1208/1991

Vid skatteklassificeringen av brukningsenheter särskiljs följande markanvändningsslag:

Till jordbruksjord hänförs mark som är i varaktig jordbruksanvändning. Såsom ägoslag av jordbruksjord särskiljs vid skatteklassificeringen åker, trädgård samt naturäng och naturbete. Varaktig jordbruksanvändning anses, om inte annat visas, ha upphört på ett område, när området har varit oanvänt i tio år.

Obeskogad jordbruksjord om vilken har ingåtts avtal med staten enligt lagen om begränsning av nyttjande av åker (216/69) , lagen om styrning av lantbruksproduktionen (446/77) eller lagen om styrning och balansering av lantbruksproduktionen (81/83) eller något annat motsvarande avtal som gäller begränsning av nyttjande av åker för bestämd tid anses vara i jordbruksanvändning den tid avtalet gäller. Har jordbruksanvändningen på något område frångåtts helt genom ett avtal som avses ovan, kan områdets markanvändningsslag ändras efter att området har tagits i annan användning eller när minst tio år har förflutit sedan avtalet ingicks.

Till skogsmark hänförs mark som används för eller är avsedd att användas för odling av träd och där den årliga tillväxten hos fullslutet trädbestånd som är lämpat för ståndorten i medeltal är minst 1 kubikmeter stamved med bark per hektar under den omloppstid som ger den största medelavkastningen. Mark med sämre avkastningsförmåga hänförs till impediment.

Till byggnadsmark hänförs tomtmark som behövs för bostad, annat privatbruk eller för näringsverksamhet samt byggnadsplatser som behövs för gårdsbrukets ekonomibyggnader.

Till annan mark hänförs sådana områden som inte regelbundet ger skattepliktig avkastning. Sådana områden är impediment som hänför sig till jord- och skogsbruket, kraftlinjegator vilkas bredd är minst tio meter och hälften av kraftlinjegatornas randområden, områden med minst fem meter breda diken, rörnätsområden och byggda vägar som är försedda med behövliga diken samt marktäktsområden och andra särskilda områden. Till vägområde för enskild väg hänförs de områden som motsvarar den verkliga markanvändningen, såsom körbana, vägrenar, sidodiken samt kantområden med en bredd av minst 0,5 meter, mätt från yttre kanten av sidodiket till en väg som gränsar till skogsmark.

För beskattningen hänförs skogsmarkers ståndorter till olika skatteklasser som följer:

Utöver vad som nämns i 6 § skall vid skatteklassificeringen de speciella egenskaper hos ståndorten och begränsningar av användningen som väsentligt förändrar ståndortstypens genomsnittliga avkastningsförmåga beaktas så att skogsmark hänförs till den skatteklass som dess avkastningsförmåga närmast motsvarar eller till impediment.

Såsom faktorer vilka sänker skadeklassen beaktas dessutom följande egenskaper hos ståndorten:

Såsom faktorer, vilka höjer skatteklassen, beaktas sådana verkningar av utdikning vilka på ett varaktigt sätt har förbättrat ståndortens avkastningsförmåga.

I samband med skatteklassificeringen uppgörs en beskattningskarta över kommunens område. Som grund för skatteklassificeringskartan används den mest tillförlitliga tillgängliga kartan över området i enlighet med vad skattestyrelsen närmare bestämmer. På tätortsområden verkställs klassificeringen i skala 1:2000 och i glesbygder i skala 1:4000, 1:5000 eller 1:10000 med beaktande av de kartor som står till förfogande, lägenhetsarealen och hur mycket terrängen varierar.

Fastighetsindelningen på skatteklassificeringskartan utreds med hjälp av registerkartan och kartor som har uppgjorts vid lantmäteriförrättningarna samt vid behov med hjälp av även andra tillförlitliga kartor. Vid behov skall indelningen kontrolleras i terrängen. Registernumren skall kontrolleras enligt fastighetsregistret.

På skatteklassificeringskartan inritas ägo- och klassificeringsfigurerna, vid behov med hjälp av mätningar i terrängen. Arealen av en skogsmarksfigur som inritas på kartan skall vara minst 0,3 hektar. På områden med byggnadsmark uppmäts kartfigurerna med 0,01 hektars noggrannhet och på områden med andra markanvändningsslag med 0,1 hektars noggrannhet.

Kartbasen skall kompletteras och förtydligas i terrängen, varvid särskild uppmärksamhet skall ägnas lägenhetsrårnas sträckning och områdenas läge, ägo- och klassificeringsfigurernas kanter, impediment, tomtmarker och vägområden samt vattendrag.

För en lägenhet som är införd i fastighetsregistret under eget nummer, för ett outbrutet område och för ett område som ägs av flera gemensamt eller enligt sämjoskifte samt för andra fristående områden görs i samband med skatteklassificeringen en särskild arealuträkningslista.

