362/1994

Såsom inkomststöd enligt lagen om marknadssystemet för lantbruksprodukter (1518/93) kan stöd på basis av åkerareal, arealtillägg och stöd enligt antalet husdjur beviljas i enlighet med detta beslut.

I stöd på basis av åkerareal kan betalas högst 1 600 miljoner mark och i arealtillägg högst 800 miljoner mark. Stödets slutliga sammanlagda belopp bestäms av jord- och skogsbruksministeriet med beaktande av andra användningsbehov beträffande det anslag som anvisats under moment 30.31.41 i statsbudgeten för 1994.

Med gårdsbruksenhet avses i detta beslut ett av en eller flera lägenheter eller lägenhetsdelar bestående gårdsbrukskomplex som omfattar ett driftscentrum och som hör till samma ägare eller innehavare, gemensamt till samma ägare eller innehavare eller till olika ägare under ett ägarbyte som sker etappvis.

Stöd kan betalas till en lantbrukare som den 30 juni 1994 som ägare, arrendator eller på grund av nyttjanderätt som baserar sig på besittningsavtal enligt lagen om renskötsellägenheter (590/69), på testamente, annat arvsrättsligt fång eller annan åtkomsthandling har besuttit en gårdsbruksenhet eller åker som har använts för idkande av lantbruk.

Stöd kan beviljas

En förutsättning för att stöd skall beviljas öppna bolag, kommanditbolag och andelslag är att bolagsmännen i det öppna bolaget, de ansvariga bolagsmännen i kommanditbolaget eller medlemmarna av andelslaget genom att själva delta i arbetet bedriver gårdsbruk. I fråga om aktiebolag förutsätts att mer än hälften av aktiebolagets rösträtt innehas av personer som genom att själva delta i arbetet bedriver gårdsbruk och att dessa personer enligt bolagsordningen har rätt att inom en viss tid inlösa en aktie sedan den med stöd av annat fång än arv, testamente eller avvittring har övergått till någon annan än bolagets aktieägare.

Vid tillämpningen av detta beslut betraktas som makar äkta makar och i 7 § 3 mom. inkomstskattelagen (1535/92) avsedda personer som lever i äktenskapsliknande förhållanden.

Stöd betalas för åkerareal som stödtagaren den 30 juni 1994 innehar och som under växtperioden 1994 har odlats eller genom produktionsinsatser i övrigt använts till lantbruksproduktion eller som har legat i träda enligt normal växtföljd eller för vilken betalas trädespremier i enlighet med jord- och skogsbruksministeriets beslut om trädespremie 1994 (138/94). Stöd betalas också för åker som används i plantskoleproduktion samt åker som används till frukt- och bärodling.

Stöd för husdjur kan betalas enligt det antal husdjur som den 31 mars 1994 fanns på gårdsbruksenheten. Om lantbrukaren på lägenheten har bytts efter den 31 mars 1994, kan stöd för husdjur betalas till den nya ägaren eller innehavaren till gårdsbruksenheten enligt antalet husdjur vid nämnda tidpunkt under förutsättning att det bedrivs husdjursproduktion på lägenheten vid utgången av juni 1994.

Om antalet husdjur den 31 mars 1994 tillfälligt har minskat, kan stöd betalas enligt det genomsnittliga antalet djur år 1993 förutsatt att produktionen är fortgående.

Husdjur som har hållits i strid med tillståndsstadgandena om styrning av husdjursproduktion eller i strid med avtal som ingåtts på grundval av stadgandena om styrning och balansering av lantbruksproduktionen, beaktas inte vid betalning av stöd enligt husdjur.

Stöd betalas inte för en åker som berörs av en sådan förbindelse om nedläggning av lantbruksproduktion som avses i 6 § 2 mom. 3 punkten lagen om avträdelsepension (16/74) eller i 9 § lagen om avträdelseersättning för lantbruksföretagare (1330/92) eller som omfattas av ett produktionsändringsavtal enligt 4 § lagen om styrning av lantbruksproduktionen (446/77), ett avtal om minskad lantbruksproduktion enligt lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83) eller ett sådant avtal om avstående från odling av åkerväxter som avses i 9 § lagen om balansering av lantbruksproduktionen (1261/89), dock inte ett trädesavtal. Inget stöd betalas för åkern om arealen på en sådan åker som avses i 5 § 1 mom. är mindre än tre hektar.

