21/1995

Syftet med denna lag är att främja en sådan användning av bannätet att de nationalekonomiska och transportekonomiska kostnaderna sjunker genom att järnvägsföretagen ges möjlighet att förfoga över en konkurrenskraftig trafikled.

Lagen stadgar om besittningen över det statsägda bannätet, ansvarsförhållandena mellan järnvägsföretagen och banhållaren, rätten att använda bannätet, ansvaret för järnvägstrafikens säkerhet och de myndigheter som ansvarar för banhållningen.

Banhållningen omfattar underhåll och byggande av banor och därtill hörande byggnader, konstruktioner och anordningar, inklusive säkerhets-, trafiklednings- och elektrifieringssystem samt av den fasta egendom som banhållningen behöver.

Statens banor underhålls och byggs i den omfattning som de i statsbudgeten anvisade anslagen och övrig finansiering tillåter.

Banavgiften används till finansiering av banhållningen och den beaktas i statsbudgeten.

Med järnvägsföretag avses i denna lag ett bolag eller en annan sammanslutning vars huvudsakliga verksamhet består i att tillhandahålla järnvägstransporttjänster och som besitter de dragfordon som behövs för transporterna samt innehar tillstånd att idka verksamheten ( koncession ).

Rätt att använda bannätet kan ges ett järnvägsföretag som beviljats koncession i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Rätt att använda bannätet i inrikes järnvägstrafik kan beviljas enbart det aktiebolag som bildats för att fortsätta Statsjärnvägarnas verksamhet.

Rätt att använda bannätet i internationell järnvägstrafik mellan stater som är medlemmar i Europeiska unionen eller tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet kan beviljas det aktiebolag som bildats för att fortsätta Statsjärnvägarnas verksamhet, en internationell sammanslutning av järnvägsföretag eller ett järnvägsföretag som sköter internationella kombinerade transporter.

Av järnvägsföretagen uppbärs en årlig banavgift för användningen av bannätet. Grunderna för banavgiften är användningen av bannätet, bannätets nivå och marknadssituationen samt kostnaderna för banhållningen och järnvägstrafikens verkningar på miljön och samhällsekonomin. Trafikministeriet beslutar närmare om grunderna för banavgiften och fastställer banavgiftens storlek.

Banavgiften skall vara skälig och rättvis för alla järnvägsföretag.

Banförvaltningscentralen uppbär banavgiften efter förhandlingar med järnvägsföretaget om detaljerna för betalning av avgiften.

Ett järnvägsföretag skall se till att det finns ett ändamålsenligt utbud på tjänster åtminstone på de inhemska språken och att tjänsterna utvecklas enligt förutsättningarna för affärsverksamheten med beaktande av kundernas, olika landsdelars och hela samhällets behov.

Järnvägsföretaget skall iaktta vad som på något annat ställe i lag stadgas om utövande av järnvägstrafik.

För att trygga säkerheten i järnvägstrafiken skall Banförvaltningscentralen meddela en tågsäkerhetsstadga för handhavandet av trafiken samt andra föreskrifter som behövs för handhavandet av trafiken. Dessutom skall hälsokraven för personer som arbetar med att sköta trafiken samt behörighetskraven för olika uppgifter fastställas.

Vederbörande ministerium beviljar koncession enligt 2 a §, om (23.5.1997/447)

I koncessionen kan tas in nödvändiga villkor som skall iakttas då trafik idkas.

Koncessionen kan återkallas om koncessionshavaren inte längre uppfyller villkoren för erhållande av koncession eller om koncessionshavaren brutit mot koncessionsvillkoren eller andra bestämmelser om järnvägstrafik.

Banförvaltningscentralen beviljar rätt att använda bannätet och ger tillstånd till att inleda trafik när järnvägsföretaget har kommit överens med Banförvaltningscentralen om behövliga administrativa, ekonomiska och tekniska arrangemang.

Ett järnvägsföretag skall ha en ansvarsförsäkring eller ett annat motsvarande arrangemang för sådan skada som vållats någon annan vid idkande av järnvägstrafik och för vilken järnvägsföretaget ansvarar på grundval av lag eller avtal. Det ersättningsansvar som försäkringen åtminstone skall täcka per skadefall kan fastställas genom förordning.

Banförvaltningscentralen är ett ämbetsverk som lyder under trafikministeriet och som sköter banhållningen, förvaltar banhållningens egendom samt sköter trafiksäkerheten och myndighetsuppgifterna i samband med banhållningen. Den kan också uppbära kontrollavgift enligt lagen om kontrollavgift i kollektivtrafik (469/79) och sköta uppgifter i samband med detta i kollektivtrafiken på järnvägarna så som särskilt stadgas. (30.6.1995/905)

Banförvaltningscentralen har en direktion, vars medlemmar utses av statsrådet.

Banförvaltningscentralen skall

Om Banförvaltningscentralen stadgas närmare genom förordning.

Ett järnvägsföretag skall ge Banförvaltningscentralen den information som behövs för upprätthållande och utvecklande av säkerheten i järnvägstrafiken enligt Banförvaltningscentralens föreskrifter.

Banförvaltningscentralen har rätt att av ett järnvägsföretag få för övervakningen nödvändig information om företagets verksamhet och ekonomi.

Järnvägsföretag och andra företag kan bygga anslutningar till statens bannät sedan Banförvaltningscentralen godkänt anslutningsplanen och gett tillstånd för att anslutningen tas i bruk. Företaget och Banförvaltningscentralen skall ingå avtal om underhållet av anslutningen.

De företag som när denna lag träder i kraft har anslutningar till bannätet behöver inte särskilt ansöka om tillstånd för att använda dem.

Banförvaltningscentralen meddelar föreskrifter om de åtgärder som skall vidtas när en olycka inträffar i järnvägstrafiken eller denna hotas av en fara.

Banförvaltningscentralen kan ålägga ett järnvägsföretag och den som tjänstgör inom järnvägstrafiken att medverka i övningar för räddningstjänst och järnvägstrafikens räddningstjänst.

Ett järnvägsföretag skall förbereda sig för undantagsförhållanden genom att delta i beredskapsplaneringen och genom att på förhand förbereda verksamhet i undantagsförhållanden.

Om undersökningen av järnvägsolyckor stadgas i lagen om undersökning av olyckor (373/85) .

Banförvaltningscentralen kan förena ett åläggande eller förbud som givits med stöd av denna lag med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande så som stadgas i viteslagen (1113/90) .

Ändring i ett beslut som Banförvaltningscentralen har fattat med stöd av denna lag kan sökas enligt lagen om ändringssökande i förvaltningsärenden (154/50) . Beslutet skall dock iakttas, om inte högsta förvaltningsdomstolen bestämmer något annat.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.

Statsrådet kan inrätta Banförvaltningscentralen och inleda dess verksamhet så att Banförvaltningscentralen kan inleda beredningen av normer och avtal som hör till dess verksamhetsområde innan lagen träder i kraft. Även andra åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.