592/1991

Syftet med denna lag är att förhindra och begränsa men för hälsan och andra skadliga verkningar som beror på strålning.

Lagen gäller användning av strålning och andra funktioner som medför eller kan medföra att någon utsätts för hälsovådlig strålning.

För att användning av strålning och annan verksamhet som medför exponering för strålning skall kunna godtas måste följande krav uppfyllas:

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om grunderna för beräkning av den exponering för strålning som en individ utsätts för. (22.5.2015/677)

Om användningen av kärnenergi stadgas i kärnenergilagen (990/87) . På användningen av kärnenergi tillämpas dock även 2 § och 9 kap. i denna lag.

Med stöd av denna lag fastställs exponeringen för naturlig strålning i gruvor samt de krav som ska ställas på strålsäkerheten i gruvarbete. I fråga om gruvsäkerheten och tillsynen över den gäller i övrigt vad som föreskrivs i gruvlagen (621/2011) . (10.6.2011/624)

I fråga om säkerhet i arbete och arbetarskydd gäller dessutom vad som bestäms särskilt. (23.8.2002/744)

Genom förordning kan stadgas om undantag från tillämpningen av denna lag inom försvarsmakten och gränsbevakningsväsendet då viktiga skäl som gäller landets försvar eller bevakningen av rikets gränser kräver det.

Högsta ledningen och styrningen av tillsynen över att denna lag iakttas hör till social- och hälsovårdsministeriet i frågor som gäller

Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över verksamhet som medför exponering för strålning utövas av social- och hälsovårdsministeriet. Den högsta ledningen och styrningen av tillsynen över verksamhet som medför exponering för strålning utövas dock av arbets- och näringsministeriet i frågor som gäller

(10.6.2011/624)

Strålsäkerhetscentralen utövar tillsyn över att denna lag samt de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas. Den medicinska användningen av strålning leds och övervakas av strålsäkerhetscentralen, som lyder under social- och hälsovårdsministeriet, så som stadgas i 38 och 41 §§ eller på något annat ställe.

Statsrådet tillsätter på framställning av social- och hälsovårdsministeriet för tre år i sänder en strålsäkerhetsdelegation med uppgift att vara samarbetsorgan och sakkunnig i principiella och vittsyftande strålsäkerhetsfrågor.

Närmare stadganden om delegationens sammansättning och uppgifter utfärdas genom förordning.

I denna lag avses med

De stadganden i lagen som gäller övervakning av icke-joniserande strålning tillämpas också på medicinsk användning av ultraljud.

I denna lag avses med

I enskilda fall avgör strålsäkerhetscentralen vid behov om en apparat skall anses vara en strålningsalstrande apparat eller ett ämne skall vara ett radioaktivt ämne.

Med radioaktivt avfall avses radioaktiva ämnen samt apparater, varor och ämnen som radioaktiva ämnen har förorenat och som det inte finns användning för och som på grund av sin radioaktivitet måste oskadliggöras. Som radioaktivt avfall betraktas även radioaktiva ämnen och strålningsalstrande apparater som innehåller något radioaktivt ämne, om ägaren till dem inte står att finna.

Med oskadliggörande av radioaktivt avfall avses samtliga åtgärder som behövs för att behandla, isolera och förvara avfallet eller för att begränsa användningen av det så att det inte medför men för hälsan eller miljön.

Med godkänd anläggning avses sådana i Finland registrerade företag eller andra verksamhetsutövare vars verksamhetsområde omfattar oskadliggörande av radioaktivt avfall och som har säkerhetstillstånd för denna typ av verksamhet. (22.12.2005/1179)

Med strålningsverksamhet avses

Med användning av strålning avses användning och tillverkning av samt handel med strålkällor och funktioner i samband med detta, t.ex. innehav, förvaring, underhåll, reparation, installering, import, export, upplagring, transport och oskadliggörande av radioaktivt avfall.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om när verksamheten orsakar eller kan orsaka sådana men för hälsan att den ska betraktas som strålningsverksamhet. Dessutom avgör Strålsäkerhetscentralen vid behov i enskilda fall huruvida en verksamhet ska betraktas som strålningsverksamhet. (22.5.2015/677)

Med strålningsarbete avses arbeten eller uppgifter som är förenade med användningen av strålning eller kärnenergi och där arbetstagaren kan bli utsatt för strålning till den grad att exponeringen för strålning måste övervakas på arbetsplatsen.

Med godkänd dosimetritjänst avses en verksamhetsenhet eller tjänsteproducent som ansvarar för mätande och fastställande av individuella stråldoser vid kontrollen av arbetstagarnas exponering för strålning och som Strålsäkerhetscentralen har godkänt enligt 32 a §. (22.12.2005/1179)

Med verksamhetsutövare avses

Verksamhetsutövaren är skyldig att sörja för att verksamheten ordnas så att den uppfyller kraven i denna lag och att risken för händelser som leder till en avvikande exponering för strålning förhindras tillräckligt effektivt. Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta sådana åtgärder i syfte att förbättra strålsäkerheten som kan anses motiverade med hänsyn till arten och kostnaderna samt deras strålsäkerhetsförbättrande verkningar.

Verksamhetsutövaren skall sörja för att han i frågor som gäller verksamhetens säkerhet förfogar över sådan sakkunskap som verksamhetens art och omfattning kräver.

Verksamhetsutövarens skyldigheter minskas inte av att en i 18 § nämnd föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning har utsetts för verksamheten.

Verksamhetsutövaren är skyldig att ordna utbildning för personer som deltar i användning av strålkällor. Utbildningen skall planeras enligt verksamhetens art och omfattning och i den skall förutom de kunskaper och färdigheter som förutsätts för användning av strålkällor även betonas säkerhet och kvalitetsledning för förebyggande av incidenter som avviker från det normala.

Verksamhetsutövaren skall föra bok över de strålkällor inom det egna ansvarsområdet som innehåller radioaktiva ämnen. Bokföringen skall hållas uppdaterad.