För beviljande av stöd krävs att lantbrukaren eller maken är född 1929 eller senare.

Då det är fråga om en sammanslutning som avses i 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten är en förutsättning för beviljande av stöd att minst en av de lantbrukare som uppfyller kravet på boende eller minst en av bolagsmännen, medlemmarna eller aktieägarna är född 1929 eller senare.

Med ung lantbrukare avses nedan en lantbrukare som själv eller vars make är född 1956 eller senare. Till en sammanslutning enligt 3 § 1 mom. 2 eller 3 punkten kan stöd betalas på samma grunder som till en ung lantbrukare om alla de aktieägare i sammanslutningen som uppfyller kravet på boende enligt 8 § är födda 1956 eller senare.

Stöd kan beviljas om lantbrukaren bor på gårdsbruksenheten eller mätt på en farbar väg högst 12 kilometer från gårdsbruksenhetens driftscentrum. Samma gäller bolagsmän i ett öppet bolag, ansvariga bolagsmän i ett kommanditbolag, medlemmar i ett andelslag samt i fråga om ett aktiebolag sådana personer som avses i 3 § 2 mom. andra meningen.

Om lägenheten ägs eller innehas av flera personer, skall minst en av dessa uppfylla kraven i 1 mom.

Landsbygdsnäringsmyndigheten i kommunen kan av särskilda skäl besluta att stöd betalas även till en sådan lantbrukare som inte uppfyller kravet på boende i 1 mom. Förutsättningen är härvid att lantbrukaren bedriver gårdsbruk självständigt och därav får sin huvudsakliga utkomst.

Ifall en lantbrukare vars lägenhet inte uppfyller den definition på gårdsbruksenhet som avses i 2 § anses betalningsskyldig på grundval av lagen om exportkostnadsavgift enligt åkerarealen, betalas till honom, oberoende av vad som stadgas ovan, stöd på basis av åkerareal, arealtillägg och stöd för husdjur om han bor på högst 12 kilometers avstånd från sina närmaste åkrar.

Tillfällig frånvaro från boningsorten utgör inget hinder för beviljande av stöd. Frånvaron anses tillfällig, om den beror på

Kravet på boende anses inte uppfyllt om frånvaron från gårdsbruksenheten pågår längre än sex månader i följd, ifall inte någon sådan medlem av lantbrukarens familj som deltar i skötseln av gårdsbruksenheten bor på gårdsbruksenheten eller i närheten av den.

Det sammanlagda beloppet av lantbrukarens beskattningsbara inkomster, som avses i detta beslut, fås genom sammanräkning av de beskattningsbara inkomster som i olika kommuner fastställts för lantbrukaren och maken vid kommunalbeskattningen för 1992. Om någondera av dem är delägare i ett eller flera dödsbon, öppna bolag eller kommanditbolag som 1992 skall beskattas som särskild skattskyldig, hänförs till det sammanlagda beloppet även den del av deras beskattningsbara inkomster som motsvarar deras andel i dem, till den del som inkomsterna inte ingår i lantbrukarens eller makens skattepliktiga inkomst.

Makens inkomster beaktas inte om äktenskapet ingåtts efter år 1992. Till en minderårigs beskattningsbara inkomster skall också räknas det ovan avsedda sammanlagda beloppet av en förälders eller adoptivförälders beskattningsbara inkomster, om han eller hon svarar för omvårdnaden om den minderårige.

Då lägenheten ägs eller innehas av flera personer, betraktas som sammanlagt belopp av de beskattningsbara inkomsterna de hopräknade beskattningsbara inkomster som hänför sig till den delägare och hans make som har de högsta inkomsterna. Härvid beaktas endast de delägare som själva eller vilkas makar bor på gårdsbruksenheten eller på högst 12 kilometers avstånd från enhetens driftscentrum.

