658/1994

I denna lag stadgas om statligt stöd till kommuner som råkat i exceptionella ekonomiska svårigheter och om ett förfarande för att säkerställa att en kommun förmår ordna nödvändig basservice för sina invånare och att den klarar av sina ekonomiska förbindelser utan att för längre tid och oskäligt höja uttaxeringen per skatteöre till en nivå som är högre än i andra kommuner.

Inrikesministeriet kan, efter att ha konstaterat att en kommuns ekonomiska situation enligt 1 § förutsätter statligt stöd, godkänna ett lån som ett kreditinstitut beviljat kommunen eller ett masskuldebrevslån som kommunen emitterat genom förmedling av ett kreditinstitut som ett räntestödslån och för lånet bevilja räntestöd av statens medel samt bevilja kommunen konsolideringslån av statens medel enligt vad som stadgas nedan.

I samband med behandlingen av statsbudgeten fattas varje år beslut om räntestödslånens och konsolideringslånens maximibelopp.

Kommunen skall sända ansökan om godkännande som räntestödslån samt om beviljande av räntestöd och konsolideringslån till inrikesministeriet. I ansökan skall villkoren för de lån som föreslås bli räntestödslån specificeras.

Till ansökan skall fogas en av kommunfullmäktige godkänd plan för stabilisering av kommunens ekonomi.

Inrikesministeriet kan som räntestödslån godkänna

Den ränta som kreditinstitutet uppbär på räntestödslånet får vara högst lika stor som den ränta som kreditinstitutet i allmänhet vid tidpunkten i fråga tillämpar på räntestödslån till kommuner.

Räntestödet per år är högst fem procent av det återstående lånekapitalet och det kan utbetalas i fem år. Utbetalningstiden kan på ansökan av kommunen under de förutsättningar som nämns i 1 § förlängas med fem år. För ett lån som lyfts innan beslutet om räntestöd fattades kan räntestöd betalas från beslutsdagen.

Statskontoret betalar på ansökan räntestödet till kreditinstitutet halvårsvis. Räntestöd på masskuldebrevslån betalar statskontoret till kommunen på ansökan, till vilken har fogats räntebetalningskvitto av det kreditinstitut som skött räntebetalningen.

Det räntestöd som kommunen fått återkrävs till staten i en rat ett år efter att räntestödslånet i sin helhet har återbetalts. Inrikesministeriet kan på ansökan av kommunen under de förutsättningar som nämns i 1 § förlänga betalningstiden till högst tre år.

Kreditinstitutet skall meddela statskontoret när den sista amorteringsraten på räntestödslånet har betalts.

Återbetalningstiden för konsolideringslån är högst 15 år, och antalet amorteringsfria år är högst sju. Därefter uppbärs för lånet amorteringar som under de fem första åren varje halvår är två och en halv procent av det ursprungliga lånekapitalet och de följande åren det återstående lånekapitalet som jämnstora amorteringar varje halvår.

På konsolideringslån betalas en ränta som är Finlands Banks referensränta för fem år plus en halv procentenhet. Inrikesministeriet kan sänka räntan med högst fem procentenheter för fem år. Den sänkta räntan kan på ansökan av kommunen, under de förutsättningar som nämns i 1 §, uppbäras under ytterligare fem år.

Det stöd som kommunen fått i form av lägre ränta på konsolideringslån återkrävs till staten ett år efter att konsolideringslånet har betalts i sin helhet. Inrikesministeriet kan på ansökan av kommunen, under de förutsättningar som nämns i 1 §, förlänga betalningstiden till högst tre år.

Ett nytt räntestödslån och ett konsolideringslån skall användas för amortering av skulder som kommunen har upptagit i kreditinstitut eller skulder för vilka ansvaret på grund av borgen eller någon annan förbindelse överförs från ett kreditinstitut till kommunen.

Ett konsolideringslån kan periodiseras så att det lyfts under fem års tid efter beviljandet. Innan kommunen lyfter lånet eller en del av det skall den till statskontoret sända ett meddelande om förfallodag från ett kreditinstitut och, om det är fråga om att ett lån eller en del av ett lån betalas före förfallodagen, en förbindelse från kreditinstitutet att det godkänner betalning i förtid.