Förvärv, överlåtelser och andra bokföringshändelser i fråga om strålkällor som innehåller radioaktiva ämnen skall anmälas till ett register som förs av Strålsäkerhetscentralen. Vid anmälan gäller det som föreskrivits eller föreskrivs om saken genom förordning av statsrådet.

Strålsäkerhetscentralen ger närmare anvisningar om bokföringen och anmälan till registret.

En verksamhetsutövare som överlåter en strålkälla är i samband med överlåtelsen skyldig att lämna mottagaren de upplysningar som han har och som är av betydelse med tanke på säkerheten vid användningen av strålning. Verksamhetsutövaren är skyldig att lämna motsvarande upplysningar när en ny verksamhetsutövare tar över verksamheten.

Användning av strålning kräver tillstånd ( säkerhetstillstånd) , om inte något annat stadgas nedan. Säkerhetstillståndet beviljas av strålsäkerhetscentralen på ansökan.

Säkerhetstillstånd skall beviljas, om användningen av strålning uppfyller kraven enligt 2 § och om det i ansökan tillräckligt tillförlitligt påvisas

Till säkerhetstillståndet kan fogas sådana villkor som behövs för att garantera säkerheten. Strålsäkerhetscentralen kan ändra tillståndsvillkoren efter att tillståndet har beviljats, om motiverade skäl med tanke på tryggande av säkerheten kräver det.

Närmare stadganden om ansökan om säkerhetstillstånd utfärdas genom förordning.

Säkerhetstillstånd behövs inte för

Utöver de funktioner som avses i 1 mom. 3 och 4 punkten kan Strålsäkerhetscentralen även befria annan användning av strålning från kravet på säkerhetstillstånd, om det på ett tillräckligt tillförlitligt sätt kan säkerställas att användningen inte medför men eller risker för hälsan. (22.12.1994/1334)

Det kan förordnas att användning av strålning som befriats från kravet på säkerhetstillstånd skall anmälas till Strålsäkerhetscentralen. (22.12.1994/1334)

Till ansökningen om säkerhetstillstånd skall fogas en utredning om användarorganisationen ( organisationsutredning), och i den skall anges en föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning.

Med beaktande av arten och omfattningen av användningen av strålning samt förhållandena på den plats där strålningen används skall organisationsutredningen dessutom innehålla tillräckliga uppgifter om

Behörighetsvillkoren för den föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användning av strålning och för andra som deltar i användningen av strålning fastställs av strålsäkerhetscentralen, som också skall se till att de uppfylls.

Innehavaren av säkerhetstillstånd skall ställa en genom förordning angiven säkerhet för att kostnaderna för oskadliggörandet av radioaktivt avfall och eventuella åtgärder i syfte att rena omgivningen kommer att betalas, om

Vad som sägs i 1 mom. gäller inte staten, kommuner, kommunalförbund eller andra med dem jämförbara offentligrättsliga samfund eller självständiga offentligrättsliga anstalter.

Säkerhetstillstånd beviljas tills vidare eller på viss tid.

Tillståndet upphävs när tillståndshavaren skriftligen meddelar att användningen av strålning har upphört och tillståndshavaren påvisar att han på ett godtagbart sätt har överlåtit eller oskadliggjort de radioaktiva ämnen som han hade i sin besittning.

Strålsäkerhetscentralen kan återkalla tillståndet, om

Tillståndet upphör att gälla om tillståndshavaren avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga eller, då tillståndshavaren är läkare, tandläkare, veterinär eller utövare av sjukvårdsyrke, mister rätten att utöva sitt yrke. Den föreståndare som ansvarar för säkerheten vid användningen av strålning skall då utan dröjsmål underrätta strålsäkerhetscentralen om saken.

Den som importerar, saluför eller överlåter strålningsalstrande apparater, radioaktiva ämnen eller material som innehåller sådana ämnen, eller utrustning och övriga produkter som anknyter till säkerheten vid strålningsverksamhet (produkt) eller på annat sätt introducerar sådana på marknaden skall kunna visa att produkterna uppfyller de säkerhetskrav som uppställts för dem.

En importör, tillverkare eller försäljare kan förpliktas att meddela Strålsäkerhetscentralen sådana uppgifter om de produkter han marknadsför som är nödvändiga för säkerhetsövervakningen.

För att verifiera att en produkt uppfyller kraven kan övervakningsmyndigheten kontrollera produkten. Om vid kontrollen uppdagas brister som inverkar på säkerheten är produktens importör eller den som annars introducerat produkten på marknaden skyldig att till myndigheten betala de kostnader som kontrollen förorsakar.

Om förbud mot att sälja eller överlåta en bristfällig produkt stadgas i 56 §.

Mätningar för uppskattning av strålningsexponering och för tryggande av säkerheten skall utföras med en metod som påvisats vara tillförlitlig. Strålningsmätare eller mätuppställningar som används vid mätning av strålning skall vara ändamålsenligt kalibrerade.

Strålsäkerhetscentralen skall upprätthålla mätnormaler för säkerställande av strålningsmätningarnas tillförlitlighet.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om konstaterande av tillförlitligheten hos de mätningar som behövs för att strålningsexponeringen ska kunna bedömas och säkerheten garanteras samt om kalibrering av strålningsmätare och utrustning för mätning av strålningen. (22.5.2015/677)

En strålningsalstrande apparat, driftsstället samt de apparater och den utrustning som hör till den skall vara sådana att apparaten tryggt kan användas.

Strålsäkerhetscentralen fastställer de säkerhetskrav som skall beaktas vid planeringen av sådana byggnader, delar av byggnader och konstruktioner som inverkar på säkerheten vid användning av strålningsalstrande apparater.

Endast den som har behövlig yrkesskicklighet och sakkunskap får installera, reparera och utföra service på strålningsalstrande apparater. Den som utför installerings-, reparations- eller servicearbeten är efter slutfört arbete skyldig att försäkra sig om att apparaten fungerar oklanderligt.