Om den mest beskattade delägare eller hans make som nämns i 3 mom. inte arbetar på gårdsbruksenheten, kan kommunens landsbygdsnäringsmyndighet i enskilda fall på basis av skälighetsbedömning medge undantag från vad som sägs i nämnda moment och godkänna att stödet fastställs på grundval av någon annan delägares och hans makes inkomster.

Från de beskattningsbara inkomsterna avdras likväl arv eller gåva som i kommunalbeskattningen räknats som skattepliktig inkomst.

Stöd betalas för 75 procent av åkerareal som avses i 5 § 1 mom. Stöd betalas dock för hela åkerarealen om stödtagaren har lagt i träda minst 25 procent av den åkerareal som avses i 5 § lagen om exportkostnadsavgift enligt åkerarealen (1314/90, ändr. 21/92, 1335/92 och 1524/93). Med träda jämställs i dylika fall en sådan beskogning som avses i 7 § 3 mom. sista meningen i den sistnämnda lagen och andra fall där produktionen på en åker bestående läggs ned.

Stöd betalas inte på basis av en sådan areal i fråga om vilken exportkostnadsavgift skall bestämmas enligt lagen om exportkostnadsavgift enligt åkerarealen.

Stöd betalas med en halv hektars noggrannhet genom att de sammanlagda mängden avrundas nedåt.

Till en ung lantbrukare betalas i stöd 750 mark per hektar. Beloppet per hektar i fråga om stöd som betalas till andra lantbrukare bestäms av jord- och skogsbruksministeriet sedan storleken på det anslag som kan disponeras för ändamålet och den åkerareal som omfattas av stödet har utretts.

Stödet betalas förhöjt för åkerareal där det odlas råg, vete, korn och havre. Till förhöjningen används medel 250 miljoner mark. Jord- och skogsbruksministeriet beslutar storleken av det stöd som betalas per hektar.

Grunderna för bestämmande av arealtillägg är de per gårdsbruksenhet uträknade fördelningsenheter som bestäms enligt 5 och 6 §§ på basis av åkerareal och antalet husdjur. Inget arealtillägg betalas om åkerarealen på gårdsbruksenheten överstiger 50 hektar.

Om det sammanlagda belopp av beskattningsbara inkomster som avses i 10 § är högst 90 000 mark, betalas arealtillägget till fullt belopp per fördelningsenhet. När det sammanlagda beloppet överstiger 150 000 mark, betalas inget arealtillägg.

När det sammanlagda beloppet av inkomsterna överstiger 90 000 mark sänks arealtillägget som följer:

Arealtillägget betalas förhöjt med 40 procent om det är fråga om en sådan ung lantbrukare som avses i 7 § 3 mom. Vidare krävs att det sammanlagda beloppet av lantbrukarens och hans makes beskattningsbara inkomster uppgår till högst 90 000 mark. Om de nämnda inkomsterna tillsammans överstiger 90 000 mark, betalas inte förhöjt arealtillägg, men 60 000 mark av de beskattningsbara inkomsterna lämnas utan avseende.

Fördelningsenheterna utgående från åkerarealen bestäms enligt följande:

Husdjuren på en gårdsbruksenhet beaktas vid beräkningen av antalet fördelningsenheter ända upp till sammanlagt 15 fördelningsenheter som följer:

Om det sammanlagda antalet fördelningsenheter för husdjur inom regionerna 1 och 6 som nämns i 19 § är mindre än två och det sammanlagda antalet inom regionerna 2-5 mindre än tre, betalas inget arealtillägg för husdjurs del.

Arealtillägget beräknas så att fördelningsenheterna utgående från åkerareal och husdjur räknas samman och det erhållna antalet fördelningsenheter avrundas med en fördelningsenhets noggrannhet nedåt till närmaste hela fördelningsenhet.

Det antal fördelningsenheter som avrundats enligt 1 mom. multipliceras med det markbelopp som jord- och skogsbruksministeriet har fastställt per fördelningsenhet. Det arealtillägg som har erhållits på detta sätt sänks eller höjs enligt vad som stadgas i 14 §.

