637/1990

Detta beslut gäller sådana bussar avsedda i fordonslagets (1090/2002) 10 § 2 mom. 2-punkten som inte fyller krav i direktiv 2001/85/EG eller E-reglementen nämdna i bilaga 1, I del 52-punkten av kommunikationsministeriets förordning om bilars och släpvagnars konstruktion och utrustning (1248/2002) .

2. Vid krängningsprovet skall bussen vara i fullständigt bruksskick och belastad med vikter, som är placerade på rätta ställen för att motsvara chaufför, guide och fullt passagerarantal. I undre våningen av en tvåvåningsbuss får vid krängningsprovet inte finnas vikter som motsvarar passagerare.

3. Då stabilitet påvisas genom beräkningar får tyngdpunktens höjd i bussen inte överstiga värdet h = 0,940 × (a+R+(b-a) × d/e), där

Genom beräkning, praktiska prov eller på något annat sätt skall det påvisas att karosserikonstruktionen är tillräckligt stark för att tåla en på taket jämnt fördelad styv belastning som motsvarar bussens största tillåtna totalvikt, dock högst 10 ton.

1. I en buss skall på sidorna och i fram- och bakgaveln från golvnivån till fönstrets nedre kant finnas ett minst 0,50 m högt skydd som hör till eller är stadigt fäst vid karosseriet. Skyddet skall i framgaveln vara minst 2,5 mm tjockt och annanstans 1,25 mm tjockt och av stålplåt eller om det är av något annat material, ha motsvarande hållfasthet. Om fönster saknas baktill, skall skyddet sträcka sig från bakgolvets nivå upp till en höjd av minst 0,80 m.

2. Vindrutans nedre ram och det främre passagerarutrymmets skydd skall på en höjd av högst 0,30 m från vindrutans nedre kant nedåt räknat ha ett böjmotstånd på minst 10 cm ³

3. Skyddet behövs inte baktill i en buss med bakmotor. Skyddet behövs varken på sidorna eller baktill om passagerarutrymmets golv ligger på en höjd av minst 1,9 m från körbanans yta.

4. Skyddet skall vara så enhetligt som möjligt utan onödiga avbrottspunkter. I skyddet får likväl finnas sådana öppningar som bussens konstruktion och utrustning kräver.

5 § har upphävts genom B 14.1.1993/112 .

1. Fram- och baktill på en buss skall finnas krokar eller kopplingar som passar för en 40 mm dragögla och tål en vågrät bogseringskraft, som är minst lika stor som bussens egenvikt. De får även vara löstagbara.

2. Förutom dragkrok eller -koppling skall i en buss för lyftning och bogsering finnas åtminstone en tvärgående balk eller motsvarande konstruktion på ett avstånd av högst 0,50 m från karosseriets gavel.

1. Bussens motorutrymme skall isoleras från karosseriet med brandsäkert material. Eventuella värme- och ljudisoleringsmaterial skall vara skyddade mot absorbering av bränsle och olja.

2. Bussens konstruktion skall planeras så, att risken för brand på grund av kortslutning i strömkablar, överhettning i eldrivna anordningar, bromsanordningar, däck, avgasserie eller eventuella tilläggsvärmeaggregat, explosion i batterier eller bränsleläckage blir så liten som möjligt.

3. I bussens karosseriutrymme använda byggnads- och inredningsmaterials förbränningshastighet får inte överstiga värdet 100 mm/min, testade enligt normen ISO 3795 (SFS 5337) eller någon annan motsvarande norm. Detta krav gäller följande material och sådana kombinationer av dem som har använts i bussen:

4. Konstruktions- och inredningsmaterialen anses uppfylla kraven i 3 mom. om de är e-godkända i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv om brinnegenskaperna hos material som används i inredningen till vissa kategorier av motorfordon (95/28/EG). (22.4.1996/269)

1. Bussens bränsletank skall placeras så, att ingen del av den med undantag av påfyllningsröret och dess lock är närmare karosseriets yttre kant än 0,60 m i bussens längdriktning och 0,05 m i dess tvärriktning.

2. Bränsletankens påfyllningsrör skall i en dieseldriven buss befinna sig minst 0,25 m och i en bensindriven buss minst 0,50 m från dörröppningen. Om påfyllningshålet är beläget på sidan, får inte dess lock sträcka sig utanför kanten på bussens karosserie.