För installerings-, reparations- och servicearbeten krävs säkerhetstillstånd, om arbetet gäller

Utan säkerhetstillstånd får dock en apparats strålningsalstrande delar, delar som skyddar mot strålning eller med dessa jämförbara delar repareras och underhållas, utom då arbetet kan påverka säkerheten.

Den plats där radioaktiva ämnen används eller förvaras skall vara sådan att ämnena kan användas på ett säkert sätt och att de inte kan hamna i händerna på utomstående.

Strålsäkerhetscentralen fastställer de säkerhetskrav som inverkar på säkerheten vid användningen av radioaktiva ämnen och som skall beaktas vid planeringen av laboratorier och andra lokaler.

Endast av särskilda motiverade skäl och med strålsäkerhetscentralens tillstånd får radioaktiva ämnen blandas med eller fogas till konsumtionsvaror som inte används som strålkällor enligt denna lag.

Radioaktiva ämnen får inte användas i livsmedel, kosmetika, leksaker eller motsvarande konsumtionsvaror.

Införsel och utförsel av konsumtionsvaror som avses i 1 mom. är tillåten endast med tillstånd som strålsäkerhetscentralen beviljat i enlighet med 1 mom. Införsel och utförsel av konsumtionsvaror som strider mot 2 mom. är förbjuden. (23.12.1998/1142)

Om någon överlåter radioaktiva ämnen och användningen av dem kräver säkerhetstillstånd, är överlåtaren skyldig att försäkra sig om att mottagaren har säkerhetstillstånd för innehav av radioaktiva ämnen.

Den som exporterar radioaktiva ämnen till ett land som är medlem av Europeiska unionen skall på förhand säkerställa att mottagaren av ämnena uppfyller kraven i Europeiska gemenskapernas rättsakter och landets lagstiftning om innehav och användning av radioaktiva ämnen och hantering av radioaktivt avfall. Om export av radioaktiva ämnen stadgas närmare genom förordning. (22.12.1994/1334)

En innehavare av säkerhetstillstånd som överlåter radioaktiva ämnen för transport eller importerar sådana ämnen är för sitt vidkommande skyldig att sörja för att

En innehavare av säkerhetstillstånd som försummar de skyldigheter som nämns i 29 § är ansvarig för att en skada som uppkommer under transport av radioaktiva ämnen ersätts.

Om det visas att skadan väsentligen har berott på någon annan orsak än tillståndshavarens försummelse, bestäms skadeståndsansvaret enligt skadeståndslagen (412/74) .

Är tillståndshavarens försummelse ringa och kan den inte anses ha bidragit till att skadan uppkommit, får domstolen befria tillståndshavaren från det ansvar som nämns i 1 mom.

Med tillståndshavare avses vid tillämpningen av denna paragraf även den som är skyldig att ansöka om säkerhetstillstånd.

Vid transport av radioaktiva ämnen skall utöver denna lag iakttas vad som annars stadgas eller bestäms om transport av farliga ämnen.

Med strålkällsdirektivet avses Europeiska unionens råds direktiv 2003/122/EURATOM om kontroll av slutna radioaktiva strålkällor med hög aktivitet och herrelösa strålkällor.

Med sluten strålkälla med hög aktivitet (strålkälla) avses en strålkälla som innehåller en eller flera radionuklider vars aktivitet vid tidpunkten för tillverkningen, eller om aktiviteten vid den tidpunkten inte är känd, när den först släpps ut på marknaden, uppgår till minst det värde som framgår av bilaga 1 till strålkällsdirektivet. Strålkällans struktur förhindrar vid normal användning att det radioaktiva ämnet sprids ut i miljön.

Till ansökan om säkerhetstillstånd för användning av slutna strålkällor med hög aktivitet skall fogas en redogörelse för hur kraven i 16 och 18 § i denna lag uppfylls. Redogörelsen skall i synnerhet innehålla uppgifter om

Tillstånd till användning av strålkällor som avses i 31 f § kan beviljas endast om en sådan säkerhet som avses i 19 § har ställts.

Vid beviljandet av säkerhetstillstånd skall Strålsäkerhetscentralen uppställa villkor som är nödvändiga för att säkerhetskraven skall uppfyllas.

Verksamhetsutövare skall vid användning av slutna strålkällor med hög aktivitet särskilt noggrant

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare säkerhetsföreskrifter om hur kraven enligt 1 mom. kan uppfyllas. (22.5.2015/677)

Varje sluten strålkälla med hög aktivitet skall vara försedd med ett unikt identifieringsnummer, som själva strålkällan märks med på ett så hållbart sätt som möjligt och som ingraveras eller stämplas på strålkällans behållare.

Strålkällans tillverkare ansvarar för identifieringen.

Den som importerar en sluten strålkälla med hög aktivitet är skyldig att försäkra sig om att strålkällan har identifierats i enlighet med de krav som bestäms i 1 mom. Det är förbjudet att importera en oidentifierad strålkälla.

Export eller import av en sluten strålkälla eller strålkällor med hög aktivitet till eller från ett land utanför Europeiska unionen skall i fråga om varje parti på förhand godkännas av Strålsäkerhetscentralen. Närmare bestämmelser om förfarandet för godkännande utfärdas genom förordning av statsrådet.

En sluten strålkälla med hög aktivitet får inte exporteras till ett land som inte har tillräcklig beredskap med avseende på teknik, lagstiftning och administration för att garantera säkerheten i fråga om strålkällan och dess användning.

Verksamhetsutövaren skall ställa säkerhet enligt 19 §, om aktiviteten hos en sluten strålkälla med hög aktivitet överskrider den aktivitetsnivå som anges i bilaga 1 till strålkällsdirektivet hundra gånger eller mer. Säkerhet behöver dock inte ställas för en strålkälla vars halveringstid är kortare än 150 dagar.