Ett arealtillägg som beräknats enligt 17 § utgår regionvis höjt så att arealtilläggets belopp inom den region 4 som nämns i 19 § (Mellersta Finland) är 10 procent och inom region 3 (Norra Finlands södra zon) 20 procent, inom region 2 (Norra Finlands mellanzon) 30 procent och inom region 1 (Norra Finlands norra zon) 50 procent högre än beloppet inom region 5 (Södra Finland).

Inom den region 6 (skärgården) som avses i 19 § betalas arealtillägget till ett belopp som är 30 procent högre än beloppet inom region 5 (Södra Finland).

Höjningen betalas beroende på inom vilken region gårdsbruksenhetens driftscentrum eller, om det inte finns något driftscentrum, största delen av åkrarna ligger.

Den indelning i regioner som avses i 18 § är följande:

Region 1 (Norra Finlands norra zon):

I Lapplands län kommunerna Enare, Enontekis, Kittilä, Kolari, Muonio, Pelkosenniemi, Salla, Savukoski, Sodankylä och Utsjoki.

Region 2 (Norra Finlands mellanzon):

I Uleåborgs län kommunerna Haukipudas, Hyrynsalmi, Ii, Karlö, Kiiminki, Kuivaniemi, Kuusamo, Pudasjärvi, Puolanka, Suomussalmi, Taivalkoski, Utajärvi, Yli-Ii och Ylikiiminki, städerna Kuhmo och Uleåborg samt de delar av Oulunsalo kommun som ligger inom Ylikiiminki kommun; i Lapplands län Keminmaa, Pello, Posio, Ranua, Simo, Tervola och Övertorneå kommuner, Rovaniemi landskommun samt städerna Kemi, Kemijärvi Rovaniemi och Torneå.

Region 3 (Norra Finlands södra zon):

I Tavastehus län Kihniö och Kuru kommuner samt städerna Parkano och Virdois; i Kuopio län Juankoski, Kaavi, Karttula, Keitele, Lapinlahti, Nilsiä, Pielavesi, Rautalampi, Rautavaara, Sonkajärvi, Tervo, Varpaisjärvi, Vesanto och Vieremä kommuner samt städerna Idensalmi och Kiuruvesi; i Norra Karelens län Eno, Ilomants, Juuka, Kiihtelysvaara, Kontiolahti, Polvijärvi, Pyhäselkä, Tohmajärvi, Tuupovaara, Valtimo och Värtsilä kommuner samt städerna Lieksa och Nurmes; i Vasa län kommunerna Bötom, Evijärvi, Halsua, Himanka, Kaustby, Kelviå, Kortesjärvi, Kronoby, Lappajärvi, Larsmo, Lehtimäki, Lestijärvi, Lochteå, Pedersöre, Perho, Peräseinäjoki, Soini, Storå, Toholampi, Töysä, Ullava, Vetil och Vimpeli samt städerna Alajärvi, Alavus, Etseri, Jakobstad, Kannus och Karleby; i S:t Michels län kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Honkajoki, Karvia, Norrmark, Påmark, Sastmola och Siikainen samt staden Kankaanpää; i Mellersta Finlands län kommunerna Joutsa, Kannonkoski, Karstula, Kinnula, Kivijärvi, Konnevesi, Kyyjärvi, Leivonmäki, Luhanka, Multia, Petäjävesi, Pihtipudas, Pylkönmäki, Sumiainen, Toivakka, Uurainen och Viitasaari samt städerna Keuruu, Saarijärvi, Suolahti och Äänekoski; i Uleåborgs län kommunerna Alavieska, Haapavesi, Kalajoki, Kempele, Kestilä, Kärsämäki, Limingo, Lumijoki, Merijärvi, Muhos, Nivala, Paltamo, Pattijoki, Piippola, Pulkkila, Pyhäjoki, Pyhäntä, Rantsila, Reisjärvi, Ristijärvi, Ruukki, Sievi, Siikajoki, Sotkamo, Temmes, Tyrnävä, Vaala, Vihanti och Vuolijoki, städerna Brahestad, Haapajärvi, Kajana, Oulainen, Pyhäsalmi och Ylivieska samt Oulunsalo kommun, utom den till norra Finlands mellanzon hörande delen.