Kreditinstitutet och kommunen skall till inrikesministeriet lämna de uppgifter som behövs för att konstatera att räntestödslån och konsolideringslån har använts enligt 8 § 1 mom.

Kommunen skall på förhand inhämta godkännande av inrikesministeriet för väsentliga ändringar i sin plan för stabilisering av ekonomin. Kommunen skall därtill halvårsvis underrätta inrikesministeriet om hur verkställigheten av stabiliseringsplanen framskrider och om mindre ändringar i den.

Om en kommun som fått räntestöd eller konsolideringslån i sin ansökan har lämnat felaktiga uppgifter eller hemlighållit väsentliga omständigheter eller grovt försummat att verkställa de stabiliseringsåtgärder som angivits i ansökan, kan inrikesministeriet avbryta utbetalningen av räntestödet och de olyftna raterna av konsolideringslånet.

Om kommunen har förfarit så som avses i 1 mom., kan inrikesministeriet dessutom bestämma att kommunen omedelbart till staten skall återbetala sina räntestöd och kapitalet av det konsolideringslån som lyfts, samt därtill på beloppet av det räntestöd och konsolideringslån som återbetalas från och med den dag då de lyfts betala en årlig ränta enligt den räntefot som avses i 4 § 3 mom. räntelagen. (3.3.1995/309)

Om kommunen inte längre skäligen förmår klara av sina skyldigheter, skall kommunstyrelsen efter att ha hört kommunfullmäktige till statsrådet göra en framställning om inledande av kommunutredning för tryggande av kommunens verksamhet och den för invånarna nödvändiga basservicen.

Statsrådet kan efter att ha hört kommunfullmäktige fatta beslut om inledande av en kommunutredning också utan framställning av kommunstyrelsen, om kommunen på grund av att stöd har avbrutits och återkrävts och straffränta påförts med stöd av 10 § eller av andra särskilda skäl råkar i en sådan situation som avses i 1 mom. och en viktig allmän fördel kräver detta.

Statsrådet kan fatta beslut om inledande av en kommunutredning oberoende av om kommunen har beviljats stöd enligt 2 § eller inte.

Statsrådet bestämmer i sitt beslut den tid inom vilken kommunutredningen skall göras. Beslutet kan återtas om det inte längre finns orsak att hålla det i kraft.

Inrikesministeriet utnämner för den tid som nämns i statsrådets beslut en kommunutredare i kommunen.

Inrikesministeriet kan, om det finns anledning, entlediga kommunutredaren innan den utsatta tiden löpt ut och utnämna en ny kommunutredare för den återstående tiden.

Inrikesministeriet beslutar om den lön som av statens medel skall betalas till kommunutredaren och uppbär årligen av kommunen de kostnader som staten åsamkats av kommunutredarens verksamhet.

Kommunutredaren skall

Kommunutredaren skall när han utövar sina nedan stadgade befogenheter samarbeta med kommunens myndigheter.

Kommunutredaren har rätt att, utan hinder av vad som stadgas i någon annan lag eller vad som bestäms i någon kommunal stadga,

På kommunutredarens verksamhet som föredragande i kommunens organ tillämpas 27 § 6 mom. kommunallagen.

Om kommunfullmäktige eller kommunstyrelsen i ett ärende som återförts för ny behandling inte ändrar sitt beslut så som kommunutredaren föreslagit, kan kommunutredaren förbjuda att beslutet verkställs och inom 14 dygn överföra ärendet till inrikesministeriet för beslut.

Kommunutredarens verksamhet övervakas av inrikesministeriet, till vilket kommunutredaren skall lämna uppgifter om sin verksamhet samt om hur kommunens ekonomi och verksamhet utvecklas.

I beslut enligt 11 § 1 mom. samt beslut som inrikesministeriet har fattat med stöd av 12 och 15 §§ får ändring inte sökas genom besvär.

På överklagbarheten av kommunutredarens åtgärder enligt 13-15 §§ tillämpas vad 139 § 3 mom. kommunallagen stadgar om ärendenas beredning och verkställighet.

Närmare stadganden om förfarandet i kommunutredningen utfärdas vid behov genom förordning.