Strålsäkerhetscentralen bestämmer säkerhetens omfattning separat för varje strålkälla. Säkerhetsbeloppet består av en fast grundavgift och en tilläggsavgift som fastställs för strålkällan utgående från den typ av radioaktivt ämne som strålkällan innehåller och strålkällans aktivitet.

Säkerhetsbeloppet avrundas till närmaste tusen euro. Säkerheten skall vara en bankgaranti eller kreditförsäkring eller en genom förordning av statsrådet angiven säkerhet som i fråga om hur betryggande den är kan jämställas med dem.

Genom förordning av statsrådet utfärdas närmare bestämmelser om

Genom förordning av statsrådet kan bestämmelser också utfärdas om justering av grunderna för fastställande av säkerhet i det fall att förhållandena förändras väsentligt. Samtidigt skall vid behov föreskrivas om den tid inom vilken tidigare ställda säkerheter skall kompletteras i enlighet med de justerade grunderna.

De aktivitetsnivåer för radionuklider som avses i bilaga 1 till strålkällsdirektivet publiceras i Strålsäkerhetscentralens föreskriftssamling.

Verksamhetsutövaren ska planera och genomföra skyddet för strålningsarbetare enligt följande principer:

(24.9.2017/172)

Bestämmelser om grunderna för klassificeringen av arbetstagarna och övervakningen av exponeringen för strålning utfärdas genom förordning av statsrådet. Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om de arrangemang på arbetsplatserna som krävs för att arbetstagarna ska kunna skyddas. (22.5.2015/677)

Dosimetritjänst som avses i 12 § skall godkännas av Strålsäkerhetscentralen innan verksamheten inleds.

Kriterier för godkännande av dosimetritjänsten är mätningsmetodernas lämplighet, mätningspersonalens kompetens samt nivån på det kvalitetssystem som används vid styrningen av verksamheten. Dosimetritjänsten godkänns för viss tid, högst fem år i sänder. (22.5.2015/677)

I fråga om tillsynen över en godkänd dosimetritjänst gäller bestämmelserna i 53 §.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om verksamheten inom dosimetritjänsten. (22.5.2015/677)

I fråga om övervakning av hälsotillståndet hos strålningsarbetare gäller vad som i lagen om företagshälsovård (1383/2001) eller med stöd av den bestäms om hälsoundersökningar av arbetstagare i arbete som medför särskild risk för insjuknande. För övervakningen av hälsotillståndet hos strålningsarbetare som hör till kategori A ska det dessutom utses en läkare ( företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning ). I lagen om godkännande som läkare som utför övervakning av hälsotillståndet hos strålningsarbetare i kategori A (170/2017) finns bestämmelser om behörighetskraven för företagsläkare förtrogna med effekterna av strålning.

En läkare som avses i 1 mom. har särskilt till uppgift att

Verksamhetsutövaren svarar för att en företagsläkare förtrogen med effekterna av strålning får den information och de utredningar om förhållandena på arbetsplatsen som läkaren behöver för att utföra sina uppgifter.

Om en arbetstagare av hälsoskäl inte lämpar sig för kategori A, får arbetstagaren inte placeras i denna kategori eller anvisas en motsvarande uppgift.

Arbetstagaren skall på begäran få den ansvarige läkarens skriftliga utlåtande om arbetstagarens lämplighet för kategori A. Om verksamhetsutövaren påvisar att en arbetstagare av hälsoskäl skall flyttas från en uppgift som hör till kategori A till en annan uppgift, skall arbetstagaren på begäran ges ett skriftligt intyg även om detta.

En arbetstagare har rätt att få ett ärende som avses i 1 mom. och som gäller honom eller henne prövad av strålsäkerhetscentralen. Verksamhetsutövaren skall informera arbetstagaren om denna rätt.

Strålsäkerhetscentralen skall behandla ärendet utan dröjsmål. Ändring i strålsäkerhetscentralens avgörande får inte sökas genom besvär.

Om det på grundval av en utredning om exponeringsförhållandena är sannolikt att en arbetstagare har utsatts för strålning som överstiger det föreskrivna maximivärdet, är arbetstagaren skyldig att delta i en undersökning som är nödvändig för att utreda exponeringen och dess verkningar.

En arbetstagare får inte sägas upp på den grunden att arbetstagaren har utsatts för strålning som överstiger maximivärdet.

För att kontrollera att principen om individuellt skydd och optimeringsprincipen enligt 2 § följs skall strålsäkerhetscentralen föra ett register med uppgifter om hur arbetstagare som är sysselsatta i strålningsarbete utsätts för strålning ( dosregister ). I dosregistret skall införas identifieringsuppgifter för varje arbetstagare samt uppgifter om strålningsarbetets art, metoderna för övervakning av exponeringen för strålning och faktorer som påverkar exponeringen för strålning samt om resultaten av bestämningen av exponeringen för strålning.

Verksamhetsutövaren svarar för att de uppgifter som skall införas i registret och resultaten av övervakningen av exponeringen för strålning tillställs strålsäkerhetscentralen specificerade på det sätt som centralen bestämmer så att varje arbetstagares exponering för strålning kan bestämmas.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter om arbetstagarens exponering för strålning utlämnas till den ansvarige läkare som avses i 33 § och den som bedriver den verksamhet som medför exponering för strålning. Uppgifter får lämnas ut till en verksamhetsutövare i en medlemsstat i Europeiska unionen, om detta är nödvändigt för att förpliktelsen för arbetsgivaren att följa exponeringen för strålning skall kunna uppfyllas.

För förvaringstiden för arbetstagares identifieringsuppgifter i dosregistret gäller 34 b § om förvaringstiden för arbetstagares hälsouppgifter.

För varje arbetstagare i kategori A skall för följandet av hans eller hennes hälsotillstånd upprättas ett register ( journal ), där de vid hälsokontrollen insamlade uppgifterna lagras. I journalen skall ingå de med tanke på hälsokontrollen nödvändiga uppgifterna om arbetstagarens tidigare arbetsuppgifter och anställningsförhållanden samt resultaten av övervakningen av arbetstagarens exponering för strålning.

