521/1992

Denna förordning gäller försäljning av sådana tillsatsämnen för livsmedel som ingår i grupperna i bilagan och användning av dessa ämnen vid tillverkningen av livsmedel.

Om aromer som används som tillsatsämnen för livsmedel stadgas i förordningen om aromer och deras tillverkningsämnen (522/92) . Om processhjälpmedel stadgas särskilt.

Förordningen gäller inte vitaminer eller andra näringsämnen som tillsätts i näringssyfte eller bekämpningsmedel som används vid behandling av växter eller produkter ur växtriket.

Utöver vad som stadgas i denna förordning iakttas stadgandena i livsmedelsförordningen (408/52) och förordningen om påskrifter på livsmedelsförpackningar (794/91) .

I denna förordning avses:

Handels- och industriministeriet avgör vid behov när en beståndsdel i ett livsmedel anses som tillsatsämne.

Ett tillsatsämne skall till sin renhet samt till sina kvalitativa och andra egenskaper vara lämpligt att användas som tillsatsämne.

Handels- och industriministeriet meddelar närmare föreskrifter om ett tillsatsämnes renhet samt om dess kvalitativa och andra egenskaper.

I Finland får endast sådana tillsatsämnen säljas och användas som fyller de krav som stadgas i eller med stöd av denna förordning.

Handels- och industriministeriet meddelar närmare föreskrifter om användningen av tillsatsämnen i livsmedel.

Handels- och industriministeriet kan godkänna att ett tillsatsämne används vid tillverkningen av livsmedel på följande villkor:

Handels- och industriministeriet kan begränsa eller förbjuda försäljning eller användning av tillsatsämne som är tillåten enligt 5 §, om det i nya undersökningar eller vid omvärdering av kunskapen om ämnet visar sig att tillsatsämnet kan vara farligt eller skadligt för hälsan.

Ett tillsatsämne som inte är avsett att säljas till konsumenter får endast säljas i förpackningar eller kärl som har följande påskrifter som är lätta att upptäcka och läsa och som har gjorts med bestående skrift:

Uppgifterna i 2 och 5–8 punkten kan ges i ett särskilt dokument i anslutning till varan. Härvid skall dock på förpackningen eller kärlet klart antecknas att tillsatsämnet är avsett för livsmedelstillverkare och inte för minutförsäljning.

På förpackningen eller kärlet för ett tillsatsämne som säljs till konsument skall utöver de påskrifter som krävs i 8 § meddelas minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdatum på det sätt som stadgas i förordningen om påskrifter på livsmedelsförpackningar.

Säljs tillsatsämnet som blandning till konsument behöver tillsatsämnesmängderna inte meddelas på förpackningen i enlighet med 8 § 1 mom. 8 punkten. Innehåller blandningen koksalt skall dess mängd i viktprocent dock alltid meddelas.

Påskrifterna enligt 8 och 9 §§ skall göras på finska och svenska. I stället för svenska kan norska eller danska påskrifter användas.

I fråga om ett tillsatsämne som säljs till någon annan än konsument kan de påskrifter som krävs enligt 8 § göras på finska eller svenska eller på något språk som allmänt används i internationell handel.

Närmare föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av handels- och industriministeriet.

Livsmedelsverket kan i enskilda fall av särskilda skäl på ansökan bevilja undantag från stadgandena i 5 och 8–10 §§.

Om påföljderna vid brott mot denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av den stadgas i livsmedelslagen (526/41) .

Denna förordning träder i kraft den 1 september 1992.

Genom denna förordning upphävs förordningen den 13 december 1985 om tillsatsämnen för livsmedel (973/85) jämte ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av denna förordning förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Föreskrifter som meddelats med stöd av den förordning som upphävs förblir i kraft tills något annat bestäms om dem med stöd av denna förordning.

Tillverkaren, den som låter tillverka, förpackaren eller importören får till handeln överlåta tillsatsämne som avses i denna förordning till utgången av december 1993, fastän förpackningspåskrifterna inte uppfyller stadgandena i denna förordning om de stämmer överens med de stadganden som gällde då denna förordning trädde i kraft.