1. Batterierna skall placeras i ett från det egentliga passagerarutrymmet och förarutrymmet gastätt isolerat utrymme, som är förbundet med fria luften.

2. Alla elkablar skall fästas och skyddas så, att de inte kan ta skada vid användning.

3. En från batterierna utgående kabel skall förses med en huvudströmbrytare, som är belägen nära batterierna och kan manövreras från förarutrymmet och med vilken man kan bryta spänningen i kabeln. Före huvudströmbrytaren skall spänning tas för koppling av körriktningsljusen som varningsblinken och för färdskrivaren. Spänning får även tas före huvudströmbrytaren för koppling av radiotelefon, dörrfunktion och annan anordning vars bruk är nödvändigt ehuru spänningen är avbruten med huvudströmbrytaren.

4. Den från batterierna utgående huvudströmkabeln och de förbi denna kopplade anordningarnas strömkabel skall förses med en säkring eller strömbegränsare, som är belägen så nära batterierna som möjligt.

1. En buss med över 16 passagerarplatser skall ha minst två dörrar. Om bussen har över 36 passagerarplatser, skall båda de obligatoriska dörrarna vara avsedda att regelbundet användas av passagerare (bruksdörrar). I en buss med högst 36 passagerarplatser får den ena av de obligatoriska dörrarna vara en nödutgång.

2. Om en buss för mer än 60 passagerare har ståplatser, skall i bussen finnas minst tre bruksdörrar, och en motsvarande buss för mer än 95 passagerare skall ha minst fyra bruksdörrar.

3. En dubbeldörr anses motsvara två bruksdörrar.

1. En buss med mer än 16 passagerarplatser skall ha minst en dörr i främre och en i bakre delen så, att avståndet mellan dörrarnas vertikala mittlinjer är minst 30 % av bussens längd. Om en buss har flera dörrar, skall dessa vara ändamålsenligt placerade i förhållande till bussens längd.

2. Bruksdörrarna skall finnas på bussens högra sida. Nödutgången får även finnas på vänster sida eller baktill.

1. En bruksdörrs öppning skall vara minst så stor att man genom den kan transportera den i bilaga 1 beskrivna schablonen 1a. Om bussen har ståplatser annanstans än i gången (ståbrygga), skall genom bruksdörrarna kunna transporteras schablonen 1b och genom minst en vid ståbryggan placerad dörr schablonen 2. Genom en nödutgång skall schablonen 1 d kunna transporteras. Om bussen har högst 16 passagerarplatser skall genom bruksdörren kunna transporteras schablonen l c.

2. Schablonerna skall kunna transporteras via dörröppningen till gången, ända till dess mittlinje i lodrät ställning och vinkelrätt mot sin färdriktning. Vid nödutgången får finnas ett säte för passagerare, vilket lätt kan flyttas åt sidan så, att schablonen 1d kan transporteras förbi det.

3. Genom en dubbeldörr som är belägen i bakre delen av karosseriet, skall schablonerna 1b och 2 kunna transporteras bredvid varandra, varvid dörrledstängarna och mittledstången inte beaktas.

1. Dörrarnas alla fäst- och öppningsanordningar skall vara sådana eller så skyddade att en passagerare inte kan fastna i dem eller skada sig på dem då dörren öppnas eller stängs.

2. Om chauffören inte direkt eller via speglar har synkontakt med dörrar som manövreras från förarplatsen, skall dessa förses med sådana pålitliga säkerhetsanordningar som underrättar chauffören om att en passagerare är i dörröppningen eller som hindrar att passageraren kommer i kläm då dörren stängs. För chauffören skall finnas en signallampa, som visar om någon dörr i bussen är öppen.

3. Dörrarna skall ha ett sådant manövreringssystem att de då huvudströmbrytaren öppnas eller driftspänningen annars bryts förblir antingen öppna eller stängda, beroende på i vilket läge de var i då spänningen bröts. Dörrarna skall vara försedda med anordningar med vilka en passagerare i en nödsituation kan öppna dem från insidan. Dörrar som kan öppnas av passagerare skall vara försedda med sådana anordningar att dörren inte kan öppnas då bussen är i rörelse och att bussen inte fås i rörelse förrän dörren är stängd. Om chauffören har direkt uppsikt över en dörr, krävs inte någon säkerhetsanordning.