Utan arbetstagarens samtycke får uppgifter i journalen lämnas till strålsäkerhetscentralen. Den som bedriver verksamhet som medför exponering för strålning skall ges sådana uppgifter som verksamhetsutövaren behöver för att fullgöra de förpliktelser som enligt denna lag ankommer på verksamhetsutövaren.

Den ansvarige läkaren skall ombesörja att ordnandet och uppdateringen av journalen sköts på behörigt sätt. När den ansvarige läkaren byts ut skall journalen överlåtas till efterföljaren.

Journaluppgifter skall behandlas som sekretessbelagda uppgifter.

Journalerna skall kontinuerligt uppdateras så länge en arbetstagare tillhör kategori A. Därefter skall journalen sparas tills arbetstagaren fyller eller skulle ha fyllt 75 år. Journalen skall i samtliga fall sparas tills 30 år har förflutit sedan det arbete som medförde exponering för strålning upphörde.

En finsk arbetsgivare vars finska arbetstagare är sysselsatt i strålningsarbete utomlands är skyldig att säkerställa att uppgifter om den exponering för strålning som arbetstagaren utsätts för meddelas till dosregistret.

Arbetstagarna skall ges utbildning och handledning för sina uppgifter i enlighet med verksamhetens art och förhållandena på arbetsplatsen. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid kunskap om strålningens men för hälsan och arbetssätt där säkerheten betonas så att onödig exponering för strålning och händelser som leder till avvikande stor exponering för strålning kan förhindras.

Arbetstagarna skall handla enligt anvisningarna och även i övrigt enligt vad som ankommer på dem sörja för sitt eget och andras strålskydd.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om omfattningen av skyldigheten enligt 1 mom. (22.5.2015/677)

Den som är sysselsatt i strålningsarbete skall ha fyllt 18 år. Yngre personer, som dock inte får vara under 16 år, kan delta i användningen av strålkällor i den omfattning som är nödvändig för deras yrkesutbildning.

Verksamhetsutövarens ansvar för skydd, övervakning av exponering för strålning och hälsokontroll för arbetstagare enligt vad som bestäms i detta kapitel gäller också de arbetstagare och självständiga näringsidkare som utan att vara anställda av verksamhetsutövaren deltar i strålningsarbete som verksamhetsutövaren låter utföra.

Det utomstående företaget ansvarar i egenskap av arbetsgivare för att deras arbetstagare har fått utbildning och handledning för sina uppgifter enligt 36 §. Dessutom är arbetsgivaren skyldig att säkerställa att skyddet, övervakningen av exponering för strålning och hälsokontrollen för arbetstagarna har ordnats på behörigt sätt.

Med medicinsk användning av strålning avses verksamhet där joniserande strålning med avsikt riktas mot människokroppen eller en del av kroppen

Den läkare som bär det kliniska ansvaret för den åtgärd som medför exponering för strålning svarar för att åtgärden är medicinskt berättigad och för optimeringen av den samt för egen del för den kliniska utvärderingen av resultaten av åtgärden. Kliniskt ansvar förutsätter att läkaren har behörighet att ta det kliniska ansvar som följer av åtgärdens art.

Till det kliniska ansvaret hör att innan en åtgärd vidtas sörja för att följande förfaranden har skötts på tillbörligt sätt:

Verksamhetsutövaren svarar för att förfarandena för att utse den som bär det kliniska ansvaret och för överföring av ansvaret är klart ordnade.

Den läkare som ger remiss till en åtgärd som medför exponering för strålning skall för egen del bedöma om åtgärden är berättigad. För detta skall läkaren inhämta tillgänglig väsentlig information om tidigare undersökningar och behandling samt, om bedömningen av huruvida åtgärden är berättigad förutsätter det, enligt behov konsultera sakkunniga innan remissen ges.

Den som vidtar en åtgärd som medför exponering för strålning skall ha sådan behörighet och erfarenhet som åtgärdens art förutsätter. Verksamhetsutövaren skall också se till att ansvaret och förfarandena som gäller vidtagandet av åtgärden är klart ordnade.

Innan strålning riktas mot en människa är den som vidtar åtgärden skyldig att säkerställa särskilt att

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om detaljerna vid fullgörande av skyldigheterna enligt 2 mom. (22.5.2015/677)

Verksamhetsutövaren är skyldig att ordna systematisk utvärdering (klinisk auditering) av medicinsk användning av strålning, varvid

Verksamhetsutövaren är skyldig att vidta planerade och systematiska åtgärder för att säkerställa att strålkällorna samt den utrustning och de instrument som hör till dem är i skick och att de anvisningar och förfaranden som gäller användningen av dem är korrekta.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om genomförande av kvalitetssäkring. (22.5.2015/677)

Närmare bestämmelser om grunderna och kraven för medicinsk användning av strålning utfärdas genom social- och hälsovårdsministeriets beslut. Genom social- och hälsovårdsministeriets beslut bestäms särskilt om

Social- och hälsovårdsministeriet kan bemyndiga strålsäkerhetscentralen att meddela de detaljerade begränsningar som 2 punkten förutsätter samt att bestämma de jämförelsenivåer och jämförelsevärden som avses i 4 punkten.

Bestämmelser om de krav som måste uppfyllas för att användning av strålning och annan verksamhet som medför exponering för strålning ska kunna godtas finns i 2 §. Närmare bestämmelser om maximivärdena för befolkningens exponering för icke-joniserande strålning utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

Vad som i 6 kap. bestäms om produktsäkerhet och strålningsmätningar och i 7 kap. om strålningsalstrande apparater gäller inte apparater som alstrar icke-joniserande strålning, om den exponering för strålning som de orsakar uppgår till högst en tiondel av maximivärdena för icke-joniserande strålning som befolkningen exponeras för.

