocentral inte utbildningsprogrammen för cancersjukdomar, foniatri, klinisk fysiologi och nukleärmedicin, klinisk kemi, klinisk mikrobiologi, klinisk neurofysiologi, oral och maxillofacial kirurgi, medicinsk genetik, neurokirurgi eller rättsmedicin.

Universitetet kan för ett specialområde bevilja undantag från den utbildningstid enligt 2 mom. som skall fullgöras utanför universitetssjukhuset, dock inte för den utbildningtid som skall fullgöras på en hälsocentral, om centralsjukhusen eller andra sjukhus inte kan anvisa en utbildningsplats inom skälig tid. Innan undantag beviljas skall universitetet be den regionala delegation för specialläkarutbildningen som nämns i 8 § om ett utlåtande i saken. Undantag kan beviljas för högst tre år.

Universitetet kan som sådan utbildning som avses i 1 mom. 1 punkten godkänna den utbildning som avses i förordningen om tilläggsutbildning för läkare inom primärvården (1435/1993) eller en del av den som lämpar sig för utbildningsprogrammet. Universitetet kan som sådan utbildning som ingår i specialläkarexamen godkänna studier eller tjänstgöring som den studerande har genomfört innan den utbildning som leder till examen inleds och tjänstgöring under utbildningens gång i någon annan tjänst, befattning eller uppgift än den universitetet godkänt.

Undervisningsministeriet utfärdar vid behov närmare anvisningar om ordnandet av utbildningen och om det riksomfattandet förhöret.

I frågor som gäller specialläkarutbildningen fungerar den delegation som avses i 41 § i lagen om yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården (559/1994) eller en sektion av delegationen som riksomfattande samarbetsorgan.

I anslutning till varje universitet som ger specialläkarutbildning finns dessutom för det regionala samarbetet en regional delegation för specialläkarutbildningen. Medlemmarna i delegationen utses av universitetet, samkommunerna för specialupptagningsområdets sjukvårdsdistrikt samt av verksamhetsenheterna inom primärvården och mun- och tandvården.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 26 juli 1985 om specialläkarexamen (691/1985) jämte ändringar. Den upphävda förordningens 3 a § 3 mom. tillämpas dock till den 31 december 2002.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.

De som när denna förordning träder i kraft studerar för specialläkarexamen enligt den förordning som upphävts har rätt att övergå till att studera enligt denna förordning eller fortsätta sina studier enligt den upphävda förordningen. En studerande övergår dock till att studera enligt denna förordning om han inte har avlagt examen enligt den upphävda förordningen före utgången av 2005. Universiteten beslutar om övergångsarrangemangen.

En studerande kan för en examen enligt denna förordning räkna sig till godo studieprestationer som har ingått i studier enligt den förordning som upphävts.

Den som senast den 31 december 1999 har slutfört ett utbildningsprogram enligt 3 a § 1 mom. i den upphävda förordningen får slutföra ett sådant utbildningsprogram som avses i samma paragrafs 2 mom. förutsatt att han inte tidigare har slutfört något sådant utbildningsprogram och att han anmäler sig till utbildningsprogrammet senast den 31 augusti 1999. (30.12.1998/1195)

På studerande som enligt 1 och 3 mom. studerar inom utbildningsprogram enligt den upphävda förordningen tillämpas i tillämpliga delar bestämmelserna i den upphävda förordningen. (30.12.1998/1195)