Region 4 (Mellersta Finland):

S:t Michels län utom kommunerna Hirvensalmi, Kangasniemi och Pertunmaa; i Åbo och Björneborgs län kommunerna Jämijärvi, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Suodenniemi och Ulfsby samt Björneborgs stad; i Tavastehus län Juupajoki, Kuhmalahti, Kuorevesi, Längelmäki, Mouhijärvi, Ruovesi, Tavastkyro, Viljakkala, Vilppula och Ylöjärvi kommuner samt staden Ikalis, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Mänttä och Orivesi; i Kymmene län Jaala, Joutseno, Lemi, Luumäki, Miehikkälä, Parikkala, Rautjärvi, Ruokolahti, Saari, Savitaipale, Suomenniemi, Taipalsaari, Uukuniemi, Valkeala och Ylämaa kommuner samt städerna Imatra och Villmanstrand; i Kuopio län Leppävirta, Maaninka, Siilinjärvi, Tuusniemi och Vehmersalmi kommuner samt städerna Kuopio, Suonenjoki och Varkaus; i Norra Karelens län Kesälahti, Kitee, Liperi och Rääkkylä kommuner samt städerna Joensuu och Outokumpu; i Vasa län kommunerna Alahärmä, Ilmajoki, Jalasjärvi, Jurva, Kauhajoki, Korsholm, Korsnäs, Kuortane, Laihela, Lillkyro, Malax, Maxmo, Nurmo, Oravais, Storkyro, Vörå, Ylihärmä, Ylistaro och Östermark samt städerna Kaskö, Kauhava, Kristinestad, Kurikka, Lappo, Nykarleby, Närpes, Seinäjoki och Vasa; i Mellersta Finlands län kommunerna Hankasalmi, Korpilahti, Kuhmoinen, Laukaa och Muurame samt Jyväskylä landskommun och städerna Jyväskylä, Jämsä och Jämsänkoski.

Region 5 (Södra Finland):

Nylands län och landskapet Åland; Åbo och Björneborgs län utom kommunerna Honkajoki, Jämijärvi, Karvia, Kiikoinen, Kullaa, Lavia, Luvia, Norrmark, Påmark, Sastmola, Siikainen, Suodenniemi och Ulfsby samt städerna Björneborg och Kankaanpää; Tavastehus län utom kommunerna Juupajoki, Kihniö, Kuhmalahti, Kuorevesi, Kuru, Längelmäki, Mouhijärvi, Ruovesi, Tavastkyro, Viljakkala, Vilppula och Ylöjärvi, av Tammerfors stad den del som har hört till förutvarande Teisko kommun samt städerna Ikalis, Mänttä, Orivesi, Parkano och Virdois; i Kymmene län kommunerna Elimäki, Iitti, Pyttis, Veckelax och Virolahti samt städerna Anjalankoski, Fredrikshamn, Kotka, Kouvola och Kuusankoski.

Region 6 (skärgårdsområdet):

I Nylands, Kymmene, Tavastehus, S:t Michels, Kuopio, Norra Karelens, Mellersta Finlands och Vasa län samt i Uleåborgs län med undantag av dess till norra Finlands mellanzon hörande delar, de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården; i Åbo och Björneborgs län Houtskärs, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua kommuner samt av de övriga kommunerna inom Åbo och Björneborgs län de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården; i landskapet Åland Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökars, Sottunga och Vårdö kommuner samt av de övriga kommunerna inom landskapet Åland de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården. En lägenhet som inte står i fast förbindelse med allmän väg, anses vara belägen i skärgården.

Vid beviljande av stöd tillämpas följande indelning i regioner:

Region 1:

I Lapplands län kommunerna Enare, Enontekis, Muonio och Utsjoki samt av jord- och skogsbruksministeriet bestämda områden i Kittilä och Sodankylä kommuner.

Region 2:

I Lapplands län Kolari, Pelkosenniemi, Posio, Salla och Savukoski kommuner samt Kittilä och Sodankylä kommuner med undantag av de områden som hör till region 1; i Uleåborgs län Kuusamo kommun.