Särskilda bestämmelser gäller för apparater som alstrar icke-joniserande strålning och ultraljud och som används i arbetet, för produkter och utrustning för hälso- och sjukvård samt i fråga om vidtagande av sådana av läkare ordinerade åtgärder som medför exponering för icke-joniserande strålning.

Solarietjänster får inte tillhandahållas befolkningen på ett sätt som medför men för hälsan.

Verksamhetsutövare som tillhandahåller solarietjänster ska se till att personer under 18 år inte utsätter sig för ultraviolett strålning i solarium.

Vad som bestäms i 2 mom. gäller inte exponering som sker på ordination av läkare för vård av sjukdom, diagnostisering eller medicinsk forskning med ultraviolett strålning.

Verksamhetsutövaren ska för den plats där en för allmänheten tillgänglig solarieapparat används utse en ansvarig person som har fyllt 18 år och fått ändamålsenlig introduktion. Den ansvariga personen ska vid behov ge kunden handledning i hur ögonen ska skyddas och i annan säker användning av solarieapparaten samt övervaka att personer under 18 år inte har möjlighet att använda solarieapparaten. Vid behov ska den ansvariga personen kontrollera åldern på den som använder en solarieapparat.

Verksamhetsutövaren ska dessutom se till att information om de risker som överexponering för ultraviolett strålning i solarieapparater medför och om begränsning av sådan exponering finns synligt framlagd på den plats där en solarieapparat används.

De myndigheter som styr och övervakar efterlevnaden av hälsoskyddslagen (763/1994) samt Strålsäkerhetscentralen har trots bestämmelserna om sekretess rätt att utbyta uppgifter om verksamhetsutövare som behövs för tillsynen och styrningen av den och som gäller tillsynen över solarier. I fråga om personuppgifter gäller rätten att få uppgifter endast nödvändiga uppgifter.

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten kontrollerar vid inspektioner i samband med tillsynen enligt hälsoskyddslagen följande saker:

Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska föra protokoll över de inspektioner som avses i 44 a §. I protokollet antecknas de observationer som gjorts vid inspektionen. Den kommunala hälsoskyddsmyndigheten ska lämna en kopia av inspektionsprotokollet eller motsvarande uppgifter till Strålsäkerhetscentralen.

Strålsäkerhetscentralen kan vidta åtgärder enligt denna lag för att brister eller försummelser som hälsoskyddsmyndigheten observerat ska bli avhjälpta.

Den som i näringsverksamhet eller med sådan jämförbar verksamhet använder naturligt jord- och stenmaterial eller annat naturligt material eller material som har uppkommit till följd av att sådant material har använts, är skyldig att på det sätt som strålsäkerhetscentralen godkänner reda ut den exponering för strålning som verksamheten medför, om det visar sig eller med fog kan misstänkas att verksamheten är strålningsverksamhet. Detsamma gäller en arbetsgivare, om det i hans arbetslokaler eller andra arbetsplatser konstateras eller med fog kan misstänkas att människor utsätts för naturlig strålning som är eller kan vara hälsovådlig.

Strålsäkerhetscentralen har rätt att bestämma att en i denna paragraf nämnd utredning skall utföras, om den som är skyldig att utföra utredningen inte annars gör det.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om utredning av exponeringen för strålning enligt denna paragraf. (22.5.2015/677)

När en i 45 § nämnd utredning har gjorts skall strålsäkerhetscentralen vid behov meddela föreskrifter om en begränsning av exponeringen för strålning.

Om det arbete som utförs på den plats där verksamhet som avses i 45 § bedrivs är strålningsarbete som avses i 32 §, är verksamhetsutövaren skyldig att lämna en utredning om de arrangemang som har vidtagits i syfte att trygga säkerheten. Vad som i 18 § stadgas om den organisationsutredning som gäller användning av strålning gäller i tillämpliga delar även denna utredning, förordnandet av en föreståndare som ansvarar för strålsäkerheten och behörighetskraven.

Maximivärden för radonhalten i rumsluften fastställs av social- och hälsovårdsministeriet.

Närmare bestämmelser om begränsningen och övervakningen av den exponering för strålning som förorsakas av radioaktiva ämnen i hushållsvatten utfärdas genom socialoch hälsovårdsministeriets beslut. (23.12.1998/1142)

Närmare stadganden om tillsynen över exponering för naturlig strålning utfärdas genom förordning.

Mängden radioaktivt avfall som genereras vid användningen av strålning och annan strålningsverksamhet ska hållas så liten som det är praktiskt möjligt utan att genomförandet av de allmänna principerna enligt 2 § äventyras.

Verksamhetsutövaren än skyldig att sörja för att behövliga åtgärder vidtas för att oskadliggöra det radioaktiva avfall som uppkommer vid verksamheten.

När verksamhetsutövaren hanterar radioaktivt avfall är han skyldig att sörja för att utsläpp av radioaktiva ämnen i omgivningen har begränsats på ett tillräckligt effektivt sätt. Om radioaktiva ämnen sprids i omgivningen på ett sådant sätt att ett avvärjande av de men för hälsan eller miljön som de medför kräver åtgärder i syfte att rena omgivningen, är verksamhetsutövaren skyldig att sörja för att åtgärderna vidtas.

Om verksamhetsutövaren utnyttjar naturtillgångar som innehåller radioaktiva ämnen, är han under pågående verksamhet och då han upphör med den skyldig att sörja för att det radioaktiva avfallet inte orsakar men för hälsan eller miljön.

Strålsäkerhetscentralen får meddela närmare föreskrifter om innehållet i ombesörjningsplikten enligt denna paragraf. (22.5.2015/677)

Om verksamhetsutövaren inte uppfyller sin ombesörjningsplikt enligt 50 §, är staten skyldig att sköta om att behövliga åtgärder vidtas i syfte att oskadliggöra det radioaktiva avfallet och rena omgivningen.

