1367/1997

Skador, som rovdjur har förorsakat jordbruk, husdjur och uppfödda djur, ersätts av statens medel inom ramen för budgeten i enlighet med vad nedan föreskrivs.

I detta beslut avses:

För skada på odling kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar det gängse värdet av den förlorade avkastningen, varvid dock inbesparade skördekostnader beaktas såsom avdrag.

För skada på djur kan ersättning betalas högst för de veterinärkostnader vården av djuret orsakat samt ett belopp som motsvarar förlusten av avkastningen. Vid fastställandet av ersättningsbeloppet beaktas det värde djuret hade efter skadan såsom avdrag.

För djur som dödats eller för djur som avlivats på grund av skada kan ersättning betalas till ett belopp som högst motsvarar djurets gängse värde, varvid dock den del av djuret som har kunnat användas beaktas såsom avdrag.

För skada på honungsskörd kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar skördens gängse värde, varvid dock inbesparade skördekostnader beaktas såsom avdrag.

För skada som förorsakats hållande av djur kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar kostnaderna för reparation av de skadade stängslen, byggnaderna eller andra motsvarande konstruktioner.

För skada på hund kan ersättning betalas endast i det fall att hunden har befunnit sig på ägarens eller innehavarens gård eller i hans trädgård eller annars i ett för hunden avsett utrymme eller att den, då skadan inträffade, under uppsikt har använts för jakt, vallning, bevakning eller annan med dessa jämförbar uppgift. Ersättning betalas inte om hunden använts för jakt på det rovdjur som förorsakat skadan eller i en motsvarande situation.

Ersättning betalas inte för skada som förorsakats djur som hållits i viltvårdssyfte.

Vid anmälan, värdering, ansökan om ersättning, beslut om ersättning samt betalning av ersättning iakttas i övrigt i tillämpliga delar vad som föreskrivs om skada på jordbruk som orsakats av hjortdjur i statsrådets beslut om ersättning för skador orsakade av hjortdjur (319/1982).

För skada på ren kan ersättning betalas högst till ett belopp som motsvarar det dubbla gängse värdet för den dödade eller på grund av skadan avlivade renen, varvid dock den del av djuret som har kunnat användas beaktas såsom avdrag.

Renbeteslaget skall efter att ha fått kännedom om skada på ren ta vara på öronen och märka ut skadeplatsen i terrängen samt ofördröjligen anmäla skadan och antalet skadade renar till landsbygdsnäringsmyndigheten i kommunen och till den lokala jaktvårdsföreningen.

Landsbygdsnäringsmyndigheten i kommunen kan vid behov verkställa undersökning av skadefallsplatsen i terräng. Vid undersökningen har företrädare för renbeteslaget och för jaktvårdsföreningen rätt att närvara samt rätt att till undersökningsprotokollet foga sin egen uppfattning om skadan. För verkställandet av undersökningen betalar renbeteslaget landsbygdsnäringsmyndigheten av vederbörande kommun fastställt arvode. Arvodet inklusive resekostnader får uppgå till högst 500 mark per terrängundersökning.

Renbeteslaget skall inlämna ansökan om ersättning till landsbygdsnäringsmyndigheten senast inom en månad efter att skadan kommit till kännedom. Ansökan skall innehålla uppgifter om renägaren, slag av ren samt den sökandes uppfattning om skadegöraren.

Önskar renägaren själv ansöka om ersättning för skada på ren skall han meddela sin avsikt till renbeteslaget och vid behov sörja för de uppgifter som enligt 8 § ålagts renbeteslaget.

Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet skall sända en skadeberäkning gällande kommunens område till vederbörande arbetskrafts- och näringscentral, som skall sända ett sammandrag för januari-juni och för juli―december av skadebeloppen jämte sitt eventuella egna utlåtande till jord- och skogsbruksministeriet.

Beslut om ersättningsbeloppets storlek fattas av kommunens landsbygdsnäringsmyndighet, som också betalar ut ersättningen till renägaren inom ramen för de medel som jord- och skogsbruksministeriet har anvisat för ändamålet samt i enlighet med de anvisningar ministeriet utfärdar. Om det inte går att få klarhet ifråga om renägaren betalas ersättningen till renbeteslaget.

Vid beslut om ersättningens storlek beaktas ersättning, som utgår på grundvalen av försäkring, såsom avdrag.

Ersättning utgår inte för utgifter som har åsamkats sökanden med anledning av värderingen av skadan.

Understiger beloppet av den ersättning som med anledning av skadefallet skall betalas till sökanden 1 000 mark, utgår ingen ersättning. Härvid anses alla skador, som rovdjur under ett och samma år har åsamkat samma sökande, såsom ett och samma skadefall.

Ersättning betalas inte för skada som åsamkats staten, kommun eller församling.

Ersättning kan minskas eller helt förvägras om den som har lidit skadan utan orsak har vägrat medverka till att förebygga skadans uppkomst.

Vid utgivande av ersättning iakttas i övrigt i tillämpliga delar vad i lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter ifråga om landsbygdsnäringar (1336/1992) är föreskrivet.

Närmare bestämmelser om tillämpningen av detta beslut utfärdas vid behov av jord- och skogsbruksministeriet.

Detta beslut träder i kraft den 1 januari 1998 och tillämpas på skador, som anmäls till värdering efter nämnda tidpunkt.

Genom detta beslut upphävs statsrådets beslut om ersättning för skador, förorsakade av rovdjur (259/1986).