Region 3:

I Lapplands län Pello, Ranua och Övertorneå kommuner, Rovaniemi landskommun samt städerna Kemijärvi och Rovaniemi; i Uleåborgs län Pudasjärvi, Puolanka, Suomussalmi och Taivalkoski kommuner.

Region 4:

I Lapplands län Keminmaa, Simo och Tervola kommuner samt städerna Kemi och Torneå; i Uleåborgs län Hyrynsalmi, Ii, Karlö, Kuivaniemi, Ristijärvi och Yli-Ii kommuner samt Kuhmo stad.

Region 5:

I Uleåborgs län Haukipudas, Kiiminki, Paltamo, Sotkamo, Utajärvi, Vaala, Vuolijoki och Ylikiiminki kommuner samt av Oulunsalo kommun de delar som ligger inom Ylikiiminki kommun samt Kajana stad; i Kuopio län Rautavaara kommun; i Norra Karelens län Eno, Ilomants, Juuka, Kiihtelysvaara, Tuupovaara och Valtimo kommuner samt städerna Lieksa och Nurmes.

Region 6:

I Uleåborgs län Kestilä, Kärsämäki, Piippola, Pulkkila, Pyhäntä, Siikajoki och Vihanti kommuner samt städerna Oulainen och Pyhäsalmi; i Kuopio län Sonkajärvi kommun; i Mellersta Finlands län Kinnula, Kivijärvi, Kyyjärvi, Multia, Petäjävesi, Pihtipudas, Pylkönmäki och Uurainens kommuner; i Vasa län Lehtimäki, Lestijärvi, Perho, Soini och Ullava kommuner.

Region 7:

I Uleåborgs län Alavieska, Haapavesi, Kalajoki, Kempele, Merijärvi, Muhos, Nivala, Pattijoki, Pyhäjoki, Rantsila, Reisjärvi, Ruukki, Sievi och Temmes kommuner samt de delar av Oulunsalo kommun som inte hör till region 5, samt städerna Brahestad, Haapajärvi, Uleåborg och Ylivieska; i Kuopio län kommunerna Kaavi, Karttula, Tervo, Varpaisjärvi och Vieremä samt av Juankoski kommun det område som hörde till den tidigare Säyneinens kommun och de lägenheter och områden som nämns i statsrådets beslut 434/70 och 533/72; i Norra Karelens län Polvijärvi kommun; i Vasa län Halsua, Himanka, Kaustby och Vetils kommuner; i Mellersta Finlands län Kannonkoski, Karstula, Leivonmäki och Viitasaari kommuner; i S:t Michels län Savonranta kommun; i Tavastehus län Kihniö kommun; i Åbo och Björneborgs län Lavia och Suodenniemi kommuner och Parkano stad.

Region 8:

I Uleåborgs län Limingo, Lumijoki och Tyrnävä kommuner; i Kuopio län Keitele, Lapinlahti, Pielavesi, Rautalampi, Tuusniemi och Vesanto kommuner samt städerna Idensalmi och Kiuruvesi; i Vasa län Bötoms, Evijärvi, Kelviå, Kortesjärvi, Kronoby, Kuortane, Lappajärvi, Larsmo, Lochteå, Pedersöre, Peräseinäjoki, Storå, Toholampi, Töysä och Vimpeli kommuner samt städerna Alajärvi, Alavo, Etseri, Jakobstad, Kannus, Karleby och Nykarleby; i Mellersta Finlands län Saarijärvi stad; i Norra Karelens län Kontiolahti, Rääkkylä och Värtsilä kommuner samt Outokumpu stad; i S:t Michels län Enonkoski, Heinävesi, Hirvensalmi, Kangaslampi, Kangasniemi, Punkaharju, Puumala och Sulkava kommuner; i Åbo och Björneborgs län Honkajoki, Karvia, Norrmarks, Påmarks, Sastmola och Siikainens kommuner; i Tavastehus län Kuru kommun.