Staten är också skyldig att vidta de åtgärder som avses i 1 mom., om avfallets ursprung inte är känt eller den verksamhetsutövare som ombesörjningsplikten gäller inte står att finna.

Genom förordning stadgas om hur staten skall sköta de uppgifter som avses i 1 mom.

Verksamhetsutövaren och andra som har varit med om att åstadkomma eller behandla radioaktiva ämnen eller radioaktivt avfall är skyldiga att ersätta staten för kostnaderna för de åtgärder som behövs för att oskadliggöra avfallet och rena omgivningen. Stadganden om uppbörd av kostnadsersättning finns i 69 §. För ersättandet skall i första hand användas den säkerhet som avses i 19 §, om en sådan har ställts.

Om innehavet av radioaktivt avfall förutsätter säkerhetstillstånd, är den som överlåter sådant avfall skyldig att försäkra sig om att mottagaren har säkerhetstillstånd som berättigar till innehav av avfallet.

Radioaktivt avfall eller material som innehåller radioaktivt avfall får importeras, exporteras eller transporteras genom finskt område endast under förutsättning att varje förflyttning av avfall på förhand godkänts av Strålsäkerhetscentralen.

Radioaktivt avfall får inte exporteras till ett land som inte har tillräcklig beredskap med avseende på teknik, lagstiftning och administration för att hantera radioaktivt avfall.

En strålkälla som tagits ur bruk och som är tillverkad utanför Finland får inte föras in i Finland som radioaktivt avfall. (22.12.2005/1179)

Transport av radioaktivt avfall ska ske i enlighet med de förfaranden som anges i rådets direktiv 2006/117/Euratom om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, nedan direktivet om kärnavfallstransporter. (21.11.2008/718)

Utöver det som anges i artikel 17 i direktivet om kärnavfallstransporter offentliggör Strålsäkerhetscentralen den version av standarddokumentet som avses i artikeln i sin föreskriftssamling. (21.11.2008/718)

För den tillsyn som förutsätts i denna lag och i stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den har strålsäkerhetscentralen rätt att

När gruvmyndigheten har beviljat tillstånd enligt 9 § i gruvlagen till malmletning som har som mål att lokalisera och undersöka fyndigheter av uran eller torium har Strålsäkerhetscentralen i syfte att garantera strålsäkerheten rätt att i behövlig omfattning granska och övervaka malmletningsområdet och dess omgivning. Strålsäkerhetscentralen har rätt att genomföra de behövliga gransknings- och övervakningsåtgärderna också då andra gruvmineraler bryts och hanteras med stöd av ett gruvtillstånd enligt 16 § i gruvlagen och verksamheten har eller kan ha verkningar för strålsäkerheten i omgivningen. (22.5.2015/677)

Strålsäkerhetscentralen och den som utför i 53 § 1 punkten nämnd inspektion har rätt att vid behov meddela föreskrifter om säkerheten vid strålningsverksamhet och vid oskadliggörandet av radioaktivt avfall. När en föreskrift meddelas skall en tid sättas ut inom vilken föreskriften skall iakttas. Om föreskriften meddelas av den som utför inspektionen, skall saken hänskjutas till strålsäkerhetscentralen, om verksamhetsutövaren skriftligen begär det.

Är verksamheten uppenbart hälsovådlig eller medför den risk för hälsan, kan strålsäkerhetscentralen besluta att verksamheten skall avbrytas eller begränsas så att den uppfyller kraven i denna lag.

Tål saken inte dröjsmål, har den som utför inspektionen rätt att bestämma att verksamheten skall avbrytas eller begränsas, och verksamhetsutövaren måste då omedelbart följa beslutet. Den som utför inspektionen skall i detta fall utan dröjsmål hänskjuta saken till strålsäkerhetscentralen.

Beslut om avbrytande eller begränsande av verksamheten är i kraft tills verksamhetsutövaren visar eller det på annat sätt konstateras att verksamheten kan bedrivas enligt de krav som ingår i denna lag eller som har föreskrivits med stöd av den.

Om en produkt som avses i 21 § inte uppfyller uppställda säkerhetskrav har övervakningsmyndigheten rätt att förbjuda att den säljs eller på annat sätt överlåts.

Utan hinder av vad som stadgas om hemlighållande av ärenden eller handlingar har den myndighet som övervakar att denna lag och med stöd av den utfärdade stadganden och bestämmelser följs rätt att av andra myndigheter få sådana uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen.

Polisen och tullmyndigheterna skall, om så behövs, lämna tillsynsmyndigheterna handräckning vid tillsynen över att denna lag samt stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas. Stadganden om tullmyndigheternas särskilda uppgifter vid tillsynen över att denna lag iakttas skall vid behov utfärdas genom förordning.

Om någon tredskas och inte uppfyller sina skyldigheter enligt denna lag eller stadganden och bestämmelser som utfärdats med stöd av den, kan strålsäkerhetscentralen förplikta honom att uppfylla dem genom att utsätta vite eller vid äventyr att den försummade åtgärden vidtas på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts eller användningen av strålkällan förbjuds.

Strålsäkerhetscentralen dömer ut vitet.

Kostnaderna för en åtgärd som myndigheten låtit vidta betalas på förhand av statens medel och indrivs hos den försumlige enligt lagen om indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg (367/61) .

Om straff för användning av strålning på ett sådant sätt att gärningen är ägnad att framkalla allmän fara för liv eller hälsa stadgas i 34 kap. 4, 5, 7 och 8 §§ strafflagen.

Om straff för miljöförstöring som har begåtts i strid med denna lag eller stadganden eller bestämmelser som utfärdats med stöd av den stadgas i 48 kap. 1-4 §§ strafflagen.

Om straff för ovarsam hantering av radioaktiva ämnen eller strålningsalstrande apparater bestäms i 44 kap. 12 § strafflagen. (24.5.2002/418)

En verksamhetsutövare som uppsåtligen eller av oaktsamhet

Om en i 1 mom. avsedd förseelse med hänsyn till omständigheterna är ringa, behöver åtal för förseelsen inte väckas och straff inte dömas ut.

