1276/1994

I artikel 1.1 i Europeiska gemenskapernas råds direktiv om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (93/7/EEG) avsedda kulturföremål som finns i Finland och som olagligt förts bort från en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet skall återlämnas till staten i fråga så som stadgas i denna lag.

Med olaglig bortförsel av kulturföremål avses i denna lag att föremål förs bort från en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i strid med ifrågavarande stats lagstiftning om skydd för nationella skatter eller i strid med rådets förordning (EEG) nr 3911/92 om export av kulturföremål.

Med olaglig bortförsel av kulturföremål avses även att föremålet inte återlämnas, trots att detta förutsätts enligt lagen i den stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet varifrån föremålet lagligen har förts bort för utställning, undersökning, restaurering eller något annat tillfälligt eller tidsbegränsat ändamål samt att andra villkor för tillåten bortförsel överträds.

Central myndighet med ansvar för uppgifterna enligt denna lag är justitieministeriet. Såsom central myndighet har justitieministeriet till uppgift att i samarbete med behöriga myndigheter i Finland

Ett kulturföremål som finns i Finland och som olagligt har förts bort från en annan stat inom Europeiska ekonomiska gemenskapen skall på ansökan av staten i fråga förordnas bli återlämnat.

Ansökan skall göras hos den tingsrätt inom vars domkrets föremålet finns eller inom vars domkrets föremålets ägare eller innehavare är bosatt eller har sin hemort eller vistas.

Till ansökan skall fogas en handling som beskriver det återkrävda föremålet och som fastslår att det är fråga om ett kulturföremål som avses i 1 §. Till ansökan skall även fogas en skriftlig bekräftelse av en behörig myndighet i den återkrävande staten på att föremålet olagligt har förts bort från ifrågavarande stats territorium.

Den tingsrätt som avses i 4 § kan för att säkerställa återlämnandet av ett kulturföremål bestämma att föremålet beläggs med kvarstad eller vidta andra säkringsåtgärder så som stadgas i 7 kap. rättegångsbalken.

Ansökan om säkringsåtgärder kan göras av justitieministeriet eller den stat varifrån föremålet har förts bort olagligt. Säkringsåtgärderna förfaller om en ansökan enligt 4 § inte har gjorts inom två månader efter beslutet om att säkringsåtgärder skall vidtas.

En ansökan enligt 4 § skall göras inom ett år efter det att den stat varifrån föremålet olagligt har förts bort har fått kännedom om var föremålet finns och om ägarens eller innehavarens identitet. Ansökan skall dock göras inom 30 år efter det att föremålet olagligt har bortförts.

Om det är fråga om ett i artikel 1.1 i det i 1 § nämnda direktivet avsett föremål som hör till en offentlig samling eller ett kyrkligt föremål som i den återkrävande staten åtnjuter särskilt skydd, skall ansökan göras inom ett år enligt 1 mom. och senast 75 år efter det olagliga bortförandet.

Om det bestäms att ett föremål skall återlämnas, har den som efter den olagliga bortförseln har förvärvat äganderätt, panträtt eller någon annan rätt till föremålet rätt att av den återkrävande staten få en skälig ersättning för de skador och olägenheter som återlämnandet gett upphov till.

Den tingsrätt som behandlar frågan om återlämnade skall bestämma att ersättning skall betalas, om innehavaren av en rätt som nämns i 1 mom. inte hade eller borde ha haft kännedom om föremålets olagliga bortförsel och om han kan visa att han vid förvärvet av rätten har iakttagit behörig omsorg. Ersättningen skall betalas innan föremålet återlämnas.

Vid prövning av ersättningens belopp tas hänsyn till hur återlämnandet påverkar äganderätten eller någon annan rätt till föremålet, föremålets anskaffningspris, förändringar i föremålets värde efter förvärvet, kostnaderna för förvärvet och förvaringen, föremålets särskilda affektionsvärde för dess ägare samt andra motsvarande omständigheter.

Den som genom arv eller i övrigt vederlagsfritt har förvärvat äganderätten eller någon annan rätt till det föremål som skall återlämnas, har inte bättre rätt till ersättning än den av vilken han förvärvade föremålet vederlagsfritt.

Finska staten får inte av den stat som krävt återlämnande av ett kulturföremål uppbära ersättning för kostnaderna för de åtgärder som den centrala myndigheten och den behöriga myndigheten har vidtagit med stöd av denna lag.

Den stat som har krävt återlämnande av ett kulturföremål svarar för kostnaderna för anhängiggjorda rättegångar och annat fristående förfarande i Finland så som stadgas särskilt. Den återkrävande staten svarar även för de kostnader som i Finland föranleds av förvaring, skydd och återlämnande av föremålet.

När ett kulturföremål enligt denna lag och enligt det direktiv som nämns i 1 § har återlämnats från Finland till en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, skall på förvärv av äganderätten under tiden mellan det olagliga bortförandet och föremålets återlämnande tillämpas lagen i den stat till vilken föremålet har återlämnats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Lagen tillämpas på kulturföremål som finns i Finland och som efter det att lagen har trätt i kraft olagligt har förts bort från en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.