285/1987

För allmän underrätts, magistrats och notarius publicus'prestationer kan avgifter uppbäras till staten i enlighet med vad som stadgas i denna lag.

Avgiften bestäms på grundval av de totalkostnader som prestationen åsamkar staten. I totalkostnaderna beaktas de lönekostnader som prestationen orsakar staten, med dessa sammanhängande andra personkostnader och övriga kostnader.

I lönekostnaderna inräknas den genomsnittliga lön för effektiv arbetstid som betalas till de personalgrupper som deltagit i åstadkommandet av prestationen.

Med andra personkostnader avses socialskyddsavgifter, pensionskostnader, semesterlöner, semesterersättningar, semesterpremier, lönekostnader under sjuk- eller moderskapsledighet och andra därmed jämförbara frånvaroperioder med lön. Beloppet av dessa personkostnader fastställs genom förordning till en viss procentandel av lönekostnaderna för effektiv arbetstid.

Med övriga kostnader avses kostnader som orsakas av ämbetsverkens utgifter för förnödenheter, lokaliteter och utrustning samt andra

driftsutgifter. Beloppet av de övriga kostnaderna fastställs genom förordning till en viss procentandel av det sammanlagda beloppet av lönekostnaderna för effektiv arbetstid och andra personkostnader.

För prestationer av samma slag uppbärs fasta avgifter om vilka stadgas genom förordning. Den fasta avgiftens storlek skall grunda sig på de genomsnittliga totalkostnaderna för prestationer av samma slag.

Den fasta avgiftens storlek bestäms så, att den i tviste- och brottmål som behandlas vid allmän underrätt täcker minst 20 procent och i andra ärenden minst 60 procent av prestationens genomsnittliga totalkostnader. Avgiften får inte bestämmas så, att den överstiger den genomsnittliga totalkostnaden för prestationen.

För myndighetsåtgärder som vidtas även av andra myndigheter än de som nämns i denna lag kan avgiften bestämmas till ett belopp som stadgas genom någon annan lag eller genom förordning.

Betalningsskyldig är i ansökningsärenden samt tviste- och brottmål den part som anhängiggjort ärendet eller den som trätt i hans ställe och i fråga om andra prestationer den som beställt prestationen. I ett konkursärende betalas avgiften med konkursboets tillgångar.

Från betalning av avgifter enligt denna lag kan genom förordning befrias statliga myndigheter, landskapet Ålands självstyrelsemyndigheter, kommunala myndigheter som sköter social- och förmynderskapsärenden samt medborgare, myndigheter och internationella organ i en främmande stat i ärenden där betalningsfriheten kan baseras på ett folkrättsligt avtal som är bindande för Finland. Även i andra fall kan befrielse från betalningsskyldighet stadgas genom förordning, om det är särskilt viktigt med hänsyn till rättsvården.

Avgifterna uppbärs efter det prestationen slutförts. Genom förordning kan stadgas om den tid inom vilken avgiften kan betalas samt om förskottsbetalning.

Genom förordning kan stadgas att dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader kan uppbäras vid betalningsförsummelse. Genom förordning kan också stadgas att en särskild fast dröjsmålsavgift skall uppbäras som påföljd för betalningsförsummelse i stället för dröjsmålsränta och ersättning för indrivningskostnader.

Närmare stadganden om avgifterna och om verkställigheten av lagen utfärdas genom förordning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1987.

Åtgärder som verkställigheten av denna lag förutsätter kan vidtas innan lagen träder i kraft.