Skattestyrelsen för register över bruknings enheterna.

Närmaste ledare och övervakare av skatteklassificeringen av skogsmark skall vara forstmästare vars ämneskombination i avlagd examen anses medföra kompetens för uppgiften ( skatteklassificeringsövervakare ).

För fältarbete skall, om inte skattestyrelsen i enskilda fall godkänner något annat, anlitas forsttekniker, skogsbruks- eller trähushållningsingenjörer eller andra personer med motsvarande kompetens ( skatteklassificerare ).

Skogsskattetalen i de olika skatteklasserna är följande:

En skattekubikmeter anses innefatta följande mängder virke av olika slag samt spillvirke:

Med stamved som nämns i 11 § 1 mom. 2 punkten inkomstskattelagen för gårdsbruk avses stammar som är försäljningsdugligt gagnvirke eller som enligt uppskattning kan utvecklas till sådant.

Avverkningsåret börjar den 1 juli och upphör den 30 juni följande år. (17.11.1995/1282)

Med största uthålliga avverkningsmöjlighet avses den största virkesmängd som i genomsnitt kan avverkas i kommunen eller kommungruppen per år i 10 års tid enligt de skogsvårdsanvisningar som allmänt tillämpas inom skogshushållningen och utan att minska det växande trädbeståndet med mer än 5 procent under perioden. Som en faktor som minskar avverkningsmöjligheten beaktas också den naturliga avgången hos stamveden.

När de rotpriser som härletts ur leveranspriserna och som avses i 11 § 1 mom. 4 punkten inkomstskattelagen för gårdsbruk beräknas, uppskattas leveransutgifterna i pengar till det belopp som vid leverans- och kontantförsäljning i genomsnittliga stämplingsposter skulle betalas till en utomstående för upparbetning och transport av virket.

Som husbehovsvirke enligt 11 § 1 mom. 4 punkten inkomstskattelagen för gårdsbruk anses virke som en skattskyldig för privat bruk har tagit ur skogen på brukningsenheten eller virke som har använts i lantbruket. Som husbehovsvirke anses inte sådan råvara till träförädlingsprodukter som har tagits ur skogen på en brukningsenhet och som på brukningsenheten har upparbetats för försäljning.

Till de utgifter för virkesproduktion som avses i 11 § 1 mom. 5 punkten inkomstskattelagen för gårdsbruk hänförs bland annat följande av skogsägaren betalda utgifter och följande avskrivningar på anläggningstillgångar, vilka beror på skogsvårdsåtgärder och förvaltning av skogsbruket:

Till utgifterna för virkesproduktion hänförs inte värdet av skogsägarens eget arbete.

Inom ett plantbestånd som har blivit säkerställt och som avses i 14 a § 4 mom. inkomstskattelagen för gårdsbruk skall finnas regelbundet fördelade på området följande minimimängder utvecklingsdugliga plantor av trädslag som lämpar sig för växtplatsen:

Den minimimängd plantor som nämns i 1 mom. kan vid avvikande förhållanden på växtplatsen underskridas med högst 200 stycken per hektar.

Inom ett plantbestånd som har blivit säkerställt har även för tryggande av plantornas utveckling vidtagits nödvändiga åtgärder för bekämpning av sly och gräs samt att till följd härav i plantbeståndet inte finns något annat trädbestånd eller någon annan ytvegetation som äventyrar de i 1 mom. nämnda plantornas utveckling.

Med trädbeståndets medeldiameter, som är en förutsättning för förstagallringsavdrag avses diametern hos medianträdet inom fördelningen för de levande trädens grundyta i det härskande skiktet i skogsbeståndet.

Skogsforskningsinstitutet avger till finansministeriet och skattestyrelsen utlåtanden och lämnar förslag i frågor som gäller grunderna för beskattningen av skogsbruksinkomster.

Skattestyrelsen skall efter att ha hört skogsforskningsinstitutet hos finansministeriet framlägga förslag till ändring av de värderingsgrunder som nämns i 13-15 §§, om det konstateras att grunderna har förändrats på ett sätt som medför en ökning eller minskning av avkastningen med minst fem procent.

Finansministeriet meddelar vid behov närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1991.

Förordningen tillämpas första gången vid beskattningen för 1991. Förordningens 17 § tillämpas första gången när uppgifterna från den åttonde riksskogstaxeringen läggs till grund för skogsbeskattningen.

Genom denna förordning upphävs inkomstskatteförordningen för gårdsbruk av den 18 mars 1988 (233/88) jämte ändringar samt förordningen den 22 mars 1991 om vissa definitioner som används inom skogsbeskattningen (550/91) .