62 § har upphävts genom L 21.5.1999/647 .

63 § har upphävts genom L 26.10.2001/893 .

Åklagaren får inte väcka åtal för ett brott som avses i denna lag förrän Strålsäkerhetscentralens utlåtande har inhämtats.

Ett beslut av Strålsäkerhetscentralen får överklagas genom besvär hos förvaltningsdomstolen på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen (586/1996) .

Förvaltningsdomstolens beslut i ett i 20 § avsett ärende som gäller återkallande av säkerhetstillstånd och i ett i 55 eller 56 § avsett ärende får överklagas genom besvär på det sätt som anges i förvaltningsprocesslagen. Över andra beslut av förvaltningsdomstolen får besvär anföras endast om högsta förvaltningsdomstolen beviljar besvärstillstånd.

I beslut som fattas med stöd av 54 eller 55 § kan bestämmas att beslutet skall tillämpas trots att ändring har sökts, om inte besvärsinstansen bestämmer något annat.

Om en bestämmelse har meddelats enligt 1 mom., skall besvärsinstansen behandla besvären i brådskande ordning.

Även i de fall då så stora mängder radioaktiva ämnen sprids i arbets- eller livsmiljön att skötseln av strålsäkerheten förutsätter särskilda åtgärder ( strålningssituation som avviker från det normala ), skall principerna i 2 § i mån av möjlighet beaktas när åtgärder vidtas för att begränsa exponeringen för strålning.

Inrikesministeriet meddelar allmänna föreskrifter om och anvisningar för planeringen och samordnandet av åtgärder med tanke på strålningssituationer som avviker från det normala.

Den som i samband med tillsynen över att denna lag iakttas och den som i egenskap av medlem eller sekreterare i strålsäkerhetsdelegationen har tagit del av uppgifter om någon enskilds eller sammanslutnings ekonomiska ställning eller företagshemlighet eller om någons privata förhållanden får trots bestämmelserna om sekretess i lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (621/1999) lämna ut uppgifterna i enlighet med 57 § i denna lag samt till åklagar- och polismyndigheterna för utredning av brott.

För beslut om säkerhetstillstånd och andra beslut som en myndighet fattar med stöd av denna lag samt för prestationer som gäller tillsyn som avses i denna lag samt för åtgärder som beredningen av dessa beslut och förberedandet av dessa prestationer kräver kan uppbäras avgift enligt vad som genom beslut av det behöriga ministeriet fastställs. Om avgifterna gäller lagen om grunderna för avgifter till staten (150/92) . (22.12.1994/1334)

Om kostnaderna för tillsyn över strålningsverksamhet kan beslutas att de antingen helt eller delvis skall uppbäras i form av årliga avgifter hos verksamhetsutövarna. (22.12.1994/1334)

Avgifter och ersättningar som nämns i denna lag kan utmätas utan dom eller utslag i den ordning som gäller för indrivning av skatter och avgifter i utsökningsväg.

Närmare stadganden om verkställigheten av denna lag samt om arbetsfördelningen och samarbetet mellan myndigheterna utfärdas genom förordning.

Strålsäkerhetscentralen skall meddela allmänna anvisningar för att säkerhetsnivån enligt denna lag skall kunna nås.

Innan Strålsäkerhetscentralen meddelar föreskrifter enligt 2 § 2 mom., 11 § 3 mom., 23 § 3 mom., 31 c § 2 mom., 32 § 2 mom., 32 a § 4 mom., 36 § 3 mom., 39 b § 3 mom., 40 § 2 mom., 45 § 3 mom. och 50 § 4 mom. ska centralen höra de tillståndshavare som avses i 20 §, den delegation som avses i 7 § samt social- och hälsovårdsministeriet och arbets- och näringsministeriet samt i behövlig omfattning andra myndigheter.

72 § har upphävts genom L 23.5.1997/490 .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Genom denna lag upphävs lagen den 26 april 1957 om strålningsskydd (174/57) jämte senare ändringar.

Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft.

Säkerhetstillstånd som har beviljats med stöd av lagen om strålningsskydd gäller tills vidare. Tillståndshavaren skall dock inom ett år efter att denna lag har trätt i kraft till strålsäkerhetscentralen anmäla att verksamheten fortgår. Om anmälan inte görs inom utsatt tid, anses tillståndet ha förfallit.

Om den verksamhet som avses i ett säkerhetstillstånd som har beviljats med stöd av lagen om strålningsskydd inte uppfyller de krav som stadgas i denna lag, skall strålsäkerhetscentralen inom ett år från det en i 1 mom. nämnd anmälan har kommit in uppmana tillståndshavaren att ansöka om ett nytt säkerhetstillstånd. Följer tillståndshavaren inte uppmaningen inom fyra månader, anses säkerhetstillståndet ha förfallit.

För verksamhet som kräver säkerhetstillstånd enligt denna lag och som har inletts innan lagen har trätt i kraft skall i andra än i 1 och 2 mom. nämnda fall sökas säkerhetstillstånd inom ett år från ikraftträdandet.

Den som har godkänts som en i 5 § förordningen om strålningsskydd (328/57) nämnd föreståndare eller skötare har när denna lag träder i kraft rätt att kvarstå i uppgiften.

76 § har upphävts genom L 22.12.1994/1334 .

Den som idkar i gruvlagen nämnd gruvdrift och den som under en längre tid än tre månader utför brytningsarbete under jord eller i ett slutet utrymme, skall skriftligen underrätta strålsäkerhetscentralen om sin verksamhet inom tre månader efter att denna lag har trätt i kraft.

I lagen om strålningsskydd nämnda ärenden som är anhängiga vid strålsäkerhetscentralen eller hos någon annan myndighet när denna lag träder i kraft behandlas enligt denna lag.