1200/1996

Det regionala målprogram för skogsbruket som nämns i 4 § skogslagen skall innehålla

När målprogrammet utarbetas skall skogscentralen samarbeta med de viktigaste skogsbruksinstanserna inom området samt med miljövårdsmyndigheterna och med andra intressenter som behövs för utarbetandet av programmet. Forststyrelsen skall delta i utarbetandet av programmet beträffande den mark som är i dess besittning.

Målprogrammet ses över med högst fem års mellanrum.

Åtgärder för anläggande av plantbestånd enligt 8 § 2 mom. skogslagen är röjning av träd och buskar som hindrar anläggandet av plantbestånd samt markberedning. Om vattenhushållningen på torvmark har förändrats så pass mycket på grund av förnyelseavverkningen att åstadkommandet av ett plantbestånd enligt 8 § 1 mom. skogslagen äventyras, omfattar åtgärderna även reglering av vattenhushållningen.

Vid förnyelse av skog genom odling hör dessutom plantering och sådd till anläggningsåtgärderna. Vid förnyelse genom odling skall användas tillräckligt med skogsodlingsmaterial som till sitt ursprung och även andra egenskaper lämpar sig för förhållandena på förnyelseytan.

Vid naturlig skogsförnyelse är åtgärder enligt 8 § 3 mom. skogslagen som upprätthåller förutsättningarna för plantsättning markberedning, röjning av träd och buskar som hindrar plantsättningen samt gräs-, hö- och slybekämpning.

Vid naturlig skogsförnyelse ska det på förnyelseytan finnas en tillräcklig mängd sådana naturligt uppkomna plantor och vid behov kompletterande odlingsplantor som har förutsättningar att utvecklas till ett plantbestånd som avses i 8 § 1 mom. i skogslagen inom följande tider:

(29.5.2008/377)

Vid uppskattning av vad som är en rimlig tid enligt 8 § 1 mom. skogslagen för åstadkommande av ett sådant plantbestånd vars utveckling inte är omedelbart hotad av annan vegetation skall beaktas förnyelseytans klimatologiska läge, de huvudsakliga trädslagen i plantbeståndet samt förnyelseytans bördighet och ytvegetation.

En förnyelseavverkning anses vara avslutad när avverkningen är så långt framskriden att den lucka som förutsätts för skogsförnyelse har uppkommit på hygget eller det inte längre finns ett utvecklingsdugligt trädbestånd enligt 5 § 2 mom. skogslagen på avverkningsområdet.

Ett plantbestånd är utvecklingsdugligt i ekonomiskt hänseende på det sätt som avses i 8 § 1 mom. skogslagen när plantorna av plantbeståndets huvudsakliga trädslag vad kvaliteten och måtten beträffar har förutsättningar att utvecklas till ett i ekonomiskt hänseende värdefullt skogsbestånd samt när det på förnyelseytan finns nödvändigt antal plantor tillräckligt jämt fördelade.

Vid prövning av om den skyldighet att åstadkomma återväxt som avses i 8 § 1 mom. i skogslagen förfaller skall det beaktas om sådana åtgärder enligt 2 § i denna förordning som är att betrakta som rimliga har vidtagits vid en tidpunkt som ur skogsvårdssynvinkel är riktig och om tillräcklig omsorg då har iakttagits samt om en misslyckad förnyelse har berott på en sådan förödelse i naturen som det rimligtvis inte har varit möjligt att bereda sig på i förväg.

Det ministerium som är behörigt i skogsbruksfrågor kan meddela närmare föreskrifter om de åtgärder som avses i 8 § 5 mom. skogslagen och om tidsfristen för genomförande av dem samt om den rimliga tiden för åstadkommande av plantbestånd och om grunderna för bedömning av plantbestånd.

I 10 § 2 mom. skogslagen avses med i momentets

De särskilt viktiga livsmiljöer som avses i 10 § 2 mom. skogslagen anses befinna sig i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om detta när deras med tanke på den biologiska mångfalden väsentliga särdrag har bevarats trots människans tidigare verksamhet eller när livsmiljön har behandlats i enlighet med de föreskrifter som det ministerium som är behörigt i skogsbruksfrågor har meddelat med stöd av 10 § 4 mom. skogslagen. Närmiljöerna för de småvatten som avses i 10 § 2 mom. 1 punkten skogslagen kan anses vara i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd även när vattnets kvalitet i småvattnen har försämrats eller strömförhållandena har förändrats på grund av människors verksamhet.

I den anmälan om användning av skog som avses i 14 § skogslagen skall ges följande uppgifter:

I anmälan om användning av skog kan utöver de uppgifter som nämns i 1 mom. ingå uppgifter om hur man avser att i samband med den planerade åtgärden trygga allmänna förutsättningar för bevarandet av livsmiljöer som är utmärkande för skogarnas biologiska mångfald även på andra ställen än de områden som avses i 10 § 2 och 3 mom. skogslagen.

Till den del de uppgifter som avses i 1 mom. framgår av den skogsbruksplan eller en annan plan som står till skogscentralens förfogande, kan det i anmälan om användning av skog hänvisas till nämnda plan.

Polismyndigheten är skyldig att vid behov ge handräckning i ärenden som gäller verkställigheten av skogslagen och tillsynen över att lagen iakttas.

Anmälan om användning av kan görs skriftligt eller elektroniskt. Anmälan anses ha tillställts skogscentralen när den har inkommit till något av skogscentralens verksamhetsställen eller när motsvarande uppgifter har tillställts någon av skogscentralens anställda.

Den skyldighet att förnya skogen efter avverkning som bestäms i 2 § 3 mom. lagen om enskilda skogar (412/1967) förfaller, om skogscentralen inte senast den 31 december 2002 har ingått en överenskommelse enligt 20 § 2 och 3 mom. skogslagen om korrigerande åtgärder eller har utfärdat ett beslut enligt 20 § 2 mom. skogslagen om korrigerande åtgärder eller vidtagit åtgärder som avses i 3 mom. i nämnda paragraf. (15.11.2001/987)

Anmälan om användning av skog behöver inte göras i fråga om avverkningar som har inletts före skogslagens ikraftträdande och som slutförs senast den 31 december 1997, om en avverkningsanmälan enligt 7 § lagen om enskilda skogar har gjorts om avverkningen eller om det är fråga om en avverkning enligt en avverknings- och förnyelseplan som skogsnämden eller skogscentralen har godkänt för viss tid. Anmälan om avverkning av skog behöver inte heller göras i fråga om sådana avverkningar som slutförs senast den 31 december 1997, om det inte för avverkningen krävs någon avverkningsanmälan eller någon i lagen om enskilda skogar avsedd avverknings- och förnyelseplan.

Det ministerium som är behörigt i skogsbruksfrågor meddelar vid behov närmare föreskrifter och anvisningar om verkställigheten av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.

Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Förordningen om enskilda skogar (300/1991) tillämpas fortfarande i de fall när den genom skogslagen upphävda lagen om enskilda skogar skall tillämpas.

Till dess statsrådets beslut om skyddsskogsområden enligt 12 § skogslagen (1093/1996) har utfärdats, är sådana skyddsområden som avses i nämnda lagrum de skyddsskogsområden i Enontekis, Enare, Kittilä, Kolari, Muonio, Salla, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki kommuner i Lapplandslän vilkas rår har uppgåtts och markerats i terrängen vid lantmäteriförrättning nr 823, som införts i fastighetsregistret den 13 december 1979.