4. Nödutgången skall kunna öppnas över 90° utåt, om den inte är av sådan typ som lossnar eller glider åt sidan.

1. Som nödutgångar anses bruksdörrar samt för ändamålet lämpliga nöddörrar, takluckor och fönster. I bussen skall för varje med led eller mellanvägg avskild eller i annat plan placerad passageraravdelning finnas nödutgångar som följer:

Utom dessa skall i en buss med högst 50 passagerarplatser finnas minst en taklucka och i övriga bussar två takluckor.

2. De takluckor och fönster som anses som nödutgångar skall ha en öppning med en fri yta av minst 0,40 m ² , och genom den skall kunna föras en rektangulär schablon, vars sidor är 0,50 m och 0,68 m. Ett fönster räknas som två nödutgångar, om genom det samtidigt och bredvid varandra kan föras ut två schabloner av ovan nämnt slag. Fönster som är avsedda som nödutgångar skall vara enkelt och säkert löstagbara utåt eller vara av säkerhetsglas som lätt kan krossas. Nedre kanten av ett fönster som är avsett som nödutgång skall vara på en höjd av minst 0,50 m och högst 1,0 m från passagerarutrymmets golv. Framför fönster som är avsedda som nödutgångar får inte finnas någonting, som hindrar eller försvårar deras användning i en nödsituation. Som sådant anses dock inte gardiner eller solskydd.

3. Om det finns mer än en taklucka, skall luckorna placeras i bussens längdriktning så, att deras inbördes avstånd, mätt från varje luckas kant, är minst 2,0 m. En taklucka skall kunna öppnas lätt från insidan och även kunna öppnas från utsidan. Den får gå att låsa då bussen annars låses men skall då ändå vara lätt att öppna från insidan.

4. Som nödutgångar avsedda takluckor, fönster och dörrar skall vara utrustade med klara, med vit färg på grön botten tecknade symboler eller anvisningar. Vid varje fönster som är avsett att slås sönder skall fästas ett verktyg för detta ändamål.

1. Höjden från marken till bruksdörrarnas nedersta trappsteg får i en obelastad buss vara högst 0,40 m. I dörrar bakom den bakersta axeln får den vara 0,45 m. Det nedersta trappsteget vid framdörren eller en annan ingångsdörr skall befinna sig på en höjd av högst 0,28 m ovanför marken. Om i bussen finns en dubbel framdörr, skall ena halvan av dörren uppfylla detta villkor. Då trappstegens höjd kan regleras från chaufförens plats, skall ovan nämnda mått uppfyllas åtminstone vid påstigning. Om bussen har ett sådant system, skall det kopplas så att bussen inte kan köras förrän fjädring, trappsteg eller motsvarande har återgått till normalt körläge. I en buss som har ståplatser får övriga trappstegs höjd vara högst 0,25 m, bakom den bakersta axeln dock högst 0,30 m. Om bussen saknar ståplatser får andra trappsteg än det nedersta ha en höjd av högst 0,30 m. Alla trappstegs minimihöjd är dock 0,10 m.

2. Om en ny buss med över 16 passagerarplatser har mekanisk fjädring, får det nedersta trappstegets höjd på grund av risken för fjädrarnas utmattning vara 50 mm större än vad som avses i 1 mom.

3. Det nedersta trappsteget skall ha ett stegdjup på minst 0,30 m, och det skall skjuta ut minst 0,20 m framom följande trappsteg. Övriga trappsteg och eventuella indragbara hjälptrappsteg skall ha ett stegdjup på minst 0,20 m. Om bussen har högst 16 passagerarplatser, skall det nedersta trappstegets stegdjup vara minst 0,23 m. Trappsteget skall utformas så, att på steget kan placeras en rektangel av storleken 0,40 m × 0,20 m. Detta villkor anses uppfyllt då minst 95 % av rektangelns yta befinner sig på trappsteget.

4. Om i bussens trappor används ett utskjutande hjälpsteg, skall dess funktion kopplas så, att det fås ut endast med en särskild tryckknapp och går in automatiskt då dörren stängs. Hjälpsteget får inte ha vassa hörn eller kanter, men det får vara av galler. Om en med hjälpsteg försedd dörröppning inte är i chaufförens primära synfält, skall lämpliga anordningar förhindra att dörren stängs då en passagerare står på hjälpsteget.