Region 9 (skärgård):

I Nylands, Kymmene, Tavastehus, S:t Michels, Kuopio, Norra Karelens, Mellersta Finlands och Vasa län samt i Uleåborgs län med undantag av dess till norra Finlands mellanzon, som anger ovan i 18 och 19 §§, hörande delar, de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården; i Åbo och Björneborgs län Houtskärs, Iniö, Korpo, Nagu och Velkua kommuner samt av de övriga kommunerna inom Åbo och Björneborgs län de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården; i landskapet Åland Brändö, Föglö, Kumlinge, Kökars, Sottunga och Vårdö kommuner samt av de övriga kommunerna inom landskapet Åland de av jord- och skogsbruksministeriet godkända delarna av skärgården. En lägenhet som inte står i fast förbindelse med allmän väg, anses vara belägen i skärgården.

Sådana gårdsbruksenheter där det finns husdjur som tillhör samma ägare betraktas som en gårdsbruksenhet.

Då husdjur som tillhör två eller flera personer har skötts på samma gårdsbruksenhet gäller det maximala antalet husdjursenheter för ifrågavarande gårdsbruksenhet dessa personer tillsammans, och stödet tillhör dem gemensamt. Om likväl särskilda produktionskvoter har fastställts för varje ägare, eller varje ägare tydligt och klart har bedrivit boskapsskötsel för egen räkning, gäller dock det maximala antalet husdjursenheter varje enskild ägare.

Grunden för fastställandet av stöd är den totala mängden husdjursenheter, beräknad enligt det antal nötkreatur, svin, får, getter och fjäderfä som sökanden ägt eller innehaft.

En ko motsvarar en husdjursenhet samt en över åtta månader gammal kviga eller tjur samt en sugga och en galt 0,5 husdjursenheter. En under åtta månader gammal kalv samt ett får och en get motsvarar 0,2 husdjursenheter. Ett över tolv veckor gammalt köttsvin motsvarar 0,1 husdjursenheter samt ett över sex månader gammalt fjäderfä 0,01 husdjursenheter.

Stöd betalas för högst 25 husdjursenheter per gårdsbruksenhet. Stöd för husdjur beräknas på så sätt att antalet husdjursenheter med en noggrannhet av en husdjursenhet avrundas nedåt till närmaste hela husdjursenhet.

Om det sammanlagda antalet husdjursenheter inom regionerna 1-2 samt inom region 9 är mindre än två och inom regionerna 3-8 mindre än tre betalas inget stöd alls.

Stöd betalas per husdjursenhet som följer:

Inom regionerna 1-5 och region 9 (skärgården) betalas stödet för de femton första husdjursenheterna tredubbelt i fråga om de husdjursenheter som bestäms enligt mjölkkorna och dubbelt i fråga om de husdjursenheter som bestäms enligt andra husdjur. Inom regionerna 6-8 betalas stödet för de femton första husdjursenheterna dubbelt i fråga om de husdjursenheter som bestäms enligt mjölkkorna.

Vid beviljandet av stöd tillämpas lagen om förfarandet vid skötseln av stöduppgifter i fråga om landsbygdsnäringar (1336/92). Kommunens landsbygdsnäringsmyndighet beviljar stöd på ansökan. Ansökan skall tillställas landsbygdsnäringsmyndigheten på den ort där gårdsbruksenhetens driftscentrum är beläget inom en tid som fastställs av jord- och skogsbruksministeriet. Om de uppgifter som i ansökan ges om åkern inte motsvarar situationen den 30 juni eller om husdjurens ägare eller innehavare har bytts efter den 31 mars 1994 skall ändringarna meddelas till landsbygdsnäringsmyndigheten före den 15 juli 1994. Stödet betalas i så fall också för husdjurens del enligt den situation som rådde den 30 juni. Sökanden skall till ansökan foga de bilagor som krävs i ansökningsblanketten. Jord- och skogsbruksministeriet meddelar närmare anvisningar om på vilket sätt beviljandet och utanordningen skall ske.

Om ansökan har inlämnats till kommunens landsbygdsnäringsmyndighet efter utsatt tid och förseningen kan anses bero på ett giltigt skäl, kan nämnda myndighet bevilja stöd trots att ansökan är försenad.

Närmare föreskrifter om verkställigheten av detta beslut meddelas av jord- och skogsbruksministeriet.