Förordning om grunderna för avgifter till staten
Uppdaterad- Författningsöversättningar
- Ämnesord
- Avgift, Avgiftsgrund, Avgiftsgrund
- Typ av författning
- Förordning
- Förvaltningsområde
- Finansministeriet
- Meddelats
- Ikraftträdande
- ELI-kod
- http://data.finlex.fi/eli/sd/1992/211/ajantasa/2020-04-23/swe
På föredragning av finansministern stadgas med stöd av 12 § lagen den 21 februari 1992 om grunderna för avgifter till staten (150/92) :
Prestationers självkostnadsvärde
1 §
Till en prestations självkostnadsvärde, dvs. totalkostnaderna för utförandet av prestationen, räknas, förutom särkostnaderna för utförandet, den andel av administrations-, lokal- och kapitalkostnaderna samt av de övriga sammanlagda kostnaderna som utförandet av prestationen åsamkar en statlig myndighet. Om även andra statliga myndigheter deltar i utförandet av prestationen räknas också de ovan nämnda kostnader som åsamkas dessa myndigheter till totalkostnaderna för utförandet av prestationen.
Statskontoret kan meddela närmare anvisningar och föreskrifter om beräkning av prestationers självkostnadsvärde och om uppgörande av kostnadsmotsvarighetskalkyl för avgiftsbelagd verksamhet. (26.9.2013/698)
Uppbörd av avgifter för offentligrättsliga prestationer
2 §
Avgifterna skall uppbäras i samband med beställningen eller överlämnandet av prestationen eller genom fakturering genast när prestationen är färdig.
3 §
Avgiften skall betalas inom 14 dagar från det att räkningen tillställdes den som har beställt eller tagit emot prestationen. En räkning som sänts per post anses ha blivit tillställd beställaren eller mottagaren den sjunde dagen efter att den postades.
När en avgift skall uppbäras utomlands skall det krävas att betalning med hänsyn till omständigheterna sker så snart som möjligt efter att räkningen kom fram.
Om en avgift som ska tas ut till staten inte betalas senast på förfallodagen ska myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för erhållande av betalning. På ett obetalt belopp tas årlig dröjsmålsränta ut till det belopp som bestäms i 4 § i räntelagen och tillämpas vad som i övrigt bestäms om uttagning av dröjsmålsränta i räntelagen. I stället för dröjsmålsränta kan myndigheten ta ut en dröjsmålsavgift på 10 euro om dröjsmålsräntan understiger det beloppet. (26.9.2013/698)
4 §
Myndigheterna skall vid indrivning av avgifter beakta statens kostnader för indrivningen och sannolikheten för att den lyckas. Myndigheterna kan vid behov, med hänsyn till vad som totalt sett blir fördelaktigast för staten, avstå från att driva in en ringa avgift.
5 §
Myndigheterna kan bevilja betalningstid. Den beviljade betalningstiden får i allmänhet inte vara längre än ett år. Ett avtal om betalningsfristen och dess villkor ska ingås skriftligen. För betalningstiden tas en årlig ränta ut, i enlighet med den referensränta som avses i 12 § i räntelagen förhöjd med tre procentenheter. (26.9.2013/698)
Myndigheterna kan kräva att en avgift i sin helhet eller till en del betalas på förhand eller kräva säkerhet för att avgiften betalas. Säkerhet kan krävas även i de fall då myndigheterna beviljar betalningstid. Som säkerhet får i regel endast godkännas depositioner i pengar eller proprieborgen som ställts av en penninginrättning eller försäkringsanstalt.
Särskilda stadganden
6 §
Utöver vad som stadgas i 11 § 2 mom. lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92) skall vid indrivning av fordringar som avses i lagens 7 § iakttas räntelagen (633/82) .
7 §
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1992.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.
Ikraftträdelsestadganden
24.5.1995/818:
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1995.
På en sådan förbindelse om betalning av ränta för betalningstiden som givits innan denna förordning träder i kraft skall de stadganden tillämpas som var i kraft när denna förordning trädde i kraft.
12.12.2001/1254:
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft.
26.9.2013/698:
Denna förordning träder i kraft den 1 november 2013.
På en sådan förbindelse om räntebetalning för betalningstiden som getts innan denna förordning träder i kraft ska de bestämmelser tillämpas vad som gällde vid denna förordnings ikraftträdelse.
Åtgärder som krävs för verkställigheten av denna förordning får vidtas innan förordningen träder i kraft.
23.4.2020/281:
Denna förordning träder i kraft den 24 april 2020 och gäller till och med den 31 augusti 2020.
Förordningen tillämpas på offentligrättsliga avgifter som inte har förfallit till betalning och för vilka en begäran om betalningstid har blivit anhängig under förordningens giltighetstid.