5. Trappstegen skall genom sin färgsättning vara lätta att särskilja från omgivningen.

1. I andra än med ståplatser försedda bussar skall förarsätets säkerhetsbälte vara minst ett tvåpunktsbälte.

2. Bakom förarsätet skall finnas en mellanvägg, som i breddriktningen skall sträcka sig åtminstone till förarsätets högra kant och vars höjd skall vara minst 0,80 m, mätt från den närmaste passagerarplatsens golvnivå. Mellan sidoväggen och mellanväggen samt mellan golvet och mellanväggen får finnas en högst 50 mm bred springa.

1. Chaufförens synfält mäts från två punkter, varav den ena är 0,80 m uppåt och 0,10 m framåt från skärningen mellan förarsätets sittdyna och ryggstöd då sätet är i sitt bakersta och lägsta justerläge och den andra på motsvarande ställe då sätet är i sitt bakersta och högsta justerläge.

2. Chaufförens synfält skall i enlighet med bilaga 3 bildas då den vinkel som bildas mellan siktradierna minst 6° snett uppåt och 12° snett nedåt från de punkter som nämns i 1 mom. sveper åt höger och vänster högst 80° så, att i denna 160° sektor får finnas högst 5 hinder. Av dessa får det bredaste vara högst 15°.

3. I den vänstra sidans 80° sektor får det totala synhindrets bredd inte överstiga 15° och i den högra sidans 80° sektor 20°. Synhinder får inte finnas på ett område som sträcker sig 20° åt vänster. På ett område som sträcker sig 60° åt höger får finnas ett högst 5° brett synhinder.

4. Som synhinder anses inte ratten, backspeglar eller vindrutetorkare, ej heller ett mindre än 2° brett hinder. Flera hinder anses som ett om deras inbördes avstånd är mindre än 5°.

Förutom annan stadgad utrustning skall i en buss finnas

1. Guidesätets framkant får inte sträcka sig framom förarsätets framkant då förarsätet är i sitt främsta läge.

2. Guidesätets säkerhetsbälte skall vara minst ett tvåpunktsbälte.

3. Guidesätet skall vid behov vara ihopfällbart så, att en för dörren krävd schablon kan transporteras förbi sätet.

4. På guidesätet skall fästas en skylt som förbjuder dess användning som passagerarplats.

1. För varje sittande passagerare räknas 5 kg personligt bagage.

2. Som belastning i separata godsutrymmen räknas minst 25 kg/m ³ och högst 200 kg/m ³ .

1. Då bakom ett tvärställt, framåtriktat säte finns ett annat framåtriktat säte skall övre delen av det förstnämnda sätets ryggstöd vara stoppad på ett ändamålsenligt sätt.

2. Ryggutrymmet skall på en höjd av 0,25-0,50 m ovanför sittytan vara minst 0,42 m brett. Det fria utrymmet ovanför sätet skall sträcka sig minst 0,90 m lodrätt upp från sittytan.

3. Höjden av det obelastade sätets framkant vid mitten av sätet skall vara 0,40-0,50 m, mätt lodrätt upp från fotutrymmets bakre kant. Vid stänkskydden räcker dock en höjd av 0,30 m. Om det finns för rörelsehindrade utmärkta sittplatser, får de vara högre än vad som ovan föreskrivs.

1. Avståndet från ryggstödets främre yta till den bakre ytan av ett framförvarande, åt samma håll vänt ryggstöd eller till en vägg eller något annat motsvarande hinder skall, mätt i det vågräta planet i enlighet med bilaga 4, vara minst 0,68 m. Detta krav skall uppfyllas vid sätets normalläge från sittytan till ett plan som är på en höjd av 0,62 m från planet för fotutrymmets bakre kant.

2. Avståndet mellan mot varandra riktade sätens sittdynor skall i det vågräta planet mätt vara minst 0,40 m.

3. Framför sittdynan skall längs hela dess bredd finnas minst 0,20 m knäutrymme. Om tvärställda bänkars intill varandra belägna säten är förskjutna i längdriktningen i förhållande till resanden skall utrymmet även i förskjutningen vara minst 0,20 m.

4. Vid alla säten skall finnas ett minst 0,30 m brett och 0,30 m långt fotutrymme så, att dess bakre kant är högst 0,05 m under sätet eller högst 0,25 m framför sätets framkant. Fotutrymmets främre kant får vara högst 0,20 m under framförvarande säte, vägg eller motsvarande hinder. Fotutrymmets fria höjd skall under ett hinder vara minst 0,10 m.

