1636/1992

Ett bostadssparavtal skall uppgöras skriftligen och det skall innehålla deponeringsvillkoren.

I ett bostadssparavtal kan deponentens rätt att själv välja den bostad som skall anskaffas inte begränsas.

I ett bostadssparavtal skall ingå bestämmelser om hur beloppet och lånetiden för det reciprocitetslån som beviljas på grundval av avtalet fastställs samt om den referensränta som används för fastställande av räntan på räntestödslånet. Penninginrättningen kan i bostadssparavtalet införa en bestämmelse om det högsta deponeringsmål, enligt vilket deponenten är berättigad att få lån.

I bostadssparavtalet skall avtalas om grunderna för hur de säkerheter bestäms som krävs för beviljande av reciprocitetslånet. Penninginrättningen kan senare under spartiden kräva ytterligare säkerheter endast om värdet av den överenskomna säkerheten väsentligt sjunkit. Penninginrättningen skall utan dröjsmål underrätta deponenten om detta.

När ett bostadssparavtal ingås skall penninginrättningen för bostadsspardeponenten klargöra de allmänna avtalsvillkor som gäller deponentens rättigheter i avtalsförhållandet och som är av väsentlig ekonomisk betydelse för deponenten.

Om ett bostadssparavtal under deponeringstiden överförs till en annan penninginrättning, ansvarar den mottagande penninginrättningen även för den tilläggsränta som influtit till dess att depositionen överförs.

Som sådan bostad som avses i 3 § 2 mom. lagen om bostadssparpremier anses även en bostad som en person äger utomlands.

Också en utländsk medborgare kan bli bostadsspardeponent.

Beloppet av de depositioner som görs på ett bostadssparpremiekonto kalenderkvartalsvis ska uppgå till minst 150 euro och högst 4 500 euro.

Den årliga ränta som skall betalas på bostadsspardepositioner är en procent.

Tilläggsräntan skall vara minst två och högst fyra procent om året.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1993 och genom den upphävs förordningen den 19 december 1980 om bostadssparpremier (863/80) jämte ändringar.

På bostadssparpremier som betalas efter att förordningen har trätt i kraft tillämpas fortfarande den upphävda förordningens 3 §, i den form den har då denna förordning träder i kraft.