1. Längsgående säten skall i vardera ändan och minst vid var femte sittplats ha armstöd, räcke eller motsvarande stöd.

2. Om det i bussens längdriktning, frånsett trappsteg i gången finns höjdskillnader på över 0,10 m i golvplanet, skall på sådana ställen placeras ett skydd, som sträcker sig från det övre golvplanet till minst 0,80 m höjd och hindrar passagerare från att falla ned på det nedre planet.

3. Till skydd mot en dörr som öppnas skall i riktning mot passagerarplatserna monteras skyddsväggar så, att en passagerare inte kan komma i kläm mellan dörren och någon annan konstruktion eller falla ned i ett trappschakt.

4. I leddelen av en ledbuss skall passagerarplatserna avgränsas med lämpliga räcken eller motsvarande arrangemang, så att passagerarna inte i någon som helst körsituation utsätts för fara på grund av att väggar, golv eller räcken rör sig.

5. I andra än med ståplatser försedda bussar skall obligatoriska säkerhetsbälten vara minst tvåpunktsbälten.

1. Passagerarantalet för ståplatserna fås genom att den för dem avsedda ytan divideras med ett tal som är minst 0,18 m ² .

2. Om gångens bredd är minst 0,45 m, får ståplatser beräknas i gången till den del dess bredd överstiger 0,20 m.

3. Bussens inre höjd skall vid ståplatserna vara minst 1,90 m.

4. Vid ståplatserna skall för passagerarna finnas tillräckligt med stödstänger och -räcken.

I en buss skall gången vara sådan att man längs dess golv kan transportera en testschablon enligt bilaga 5 i lodrätt läge från varje passageraravdelnings bruksdörr en oavbruten sträcka som är minst 75 % av gångens längd.

1. Gångens lutning i bussens längdriktning får vid ståplatser vara högst 6° och annanstans 10°.

2. Golvets lutning i bussens tvärriktning får vid gångar och ståplatser vara högst 4°.

3. Eventuella trappor i gången eller vid ståbryggorna skall ha en steghöjd av minst 0,10 m och högst 0,25 m samt ett stegdjup av minst 0,20 m. Steghöjden vid andra upphöjningar skall vara minst 50 mm och högst 0,30 m. Trappstegen och stegen i gången eller åtminstone deras kanter skall till sin färgsättning klart skilja sig från omgivningen.

Från utrymmen för passagerare skall finnas förbindelse till chauffören genom lämpliga signalanordningar, med vilka en passagerare kan meddela om han stiger av vid följande hållplats. Dessa signalanordningar skall vara klart synliga och placerade så, att alla passagerare lätt kan använda dem eller åtminstone en del av dem. Vid platser som reserverats för invalider skall installeras lätt åtkomliga signalanordningar, som är lätta att särskilja från omgivningen.

1. Bussens uppvärmning och ventilation skall vara sådan att den hindrar fönster som ligger inom det för chauffören krävda synfältet från att imma och frosta igen.

2. Temperaturen vid förarplatsen skall kunna regleras oberoende av passagerarutrymmets värmeinställning. Strålning från kalla ytor kring förarplatsen skall hindras genom tillräcklig isolering eller genom någon adekvat anordning. Förarutrymmets konstruktion skall vara sådan att chauffören störs så litet som möjligt av drag.

3. I bussen skall åtminstone då den är i rörelse kunna upprätthållas ett övertryck så, att insugning av damm och avgas hindras. I en buss med ståplatser skall den nedre kanten av luftintagsöppningen för ventilationsluft befinna sig minst 1,0 m från marken.

4. Motoravgasernas värme får användas till uppvärmning endast via en vätskedriven värmeväxlare.

5. Ett värmeaggregat som drivs med brännbar vätska eller flytgas skall placeras i ett från karosseriet isolerat och mot fria luften väl ventilerat utrymme, som är helt utanför det egentliga karosseriet.

1. En buss skall ha behövlig innerbelysning, som lyser på trappor, på skyltar i gången och utanför öppnade dörrar. Lamporna skall installeras eller skyddas så, att deras ljus inte direkt eller via reflektion stör chauffören.

2. Belysningen skall vara ordnad med minst två kretsar så, att ett fel i den ena kretsen inte påverkar den andra kretsens funktion.

Ljudisoleringen i en buss skall vara sådan att inte ljudvolymens nivå vid chaufförens eller vid en i den mellersta delen av bussen sittande passagerares huvud överstiger värdet 78 dB(A). Mätningen utförs på torr, vågrät asfaltväg som följer:

1. Utrymmen som reserverats speciellt för godstransport skall avskiljas från passagerarutrymmet med en från säkerhetssynpunkt sett ändamålsenlig mellanvägg eller motsvarande konstruktion.

2. På det egentliga godsutrymmets dörr eller annars på synligt ställe skall godsutrymmets största tillåtna belastning vid fullt passagerarantal vara angiven. Om bussen har flera separata godsutrymmen, anges den största tillåtna belastningen särskilt för varje godsutrymme.

3. På bussens sidor placerade, utåtgående dörrar och luckor till godsutrymmen och motorrum skall vara så konstruerade att de inte förorsakar fara om de oavsiktligt öppnas under körning.

4. På taket får placeras för transport av lätt gods behövliga räck. Baktill får finnas en högst 1,60 m bred nedsänkbar godsställning, som sträcker sig högst 0,60 m utanför bakstötfångaren, samt krokar för cykeltransport. Framtill på en buss får inte finnas någon anordning för godstransport.

5. I passagerar- respektive förarutrymmet belägna förvaringsutrymmen skall vara sådana att i dem förvarade föremål inte genom att falla eller glida eller på något annat motsvarande sätt kan skada passagerare eller personal eller äventyra användningen av bussens manövreringsanordningar. Om förvaringsutrymmenas botten är av nätmaterial, får inte maskstorleken vara större än 30 mm.

1. Personalens rastutrymme skall utrustas med reglerbar belysning, uppvärmning och ventilation.

2. Till rastutrymmet skall leda minst två manhål, av vilka åtminstone det ena leder direkt ut och vilkas dörrar eller luckor är lätta att öppna både från insidan och från utsidan. Manhålets höjd och bredd skall vara minst 0,50 × 0,60 m.

3. I rastutrymmet skall det fria utrymmets genomskärning vara minst 0,75 m bred och minst 0,60 m hög på en minst 1,90 m lång del samt genomskärningens yta minst 0,50 m ² . Rastutrymmets botten skall åtminstone i fråga om den obligatoriska ytan vara ändamålsenlig och vågrät.

33 § har upphävts genom B 14.1.1993/112 .

I en buss skall finnas en brandsläckare minst av klass ABE-II som är placerad i närheten av förarplatsen så, att den även lätt kan nås av passagerarna. Brandsläckarens placering skall anges med en klart synlig skylt enligt bilaga 6 punkt 2.

1. I en buss med högst 16 passagerarplatser skall finnas en nära chauffören placerad förstahjälpsförpackning. I en buss med ett större antal passagerarplatser skall dessutom finnas en i bussens mellersta eller bakre del placerad förstahjälpsförpackning. Förpackningarnas platser skall anges med en skylt enligt bilaga 6 punkt 1.

2. En förstahjälpsförpackning skall innehålla förstahjälpsförnödenheter enligt bilaga 7. Förpackningen skall vara förseglad, och den får inte vara mer än tio år gammal. Innehållet i en förstahjälpsförpackning skall granskas minst vart femte år.

Inne i bussens främre del skall finnas en minst 40 cm lång kofot och i en annan buss som inte har ståplatser därtill på en lämplig plats en handlampa, en spade och en minst 6 m lång och 12 mm tjock stålvajer eller annan lina av motsvarande hållfasthet, i vardera ändan försedd med en stark krok eller ögla, som passar på bussens dragtapp.

För en buss med högst 22 passagerarplatser och en egenmassa på högst 6 000 kg gäller följande undantag:

En buss som är E-godkänd enligt reglemente nr 36/02 eller motsvarande senare reglemente och i fråga om karosseriets takkonstruktion enligt reglemente nr 66 eller, om bussen har högst 16 passagerarplatser, enligt reglemente nr 52 anses motsvara bestämmelserna i detta beslut i fråga om krav som gäller annat än stabilitet (2 §), passagerarutrymmets sido- och gavelskydd (4 §), underkörningsskydd (5 §), bogser- och lyftanordningar (6 §), inredningsmaterialens förbränningsfastighet (7 § 3 mom.), det nedersta trappstegets höjd (15 § 1 mom.), förarutrymmet (5 kap.), belastning (20 §), skyddsanordningar för sittplatser (23 §), invändiga anordningar (7 kap.), övriga utrymmen (8 kap.) och utrustning (9 kap.).

Bilregistercentralens enhet för fordonsförvaltning kan bevilja undantag från bestämmelserna i detta beslut.